collinus

Livet i byhålan med barn och katter

Nr.12 - (dubbelt upp) Rondellhjon & för tidigt helljus

Kategori: Saker jag stör mig på

Nu börjas det. Eller, det har ju varit på G ganska länge nu. Mörkret. Jag har dock inte behövt tampas med det så mycket förrän nu, nu när jag jobbar min sena vecka och det för första gången varit becksvart ute redan innan jag hunnit sätta mig i bilen för att åka hem om kvällarna.
Med mörkret kommer ju nyttjandet av helljuset på bilen. En mycket bra uppfinning, och förbannat välbehövlig. Men något jag kan störa mig något infernaliskt på är alla dessa tomtar som envisas med att blända på för tidigt efter ett möte, så att man ser stora "solkatter" framför ögonen under 10 sekunder efteråt och knappt ser vägen.
Muppar! Vänta tills vi passerat varandras sittplatser åtminstone!
 
Och så till de andra hjonen. De där som inte vet hur man blinkar när man ska köra i/ur en rondell. Som med andra ord inte blinkar ALLS, vilket är grymt irriterande.
För att klargöra hur man bär sig åt, för Er som mot förmodan inte vet:
 
Om du närmar dig en rodell(i detta fall en "fyrvägsrondell"), och har för avsikt att ta första avfarten åt höger, blinkar du helt enkelt höger för att visa att det är dit du ska.
Om du i stället ska rakt fram(alltså svänga av i 2:a avfarten), blinkar du inte alls när du svänger in i rondellen. Men när du precis passerar första avfarten höger, börjar du blinka åt höger så att övriga trafikanter vet att du har för avsikt att svänga i nästa avfart.
Ska du däremot ta 3:e avfarten(det man generellt skulle kalla vänster), börjar du blinka vänster redan innan du svängt in i rondellen. Först när du passerar avfart nummer 2 byter du och blinkar höger för att visa att du har för avsikt att svänga av i 3:e avfarten.
 
Så, hoppas Ni eventuella hjon därute lärde er något nu.
 
 
Och appropå det så måste jag bara berätta om den i särklass "gulligaste" rondellkörning jag någonsin sett, vilken tog plats i den rondell jag själv passerar varje dag till jobbet. Förmodligen genomförd av en äldre kvinna bakom ratten(fördomar?)
Hon blinkar höger när hon närmar sig rondellen, så jag tror naturligvis att hon ska svänga av första höger. Men när hon svängt in i rondellen byter hon och blinkar vänster. Min första tanke är då att hon helt enkelt bara fått hjärnsläpp och blinkat åt fel håll. Men när hon passerat första avfarten byter hon IGEN och blinkar till höger, och svänger av 2:a avfarten.
Hon blinkade alltså att hon först skulle svänga höger in i rondellen, men att hon inte skulle höger direkt utan fortsätta, därför blinkade hon vänster(eftersom hon får svänga bilen i riktningen vänster då rodellen rör sig så). Och eftersom det var hennes avsikt att svänga av på den 2:a avfarten så måste hon ju såklart blinka höger igen.
Så utomordentligt övergenomtänkt och gulligt. Och urbota korkat, fast på ett sött sätt :-p
 

Nr.11 - Stressbollar i trafiken

Kategori: Saker jag stör mig på

Ja, jag blev irriterad senast idag, på folk som uppenbarligen blivit irriterade på att jag sätter det säkra före det osäkra när jag ska svänga ut från en korsning med stopplikt, och faktiskt tittar och väntar tills jag är Säker på att den där bilen som kommer verkligen ska svänga(för somliga klarar ju inte av att blinka i tid utan börjar blinka mitt i svängen, typ).
Ja, jag stod tydligen några sekunder för länge och checkade läget innan jag valde att svänga ut, så bilarna bakom(1 bil vid 2 olika tillfällen) var ju bara TVUGNA att tuta som idioter. Därför valde jag givetvis att stå kvar några extra onödiga sekunder till, bara för att djävlas. Och det var bra nära att det åkte upp ett finger vid det 2:a tillfället också, men den "vuxna" delen av mig valde att låta bli. Rätt synd såhär i efterhand :-p

Nr.10 - Toalettbesök

Kategori: Saker jag stör mig på

Att jag alltid, Alltid blir brutalt bajsnödig precis när det är dags att gå ut och sätta sig i bilen för att åka till jobbet. Det slår tamejfan aldrig fel.
Det är SkitIrriterande. Hehe.

