collinus

Livet i byhålan med barn och katter

Man går igenom många känslor

Kategori: Allmänt

... såsom ledsamhet, besvikelse, ilska, sorg... Det är bara en handfull av alla känslor.

Och så kommer den dagen då man kommer till insikt. Då allt ältande, allt vändande på stenar, då alla funderingar och tankar plötsligt får ett slut. När man släpper taget. När man accepterar att det som hänt faktiskt hänt och inte går att göra ogjort(trots att det inte är Okej). När man accepterar att det är som det är. När man inser att "jag förtjänade aldrig det här" och plötsligt går vidare. Tar tag i sig själv, tar nya beslut, ändrar på saker i livet och går tillbaka till sig Själv.
Och det är då det händer, det man inte planerat skulle hända alls, åtminstone inte än på länge. Man får uppmärksamhet från oväntat håll, lyssnar till den, och upptäcker att den har större verkan än man vill erkänna.

Livet är väldigt spännande just nu. Läskigt men spännande. Och jag följer med i rytmen och ser vart det bär av, på gott och ont. Jag är nog egentligen inte redo för detta ännu, men när är man Egentligen redo? You got to live a little  😉

Jag är så jäkla nöjd

Kategori: Allmänt

... med den här helgen. Den har bjudit på  lagom mängd produktivitet, avkoppling, socialt umgänge, skratt och fniss, lite pirr, sömnbrist, och fullbordades till perfektion när barnen till slut kom hem.

Känns bra ända in i själen och det tänker jag leva på några dagar :)

En produktiv kväll!

Kategori: Allmänt

Vissa dagar när man kommer hem till ett tomt, tyst hus under rådande pappavecka, har man inte ork/lust till någonting. Laga middag till sig själv? Fy fan vad tråkigt! Nä, då dimper man lätt ner i soffan framför TV:n och sticker ned handen i Pringlesburken och äter upp resterna från barnens fredagsmys. Och där blir man kvar till läggdags :-p 
Men så finns det de andra dagarna... när man kommer hem och startar ett/flera projekt, såsom att rensa ur en garderob, organiserar om i skafferiet, eller varför inte skura badkaret?
Idag var en sådan dag. Jag har varit enormt produktiv i köket!
 
Innan jag åkte hem svängde jag in på Willys för att fylla på med nödvändigheter till skafferi, kyl och frysboxar(och har i skrivande stund 750kr kvar som ska täcka övriga matinköp och bensin till nästa lön. och november har inte ens börjat liksom. Fy fan för alla äckliga oktoberräkningar).
Väl hemma kastade jag direkt ihop en sats fröknäcke och slängde in i ugnen, panerade och stekte torskrygg samt kastade ihop broccolimos så jag fick både middag och en matlåda. Efter intagen middag svängde jag ihop en ost/skinkpaj som ska stoppas i frysen till nästa mammavecka så det bara är att ta upp och värma. Jag plockade även upp ett paket köttfärs ur frysen som jag hoppas ha ork att göra en sats köttbullar av i morgon som också ska stoppas i frysen. Och eftersom diskmaskinen var full och jag fick starta den när jag kom hem, är köket nu ett komplett kaos då jag inte kommer plocka ur den och stoppa in allt nerskitat förrän i morgon då disken är torr x-D
 
Efter alla köksgöromål tränade jag dessutom lite rumpa och armar, tog en dusch och sitter nu här framför laptopen med en smoothie full av nyttigheter som jag lyckats skrapa ihop efter en raid i frysen. Snart är det läggdags, och då hoppas jag att min ovanligt produktiva kväll resulterar i lätt insomnande sedan.
 
