collinus

Livet i byhålan med barn och katter

Ibland måste man...

Kategori: Allmänt

... ställa sig själv frågan vad som är viktigt i livet. Vilka önskningar eller krav har jag på livet? Vad gör mig lycklig? Vad känner jag att jag behöver?


Jag såg en bild på instagram nyligen som en vän lagt upp, en bild på ett timglas vars sand rann ut. En vän som inte mår så bra. Jag funderade på vad den kunde betyda för denna vän? Vad innebörden var? Så jag frågade, men jag fick väl egentligen inget riktigt svar, annat än att tiden till slut rinner ut för alla människor. Och självklart är det så, vi är ju inte odödliga.
Men frågan är vad hen egentligen menade med bilden? Är det något hen känner att hen inte hinner med? Handlar det om livsmål som hen inte tror att hen kommer hinna förverkliga under sin livstid?

Jag funderade därför över mina egna mål. Eller snarare över vad jag är tacksam för i livet. Vad som gör mig lycklig och vad som liksom räcker för mig?
Jag är tacksam för att jag har ett jobb som jag tycker om och är bra på.
Jag är tacksam för att jag har tak över huvudet och mat på bordet.
Jag är tacksam för att jag har två fantastiska barn.
Jag är tacksam för att jag har en fantastisk familj som jag älskar och som älskar mig och ställer upp i vått och torrt.
Jag är tacksam för att jag genom mina barns far har ytterligare en fantastisk familj som jag älskar och som älskar mig och som ställer upp i vått och torrt.
Jag är tacksam för de år jag fick älska och älskas av mina barns far. 
Jag är tacksam för att jag bor på en plats där jag trivs.
Jag är tacksam för att jag lever och bortsett från min ångest har hälsan.
Jag är tacksam för att jag känner så många genomfina människor som bryr sig om mig.

Alla dessa saker är allt jag behöver. Allt jag kräver. Jag känner inte att jag behöver något mer.
Jag behöver ingen karriär. 
Jag behöver inga materiella rikedomar(även om de hade underlättat mkt i livet). 
Jag behöver inte resa och se världen. Det hade varit kul, men jag upplever inte att jag skulle känna mig lurad på livet om så aldrig blev fallet. 
Jag behöver inte fylla min tid med massa hobbies och sociala tillställningar. 
Jag behöver inte göra ett bra intryck utåt.

Jag är nöjd med mitt liv. Jag är lycklig och nöjd med det jag faktiskt har. Varför behöver man kräva mer än så?

Kommentarer


Kommentera inlägget här: