... var vi ju över till en "granne" längre ner på gatan och grillade på kvällen. Där var även ett helt gäng till, bland annat två tjejer i typ 10-årsåldern("stora tjejerna" som lekte med Linus). Dessa två tjejer(som så många andra tjejer i deras ålder före dem) fattade tycke för min fina make. Han brukar ha den effekten på småflickor.Vid något tillfälle i början av kvällen kom tjejerna in till värdinnan och frågade:"- Vad heter han med blåa ögonen och frillan?"Och det är ju just de där blå ögonen som fångade även mitt intresse en gång för lite drygt 8 år sedan. De blå, busiga, snälla ögonen. De där ögonen som med bara en blick kan få mig att gå från grav irritation till förälskat fjärilspirr i magen. De där ögonen som fått mig att förlåta sådant som man kanske egentligen inte borde förlåta.För säg mig, vem skulle inte låta sig drunkna, i alla fall litelitegrann, i dessa? Min fina, underbara karl, som jag älskar dig!
... brukade vi på påsklovet(eller var det sportlovet?)sätta oss i bilen, mamma, pappa, brorsan och jag, och bila ca 80 mil upp till min moster och mina kusiner i Ursviken utanför Skellefteå. Jag minns de loven mycket väl då de innebär många fina minnen.Jag minns soffan i allrummet på övervåningen, vars sittdynor jag alltid byggde kojor med. Och "skrubben" i väggen i samma rum där det fanns leksaker, bland annat ett sjörövarskepp som jag älskade att leka med.Jag minns "sjöarna" som bildades ute på mosters tomt om vårarna, där jag brukade sitta och "fiska" med pinne som jag knutit snöre på.Jag minns en av lekplatserna i närheten som jag tyckte om att leka på, där jag minns att det fanns någon form av lekstuga/koja/klätterställning som jag tror, om jag inte minns fel, hade formen av en lappkåta, typ.Jag minns att jag där, med min ena kusin, såg filmen "Cocktail" för första gången på VHS, och att jag där och då upplevde min första lilla förälskelse i Tom Cruise.Och så minns jag gröna gardiner i vardagsrummet, att jag älskade snedtaket på övervåningen, att kusinernas pappas mustasch killade något förbaskat när man skulle krama honom och att de vid ett tillfälle hade en stor köttbit på ben som kan ha varit fårfiol eller rökt ren, som var så förbaskat god just för att man skar av tunna bitar från den med kniv och åt kall.Och så minns jag det vi en gång fick, som idag var det jag tog inspiration från när jag skulle göra "kvällsmys", nämligen Glace Au Four. Jag tyckte det var så himla konstigt då minns jag. Glass i ugnen? Smälter den inte? Men det gjorde den inte och det var himmelskt gott.Idag hade jag ingen sockerkaka, och jag orkade heller inte baka någon. Jag hade heller ingen lust att göra maräng. Och jag hade ingen likör. Men jag hade digestivekex, glass och minimarshmallows. Vafan, det borde ju bli i alla fall halvgott? Sagt och gjort - digestive i botten, glass ovanpå, lite hallonsylt ovanpå glassen, toppa med marshmallows och in i ugnen på högsta värme med grill ett par minuter tills marshmallowsarna fått (lite för mycket) färg.Sött och sliskigt men gott!