Men hur det ser ut efter jobbet i morgon är det ingen som vet, då kan jag lika gärna vara åt helt andra hållet och käka en skål vaniljyoghurt och cornflakes till middag i brist på ork/lust/inspiration. Dega i soffan hela kvällen.
Man får passa på att köra så det ryker när orken/inspirationen lyser med sin närvaro ;)
 

Ska du gå bort/hälsa på

Kategori: Allmänt

... en ensamstående förälder? Är du en sådan som alltid känner att du ska/vill ta något med dig, som exempelvis en blombukett eller krukväxt? Glöm blommor och krukväxter, man har inget behov av sådant - jag har svaren på vad en ekonomiskt kämpande ensamstående förälder hellre vill ha eller snarare behöver.
Detta är alltså en spegling av min egen livssituation och säkerligen även min föredettas, men jag är övertygad om att många i samma situation kommer känna igen sig och hålla med.
Detta är dessutom inget tyck-synd-om-mig-inlägg om ni trodde det, utan bara en bild av hur det faktiskt är/kan vara för många av oss, såsom mig själv.
 
* Mat - Man behöver alltid äta. Och har man dessutom barn, är det än viktigare att det finns mat i huset. En "fattig" förälder sätter alltid barnen först. Har man dåligt med mat ser man till att barnen får något vettigt att äta, medan man själv tar en knäckemacka eller i värsta fall inget alls. Så ta med något man kan stoppa i frysen eller skafferiet. En påse frysta köttbullar eller ett paket pasta eller vad som helst.
Eller varför inte en burk katt/hundmat om den du besöker dessutom har husdjur? De behöver också äta.
 
* Förbrukningsvaror - Nu snackar vi alltså sådant som ständigt går åt och alltid behövs hemma(förutom ovan nämnda mat). Som till exempel blöjor, toalettpapper, våtservetter, tvättmedel/sköljmedel, tandkräm, duschtvål/schampoo, diskmedel, kattsand/hundbajspåsar etc.
 
Dessa två ovan nämnda saker är guld värt för en ensamstående förälder. Ett paket fiskpinnar eller blöjor mindre på inköpslistan för en förälder kan göra om än inte så stor, men ändock märkbar skillnad i plånboken vissa månader. Och det uppskattas Alltid.
 
Sedan kan man om man hellre vill det, även sikta på "lyxpunkten" som jag kommer nämna här nedanför, sådant som inte är av nödvändighet, men som kan ge en människa en liten guldkant av blygsam lyx i vardagen som den kanske inte kan unna sig så ofta annars.
 
* Lyxartiklar - En flaska vin kanske man inte kan unna sig hur som helst alla månader, det är en relativt billig form av njutning, men personligen är det en sak jag uppskattar väldigt mycket men ibland känner att jag får avstå till förmån för lördagsgodis till barnen. "-För bilen måste ju tankas om någon dag också och blöjorna är nästan slut... nej, det där vinet får vänta till nästa lön."
Eller kanske en god ost, eller tapasbricka, eller vad den du besöker nu må föredra för gott? Eller varför inte en badbomb till den som har badkar? En hårinpackning?
 
Ni hör ju, möjligheterna att glädja den du ska hälsa på är oändliga!
En av de bättre buketterna jagfått genom åren fick jag av min moster på en födelsedag. Den bestod inte av blommor, utan av rotfrukter och grönsaker! En bukett man kan äta! Hur bra?! 
 
Så ha detta i åtanke hörni. En vacker blombukett sprider alltid glädje och piggar upp, men man kan/vill sällan äta den eller torka arslet med den ;)

Vissa dagar är man starkare

Kategori: Allmänt

... än andra. Och vissa dagar känner man sig så liten och svag och obetydlig man bara kan bli. Det är svårt det här med uppbrott hörni.
I lördags satt jag till exempel och grät i mitt förråd. Grät över minnen, förlorade känslor, svek och saknad. Grät över hur svag jag stundtals är. Hur svagt mitt hjärta stundtals är. Hur korkad jag ibland(läs: ofta) känner mig, som varken sett eller förstått hur många gånger jag egentligen sett mellan fingrarna och förlåtit saker som andra, utomstående, skulle bli spritt språngande galna om de var med om. I alla fall säger man oftast så.
"- Skulle någon göra sådär mot mig skulle jag vända på klacken fortare än Skalle-Per släpper sin första morgonfis!"
Så som man själv, i sina yngre singeldagar, också sade. Det där skulle man aldrig ta.
Men så sitter man där själv. Med känslor bortom denna värld, och förlåter, lägger bakom sig och går vidare. Lever i sin egen lilla rosa helyllevärld, lyckligast i världen, med tron att "-det var bara en engångsgrej, han älskar ju mig, det säger han ju."
Och hur arg, ledsen och sårad man än är, så finns ju fortfarande känslorna därinne. Hjärnan och det sargade hjärtat säger främst "- Det är nog nu. Aldrig mer." Men allra längst inne i hjärterotens innersta rum ligger ju de där känslorna och pyr i sin ensamhet. De där man inte lyckas göra sig av med riktigt, fast man vet att man borde. Att man måste. De kommer försvinna till slut, så är det ju. Men det lär ta tid.
 
