Idag har det tamejfan inte varit ett moln på himlen på hela dagen. Jag kände redan tidigt idag att om det skulle vara sådant här väder hade jag ingen lust alls att stanna hemma. Framför allt inte då sambon skulle iväg och jobba, barnet och jag hade säkerligen fått tuppjuck på varandra om vi stannat kvar hemma. Därför stoppade jag vagn och barn i bilen lagom till barnets förmiddagsvila och drog till Norrtälje. Jag ville kolla efter ett par grejer till barnet(som jag självklart inte hittade), och så tänkte jag att vi kunde gå ner till Societetsparken och äta lunch och leka lite i sandlådan där.
Väl framme i Norrtälje började jag med att gå till ICA och köpa en sådan där färdig Ceasarsallad och en flaska vatten, sedan blev det en sväng på Kappahl och Lindex, varifrån jag gick med ett par saker jag egentligen inte skulle ha från början.
Måste ju ladda för EM! Eller, måste man det? Pappan kommer i alla fall bli glad :-p
Hittade en tunn, kortärmad/benad pyjamas vilket det är halvt omöjligt att hitta i rätt storlek. Det är alltid så urplockat, och det som finns kvar är antingen "tjejigt", skitfult eller i sjukt "oskönt" och opraktiskt tyg eller utformning.
Keps var något jag var på jakt efter, men även det är det sjukt urplockat av, så det finns nästan bara för stora storlekar, dessutom är de flesta fula. Den här tyckte jag var rätt söt i alla fall :)
Efter Lindex drog vi ner till parken för lite lunch i gräset. Barnet åt i sedvanlig ordning sin förbaskade korv, men smakade även på kycklingen i min Ceasarsallad, men i sedvanlig ordning ratade han den efter första tuggan. Däremot fick jag, kors i taket, i honom några skedar av någon skum frukt/havrepuré från Semper som de kallar för "mellanmål". Och så vatten förstås. Han dricker väldigt mycket vatten nu i värmen, vilket känns himla skönt så man slipper oroa sig för uttorkad bebis. Efter uppäten korv satte vi oss en stund i lekparkens sandlåda med spaden jag tagit med, och barnet satt och skvätte sand för glatta livet. Och åt sin beskärda del sand också, bör väl tilläggas. Jag tycker det är bra skumt att han gång på gång vill stoppa äcklig sand i munnen, men inte vilken mat som helst. Ungar är bra konstiga.
Full fart i sandlådan
Ett par "andar".
Svårt att gissa båtägarens idoler?
Medan barnet grävde loss i sandlådan, satt jag och lade upp en status på Facebook(det var då sanden åkte in i munnen) om var jag befann mig. Då upptäckte jag även en "check-in"-status från en kompis som deklarerade att även hon och en till kompis var i Societetsparken, så jag satte barnet i vagnen och letade upp dem. Sedan satt vi där och pratade lite tills barnet började ledsna, då packade jag ihop oss och gick till bilen och åkte hem. Dock blev det en liten extra sightseeing-tur med bilen då jag ville att barnet skulle vila så länge som möjligt eftersom båda dagens vilor skett i bilen, och han egentligen inte sover ordentligt då, utan sover väldigt ytligt. Väl hemma har det varit gnäll gnäll gnäll i stort sett konstant. Jag försökte till och med söva barnet för en liten powernap EFTER middagen vid 16:30(han var hungrig och fick äta tidigt) i villfarelsen att han fått för lite sömn och därför var så gnällig. Men när barnet efter en halvtimmes sövningsförsök fortfarande inte ville stänga gluggarna så avbröt jag, annars hade hela kvällsupplägget och nattningen blivit helt kajko. I stället har jag varit konstant upptagen med att roa barnet med lek på golvet(uppskattades inte), lek i gåstolen(uppskattades väldigt kort stund), mys i soffan(uppskattades lite längre), lek i min säng(uppskattades ungefär lika länge som soffmyset) och ytterligare lek i gåstolen. Med en och annan majskrok och bananbit mitt i leken när gnället börjat tillta igen.
