Att inte äta lunch
Kategori: Allmänt
... utan bara dricka kaffe, försätter tydligen kroppen i någon slags psykopatisk övertrötthet alt "speedning". Mer än halva resan hem från jobbet idag satt jag och ömsom fånlog, ömsom garvade åt INGENTING. Eller, jag visste åtminstone inte vad det var jag garvade åt. Jag gjorde det dessutom i livesändning x-D
Men jävlar i min lilla låda vilket bra humör jag har varit på idag! Jag är SÅ glad att jag går till en bra psykolog varannan vecka. För jo, jag är helt övertygad om att just Det är en Stor faktor till mitt mående idag. Att få ventilera hos någon som inte har någon som helst anknytning till mig eller någon jag känner över huvud taget. Det skulle nog de allra flesta behöva, i mer eller mindre grad. Och så känner jag ju folk som definitivt utan tvekan behöver det i Stor grad, allra helst igår, men som lever i förnekelse och tror att det ska komma ett "rätt tillfälle". Men det kan jag säga att det finns inget annat rätt tillfälle än att göra det pronto på en gång. Varför skjuta något framför sig och aktivt välja bort att hjälpa sig själv och i samma veva alla andra runtomkring som också indirekt påverkas negativt av att man inte tar hand om sig själv? För jo, så ser den krassa sanningen ut. Jag kan inte gå runt och linda in allt i rosa bomull hela tiden för att inte riskera att pluggen dras ur granaten. Ibland måste man lägga fram saker och ting för vad de faktiskt är.
Gör man dåliga val i livet, lägger locket på och försöker fly de konsekvenser man faktiskt har en skyldighet att konfrontera, ja då kommer man ingen annanstans än bakåt. Och att gå bakåt är inte ett alternativ.
Nu blev det allvarligare än jag tänkt här, men livet är fullt av allvar.
Jag sitter t.ex i skrivande stund och funderar så öronen glöder över om jag ev ska testa att byta jobb. Eller iaf se över möjligheten att ta tjänstledigt för att prova på en annan grej. Men jag vill ha lite mer kött på benen först. Höra mig för om det ens är värt att fundera över. Den som lever får se ;)