Men lugna, det där lilla rummet ligger låångt in, och är i dagsläget extremt svårt att forcera. All tillit och respekt har krossats å det grövsta, och det ska in i helvete förbannat mycket till för att de ska kunna återvinnas. 
Dock släpper jag inte hoppet om en fortsatt vänskap. En gång var den stor och innerlig. Gemensam. Jag vill hitta den igen och behålla den. Men det kommer krävas jobb från Båda håll, och i dagsläget ser jag faktiskt ljust på den möjligheten. Så länge man lovar att vara rak och ärlig, sluta dölja saker och skippa alla jävla lögner, så ser jag ingen anledning till att en framtida fin vänskap inte kan gå att återuppbygga. Det Måste gå, för allas skull. Och jag vill det så himla gärna. Jag hoppas du är på :)
 
 

Jag tänker inte låtsas

Kategori: Allmänt

... som om allt är okej, när det inte är det. Jag har vuxit för mkt, varit med om för mkt och lärt mig för mkt av de senaste 10 månaderna för att över huvud taget kunna Tillåta mig själv att låtsas som att allt är okej när det inte är det.
Och idag är det inte okej. Det började att inte vara okej när jag hamnade i den där lådan med gemensamma saker i förrådet. När man slogs omkull av minnen. Slogs omkull av hur hjärtat tog små skutt av att se bilder på Honom, fast hjärtat egentligen borde svartna, brännas och kräkas ut allt svek. Och då blir jag så himla arg. Arg på det där uppenbarligen felkonstruerade hjärtat jag har som Inte. Fattar. När. Man. Bör. Hata. Någon.
Men jag kan inte det. Jag kan inte hata. Jag kan inte tycka illa om någon som varit anledningen till att mitt hjärta har slagit. Jag kan inte tycka illa om någon som varit hela min värld. Jag kan inte tycka illa om någon jag velat dö med/för. Jag kan inte tycka illa om någon jag vet mår dåligt. Hur illa han än har gjort mig.
Så jag sitter här och saknar i stället. Saknar Honom. Saknar mina barn. Känner mig ensammast i världen. Känner mig fulast i världen. Känner mig minst värd i hela världen.
Jag vet att det inte Är så. Men just nu, just idag, så känns det så. Jag sitter ensam hemma en lördagkväll och känner mig enormt ensam och övergiven. Och då är det inte okej.

När man sitter i ett förråd

Kategori: Allmänt

... och gråter. Det är vad jag gör just precis nu. Jag sitter i mitt förråd och gråter som ett barn.

Jag skulle försöka röja fram lite plats för att kunna ställa in en säng och en byrå, och börjar såklart rota runt i lådor för att se vad som är mitt och vad som är hans och vad som kan slängas etc. Och så hittar man en låda blandad med båda våras saker. Främst foton och tidningsurklipp. Mest på Honom. Minnen.
Och så kom tårarna. Tårar av sorg och ledsamhet. Tårar av saknad. 
Hur f-n kunde det bli såhär? 

