Mammas stora lilla kille
Kategori: Allmänt
Inga andra gånger inser man hur stor liten pojke man egentligen har, än när man träffar en liten spädis, vilket vi gjorde tidigare ikväll. Vi åkte iväg till ett par goda vänner som fick bebis i december. Sambon har träffat bebben en snabbis tidigare, men jag själv och Linus kunde inte följa med vid det tillfället. De har dessutom flyttat till ny lägenhet närmare oss som vi ännu inte hade sett, så det blev husesyn och bebisgos på en och samma gång. PLUS att bebisens pappa fyllde år nyligen(och hade födelsedagsfirande igår som vi tyvärr inte kunde komma på då vi var och firade Min pappa som också fyllt år), så det blev lite grattande på samma gång också.
Oj vad liten bebisen var... har Linus verkligen varit så liten? Linus var ju liksom JÄTTEstor i jämförelse. Och när lillsyskonet kommer, kommer han ju kännas som en typ 3-åring(minus trotsen. Hoppas jag :-p).
Appropå att ha en stor liten kille, så fick ju spjälsängen lämna sin plats till förmån för växasängen idag. Vi tog tag i det efter frukostintaget så att Linus skulle få hela dagen på sig att känna på hur det kändes att den stod därinne i stället för spjälisen. Vi har "sålt in" den för honom genom att kalla den för "storpojkesäng", och han har nog tyckt att det har varit ganska spännande. Han skulle genast upp i den när den fått sin nya plats i rummet. Han sov även sin middagsvila i den, och det gick fint. Han vaknade till efter en knapp timme av att katten(Siri) som lagt sig typ intill hans huvud precis efter att han somnat, skulle ur sängen igen. Känner jag henne rätt så klev hon förmodligen rakt över honom för att det var närmsta vägen ur :-p
Och det som är så skönt med den där sängen är att även jag själv får plats att lägga mig bredvid, vilket gör läggningar och uppvak med omsövningar så mycket lättare, för han sover ju bäst när jag ligger intill(tyvärr, även om det är mysigt), och har lättare att komma till ro då. Dessutom är det mycket lättare att lyfta upp honom ur sängen när man inte ska baxa honom över ett staket mitt i natten när han vill över till våran säng och man själv knappt är vaken. Och jag blir ju inte direkt smärtare och smidigare just nu...
I förmiddags
Middagsvilan
Nattinatt
Han ser väldigt liten ut i den stora sängen, men han är en stor pojke nu med "storpojkesäng", och jag har fått för mig att han ser lite extra mallig ut när man säger det till honom. Eller stolt, om inte annat. Dessutom tror jag han tycker läggningen idag var mycket mysigare när mamma låg i sängen hos honom, i stället för nere på golvet som jag gjort med spjälsängen. Då fick han ligga och pilla på min hand, nu kunde han pilla mig i ansiktet, mysa och kramas och favoriten - pilla på mina öron.
Det ska bli intressant att se om det blir någon skillnad sömnmässigt i den nya sängen. Jag tror dock inte det, han kommer vakna precis som vanligt och till slut vilja komma över till våran säng. Nu finns ju dock möjligheten för mig att lägga mig brevid honom i stället så att han förmodligen(förhoppningsvis) somnar om lättare, men jag kommer ju inte orka springa in dit natten igenom heller. Till slut tar jag förmodligen med honom in till oss i alla fall för att slippa springa och själv få sova lite bättre, men då slipper jag spjälsängsstaketet i alla fall :)
Storhandling, Looma Sino och shoppingångest
Kategori: Allmänt
Idag lämpade jag av barnet hos sin farmor så att jag skulle kunna åka och storhandla. I vanliga fall brukar jag och sambon handla tillsammans(medan barnet är hos sin farmor för allt blir så mkt lättare då), men jag tyckte att eftersom jag ändå är hemma hela dagarna, medan sambon jobbar hela dagarna, så kunde jag åka själv, så kunde i stället sambon och jag få komma iväg för oss själva i morgon och göra något roligare än att storhandla. Så får barnet en halv dag till med sin farmor och farfar.