Nr.8 - Dumma omkörningar

Kategori: Saker jag stör mig på

Det här skulle jag kunna prata om i all tid och evighet, jag blir omkörd ofta(kanske för att jag oftast faktiskt Följer hastighetsbegränsningarna?). Men det finns ju en hel drös med olika varianter av omkörningar. Några är klockrena, några är idiotiska, några är livsfarliga, och så finns de sorten som jag bevittnade igår - de totalt onödiga.
 
På väg hem från jobbet igår, strax efter Gottröramacken, glider det upp en gul Mustang bakom mig som ligger och halvt nosar mig i arslet. De av er som bor härute i krokarna och vet hur det ser ut där, vet att det efter Johannesbergs slott, efter den lilla kurvan, finns en kort liten raka precis innan infarten mot Rånäs/Rörsby. DÄR körde han om mig. Inget konstigt i sig, vi fick inget möte och han tyckte väl att jag körde för sakta, trots att jag just igår faktiskt låg strax under 80km/h på 70-väg(aja baja Hanna).
Det som dock var så brutalt onödigt med just den här omkörningen, var att han svängde in mot Rånäs. Han valde alltså att köra om mig mindre än 1 kilometer före en infart han skulle in på. Samma infart som jag själv också skulle in på.
Och jag kan för mitt liv inte förstå varför han skulle ha så bråttom om mig på landsvägen innan, för från och med att vi svängt in på den lilla skitvägen mot Rånäs, så var det Jag som låg och nosade Honom i arslet. Han körde saktare än jag själv normalt gör på den vägen. Vilket i och för sig var lite humor. Och jag tänker inte sticka under stol med att jag avsiktligt låg och nosade honom lite Extra nära i arslet just to make a point.
Dock hade jag förväntat mig att han skulle passa på att gasa som satan på de få raksträckor som finns längs vägen, men tji fick jag, det var pensionärsrull på hög nivå. Blev nästan lite besviken, faktiskt.

Nr.7 - Knappar på bebiskläder

Kategori: Saker jag stör mig på

Tryckknappar är skitbra på bebiskläder. Verkligen skitbra. Snabbt och smidigt att både knäppa och knäppa upp.
Självklart är det sämre kvalitet på somliga, och de fäster inte ordentligt ibland, men det har jag hittills bara upplevt på ETT enda plagg barnet haft.
Däremot stör jag mig något enormt på vanliga knappar som ska pillas in i vanliga knapphål på bebiskläder. Vem har tid att knappa sådana? Vem Orkar ens ge sig på att försöka pilla i de där miniknapparna i sina minihål? Vilken unge orkar ligga still tillräckligt länge för att få knäppt en serie vanliga knappar av en mamma som bara blir mer och mer frustrerad för varje liten miniknapp som ska in i sitt lilla minihål?

Jag har upptäckt att de där knapparna i regel otfast sitter på bodysar/tröjor/skjortor som ska se lite "snyggare" ut, i typ pikéstil. Gissa varför vår unge aldrig har bodysar/tröjor/skjortor i pikéstil på sig? :-p

Nr.6 - Sömnkrångeltröstens mästare

Kategori: Saker jag stör mig på

Det borde vid det här laget knappast ha undgått någon om att vi haft det lite träligt med barnets nattsömn här hemma. Det impregnerar liksom nästan varenda blogginlägg på ett eller annat sätt nu för tiden. Och det kommer ju givetvis in ett och annat tips från en och annan person, vare sig de har egna barn eller inte. De flesta tipsen är såklart jättebra och genuint välmenande. Tips, pepp och tröst mottages tacksamt, för det tär på krafterna och det sköra psyket att inte sova ordentligt om nätterna.

Och så kommer det ju ett och annat tröstande ord. De flesta bra, men så kommer vid ett fåtal tillfällen den där meningen som jag för mitt liv inte kan förstå Varför man häver ur sig över huvud taget:

"- Håll ut, det går över! Jag vet inte en enda 14-åring som inte sover i sin egen säng eller vaknar hela nätterna :-p".

Helt seriöst, skulle det vara någon slags uppmuntran? Skulle det vara någon slags tröst? Lugn, det går ööööver, det tar bara 14 år. Jomenvisst serru, nu blev jag så himla mycket lugnare och gladare...
Självklart sägs det med glimten i ögat, det förstår ju jag också. MEN jag kan inte ta emot det med glimten i ögat, för just en sådan där sak är det sista jag behöver höra när jag håller på att gå under av utmattning, både fysisk och psykisk.
Ge mig konkreta råd, tips och VETTIG uppmuntran, eller knip igen - thank you very much!