Att inte äta lunch

Kategori: Allmänt

... utan bara dricka kaffe, försätter tydligen kroppen i någon slags psykopatisk övertrötthet alt "speedning". Mer än halva resan hem från jobbet idag satt jag och ömsom fånlog, ömsom garvade åt INGENTING. Eller, jag visste åtminstone inte vad det var jag garvade åt. Jag gjorde det dessutom i livesändning x-D
Men jävlar i min lilla låda vilket bra humör jag har varit på idag! Jag är SÅ glad att jag går till en bra psykolog varannan vecka. För jo, jag är helt övertygad om att just Det är en Stor faktor till mitt mående idag. Att få ventilera hos någon som inte har någon som helst anknytning till mig eller någon jag känner över huvud taget. Det skulle nog de allra flesta behöva, i mer eller mindre grad. Och så känner jag ju folk som definitivt utan tvekan behöver det i Stor grad, allra helst igår, men som lever i förnekelse och tror att det ska komma ett "rätt tillfälle". Men det kan jag säga att det finns inget annat rätt tillfälle än att göra det pronto på en gång. Varför skjuta något framför sig och aktivt välja bort att hjälpa sig själv och i samma veva alla andra runtomkring som också indirekt påverkas negativt av att man inte tar hand om sig själv? För jo, så ser den krassa sanningen ut. Jag kan inte gå runt och linda in allt i rosa bomull hela tiden för att inte riskera att pluggen dras ur granaten. Ibland måste man lägga fram saker och ting för vad de faktiskt är.
Gör man dåliga val i livet, lägger locket på och försöker fly de konsekvenser man faktiskt har en skyldighet att konfrontera, ja då kommer man ingen annanstans än bakåt. Och att gå bakåt är inte ett alternativ.
 
Nu blev det allvarligare än jag tänkt här, men livet är fullt av allvar. 
Jag sitter t.ex i skrivande stund och funderar så öronen glöder över om jag ev ska testa att byta jobb. Eller iaf se över möjligheten att ta tjänstledigt för att prova på en annan grej. Men jag vill ha lite mer kött på benen först. Höra mig för om det ens är värt att fundera över. Den som lever får se ;)
 

Här skulle jag ha visat

Kategori: Allmänt

... en bild på mig när jag försöker ge mig på Yoga! Menne... det är nog bäst för allt och alla om den bilden aldrig träder in i cyberrymden x-D
 
Ha en fabulös morgondag hörni!

Och vet ni?

Kategori: Allmänt

... Jag känner ett enormt behov av närhet just nu. Tror det är ganska naturligt. 

I helgen(eller vilken dag som helst eg) hade drömmen varit att få hänga i soffan framför en film, med ett glas vin och sällskap. Få kramas, mysa, bli pillad i håret eller få pilla någon i håret. Inget annat. Bara få vara med/hos någon för närhets skull.
Att man sedan stundtals känner sig lika pilsk som sonens okastrerade katt är inget jag tänker hymla om, men det är inget jag strävar efter i dagsläget. Jag spelar inte på de primitiva behoven hur som helst. Och skulle jag mot förmodan vilja stilla sådant vet jag precis var jag kan vända mig. I egenskap av snart frånskild tvåbarnsmor har jag plötsligt fått många skrämmande snabba förslag. Vilket osökt ger känslan att "Vafan, liket har knappt hunnit stelna, vad är det för fel på folk?" 
"Liket" ska alltså vara mitt äktenskap.

Var jag för personlig och öppen nu? Och vad gör i så fall det? Folk är i regel alldeles för slutna, säger inte vad de tycker/tänker utan går i tysthet och låter livet och relationer självdö. Eller gör idiotiska val som sårar och/eller sabbar allt för både sig själva och folk runtomkring. 
Gör inte det hörni. P r a t a. Ta tag i er själva och vänd dåligt beteende till något bra. Hoppet är aldrig ute. Bara om ni själva Tillåter det att vara det.

Nu ska jag sova godare än på länge, med händerna under täcket.

Tack för idag

Kategori: Allmänt

... tack för en underbar härlig dag!
Denna dag är en sådan där som man bara myser över tanken på. Om man bortser från att vi lyckades bli lite sena till det bestämda mötet klockan 13, så har dagens lekdejt på Leos varit helt förträfflig. Nöjda glada barn, nöjda trötta föräldrar x-D
Alltså familjen H... så härliga de är! Supergulliga och näst intill abnormt trevliga och lätta att ha att göra med! Och lika gulliga barn har de!
Vi lekte i totalt 4 timmar, med ett avbrott för fika, och avslut med middag. Kan för övrigt lätt rekommendera kycklingburgaren jag åt med någon sötstark sås i - supergod!
 