Jösses Amalia(shit vad gammal jag låter nu) vad full kundvagnen blev. Jag tror att notan slutade någonstans strax under 2000kr, jag hann inte riktigt uppfatta summan då jag var alldeles för stressad över att hinna packa alla varor själv med kö bakom mig och allt. Jag var på vippen att erbjuda 100 spänn till en tonårig kille som satt på en bänk utanför kassorna om han ville hjälpa mig packa, men jag slog bort den tanken då jag fick ett sådant där ryck då jag tänkte att ensam är stark och bäste dräng och allt vad det heter. Och packa lyckades jag ju göra, även om jag var lite ivägen för de närmsta 2 kunderna i kön :-p
Det blev några kassar
När jag kom hem och hade packat ur bilen och plockat in allt i respektive skåp passade jag på att tappa upp ett bad som jag lade mig i. Jag stannade ju till på sambons jobb på vägen hem för att pussas lite och passa på att låna deras lunchrum för att äta lite Thaimat jag hämtat upp, och då kom sambon med den briljanta idén att han skulle ringa sin mamma och fråga om Linus kunde få middag där, så kunde sambon hämta upp honom efter jobbet så att jag fick lite extra egentid hemma. Jag nappade direkt, därav den extra tiden för bad. Och det var sååå skönt.
När sambon kom hem hade han med sig en Looma Sino bärsjal som jag lyckats sniffa upp på en köp/sälj-sida på Facebook, och då det tyvärr inte medföljde knytinstruktioner så har jag suttit och kollat intruktionsvideor på Youtube som en norska lagt upp. Och jag säger bara det att det kommer ta sin tid att få kläm på det där. Jag övade på barnets nalle Oliver, medan sambon tydligen filmade spektaklet, så vill ni ha er ett gott skratt får ni väl kontakta honom :-p
Nu sitter jag mest och har lite ågren över en klänning jag sett på Blocket som är såååå snygg och som jag VILL HAAA. Tyvärr kostar den lite för mycket, och jag befinner mig ju inte direkt i det bästa av tillstånd för att köpa en klänning i storlek 36... tänk om jag inte kommer i den sedan? Fast å andra sidan kan ju den bli en morot för att snabbt bli av med gravidkilona. Det gick ju över förväntan första gången.
Det finns nog en risk för att jag nappar på den där blocketannonsen trots allt. För det är inte överdrivet ofta jag använder klänning av det "snyggare" slaget, och det är brutalt sällan jag dras så enormt till ett plagg som jag gjort till just det här, och det måste jag betyda att jag Ska ha den, ringht? ;-D Dessutom kommer den inte finnas kvar för all framtid. Det kanske sitter någon och gör upp en affär om det i detta nu? Hjälp!
Bakom fasaden - sanningen i bilder
Kategori: Allmänt
Folk i allmänhet är rätt bra på att måla upp en fin fasad över sina liv genom snuttigulliga livet-är-underbart-blogginlägg och vackra bilder på Instagram eller Facebook. Menne... vi vet ju alla att det i regel finns lite skit bakom allas hörn. Här kommer lite sanningar från familjen Lind/Collin:
Men vi börjar med lite vackert. Vår gata.
Och vårt lilla hus
Vi är duktiga och sopsorterar en del, dock inte ALLT. 4 olika kassar
med metall/tidningar/plastförp./pappersförp. i en fin rad i klädkammaren...
... medan resten av klädkammaren är ett komplett kaos.
En extremt vanlig syn här hemma. Disken från gårdagens middag
står kvar(kan stå disk från 2-3 dagar bakåt kvar ibland).
Tro det eller ej, men detta är hyfsat avplockat. Skulle ha tagit en
före-bild...
Också en "avplockad" bild, glömde ta en före. Detta är alltså städat
för att vara vårt hem...
Vet inte hur många ggr om dagen som jag plockar undan efter barnet.
Jag plockar under tiden han leker med något annat, jag plockar när han
sover middag, jag plockar när han sover middag, jag plockar när han
lagts för kvällen. Djävla unge :-p
Julen är fortfarande inte undanplockad här hemma...
