För bövelen
Kategori: Allmänt
Idag dök ett minne upp. Ett minne jag förträngt. Något jag upplevde som ett svek, men valde att inte hänga upp mig på, utan förlät och gick vidare.
Detta minne är från tiden i Hagen, under år 2007. 10 år sedan.
Det började alltså redan då, redan i början. Och sedan hände det igen. Och igen. Och igen. Jag har läst intill tappat räkningen. Och varje gång förlät jag och lade det bakom mig. Till och med efter den värsta av de värsta förlät jag och lade det bakom mig.
Förlåta är lätt, men glömmer gör man aldrig, inte helt och hållet. Och nu, när livet står på ända, så dyker plötsligt minnena upp. Och efter att ha funderat över dem ett tag, så kan jag ge mig fan på att det fortgår, faktiskt.
Fool me once, shame on you. Fool me twice, shame on me. Shame, shame, shame on me.
You chose it. Over and over again. Och jag lät det ske i ett decennium. För att mitt hjärta valde det.
Det ska från och med idag mycket till för att min hjärna ska tillåta mitt hjärta att välja. I release you.
Det ska mycket till för att