Nu har barnet fått sin kvällsgröt, stått och bajsat för kung och fosterland framför sitt kära "I drömmarnas trädgård", fått pyjamas, snuttat, lagts och somnat. Han var bra trött. Och varm. Det kommer bli jobbigt för det stackars barnet i sommarvärmen då han precis som förra sommaren är en riktig svettbebis och redan börjat få sina värmeutslag på kroppen. Framför allt magen och ryggen är det som är prickiga just nu. Och då små barn helst ska hållas undan från solen och ha heltäckande kläder på sig för skydd mot den brännande solen så kommer han ha ett rent heleve i sommar om vädret fortsätter som det ser ut nu. Tänk, tidigare i våras när graderna började stiga på termometern, gick jag runt och gnällde på att jag inte gillar när det blåser för att det blir så mycket kallare. Nu däremot längtar jag efter vinden igen :-p
Har ni sett Cast Away med Tom Hanks? Minns ni scenen när han äntligen, efter flertalet ofruktbara försök, lyckas göra upp eld? Ungefär så var jag på väg att börja vråla tidigare ikväll när jag Äntligen rensat klart den sista pallkragen i trädgården. Hade det inte varit för att vår minst sagt knepiga granne precis kommit hem och klivit ur sin bil så hade jag nog börjat vråla på riktigt. Men har man fått en hum om hur vår granne fungerar, så väljer man att i ett sådant läge hålla käften, annars blir man väl filmad, inspelad på röstklipp och hamnar som hans punkt på samfällighetens årsmöte...
Nu är pallkragshelvetena äntligen redo för påfyllning av hästskit och lite ny jord. Dock måste vi först införskaffa hästskit och ny jord. Men när det är fixat ska vi Äntligen så våra lökar och fröer som legat i köket och väntat på lite kärlek. Och jag längtar mig halvt fördärvad efter hemodlade rödbetor, att koka och äta med lite smör och salt. F-n så gott det är.
Rensningen utförde jag efter att vi ätit middag. Jag fick ju lite för mycket sol på min ena axel igår när jag stod ute och knipsade ner avsågade grenar från häcken. Inte så att jag har bränt mig eller så, men axeln är rosa och det känns att jag varit i solen, därför har jag inte velat gå ute med bara axlar mitt på dagen bara för att låta den vila lite. Och dra på mig något långärmat och gå ut i värmen fanns inte på världskartan, då hade jag svettats bort. Det fick bli en tunn vit långärmad t-shirt och trädgårdsarbete på kvällen i stället. Och medan jag var ute och grävde och kånkade skottkärror fulla av ogräsrens, så var sambon inne med barnet. När jag väl var klar och gick in igen var sambon precis i färd med att ge barnet kvällsgröt, så jag smet in i badrummet och tvättade händerna för att hålla mig ur sikt för barnet då han gärna blir gnällig och omöjlig att mata om jag är i närheten. Och därinne upptäckte jag att badkaret var fullt av leksaker och skum. Den fantastiska älskade karln hade badat barnet, vilket jag tidigare på dagen sagt att vi skulle göra men sedan själv helt glömde bort.
Jag är verkligen bortskämd som har min fina Stefan, han är en tvättäkta klippa för mig mitt i allt småbarnskaos och har räddat mitt psyke såå många gånger. När han märker att jag är aptrött och håller på att tappa förståndet, tar han ungen med sig och åker iväg någonstans ett tag. Eller kliver upp med barnet på morgonen, stänger sovrumsdörren efter sig och låter mig sova ut. Alternativt bussar ut mig ur huset så att jag får komma iväg och få lite miljöombyte. om så bara för att åka till affären och handla. Jag tror inte att han vet riktigt Hur stort stöd han faktiskt är för mig, och jag hoppas att jag kommer kunna vara ett lika stort stöd för honom under juni månad då jag börjar jobba igen. Tyvärr lär jag vara ganska dödstrött efter jobbet då jag har så mycket motion, muskler och bortglömda arbetsrutiner att ta igen, men jag ska verkligen göra mitt bästa. Det är han värd. Och massa mer därtill.