Varje dag. Kattsand. Långt ut i hallen och över hela huset. Och inte pga
barnet, det sköter katterna själva... Suck.
Dörren in hit stängs varje gång vi ska få besök. Rummet som har prio
Noll jämfört med de andra rummen - vårt sovrum.
Ett av hörnen som agerar klädhög med en salig blandning av ren och
smutsig tvätt
Jo, det är en byrå därunder alla rena(!) kläder och spaghettikastrullen
vi fick i julklapp som av någon anledning hamnat i sovrummet?!
Finns det över huvud taget NÅGON därute som har en välstädad hall
med ordning i? Är det över huvud taget möjligt?
Avslutar med dagens positiva - Fick hem paket(påse) från Ellos med
ett par byxor till barnet. Som jag beställde i början av november. Fick
dem Idag.
Sådär ja, då har Jag varit lite ärlig mot omvärlden. Nu är det Er tur.
Surprise surprise!
Kategori: Allmänt
När barnet vaknade ur sin vila stod det en säng och väntade på honom i vardagsrummet. Det tog inte många sekunder innan han var i full färd med att klättra upp i sängen och utforska den. Klättra ner har han inte lyckats klura ut hur han ska göra ännu, men ju längre tid det dröjer innan han löser det problemet, desto bättre. Ur läggningssynpunkt i alla fall :-p
Han klättrade i sängen ett par gånger, sedan blev han mer intresserad av min kamera :-p
Just nu står sängen i vardagsrummet, och där kommer den stå ett par dagar. Vi har bestämt oss för att introducera den "på riktigt" först på lördag¨eller söndag. Då kommer vi byta ut spjälsängen mot växasängen redan på morgonen när vi klivit upp, så han får vänja sig vid synen och tanken på att den kommer stå där och inte spjälisen.
Hur vi gör med dagvilan, om den kommer ske i "nya" sängen vet jag inte än, vi får se hur det hela fortgår, men det är ju kanske lika bra, annars blir det nog förvirring om det ska stå både en stor säng + spjälis att sova middag i därinne. Vi får se hur vi gör, helt enkelt. Det kan ju mycket väl ske sig så illa att ungen totalvägrar att sova i sängen, att han inte accepterar den alls. En del ungar är ju så och det går inte att styra över. Vi får hålla tummarna och hoppas helt enkelt. Rapportering kommer förmodligen gå att finna här vid något tillfälle framöver.
Kunde inte hålla mig
Kategori: Allmänt
Kisset bara rann.
Närå, inte den sortens hålla sig(även om det smiter förbi några droppar ibland när jag blir överraskad av en nysning, host eller liknande. En av alla baksidor med graviditet).
Jag kunde inte hålla mig från att plocka in den iskalla växasängen från förrådet. Noll självdiciplin kombinerat med alldeles för mycket nyfikenhet och iver. När det kommer till att testa nya saker med barnet, så är jag lika "överivrig" som min sambo kan vara ibland när han börjar fantisera om nya byggprojekt, eller saker han vill köpa. Jag brukar vara den som tar ner honom på jorden lite, men idag fanns ingen hemma som i sin tur kunde stoppa Mig, så nu står diverse sängdelar och madrasser på hall - och vardagsrumsgolv :-p
Att sängen hittat in i huset innebär dock inte att den börjar användas på en gång(även om suget och ivern över att testa är enorm). Just nu står den bara och upptar plats och intar lite av husvärmen.
Vet att vi tidigare pratat om att måla om sängen innan den skulle börja användas, men när någon av oss ska få tid/ork till det vette gudarna. Vi har nog att göra med att renovera klart Bebis blivande rum, det är prio ett på listan över eventuella bygg/renoveringsprojekt. Så jag tror vi skiter i att måla om sängen. Vi har ju undvikit möbler i "färgen" Furu hemma ända sedan vi flyttade ihop. Inte för att vi tycker det är överdrivet fult eller så, men för att vi tycker att det är snyggare med annat. Så nu tänker jag intala mig att det var dags för en furumöbel i form av en barnsäng :-p
Jag funderar på om man ska låta växasängen stå i vardagsrummet någon dag eller två så barnet får bekanta sig lite med den innan den flyttar in i hans rum. Alternativt ställa den bredvid hans säng(om den får plats) så han kan titta på den och klättra upp/ner i den på egen hand. Kanske ge honom möjligheten att välja vilken säng han vill sova i alldeles själv?