Nr.5 - Hundbajs

Kategori: Saker jag stör mig på

När jag släppte ut ena katten tidigare idag, hann jag se postbilen rulla förbi utanför. Barnet stod i sin gåstol framför TV:n och rev ut DVD-filmer ur TV-bänken, så jag passade på att skutta ut lite snabbt för att kolla postlådan.
Vår tomt sluttar lite från trappen ner mot gatan, beklädd med gräsmatta(och massa mossa). Jag brukar gena ner för den där sluttningen när jag ska till postlådesamlingen som ligger typ 5-7m från huset. Så även idag.
På något lycksaligt sätt, lyckas jag i ögonvrån notera den enorma blaffan med hundbajs som ligger rakt framför mig när jag halvspringande far ner mot vägen, och lyckas preciiis skutta över det.

Det var verkligen jättemycket bajs, från en förmodligen rätt stor hund. På MIN gräsmatta.
Jag har överseende med hundbajs som ej plockas upp ute i skog och mark. Råkar man trampa mitt i hundbajs i skogen blir jag såklart irriterad, men jag riktar ingen inre ilska genemot den hundägare som inte använt bajspåse, då det trots allt är ute i skog och mark, och oddsen att jag ska lyckas trampa just i den bajshögen är relativt små. Men när bajset ligger på min gräsmatta, mitt i ett villaområde, då blir jag Arg.

Jag stör mig med andra ord något oooerhört på de totalt respektlösa hundägare som utan att lyfta ett ögonbryn låter sin hund bajsa precis varsomhelst(folks tomter, gångvägar, broar, you name it - där det rör sig människor) Utan att plocka upp efter den.
Jag är bra sugen på att sätta upp en skylt, och skriva något i typ med:

"- Du hundägare som uppenbarligen glömde ta med bajspåse i fickan, och även glömde gå tillbaka och plocka upp efter din hund när ni promenerat färdigt, är hjärtligt välkommen att plocka upp bajset när du känner att du har tid. Skulle du mot förmodan låta bli, och skulle jag mot förmodan se dig låta din hund bajsa på Min, eller någon annans tomt igen, ska jag med glädje ta reda på var du bor, och personligen sätta mig och skita på din uppfart alternativt din trappa, när jag känner att det trycker på. Självklart ska jag lämna kvar en bajspåse så du har något att plocka upp det med. Mvh, Kärringen i 12:an".

Nr.4 - Volym på TV

Kategori: Saker jag stör mig på

TV-kanaler som inte lyckas hålla samma volym på de olika program som sänds, är inte det Störande så säg?
Jag tycker liksom inte att det borde vara så himla svårt. Vi kan ju tillverka mobiltelefoner, skicka bilder och filmer mellan varandra, surfa trådlöst, spela in från TV:n digitalt, ställa om TV:bilden i allsköns former etc etc. Vi kan för i helvete flyga, spränga sönder hela länder och microvärma mat! Då borde det väl inte vara någon omöjlighet att lyckas sända samtliga TV-program på en kanal i samma ljudvolym? Kan man tycka. Tycker Jag.

Dagens irritationsmoment skapades av SVT's Barnkanalen. De är hopplösa.

Nr.3 - Fel hund i fel händer

Kategori: Saker jag stör mig på

När jag var liten var jag livrädd för hundar. Verkligen livrädd. Att grannen intill hade en stor barnglad schäfer gjorde inte direkt saken bättre, då den stod och hoppade och skällde vid staketet så fort jag visade mig.
Vid ett tillfälle, när jag var hos granntanten Ester intill och lekte med ett annat barn i grannskapet, ville grannhunden så himla gärna vara där och leka med oss, att den helt enkelt tog sats och flög över staketet. Och rusade mot oss i full fart samtidigt som den skällde glatt för full hals.
Jag började illvråla, vände på klacken, och sprang in i tant Esters hus och smällde igen dörren efter mig. Utanför stod min stackars kompis, min minst lika rädda stackars kompis, och skrek för glatta livet.
Ester tog mig i handen och gick snabbt ut igen för att få bukt med hunden och hjälpa min stackars förtvivlade kompis. Under tiden hade min mamma, som var ute i vår trädgård, skyndat sig mot oss då hon hört mitt illvrål. Hunden fick syn på henne och blev såklart glad att det kom ännu mer folk, och började glatt galoppera mot henne, varpå jag vrålade "-Neej, inte Mamma!!" :-p