... är det midsommarafton, och den ska spenderas tillsammans med maken, barnen och svärföräldrarna.Jag har just borstat färskpotatisen, kokat ägg och lagt in det tinade köttet i kylskåpet. Svärisarna tar med sig sill och silltillbehör.Jag har egentligen bara två "krav" när det gäller midsommar, och det är Matjessill(med gräddfil och gräslök) och Färskpotatis(med en klick bordssmör till). Och gärna öl, förstås. Övriga sillar, räk/romtårtor med kavringbotten, snaps, jordgubbar, grillat, blomsterkransar, dans kring midsommarstången, kubb etc klarar jag mig utan problem utan så länge jag får just matjessill, färskpotatis och en öl. Då är min midsommar gjord, liksom.Sedan är ju alla de där andra grejerna såklart en trevlig bonus, absolut.När svärföräldrarna anlänt kommer vi slänga i barnen lite "vanlig" lunch(för hur många 1-åringar och 3-åringar äter sill liksom? ), sedan beger vi oss iväg till midsommarfirandet på byns festplats så att barnen får bevittna(men knappast delta i) lite svensk kultur. Om livet samarbetar med våra önskningar så somnar Minigris i sin vagn efter en stunds iakttagelser av tokiga människor runt midsommarstång så att han kan rullas sovande hemåt. Sedan vill vi vuxna få oss lite sen sillunch.Och när middagstid närmar sig är vi bjudna över till en granne längre ner på gatan för att grilla. Ska bli en riktigt najs dag hoppas vi, det är bara vädergudarna som behöver mutas lite ;)Trevlig midsommar på er! En vad jag fått veta Paradisbuske som står på tomtgränsen mot ena grannen.
... fick jag gå och lägga mig för natten. Jodå, jag har varit vaken konstant sedan 7-tiden igår morse.Jag har suttit uppe med Casper ca 2 av hans ca 3 på raken vakna timmar medan han har rännt runt i huset och varit skitglad(medan mamman satt på hans bilmatta och grinade av utmattning). Till slut lade han sig ner på soffan mitt under tittandet på något uselt utländskt barnprogram på plattan, och då tog jag chansen att bära in honom till sängen. Självklart protesterade han så fort vi äntrade sovrummet, så jag mutade med Babblarna på mobilen vilket han somnade under.Men inatt är det inte bara Minigrisen som ställt till med oreda. Även hans storebror har varit ett komplett kaos och vaknat 4 ggr och bara gnällt, gråtit och skrikit. Han har varit arg, sur och tvär och brutaaalt trotsig.Napparna har smakat illa allihop(han fick 7 olika att välja på), han bad om mjölk men blev tvärarg när jag kom med mjölk för han ville ha vatten i stället(vilket han drack EN klunk av), när man ber honom berätta vad som inte är bra slänger han bara ur sig ett ilsket NEJ!, och "- Jag vill inte!".Jag säger tamejfan upp mig som morsa snart om detta fortsätter, för det är inte kul någonstans. Jag har ju för farao inte sovit som folk på 3 år.
... och morgonens bryt resulterade i 90 extra centimeter på sängen.Sovrummet ser nu Ännu värre ut än det gjorde när spjälsängen stod därinne, men det är så det får bli nu. Bara jag får sova.
... med att gråta. Då har man nog inte haft någon bra natt.När ena barnet ideligen vaknar, om och om igen, och är ledsen och gråter, och till slut bara går att söva om i stora sängen.När båda barnen vaknar samtidigt, och båda barnen vill ha Mamma.När sängen mitt i natten får ytterligare en gäst som inte alls uppskattar att det redan ligger en lillebror där.När man försöker förflytta samma lillebror tillbaka till sin säng i sitt rum utan framgång.När man ligger och försöker sova med make och två barn på 160 cm och ligger med ryggen längst ut på sängkanten.När man vaknar och har ont i varenda led i kroppen och knappt kan vrida på huvudet.Ja, då gråter man när man vaknar. Sabla ongar. Jag älskar er. Men ibland vet jag inte hur jag ska orka med er.