Jag räknar ju med att det kommer bli bökigt att lägga honom i en "vanlig" säng, då han gärna står och hänger på staketet och promenerar fram och tillbaka i spjälsängen vid läggning som det ser ut nu. Det är ytterst sällan han lägger sig på direkten och bara ligger kvar där tills han somnar, nej han ska tassa runt, prata, peka efter katten etc innan han börjar varva ner sig själv och lägger sig ner och pratar lite och pillar lite på min hand tills han till slut somnar. Själv ligger jag på golvet bredvid sängen(med mobilen i en hand under sängen och surfar/spelar spel tills han äntligen somnat :-p).
Vi får se vad sambon säger när han kommer hem, vi har ju inte diskuterat det där med att börja med sängen tidigare. Jag har nämnt det i förbigående men inte riktigt vågat fråga vad han anser om saken. kanske åker den tillbaka ut i förrådet redan ikväll :-p
Ligger här och fantiserar
Jag Hatar
Jag Hatar
Alla (sök)vägar bär till Familjeliv
Lite bilder från i förmiddags
Kategori: Allmänt
Hade gärna kommenterat bilderna lite, men bloggen har visst en sådan där bråka-på-alla-sätt-det-bara-går-dag, så att så fort jag försökt flytta på bilder för att skapa mellanrum att skriva på, så har alla bilder bara försvunnit i stället. Och då blir jag lite grinig :-p Så ni får nöja er med bilderna från familjen Collin-Lind's förmiddag ute i det vackra vädret, samt några från när vi gått in igen före - och under lunchen.
Kära Tomten
Snöskottning och pulkafärd
Kategori: Allmänt
Första dagen av många hemma med Linus är nu påbörjad. Det är lite trist att han inte får gå till dagis, då barn tycker om och behöver lite kontinuitet i vardagen. För att inte tala om det sociala med de andra barnen, det är främst det jag tycker är så synd med det faktum att han inte får gå till dagis när någon av oss är ledig.
"- Men åk till öppna förskolan då", kanske någon tycker då?
Men nej, säger den tråkiga asociala mamman. Dels hatar jag den där tryckta känslan jag får när jag ska sitta och vara social med andra okända mammor. Dels innebär ett besök till Öppna drygt 2 mils bilfärd per besök, och just nu är det andra halvan av januari. Då är i alla fall den Här mamman pank varenda djävla år(vare sig hon haft barn eller inte), och bensin/diesel kostar pengar.
Barnet har sina kompisar(hur pass mycket "kompis" man nu är med något annat barn som 1,5-åring) på dagis, så vi får helt enkelt bylta på oss någon dag då och då och hoppas hitta barnen ute på dagisgården så Linus får leka en stund och inte "tappar" dagiskänslan och minnet av sina dagiskamrater.
Idag gick vi ut på förmiddagen för att skotta bort den snö som hann falla efter att sambon skottade sista svängen igår kväll. Tack och lov var det bara ett 3-centimeterslager med lätt pudersnö, så jag hann med de viktigaste ytorna(=trappen, gången fram till trappen, infarten och platsen där sambons bil ska stå) innan Linus började ledsna. Då tog vi pulkan och gick ett varv runt kvarteret för att fördriva lite tid innan det var dags för mellis.
Det märks att Linus tycker det är mysigt att åka i pulkan alt. vagnen en stund efter att ha ramlat runt i snön. Han får vila kroppen lite och samtidigt titta på intressanta saker(intressanta saker i hans värld är bilar, flaggor, husvagnar, spadar, katter och annat sådant där som en annan knappt lägger märke till).