Några år senare, när jag gick i skolan, började jag intressera mig för en liten vit japansk spets som bodde i huset mitt emot skolgården. Den var ju så himla söt, och jag var bra sugen på att hälsa på den, trots att jag fortfarande var hundrädd. Hundens ägare, en äldre smått alkoholiserad herre, hade lagt märke till detta, och frågade en dag när jag stod på vägen utanför hans hus och tittade på hunden om jag inte ville hälsa på den? Han sade att den var jättesnäll och väldigt glad i barn.
Tro på f-n, jag tog faktiskt mod till mig, om än på darrande ben, och gick och hälsade på den. Från det ögonblicket var jag fast. All min tidigare rädsla var som bortblåst och jag blev fullkomligt förälskad i den där hunden. Jag gick dit så ofta jag hade möjlighet, och fick ta med mig hunden ut på promenad när jag ville. Ägaren var nog bara glad att hunden fick komma ut lite oftare på längre promenader då han inte hade samma ork själv.
Och vi var ute i timmar. Jag har älskat hundar ända sedan dess.
Numer är jag inte lika sugen på att skaffa hund som jag var då(pappa var allergisk så möjligheten fanns aldrig), då jag faktiskt tycker att de luktar rätt illa. Framför allt blöt hund luktar åt helvete illa. och så ska man ha tiden och orken att ta hand om den så den mår bra också, och det känns inte riktigt som att den tiden och orken finns just nu.

Men för att komma till det jag Stör mig på. Jag Stör mig på folk som skaffar hund de inte kan kontrollera.

Ett stenkast från oss bor en stor lurvig schäferliknande variant av hund, som till synes är helt okontrollerbar. Hundens ägarinna går ofta förbi vårt hus när hon ska ut och rasta hunden, och hon tar stora omvägar runt en när man möter henne, då hunden skäller, sliter och drar för kung och fosterland mot den de möter. Hon behöver helt enkelt X antal meter mellan hunden och den hon möter för att ha möjlighet att hålla emot utan att hunden når fram.
Hon lär ha rejäla ben - och armmuskler, för så som man ofta ser henne stå och kämpa mot hunden när den vill åt ett annat håll än henne själv, är helt otroligt. Ibland ser det ut att vara farligt nära att den drar omkull henne.
Kör man förbi dem med bil, gör hunden utfall mot bilen.
Jag vet inte om den är glad i folk, eller om den rentav är folkilsken. Oavsett känns det inte riktigt okej att ha en sådan hund i ett villaområde där det finns små - och stora barn, samt vuxna som säkert är hundrädda. JAG är smått rädd för hunden, då den uppenbarligen är helt okontrollerbar. Den lyssnar inte ett dugg på vad ägarinnan säger utan drar åt det håll den själv vill. Har den bestämt sig för att den vill åt ett annat håll än hon, kan hon få stå länge och väl och kämpa innan den ger upp.
Huset de bor i är inhägnat med staket och stängsel, vilket inte får mig att känna mig ett dugg tryggare. För vad händer om den tar sig ut? Hoppar den upp och slickar den som kommer i dess väg, eller attackerar den med tänderna?

Sambon tog ju en barnvagnspromenad för någon vecka sedan, och mötte då en man med en typ labrador. När mannen såg sambon och vagnen stannade han med hunden. Det uppfattade sambon som att han tänkt stå still och vänta tills sambon passerat, så han började gå. Då SLÄPPER fanskapet hunden, som givetvis börjar rusa mot sambo och vagn. Sambon var i huvud och kropp redo att sparka till hunden om den skulle flyga på honom, men tack och lov kom ägaren rusande och tog hunden.
"Oj, förlåt", var typ vad han fick till svar. Förlåt? Om man nu ser att man möter någon, som dessutom kommer med barnvagn med ett litet barn i, inte fan Släpper man hunden då? Idiot.

Jag tycker fortfarande väldigt mycket om hundar, och jag tycker om hundägare. Framför allt de som håller sina hundar kopplade där det finns andra människor(och andra hundar). Men jag stör mig något Enormt på folk som skaffar hund de inte kan kontrollera. De ska inte ha hund över huvud taget.

Nr.2 - Familjelivsmorsor

Kategori: Saker jag stör mig på

Det finns en sida på nätet som heter Familjeliv.se, som riktar sig folk som försöker bli gravida, är gravida eller Har barn. En i många avseenden jättebra sida.
Jag reggade mig där när jag väntade Linus, och surfade runt - och ställde frågor i Forumet angående det ena och det andra. Likaså när Linus kommit till världen, för det var ju så mycket man var osäker på och undrade över som nybliven och osäker förstagångsmamma med magknipig bebis.
Forumet är fantastiskt bra då du kan ställa vilken fråga som helst angående i stort sett vad som helst, och man får ofta många bra svar, tips och idéer från andra föräldrar som suttit i samma sits.