Men som vanligt är det det där med andra föräldrar och deras koll på sina barn... Jag tappade själv bort mina egna barn vid några tillfällen då de ena sekunden är precis bredvid, och det räcker med att man vrider på huvudet så är de spårlöst borta :-p Men mina barn vet att man väntar på sin tur, att man inte klättrar upp i en rutschkana då någon faktiskt kan vara på väg nedåt osv... det var det Många andra barn som inte hade någon som helst koll på, alt respekt för. Vilket slutade med att ett av mina egna barn krockade på väg ner för en rutschkana för att en annan unge var på väg Upp i den samtidigt.
Och så hände en läskig grej också, med en stackars mamma som desperat skrek efter min hjälp. Hennes son hade fått ett epileptiskt anfall, och hon satt med honom i famnen och var helt utom sig. Hon behövde hjälp att kontakta ambulans(vilket en man snabbt var på plats att hjälpa henne med), men behövde samtidigt hjälp med att hitta och hålla koll på sin 2-åring som befann sig en bit bort och cyklade. Så jag sprang iväg och hängde med 2-åringen som under just detta tillfälle tack och lov inte var varken blyg eller rädd för en främling som jag som plötsligt hängde efter honom. Tydligen hade hon ett barn Till på kalas på övervåningen mitt i allt kaos, så jag kan knappt tänka mig vilken press och stress det måste ha varit för henne. Tack och lov dök sjukpersonal till slut upp, och jag kunde lämna över hennes 2-åring till henne. Jag hoppas verkligen att allt gick bra för dem <3
 
Nu har grabbarna åkt hem till sin pappa, och huset är sådär tyst och trist och tomt... men jag vet att de har det världsbäst och i skrivande stund sover som små utmattade sjölejon efter en rolig och händelserik dag :)
Min vecka i ensamhet hoppas jag orka utnyttja till att få lite motion och kunna rensa/organisera bort allt jag inte längre vill ha här hemma. Ut med det gamla, in med Mig! Förrådet kommer bli Ännu mer kaos x-D 
 

Att ladda för Leos

Kategori: Allmänt

För ladda behöver man. Leos är kul på så sätt att det är roligt att se barnen ha så roligt. Men det är typ allt :-p
Exet och jag valde att ge bort ett Leosbesök till två av barnens förskolekompisar(ett par bröder) när de hade gemensamt födelsedagskalas i somras. Kan tilläggas att idén inte var min :-p 
Nu har vi mot alla odds fått tummen ur och bokat lekdejt för i morgon på Leos med ovan nämna grabbar och deras päron(vilket för övrigt ska bli väldigt kul då deras föräldrar är sjuukt trevliga och lätta att umgås med). Dock tycktes exet eventuellt ha feber idag när han var här och hämtade lite grejer, så vi får hålla alla tummar och tår för att han lyckats ta hand om sig och vilat ordentligt så vi inte måste ställa in :-/
 
I övrigt har denna dag gått i lugnets tecken måste jag ändå säga. Inga bokade planer, inga måsten. Att sedan grabbarna bus är high chaparall alla dygnets vakna timmar är en annan femma, men jag måste säga att vi haft en riktigt fin dag. Jag blev till och med bjuden på lunch av dem! De hade dukat upp fint med duk och allt inne i lillebrors rum. Knäckebröd, rågkaka, smörpaket, ett kokt ägg(som visat sig börjat ruttna x-D), kaviar, skinka, och små skålar med olika sorters frukostflingor i. Samt en tallrik pärlsocker?! x-D
De är så fina de där två. Jag hoppas in i botten av mitt hjärta att de växer upp till fina, omtänksamma individer som alltid är ärliga och behandlar sina nära och kära med r e s p e k t. Det kommer vara mitt främsta mål under deras uppväxt. Vad de väljer att bli, vilka vägar de än går i livet, kommer jag stötta på alla sätt jag kan. Så länge de är respektfulla individer och vet sitt eget värde och behandlar andra som de själva vill bli behandlade. Allt annat är trivialiteter. 
 