Från gårdagens skottning
Dagens pulkatur
Nu sover lille plutt, och jag passar på att dega lite i soffan fast jag egentligen skulle behöva göra så mycket annat. Men att vara hemma barn är verkligen ett heltidsjobb, så jag behöver vila lite för att inte sitta i halvdvala i eftermiddag när Linus vaknat och vill leka.
Jag undrar verkligen hur det kommer bli när unge nummer 2 har kommit. Då kommer ju Linus i alla fall få vara på dagis några timmar 3-4 dagar i veckan så att jag får lite avlastning, men det kommer vara jobbigt de dagar jag är hemma själv med båda två. Jag är ju fullt medveten om att det kommer bli SKITjobbigt. Det är jag inställd på, och har ju även fått bekräftat av min främsta mamma-mentor Jennie som i dagsläget har TRE barn. Hon är min idol :-D
Igår kväll låg jag och surrade med sambon om det där, och han trodde att Linus nog kommer bli lite "pappigare" med tiden, då han märker att han inte kommer ha odelad uppmärksamhet från mamma. Att mamma kommer vara upptagen en hel del med lilla bebisen. Det är det som känns mest ångestfullt, att inte kunna ge honom fullt lika mycket uppmärksamhet som förut, för i dagsläget är han världshistoriens största mammagris. Är jag hemma är det bara Jag som kan natta honom, det är bara Jag som duger när han vaknar på nätterna och det är näst intill att det bara är Jag som får byta blöja och allt annat sådant där på honom. Pappa duger bara när mamma inte är hemma, och är jag borta när Linus vaknar på nätterna(vilket han gör X antal ggr varje kväll/natt) så skriker han efter mig och är helt förtvivlad. Lilla unge.
Jag hoppas dock att den där mammigheten ska lugna ner sig lite den kommande tiden i och med att jag kommer vara hemma med honom nu först i en dryg månad, och sedan när graviditetspenningen drar igång kommer han få gå till dagis igen, men bara några få timmar om dagen och inte varje dag.
Du/ni som haft mammagrisiga barn i 1,5-årsåldern, när "gick det över" hos er?
Linus bestämde sig visst bara för att sova 1 timme idag, så nu är det dags för full rulle köttbulle här igen.
Känslan av total IQ-befrielse
Kategori: Allmänt
Äntligen kom dagen jag längtat efter så länge, dagen då jag skulle få ta ett långt hett bad helt ensam i ett helt tomt hus i lugn och ro. Det var liksom det enda mål jag hade med dagen över huvud taget. All välbehövlig städning, rensning, undanplockning etc skulle få stå åt sidan den här dagen. Jag skulle unna mig egentid i badkaret som jag inte gjort på sååå länge, och skulle det innebära att jag inte hinner/orkar göra något annat, må så vara. Badet comes first!
Låt säga att min sockersöta dagdröm grusades något när barnet och jag vaknade i morse. Dels för att vi vaknade alldeles för sent(kors i taket, men det var ia alla fall skönt att få lite sovmorgon för ovanlighetens skull), men främst för att jag upptäckte att det snöade när jag tittade ut genom fönstret. Snö = skottning. Skottning = döless på skiten.
Dock fanns fortfarande min ljuva dröm om det stundande sköna badet kvar i de närmsta tankarna, så jag klev glatt upp, stoppade frukost i barnet, klädde på honom och gick till dagis. Det var då det hände. En av fröknarna undrade lite över de senast lämnade dagistiderna, om det fanns någon möjlighet att flytta lite på dem så att de blev lättare för dem att kunna pysa iväg på utflykter etc, samt att hämtningen inte skulle krocka med mellis. Och absolut, för min del är det ju inga som helst problem att ändra tiderna, jag är ju enormt flexibel numer.
Hon frågade även om jag fortfarande jobbar, eller om jag gått över på graviditetspenning nu. Då sade jag som det är, att jag just nu är ledig och att graviditetspenningen tar vid först senare(vilket jag i ärlighetens namn inte vet med säkerhet ännu då jag inte fått svar fråm FK ännu).