... att gå ihop här hemma med en tandsprickande, utvecklingsfasande, klängig och gnällig mammagris, är för mig en gåta.Ongen kan inte sova middag själv utan man måste ligga bredvid om man vill att han ska få ordentligt med sömn, och det kommer inte funka med en storebror i huset. Eller idag somnade han faktiskt i vagnen under promenad och sov 45 minuter innan ramaskriet kom, men omsövning fick ske PÅ mig.Efter läggning igår kväll vaknade han flera gånger, och någon gång mitt i natten var han så ledsen att jag var tvungen att gå upp med honom för att hans pappa skulle få sova. Bytte blöja och gav lite Alvedon mot värken i munnen, och sedan satt vi i soffan och kollade på Discovery Channel och drack fruktsoppa tills han visade tecken på att vilja sova igen.Jag som inte somnat otdentligt innan hans uppvak somnade först någon gång före 3. Strax efter 7 klev vi upp för dagen.Nu har det varit såhär i någon vecka, och jag sitter bara och väntar på att sömnbristen ska börja få mig att må sådär uselt som jag gjorde för några månader sedan igen. När jag knappt ville äta, kände mig ständigt yr och illamående och ibland trodde att jag skulle falla ihop av utmattning.Lugna, jag känner inte av något av de symtomen än. Men man blir ju nojjig. Och jag som ska börja jobba i augusti(vilket är ett ångestmoment vi får tala om en annan gång) undrar hur jag ska orka både jobba, ta hand om barn och hem och samtidigt sova som ett arsel. Men förhoppningsvis har det här gått över innan dess. Fast då kommer väl rackig sömn som ett brev på posten genom att ungen börjar på dagis i stället :-p Såhär har vi sovit idag
... är uppfinningarnas moder. Min är ett litet glögglas med kallt vatten, som kyls genom att lägga i en isbit. Till vad? Att stoppa napparna i så att bara själva sugdelen kyls.Jodå, vi tycks ha hamnat i tandsprickningens helvete här. Minigris har senaste ca 2 dagarna haft feber. Han har, vad vi tror, legat uppe och snuddat vid 40 grader. Vår febertermometer har fått fötter och dragit iväg någonstans så vi har fått använda en äldre muntermometer i armhålan på honom, och det visar ju inte riktigt korrekt temperatur.Han har varit jättehängig, och framför allt hängt på Mig. Jag har gått och konstant burit på en 11-kilosklump dygnet runt, för jag har absolut inte fått sätta honom ifrån mig, då har det blivit gråt och tandagnisslan. Och jag som tycker det är lite B att inte få bajsa ifred här hemma, tycker nu att det är en lyx att ha ett barn rännande i badrummet när det ska krämas, för jämfört med att behöva ha en unge i KNÄT samtidigt är det liksom solsemester på Rivieran.Inte ens sova själv får jag göra, för han kommer inte till ro i varken vagn eller sin säng just nu, utan somnar bara På, eller tätt intill mig. Gissa om man känner sig smått fängslad. Stackars unge. Först visste man ju liksom inte riktigt vad som var fel förutom att han hade feber och var snorig. Senast i förmiddags tog jag honom till vårdcentralen bara för att kunna utesluta öroninflammation och halsfluss. Och igår kväll fick han en Microlax bara för att utesluta att han inte var förstoppad eftersom han händelsevis inte hade bajsat på nästan 3 dagar.Men så var det ju det där infernaliska dreglandet. Dreglandet gav ju stor misstanke om tandsprickning, men eftersom han bara kniper igen munnen när man försöker titta så är det ju svårt att veta, då kan dreglet lika gärna tyda på halsont och ovilja att svälja. Men när nu förstoppning, öroninflammation och halsfluss är uteslutet så bör det med all sannolikhet vara tänderna som plågar honom såpass att han vaknar flera gånger i timmen och bara gråter och kråmar sig. Och vad gör man för en liten unge som varken vill ha bitringar, isglass eller kalla tygbitar? Jo man ger honom kalla nappar. Han vaknar fortfarande flera gånger i timmen, men går liite fortare att söva om honom när han får sin napp utbytt mot en kallare.Den stackars storebrorsan skickades hem till sina farföräldrar när Minigris var som febrigast, alltså igår, och kommer sova ytterligare en natt där. För här hemma hade han ruttnat på synen av en mamma med en lillebror ständigt fäst vid höften.Frågan är hur länge detta kläng kommer pågå, då storebror blir ett monster när lillebror är med för mycket. Jag får anställa barnflicka dygnet runt tills tanddjävlarna är uppe tror jag.