Och just idag är jag så jäkla tillfreds med livet i allmänhet. Det har jag varit i flera dagar, nästan veckor. Somliga beslut i livet är så djävla värt det hörni :-)
 

Ska vi försöka igen?

Kategori: Allmänt

Med lite roligare bloggande, alltså. Vad trodde Ni? :-p
 
Det har varit lite väl mycket betungande, stundvis kryptiska inlägg här angående mitt liv senaste året, tycker ni inte? Men tro mig, det här året har varit SKIT. Och skiten tycks aldrig ta slut heller, med mer och mer information som ständigt når mig, och insikten om hur många lögner, hur mycket svek och hur mycket äckligt vidrigt beteende som skett utan min vetskap. 
Men vet ni vad? Vi skiter i sånt nu. I alla fall härinne. Åtminstone idag :-p
 
Idag då? Jodå, hade läkartid bokad 8:15 på morgonen, vilket bar med sig det positiva att vi kunde sova en timme längre i morse, barnen och jag. Menne... vem vaknar upp med feber om inte lilleman? Jodå. Så det var bara att plocka upp luren och ringa förskola, arbete, hälsocentralen och fritids(och tacka fan för att jag valde att sätta mig och skriva just det här inlägget, just precis nu om just precis detta, för NU kom jag på att jag måste anmäla VAB till försäkringskassan! Jag kommer tamejfan aldrig ihåg det...).
Upp med barn, stoppa i dem frukost, på med kläder och lämna av storebror på skolan. Sedan hem och baka chokladbollar med sjuklingen som verkligen inte vet hur man gör när man är sjuk. När man är sjuk och har feber ska man i Min värld vara helt sänkt, ligga nerbäddad under täcket i soffan framför TV:n och inte resa sig därifrån mer än för att gå på toa eller fylla på ngt drickbart i ett glas man har intill soffan. Typ. Men inte lilleman inte. Full fart hela dygnet, i stort sett(med någon halv minuts vila i soffan ibland när han plötsligt känt sig trött). Men förkylningsfeber(i detta fall) kan ju komma och gå, så vi sejfar morgondagen med att stanna hemma. Vi har lekdejt bokad på Leos lekland på söndag, och skulle barnen behöva missa den pga sjukdom kommer det gråtas krokodiltårar här hemma :-p
 
På eftermiddagen kom barnens farföräldrar hit för att passa och utfodra grabbarna medan jag pep iväg till Uppsala för att hämta upp exet från tåget då han varit uppe på högskolan några dagar. Fd svärmor är inte så sugen på att köra i Uppsala, och i ärlighetens namn är inte jag särskilt förtjust i det heller(ni skulle sett/hört mig där i bilen - katastrof! X-D ), men jag gillar ju att utmana mig själv med sådant där lite också, så jag gjorde`t i alla fall. Att jag sedan höll på att bli påkörd snett bakifrån på kuppen är helt och hållet mitt fel :-D
Innan jag plockade upp exet sprang jag dessutom in på IKEA och fyllde på förrådet av värmeljus tillika några blockljus(och en ram jag eg inte alls planerat att köpa, men går man in på IKEA kommer man alltid ut därifrån med någonting mer än man tänkt från början), så nu bör jag klara mig nästan ända fram till jul i alla fall...
 
I morgon vankas som sagt ännu en dag hemma med lilleman, och storebror hämtar vi så fort skolan är slut, så får vi se hur vi spenderar resten av dagen. Fredagsmys är i alla fall ett måste!
 
 

Det enda det handlar om...

Kategori: Allmänt

... är att känna att man egentligen inte är önskvärd. Att man blir tillfrågad för att det underlättar, eller för att "it's the right thing go do". Inte för att man faktiskt är önskvärd för sitt sällskap. 

För jag känner inte det. Jag känner inte att jag är önskvärd för mitt sällskap. Och då får det fan vara.
Men jag kanske har fel? Då får man gärna meddela det. 