Jag börjar jobba om 12 dagar. TOLV! Det är ju typ när som helst! Kan ju lätt säga att ångesten är ett faktum. För trots att jag längtat efter att få komma hemifrån om dagarna och göra något annat än att passa barn hela dagarna, så fasar jag för att behöva gå tillbaka till mitt jobb. Tyvärr. Men det har jag ju pratat om förut, så jag tänker inte dra den historien en gång till. Det jag främst riktar min ångest till just nu, idag, är det sorgliga faktumet att jag kommer typ Dö redan första dagen på grund av total avsaknad av kondition och muskler. Minns ni mina de där promenaderna jag sade att jag skulle smita ut på närhelst tillfälle gavs? De har inte blivit av alls. Eller, jag var ju ut en gång, men efter den gången har det inte blivit av. Jag har som vanligt felprioriterat allt, och lämnat motionen till förmån för trädgårdsarbete och slötid framför datorn, i stort sett. Och så har jag glömt bort det också. Jag skulle ju promenixa på morgnarna, men då glömmer jag bort mig mitt i allt blöjbyte/grötblandande/matande. Jag har problem nog att komma ihåg att Själv gå på toa/göra frukost/äta frukosten.
Jag har i alla fall valt rätt vecka att börja jobba. På onsdagen är det Sveriges nationaldag(dvs röd dag), så jag får jobba 2 dagar - vara ledig 1 dag - jobba 2 dagar. Nackdelen är att jag fyller år på tisdagen samma vecka, och jag vet inte när jag ska välja att låta mig firas. Den röda lediga onsdagen är ju ett ganska bra upplägg, men jag är rädd för att jag kommer vara så himla trött och ha så mycket intryck att bearbeta att jag kommer behöva den dagen till ren återhämtning/chockhantering. Och även lördagen som följer lär jag vara aptrött, så än så länge lutar det mest åt att söndagen får bli firardag. Men samtidigt vore det skönt att ändå köra det på onsdagen så att man har det avklarat och därmed får hela helgen för sig själv. Jag får suga på den karamellen ett par dagar till.
En annan sak som bäddar för lite ångest är det faktum att jag nu "lämpar över" ansvaret för barnet på sambon. Vilket inte är någon konstig sak i sig, han kommer klara det med bravur. Men man kan ändå inte låta bli att undra hur det kommer gå för grabbarna här hemma. Det lär bli ett och annat SMS skickat första dagen/dagarna. Det ska i alla fall bli intressant att se hur barnet kommer tackla det faktum att mamma inte är hemma på hela dagen. Och hur han kommer reagera på att bara få träffa mamma under ett par timmar, för att det sedan är dags att gå och sova för natten. Och så har vi ju det där med sömnen... om barnet fortsätter med sina uppvak(vilket var nästan 1 gång/timmen natten som var), lär jag vara ett vrak efter första veckan, då sambon sover tungt och inte vaknar av barnet förrän han hunnit bli riktigt arg därinne i spjälsängen. Dvs Skriker. Själv vaknar jag av minsta ljud, så jag kommer ju springa där hela nätterna samtidigt som jag ska försöka få mig lite sömn att orka jobba på. Och oavsett om jag ruskar på sambon så att Han får ta uppvaken, så kommer jag ändå vakna och inte somna om förrän barnet är tyst och sambon är tillbaka i sängen, så jag kan lika gärna ta uppvaken själv. Snälla unge börja sova tungt och länge snarast!
Han går runt och fejkskrattar en hel del nu. Han skrattar åt saker han själv, eller vi, gör. Men det är så uppenbart fejkat, vilket gör att det nästan blir roligare :-p
Och så har han lärt sig var hans mage är. Så om han har tvådelat på sig brukar vi fråga var Linus mage är någonstans, och då drar han upp tröjan och tittar på magen, alternativt pillar navel :-p
Hans Höghet bestämde sig för att kliva upp ca 06:30 idag, efter knappa 10h sömn. Jahapp. Själv var jag så förbaskat bortskämd att jag Slapp kliva upp, då sambon tog ungen under ena armen, katten under den andra, och lämnade mig i sovrummet bakom stängd dörr. Älskade älskade karl! Jag lyckades väl sova 1 - 1,5h tills jag inte kunde utestänga ljudet av gnällig bebis ute i vardagsrummet längre. Hans Höghet har humör ibland må ni tro!