... jag har haft. Vackert väder, fika hos finaste grannarna, lek i vattenspridaren, bästa middagsgästerna och lite härligt spöregn som smattrat på altantaket nu på kvällen(jo faktiskt, skönt när det rensar luften och sköljer bort lite pollen).Men f-n vad jag är bitter. På Skatteverket. Jag tillhör nämligen den procent som, trots att jag deklarerat i tid och anmält skattekonto och allting, INTE fick min återbäring innan den 5:e utan måste vänta till augusti. Det svider rätt hårt när man räknat med att det ska trilla in 12 lax före midsommar. BAJS! Så tycker jag om det, och därmed basta.
... en Minigris som idag fick sövas om redan vid 21 i vår säng. Men det orkar jag inte rabbla och gnälla om idag.Jag har haft en jättefin dag idag tillsammans med min fina lilla familj samt släktingar och goda vänner. Tårtorna tycktes bli lyckade för de gick åt rätt bra, särskilt jordgubbstårtan som Linus hjälpte mig så mycket med.Och jag har fått såå fina presenter. Bland annat presentkort på helkroppsmassage(hur najs?), presentkort på HM, världens godaste grillolja(Caj P's Honung) och en kasse Full med kött av alla de slag. Och massa blommor. Några som ska ner i "Högen", och ett gäng som jag hunnit plantera i mina älskade Kockums-attiraljer nu under kvällen. Se bilder nedan.
... bjöd på mycket spring till hans rum. Och i samma veva som jag själv var på väg att gå och lägga mig(strax före 23) så fick han ett sådant där idiotuppvak då han var jätteledsen och inte gick att lugna utan att ta upp honom. Och varje gång jag försökte lägga tillbaka halvsovande unge i sin säng började han yla innan huvudet hunnit träffa kudden. I de lägena är det bara att gilla läget och sätta sig och studsa på sängen med honom i knät tills han känns lite avslappnad, och sedan söva honom i Våran säng. Tyvärr.När storsonen kom in till vår säng på natten flyttade jag utan problem över Minigris till sin säng igen. Det blev som sagt en del spring inatt, men han sov i alla fall i sin egen säng tills han vaknade någon gång runt 6 och klev upp med sin pappa medan jag och storsonen fick sova till 7 ungefär. Och det är nog såhär det kommer se ut framöver. Spring in i hans rum för nappistoppning och gung, och det är mitt val att ha det så. Dels för att få lite ordning i både Minigris och i vårt sovrum. Vårat rum kändes så jäkla mycket större när spjälsängen försvann. Och Minigris rum blev plötsligt någons rum när sängen kom in, och inte bara en plats för lite leksaker och en torkställning. Och så kan det vara najs med liite mer privacy man och hustru emellan om man så säger :-p Åtminstine fram till 00 - 02 någon gång då storsonen lufsar in till oss med sitt täcke i släptåg. Idag har det städats litegrann och bakats tårtor, och jag har haft världens bästa hjälpreda i vår snart 3-åriga kille som putsat fönster, följt med och handlat och smakat på tårtfyllning. Han kan han!Minigris är förvisad till sina farföräldrar för natten, så vi får en lite lugnare natt inatt, vilket ska bli såå skönt. Så nu ska jag gå och lägga mig och sova såå gott.