Ibland måste man...

Kategori: Allmänt

... ställa sig själv frågan vad som är viktigt i livet. Vilka önskningar eller krav har jag på livet? Vad gör mig lycklig? Vad känner jag att jag behöver?


Jag såg en bild på instagram nyligen som en vän lagt upp, en bild på ett timglas vars sand rann ut. En vän som inte mår så bra. Jag funderade på vad den kunde betyda för denna vän? Vad innebörden var? Så jag frågade, men jag fick väl egentligen inget riktigt svar, annat än att tiden till slut rinner ut för alla människor. Och självklart är det så, vi är ju inte odödliga.
Men frågan är vad hen egentligen menade med bilden? Är det något hen känner att hen inte hinner med? Handlar det om livsmål som hen inte tror att hen kommer hinna förverkliga under sin livstid?

Jag funderade därför över mina egna mål. Eller snarare över vad jag är tacksam för i livet. Vad som gör mig lycklig och vad som liksom räcker för mig?
Jag är tacksam för att jag har ett jobb som jag tycker om och är bra på.
Jag är tacksam för att jag har tak över huvudet och mat på bordet.
Jag är tacksam för att jag har två fantastiska barn.
Jag är tacksam för att jag har en fantastisk familj som jag älskar och som älskar mig och ställer upp i vått och torrt.
Jag är tacksam för att jag genom mina barns far har ytterligare en fantastisk familj som jag älskar och som älskar mig och som ställer upp i vått och torrt.
Jag är tacksam för de år jag fick älska och älskas av mina barns far. 
Jag är tacksam för att jag bor på en plats där jag trivs.
Jag är tacksam för att jag lever och bortsett från min ångest har hälsan.
Jag är tacksam för att jag känner så många genomfina människor som bryr sig om mig.

Alla dessa saker är allt jag behöver. Allt jag kräver. Jag känner inte att jag behöver något mer.
Jag behöver ingen karriär. 
Jag behöver inga materiella rikedomar(även om de hade underlättat mkt i livet). 
Jag behöver inte resa och se världen. Det hade varit kul, men jag upplever inte att jag skulle känna mig lurad på livet om så aldrig blev fallet. 
Jag behöver inte fylla min tid med massa hobbies och sociala tillställningar. 
Jag behöver inte göra ett bra intryck utåt.

Jag är nöjd med mitt liv. Jag är lycklig och nöjd med det jag faktiskt har. Varför behöver man kräva mer än så?

Att ta stora beslut

Kategori: Allmänt

Jag har tagit ett livsomvälvande beslut. Det har inte varit lätt, och processen kommer säkerligen vara jobbig, men jag känner mig tillfreds med mitt beslut. Det känns rätt och bra. Det kommer bli bra det här. 


Sedan kommer det tillkomma många praktiska frågor runt omkring det, men jag hoppas att inblandade kommer vara lite flexibla och bjussa på lite tid. 
Mot nya tider!

Det är därför jag kämpar

Kategori: Allmänt

" - Love? It's complicated, but I'll tell you this, the second you're willing to make yourself miserable to make someone else happy, that's love right there "


Det är därför jag vet att du fortfarande älskar mig någonstans därinne. Det är därför hoppet inte sviker mig.
Det är därför jag tar mig igenom mina egna miserabla dagar utan dig. För att jag har tro och hopp inför framtiden. För att jag är övertygad om att ingenting är omöjligt. För att jag tror på dig. För att jag bryr mig så mycket om dig. För att jag älskar dig. För att du alltid älskat mig och fångat upp mig när jag mått dåligt och fått mig orka härda ut.
Nu är det Min tur att fånga upp och ta emot dig när du faller. Stå vid din sida och finnas tillhands närhelst du behöver mig, även om jag inte får vara fysiskt närvarande. För du vet att jag alltid finns där i tanken. Du finns i mina tankar dygnet runt, varje dag, för jag saknar dig något enormt. Men saknad är inget farligt eller skadligt, det är en nyttig känsla. En vacker dag kanske du också börjar känna den. Then we're on to something :)