"- Ja alltså, när en förälder är ledig ska ju barnet vara hemma. Det är endast när en förälder är arbetslös, eller hemma med syskon, som man får ha barnet på dagis i 15h."
Det var i det ögonblicket jag kände mig som en komplett jubelidiot. För det är ju egentligen ganska självklart. Är jag ledig ska ju såklart ungen vara ledig också. Jag betalar inte den (faktiskt) blygsamma summan för dagis varje månad för att barnet ska få vara på dagis när jag själv är hemma och är ledig. Det har liksom bara inte slagit mig förrän nu, när jag stod inför 2 dagisfröknar och kände mig som en totalt djävla IQ-befriad jubelidiot. Jag avskyr verkligen att känna mig bortgjord inför andra människor, jag tycker det är skitjobbigt.
Nu fick barnet vara kvar på dagis idag i alla fall. Fröknarna var själva lite osäkra på hur det är under graviditetspenningen sedan, om den räknas som sjukskrivning, och hur många timmars dagis vi i så fall har rätt till då, så det skulle de kolla upp , men jag kände mig ju fortfarande som första klassens dumhuvud.
När jag kom hem insåg jag att jag nog måste skotta lite, även om det inte hunnit snöa så mycket just idag. För vi har slarvat med skottning sedan det senaste snöfallet, och jag ville inte att det skulle hinna bli dubbelt så mycket med den snö som redan låg kvar sedan förut. Och det var under skottningen som jag blev riktigt bitter på den här dagen som skulle bli så lugn och skön. För eftersom vi slarvat med att skotta, har snön packats till tjocka "remsor" där vi kört bilarna upp och ned för infarten, så det var ju skitdrygt att skotta. Det var knöligt och tog bara stopp när man försökte dra skyffeln på marken.
Jag blev arg på mig själv och sambon för att vi varit slarviga, och "incidenten" med dagis byggde på det hela lite extra i huvudet på mig. Och det faktum att det kommer vara dags att skotta om någon timme igan, gör inte saken bättre.
När jag skottat färdigt och gått in, kom jag ihåg att sambon kvällen före frågat om jag hade tid att tvätta en maskin med mörkt, då han hade ont om rena kallingar, så jag gick in i tvättstugan och började fylla maskinen. Dock reagerade jag på att det inte låg särskilt många kallingar i tvättkorgen, jämfört med hur mycket kris han fått det att låta som att det var på kalsongfronten. Så jag går in i sovrummet och slänger ett öga på golvet, och jodå, där låg det ju ett gäng till.
Nu säger jag ingenting om att lämna skitiga kläder på sovrumsgolvet i stället för att lägga dem direkt i tvättkorgen, för jag är likadan själv. Men när man kvällen innan ber om att få specifika kläder tvättade, då kan man väl i alla fall få tummen ur och lägga dessa tydligen viktiga plagg i tvättkorgen åtminstone, så att den som fått i uppdrag att tvätta slipper rota runt på golvet och själv leta upp det som skall tvättas? Fast det kanske bara är jag som tycker så?
Hade jag skrivit detta inlägg om säg, 3 timmar, hade jag formodligen inte tagit upp detta alls, för då hade jag lugnat ner mig och inte varit grinig längre. Men just nu är jag grinig, just nu behöver jag få ut det, och det får min stackars sambo lida för genom offentlig förnedring i min blogg :-p(förlåt hjärtat, du vet att jag älskar dig ändå).
Så det är så det är just idag, gott folk. Jag känner förnedring och skamsenhet, med pålägg av lite iriitation över snö och skitiga kalsonger. Men det går över.
Från och med i morgon får barnet helt enkelt vara hemma med mig hela dagarna. Men i morgon är en annan dag. Nu ska jag bada.
Värsta vältränad
Kategori: Allmänt
Jag har i alla fall en stor magruta.
Men just den här bilden i sig var inte snäll... inte för att jag brukar göra mig väl p bild i vanliga fall, men det här var tamejtusan katastrof. Men jag bjuder på den.
Hur jag än gör kan jag inte vrida bilden åt rätt håll när jag bloggar från mobilen, så ni får stå ut ändå.