... gick bättre. Vi fick springa in till honom flertalet gånger och stoppa i napp och gunga, men det är ju vardag för oss.Ungefär klockan 04:30 åkte ungen in i vår säng då han var på vippen att stiga upp för dagen vilket jag inte alls var med på. På något otroligt sätt lyckades jag faktiskt få ungen att somna om inne hos oss och sova till 06:50. Jag själv sov väl inte så jäkla bra då jag hade ungen ytterst med risk för att trilla ned på golvet, så jag fick ju liksom vara "på spänn" hela tiden med en arm runt honom som "fallskydd". Men lägga bröderna Lind bredvid varandra funkar inte, så det var bara att välja på det eller kliva upp före 5 med en unge som skulle ha hunnit bli ett aptrött monster redan innan brorsans dagislämning.I morgon fyller undertecknad en oansenlig mängd år, och då det blir kalas för släkt och vänner på fredag så har jag med andra ord en del att göra i morgon. Städa städa städa och baka tårtor. Jo, ni läste faktiskt i plural, jag ska baka Två tårtor. En chokladtårta som Jag vill ha, och en vanlig jordgubbstårta(om det nu finns tillräckligt många fina jordgubbar i affären) som alternativ för de som eventuellt inte diggar chokladtårta. Hur man nu Inte kan gilla chokladtårta?? Men det finns ju kräsna barn(läs: MINA barn) som säkert hellre vill ha marsankräm och jordgubbar.Och så till något helt annat. Jag har fått något slags pysselryck och börjat planera diverse små "fix-projekt" som jag vill ta tag i när tiden och orken finns. Bland annat vill jag piffa till(oh my god jag kan knappt tro att jag just använde ordet Piffa) byrån i Minigris rum. Vi har ju varit på jakt efter en ny(läs: helst billig begagnad), vit byrå till honom tidigare, men efter att ha sett en bild på det stora internetet har jag blivit inspirerad till att göra om den han har i stället. Blir resultatet inge bra är det ju bara att hiva byrån och köpa en ny i alla fall. BLIR den faktiskt bra har vi sparat massa slantar.Och så letar jag gamla tygbitar/påslakan att sy gardiner till ungarnas rum av. Och något snyggt tyg som matchar halltapeterna som jag kan sy ett nytt överdrag till hallbänkens sittdyna av då den i dagsläget är allt annat än sin originalfärg vit.Ja ni hör ju, jag hamnar nog på psyket snart för sådana här saker håller jag liksom bara inte på med. Vad har hänt? Storsonen tidigare idag. "Målar" huset med vatten.
Eh, jo, alltså... jag vet egentligen inte riktigt. Det blev inte riktigt som planerat. När jag väl somnade igår kväll så sov jag väldigt tungt, förmodligen på grund av att jag knappt sovit natten före. Så någon gång inatt när Minigris gnällde klev jag upp och eh... bar in honom till vår säng. Jag var knappt medveten själv om att jag gjorde det, för jag har ingen aaaaning om vad klockan kan ha varit, och jag brukar ha för vana att titta på den när jag vaknar om nätterna. Jag vaknade av honom någon gång senare på natten och liksom hajade till när jag insåg att oj, ligger han här? Jaha, just det.Så premiärnatten i eget rum är tyvärr lite svår att utvärdera. Dock bar jag tillbaks honom till sin säng vid 4 - 4:30 någon gång i morse så att han även skulle få vakna där i alla fall. Jag fick gå in till honom en eller två gånger innan han vaknade för dagen strax efter 6.Jag hoppas ha orken att låta honom vara kvar i sin säng inatt, främst eftersom Linus kommer hem från farmor idag och det blir nog trångt i vår säng som det är.Jag ska försöka röja bort lite mer grejer från Minigris rum idag så att det blir lite "trevligare" därinne. Och så hoppas jag att vi snart får tummen ur och köper bordet och stolarna som Minigris fick pengar till av sina morföräldrar när han fyllde år, för det kommer lyfta rummet ännu mer. Och en ny, snyggare byrå, alternativt måla dem som står där nu.Nä, Minigris sover förmiddag just nu så jag ska passa på att få något gjort. Om jag orkar :-p