MEN... så finns det en samling mammor där som jag Stör mig något enormt på. Mammor som sitter på massor av kunskap och goda råd efter egna erfarenheter, som faktiskt kan riktigt riktigt mycket. Som av eget intresse dessutom är enormt pålästa om allt mellan himmel och jord som har med barns utveckling och uppfostran att göra.
Varför störa sig på så välinformerade och erfarna mammor, kan man undra då? Jo, hade ni sett sättet de uttrycker sig på skriftligt i sina svar i Forumet, skulle ni förstå varför. För mitt i alla goda råd och tips, så har de en förmåga att få Frågeställaren(eller Trådskaparen som det kallas på Familjeliv) att känna sig Anklagad, Utpekad och rentav Korkad.
I stället för att på ett konkret, vänligt, förstående och uppmuntrande sätt ge tips och råd, så börjar de i stället ifrågasätta varför du hittills gjort på det ena eller andra sättet. Varifrån du fått så "dumma idéer" ifrån, och, i vissa fall, ifrågasätta varför du Misshandlat ditt barn på det viset.
Ja, ni läste rätt, orden Misshandel, Plåga och Dåligt föräldraskap nämns titt som tätt. Och det är egentligen helt ogrundat. Personen som haft problem och jobbigt med gnälligt barn, sömnlösa nätter eller vad det nu må gälla, och i ren desperation sträcker ut en hand i rop på hjälp, råd och tröst, får i de flesta fall bara en spark i magen av dessa(enligt dem själva) Guds välsignelse till barnuppfostran till mödrar, då dessa mödrar har ett så ofantligt klumpigt sätt att uttrycka sig på.

Jag har själv råkat ut för dessa morsor, och ser dem härja runt varje gång jag besöker Familjeliv.se.
Numer ids jag inte ens kommentera deras inlägg längre. Det är inte värt det, för man blir bara mer och mer förbannad ju längre en diskussion lider. De har rätt och du har fel, oavsett ämne.
Fy fan i helvete vad jag stör mig på dessa prettomorsor som får andra mammor att må rentav dåligt!

Saker jag stör mig på

Kategori: Saker jag stör mig på

Jag har en liten "egenhet", som innebär att jag kan störa mig något enormt på totalt triviala småsaker. Och givetvis "större" saker också. Lite av ett i-landsproblem skulle man väl kunna säga. Jag funderar på att göra en bloggkategori för just saker jag stör mig på, som jag kan fylla upp när andan faller på.
Jag har egentligen inte varit så intresserad av att dela upp inläggen bland olika kategorier då jag tycker det är så himla onödigt. Läser man flitigt någons blogg, så läser man väl alla inlägg oavsett kategori? Jag tror folk gör massa olika kategorier bara för att en större publik ska hitta till deras bloggar när de googlar efter saker. Tror jag.
Och med det uttalandet ville jag inte på något sätt trampa någon av alla Er med just massa olika kategorier i era bloggar på tårna, jag ville bara påvisa att Jag inte känner något behov av att ha några. Utom möjligen just en för saker jag stör mig på. Alternativt en "Bra", samt en "Anus"-kategori utöver den allmäna.

Vad stör jag mig på idag då? Jo, jag stör mig på den där individen på Facebook(jag är övertygad om att de flesta av er har en sådan), som kommenterar ALLA era statusuppdaterigar, oavsett vad de handlar om. Alltså just en specifik individ. ALLTID samma.
Den där personen som tycks ha ett okontrollerat behov av att säga något om varje bild, varje status och varje länk du lägger upp. Som alltid ska kommentera, alt ställa en fråga om det du just skrivit/laddat upp.

Skriver man något på Facebook får man givetvis räkna med att folk kan kommentera det, men när Alltid samma person kommenterar precis tamejfan Allt, då kan det bli lite långrandigt.
Jag hade en sådan individ i min kontaktlista, och till saken bör tilläggas att jag inte ens kände henne egentligen. Vi kom i kontakt med varann genom en liten affärsuppgörelse, och efter det kände hon tydligen att det var på sin plats att hålla stenkoll på alla mina företaganden på Facebook. 
Nu kanske detta uppfattas som att hon kanske var kritisk och otrevlig eller något, men så är inte fallet. Hon var alltid trevlig. Men jag ledsnade. Så till den milda grad att jag faktiskt raderade henne från min kontaktlista.
Är det att överdriva? Kanske, men "Facebook-stalkers" är något jag stör mig på.