... tillsammans med min storkille. Bara Linus och jag fram till kvällen då Minigris ska hämtas hem efter Linus första besök hos tandis. Vilket ska bli intressant. Ungen öppnar knappt munnen för Oss när tänderna ska borstas, så det ska bli spännande att se om han öppnar den för en vilt främmande människa som vill in där och titta och peta.

Har vi "tur" vill inte Linus åka hem från farmor när lillebror ska hämtas, utan blir kvar där över natten, vilket blir lite win-win situation för allihop. Farmor slipper åka hem till oss i morgon, Linus slipper sin lillebror en hel dag till och Minigris får en heldag med sin mamma. Och maken och jag får en liite lugnare kväll med bara ett barn.

Linus är verkligen brutalt less på sin brorsa just nu. Han får ju aldrig vara ifred, för lillebror vill ju hela tiden vara med och ha just de sakerna som storebror har.
Fast storebror är ju precis likadan. Kommer lillbrollan kånkandes på något så är storebror ofta där och rycker det ur händerna på lillebror.
Kommer lillebror tultandes mot Mig är storebror snabbt där och ockuperar platsen i mitt knä. Och alla dessa puttar den stackars minigrisen får i tid och otid... storebror kör fulknep och slänger ut en arm varje gång han ska gå förbi lillebror, så att han druttar omkull. När han får tillsägelse svarar han nästan alltid "- Jag skulle bara klappa Casper, det var inte meningen".
"- Så fan heller", tänker jag men säger det såklart inte.
Som sagt, mycket fulknep och tjuvnyp. Men har lillebror varit borta en dag/natt så brukar storebror vara snäll i någon dag eller två efter att lillebror kommit hem igen, så vi försöker se till att någon av ungarna kommer iväg någon gång ibland så att de får lite semester från varandra. Det räddar nog allas våra psyken i slutändan :-p