... vilken natt det var. Drygt 2 timmar sömn fick jag innan familjen vaknade och skulle till jobb och dagis. Dagis ja... supermorsan med stenkoll drog efter diverse trassel med sig ovillig snart 3-åring i syskonvagnen tillsammans med lillebror och gick mot dagis. Det var verkligen en fin morgon med klarblå himmel och strålande sol. Fåglarna kvittrade och allt sånt tjafs. Vi var lite sena, vilket inte gör så mycket då jag sällan har bråttom till något inplanerat utan bara går hem med Minigris. Jag reagerade dock på tystnaden. Man brukar i regel Alltid höra tjo och tjim blandat med skrik och gråt från dagisgården när man hunnit halvvägs fram. Vi är ju som känt bortskämda med att bo typ 150 meter från förskolan. Men idag var det som sagt knäpptyst från det hållet, och det var ungefär då jag började ana ugglor i mossen och började fundera på vad det egentligen var för dag idag. Datumet 2:a juni kändes liksom bekant på något vis, som att det var ett datum jag borde ha koll på av någon anledning. Och när vi passerade sista villan innan förskolan och jag såg parkeringsplatsen gapa tom, och dessutom inte såg en själ ute på gården så blev jag ganska säker på att detta var en sådan där planeringsdag.Fan.Men jag var ändå tvungen att ratta in på gården och känna på dörren, just in case liksom. De KUNDE ju mot förmodan vara inne trots det fantastiska vädret. Men nej, det var tvärlåst. Preciiiis vad jag behövde efter en sömnlös natt - ensam med båda ungarna en hel dag fram till 18 eftermiddagen. Bajs. Nä jag var ganska snabb på att skicka ett meddelande till världens bästa svärmor som senare hörde av sig och med glädje tog emot det större av barnen hemma hos sig, och där blir han kvar till i morgon och får därmed ännu en dags "semester" från dagis(och jobbig lillebror).Detta bestämde jag mig för att "fira" med att testa hur det såg ut med Minigris spjälsäng inne i hans eget rum. Och där blev sängen kvar. Premiärnatt i egna rummet! Vi testar bara nu för att se hur det går. När storebror ändå är borta en natt och så. Natten som var fick jag ju gå uppe med ungen i över 3 timmar, så blir denna natt likadan kvittar det ju liksom i vilket rum hans säng står. Jag har till och med preppat med gästsängsmadrassen bredvid hans säng om jag ledsnar på att springa fram och tillbaka.Upp till bevis! Somnade i sin säng i sitt rum gjorde han ju i alla fall.
Minigris har precis somnat(peppar peppar) efter att ha varit vaken sedan ca 01:00. Själv har jag inte sovit alls, och om lite mindre än 4 timmar ska jag orka forsla iväg storsonen till dagis, ta hand om en förmodligen astrött och gnällig minigris samt lyckas förbereda dagens middag. Sedan ska jag hämta hem storsonen från dagis igen och tampas med honom och hans gnälliga lillebror tills maken kommer hem från jobbet vid 18-tiden. Yay vad skoj jag ska ha.Varför jag inte bara lägger mig direkt och försöker få så många minuters sömn som möjligt, är för att jag ännu inte riktigt törs släppa greppet och sluta gunga på minigrisens säng i rädsla att han inte riktigt somnat än. Han har inte lyckats hålla sin käft stängd mer än typ en kvart under den tid han har varit vaken. Han har gnällt och han har jamat åt katten och han har "pratat".Det är en sak att ungen inte kan sova, det kan jag köpa då jag själv inte kunnat somna tidigare på kvällen pga diverse krämpor(för kallt, för varmt, nerv i kläm i ryggen etc etc). Men jag köper Inte att han inte kan vara tyst. Det ligger faktiskt två andra grabbar i samma hus som försöker sova, och då kan man tamejtusan hålla truten.Precis som om en bebis på knappa 14 månader skulle ha något begrepp om det. Jaja.Vad det var för "fel" på honom? Den som ändå det visste. Jag intalar mig dock att det är tänder som bråkar bara för att inte helt tappa förståndet och få tuppjuck på ungen. För när jag är såhär trött kommer det dessvärre allt annat än lena varma ord ur min mun. Svordomarna bara flödar och jag näst intill spottar och fräser åt det stackars barnet. Detta är inget jag är stolt över eller gillar hos mig själv. Alls. Men tyvärr är det den sidan som kommer fram när jag inte får sova alls.Nu tycks ungen ha kommit till ro för en stund i alla fall, så nu ska jag göra ett tappert insomningsförsök. Men faan vad jag kommer vara trött idag.
Min fina, underbara karl, som jag älskar dig!
En vad jag fått veta Paradisbuske som står på tomtgränsen mot ena grannen. 
Sabla ongar. Jag älskar er. Men ibland vet jag inte hur jag ska orka med er.
Såhär har vi sovit idag
Storsonen tidigare idag. "Målar" huset med vatten.