Eftersom hans nattsömn plötsligt blev ca 2h kortare, så fick vi gå över på två vilor idag igen. Han sov dryga 1,5h på förmiddagen, och drygt 2h på eftermiddagen. Och numer sover han sina vilor i sin spjälsäng, vilket funkar skitbra. Jag tror att hans sämre vilor i vagnen kan vara kopplade till det faktum att han gillar att sova lite halvt på sidan, och det kan han inte i vagnen då det är för trångt. Och det faktum att vi kunnat söva honom i säng både hemma hos sina farföräldrar och morföräldrar, känns väldigt positivt. Det får mig till och med att börja överväga en övernattning hos vänner i Kungsör som vi har planer på att träffa och gå på Parken Zoo med i sommar. Innan var tanken att vi bara skulle åka dit över en dag, men det känns som att det blir så himla mycket bilåkande en och samma dag. Men vi får se. Vi har ju aldrig övernattat någon annanstans med barnet tidigare, så man vet ju aldrig hur en natt på bortaplan skulle gå. Men å andra sidan vet man inte förrän man har provat. Skulle i så fall behöva hitta någon som har en resesäng vi kan låna ett par dagar. Men som sagt, vi får se hur det blir med det där.
Idag har jag ännu en gång klippt gräset. Och fått en ny blåsa, fast på andra tummen. Och jag säger då det att det blir ganska varmt att klippa gräs i gassande solsken. Och har man som jag, ärvt en massa skumma kroppsliga åkommor från min mamma, så innebär all form av ansträngning i varmt väder att man ser ut som en överkokt kräfta i ansiktet. En kulör vilken dröjer sig kvar i ansiktet typ en timme efter man avslutat det man höll på med... Och jag slog faktiskt på stort och gick i bikini på överkroppen för att ge skinnet en liten möjlighet till att grunda för sommarens eventuella solchanser. Och tro på f-n om jag inte är lite smårosa om axlarna nu. Dessutom svettades jag en del, vilket visade sig genom att jag kändes helt skrovlig i ansiktet pga intorkat svett. Man kunde liksom rulla till små saltkulor på pannan. Fräscht va? Men frukta icke, medan jag gav barnet sin kvällsgröt, tappade sambon upp ett bad åt mig som jag kröp ner i när barnet lagts i sin säng. Han hade till och med tänt ljus i badrummet. Älskade karl :) Nu sitter jag här i soffan och känner mig som en ny människa. Dock en ny människa med träningsvärk lite här och där efter gårdagens pilatesbollspass samt dagens gräsklippning. Det gör till exempel ont i några skumma muskler precis under tuttarna när jag skrattar. Det är lite irriterande faktiskt.
Jag ser ofta mammor som gör "utvecklingsrapporteringar" i sina bloggar då och då, där de beskriver vad deras bebis kan och gör i olika åldrar(månader då menar jag). Det ångrar jag lite att jag inte har gjort. Hade varit intressant att titta tillbaka på senare. Fast det är inget jag gråter över eller så, och eftersom jag inte rapporterat på det viset tidigare, så kommer jag nog inte göra det framöver heller. Jag tar upp lite saker han kan någon gång ibland, och då under kategorin "Linus utveckling". Så kan jag kolla datum för inlägget i stället.
Det var alltså detta jag tänkt skriva om igår, som jag just då glömde bort. I och med att han "fyllde" 10 månader igår, och vi på senare tid märkt en stor utveckling hos honom, så tänkte jag beta av några saker som han börjat med alldeles nyligen, samt ett par saker han gjort ett tag men som jag nog inte nämnt något om.
Bland annat klappar han händerna. Det har han gjort länge, men nu kopplar han vissa ord till att just klappa händerna. Säger man att han är duktig, brukar han i 4 fall av 5 börja klappa, då vi så ofta vid matbordet klappar våra händer och säger att han är duktig när han stoppar mat i munnen. Frågar man även om Linus kan klappa händerna, så börjar han klappa.
Han går även runt och skakar på huvudet en hel del, så när han gjort det, brukar jag göra likadant och säga att "- Mamma kan också skaka på huvudet". Så frågar man nu om Linus kan skaka på huvudet, så gör han ofta det.
Vi har ju sådana där "stapelmuggar" till barnet som jag brukar bygga torn av(som Linus river ner). De har han nu börjat placera i varandra. Senast igår blev vi stolta så vill höll på att spricka när han från ingenstans plötsligt hade lagt nästan alla muggarna i varandra så alla låg i en enda stor mugg. Han lyckas även placera någon mugg på en annan så det blir ett "tvåmuggstorn" av det ibland, men det är fortfarande lite för svårt, så det sker inte ofta.
Hans "gnällord" har ju låtit ungefär som "Nenenenene" tidigare. Nu börjar det mer och mer förvandlas till "mamamamammama", så det dröjer nog inte många dagar förrän det blir ett regelrätt Mamma av det. Dessvärre sägs det bara när han är grinig pga trötthet, hunger eller uttråkning, men det är väl så det är, antar jag :-p
Och den stora grejen för Linus just nu, är att kasta saker på golvet/marken. Allt, alltid, hela tiden. Vi brukar lägga upp ett gäng leksaker längs kanten på vardagsrumsbordet som han kan gå och plocka av själv från gåstolen, och förut har han hämtat något och lekt med en stund innan den hamnat på golvet till förmån för en ny leksak. Men nu går han bara fram och röjer bordet fritt från prylar. Allt åker ner på golvet på en gång, i stort sett.
Jag vet att det var fler saker jag skulle ta upp, men precis som med allt annat så har jag lyckats glömma det. En av baksidorna med graviditet/förlossning/amningshormoner - minnet är ett minne blott :-p
Skulle skriva ett inlägg, men redan innan jag loggat in på blogg.se glömde jag bort om vad. Heja amningsminnet! Får bli kort och koncist dag, då vi i skrivande stund dragit igång "Jeff Dunham - Controlled Chaos" som vi spelade in igår kväll.
Var på BVC idag för 10-månaderskontroll. Just det, barnet blev 10 månader idag också, det skulle jag bland annat skriva om innan när jag mindes vad jag skulle skriva om :-p Ungen väger 10,7kg och är 75cm lång. Nästa besök blir strax innan han fyller 1, med spruta och sånt skit. Har jag berättat att jag avskyr sprutor? Blir knäsvag och illamående bara av tanken på dem. Blä.
Jag avslutar här och skriver mer i morgon. Om jag har tid/inspiration. Nu ska jag kolla vidare på Dunham och talla lite på karln.
Tro på f-n, natten har varit hyfsad! Det har som vanligt varit en del nappistoppningar, men inte varje timme som natten innan. Själv var jag trött och somnade före 23 för en gångs skull, så sambon som satt uppe och kollade hockey tog de uppvak barnet hade innan sambon själv gick och lade sig. Den ömma moderna hörde inte av något av de uppvaken utan sov som en klubbad säl. Jag gick upp första gången 02:15. Sedan 03:10 och 03:30 ungefär. Nästa gång jag vaknade av barnet var klockan 07:10. Hoppsan Kerstin! Han som brukar yttra sig vid 05 och få komma över och snutta och somna om hos oss och sova fram till 07 - 08 någon gång. Idag blev det snutta och kliva upp då han sovit sina 12 timmar och var pigg och glad.
På förmiddagen stoppade jag barn, vagn och gåstol i Passaten och åkte till barnets mormor och morfar. Sambon aka Quasimodo(det smeknamnet fick han på jobbet i fredags) som är hemma sjukskriven med nackspärr valde att stanna hemma och vila. Barnet var som vanligt i sitt esse, som han nästan alltid är när vi inte är hemma, och flirtade hejvilt med sin mormor och morfar. Tyvärr har även barnets morfar skadat sig, fast i hans fall är det ryggen som pajat, så han blev mestadels sängliggande under besöket. Barnet och jag följde med mormor till affären då jag behövde fylla på HotDog-förrådet hemma, och när vi kom tillbaka från affären åt vi lunch. Barnet fick springa runt en stund i sin gåstol tills jag tyckte det var dags för dagens vila, så jag gick in till morfar och lade mig där med barnet tills han somnat, vilket gick i stort sett smärtfritt. Det tog väl en 15-20 minuter innan han somnade, och då lmnade jag honom där med morfar och gick ut och pratade med mormor en stund.
Hur sött är inte detta?? :)
Barnet vaknade till av tappad napp efter 1 timme, men tack och lov lyckades jag få honom att somna om med lite sång och "pschhh-ljud", så han sov sammalagt 2 timmar därinne hos morfar. Och under tiden barnet sov hade barnets morbror och kusinerna Evelina, Max och Emma hunnit dyka upp på en fika innan morbror skulle skjutsa hem Evelina till sin mamma. Även Min moster dök upp en snabbis för att lämna en kasse som min mamma glömde hos henne när hon var där igår. Rena rama släktträffen med andra ord. Och när jag någon gång efter 16-tiden åkte hemåt med barnet, stannade vi till på vägen hos barnets farmor och farfar för att säga hej till barnets farbror och kusinerna på den sidan som var där och hälsade på. Även barnets pappa hade svängt dit då han inte träffar sin bror så ofta, så idag har barnet hunnit träffa hela tjocka släkten! Och barnet har varit på superbt humör nästan hela dagen, även efter det att vi kom hem igen. Han behöver verkligen lite miljöombyte för att inte bli gnällig. Och det är ju inte så konstigt, klart att man som nyfiken liten bebis ruttnar på att se samma 4 väggar varje dag. Kom med något nytt, liksom!