Just give me a reason

Kategori: Allmänt

Right from the start
You were a thief
You stole my heart
And I your willing victim
I let you see the parts of me
That weren't all that pretty
And with every touch you fixed them

Now you've been talking in your sleep, oh, oh
Things you never say to me, oh, oh
Tell me that you've had enough
Of our love, our love

Just give me a reason
Just a little bit's enough
Just a second we're not broken just bent
And we can learn to love again
It's in the stars
It's been written in the scars on our hearts
We're not broken just bent
And we can learn to love again

I'm sorry I don't understand
Where all of this is coming from
I thought that we were fine
(Oh, we had everything)
Your head is running wild again
My dear we still have everythin'
And it's all in your mind
(Yeah, but this is happenin')

You've been havin' real bad dreams, oh, oh
You used to lie so close to me, oh, oh
There's nothing more than empty sheets
Between our love, our love
Oh, our love, our love

Just give me a reason
Just a little bit's enough
Just a second we're not broken just bent
And we can learn to love again
I never stopped
You're still written in the scars on my heart
You're not broken just bent
And we can learn to love again

Oh, tear ducts and rust
I'll fix it for us
We're collecting dust
But our love's enough
You're holding it in
You're pouring a drink
No nothing is as bad as it seems
We'll come clean

Just give me a reason
Just a little bit's enough
Just a second we're not broken just bent
And we can learn to love again
It's in the stars
It's been written in the scars on our hearts
That we're not broken just bent
And we can learn to love again

Just give me a reason
Just a little bit's enough
Just a second we're not broken just bent
And we can learn to love again
It's in the stars
It's been written in the scars on our hearts
That we're not broken just bent
And we can learn to love again

Oh, we can learn to love again
Oh, we can learn to love again
Oh, oh, that we're not broken just bent
And we can learn to love again

För bövelen

Kategori: Allmänt

Idag dök ett minne upp. Ett minne jag förträngt. Något jag upplevde som ett svek, men valde att inte hänga upp mig på, utan förlät och gick vidare. 

Detta minne är från tiden i Hagen, under år 2007. 10 år sedan.
Det började alltså redan då, redan i början. Och sedan hände det igen. Och igen. Och igen. Jag har läst intill tappat räkningen. Och varje gång förlät jag och lade det bakom mig. Till och med efter den värsta av de värsta förlät jag och lade det bakom mig.

Förlåta är lätt, men glömmer gör man aldrig, inte helt och hållet. Och nu, när livet står på ända, så dyker plötsligt minnena upp. Och efter att ha funderat över dem ett tag, så kan jag ge mig fan på att det fortgår, faktiskt.

Fool me once, shame on you. Fool me twice, shame on me. Shame, shame, shame on me.
You chose it. Over and over again. Och jag lät det ske i ett decennium. För att mitt hjärta valde det.
Det ska från och med idag mycket till för att min hjärna ska tillåta mitt hjärta att välja. I release you.

Det ska mycket till för att 

Att förlika sig med...

Kategori: Allmänt

... tanken på att man med största sannolikhet inte kommer få göra det en gång till. Det är lite jobbigt.

Ett samtal/diskussion om det dök upp idag, och en värkande klump uppenbarade i mahen från ingenstans, tillsammans med tårarna som ville sippra ut, men höll sig på plats. Och så känslan att vilja fly som blev påtaglig. Men "fake a smile" åkte fram och jag stod kvar och log och nickade instämmande i samtalet.
 
Men jobbigt var det, och jobbigt är det att bli påmind om. Det där man egentligen inte var intresserad av att göra, men bestämde sig för att göra ändå, utav kärlek. Två gånger. Och kunde gjort en tredje gång, men då avstod från för att det skulle ha knäckt mig just då. Fast jag visste redan då att jag skulle vilja göra det en tredje gång, trots allt jag sagt om att två gånger räcker.
Jag har velat göra det en tredje gång sedan cirka ett år tillbaka, men det är ju en del som ska klaffa. Och det är väl kanske tur att det aldrig gjorde det, med tanke på hur livet ser ut idag. Men åh vad jag hade velat göra det igen.