Nu ligger barnet och sussar i sin säng, och själv har jag just budat hem 4 objekt på Tradera. Tradera är farligt roligt... i alla fall för plånboken :-p Men det kommer bli ballt i köket samt på altanen/terrassen när grejerna är på plats!
Jag erkänner: Jag är rätt less på att vara mamma nu.
När man en hel dag går och längtar till att det ska bli kväll så man får lägga barnet - då har man ledsnat ganska hårt. Och jag är ju knappast ensam om att känna så heller. Vi är nog ett gäng därute som mer än gärna skulle släppa hela mammlivet ett tag och dra på en extramt lång spa-semester i Karibien någonstans. Dricka paraplydrinkar, få massage av solbrända vältränade karlar, bli piffade och vaxade och fönade och helt enkelt bara pysslas om och fräschas upp. Komma tillbaka någon gång strax efter tvåårstrotsen och vara snyggare än någonsin förr.
Magknip, separationsfas, 9-månaders"trots", tänder, matkrångel, sömnbesvär och allt det där andra har satt sina spår. Jag känner mig konstant trött och sliten, konstant grinig, konstant ful och konstant låst. Hinner aldrig göra allt det där jag vill eller behöver få gjort, och prioriterar saker och ting helt galet när jag väl får en stund över. Som att sitta här vid datorn, till exempel. Här hamnar jag på tok för ofta. Men jag orkar sällan något annat, trots att sambon så ofta ställer upp och erbjuder mig egentid och barnfria händer.
Bara grejen att duscha har sedan barnet kom blivit en grej som hamnat bland de sista sakerna på prioriteringslistan. Äckligt va? Inte för att jag direkt luktar illa, jag anstränger mig ju typ aldrig. Det som hamnar först på listan är de där "måstesakerna" som att mata katterna och rensa deras låda. Försöka hålla efter i köket. Köket ja, jag tycker aldrig jag gör annat än att stå i köket och diska undan kastruller, stekpannor och bunkar, bara för att undvika att det förvandlas till ett berg som bara växer. Och jag tycker aldrig jag gör annat än att gå runt med sopborste och skyffel. Sopborsten har blivit min nya bästa vän sedan barnet kom, då det inte dammsugs så ofta som jag skulle vilja. Men man ska ha lust och ork också, och det har man ju aldrig. Därför går jag runt med den där förbannade borsten säkert ett par gånger om dagen.
Röja, sopa, tvätta, rensa kattlådor och samtidigt underhålla gnällig bebis. Nej, livet är inte superduperskojigt för tillfället.
Gräs växer alldeles för fort. Och maskrosor. Marskrosor är fint. På en äng någonstans. Inte på min gräsmatta. Jag vill inte ha dem där, men halva tomten är full av dem. Och tistlar. Tistlarna är nog snäppet värre ändå, för jag vill kunna gå barfota på tomten utan att hoppa runt och skrika Aj. Skulle jag komma över några miljoner stålar skulle jag, förutom att betala av diverse lån och sådant, se till att få tomten uppgrävd, utrota alla djävla tistlar, maskrosor och kirskål, och lägga ny gräsmatta. Ni vet, sådan där på rulle. Leja ut hela skiten skulle jag göra.
Det tycks vara en ren principsak. "- Är det inte korv tänker jag inte smaka". Fiskpinnarna smakade han inte ens på. Den pressade skinkan(picnicbog) smakade han på, men är ytterst tveksam och ratar även den till slut. Kvällens ravioli lyckades vi lura i honom ett par minibitar bara för att han i alla fall skulle smaka, men det ville han inte heller ha. Han åt sin älskade Hot Dog i stället. Däremot var mammas pizza(vi var lata idag) rätt mumsig. Såklart. Pizza och korv, så typiskt karlar. Är bara bärsen som fattas.
Har varit en lång gnällig dag idag. Eller, bara man spelar Allan och plockar fram nya saker och grejar och donar med typ konstant så går det bra, annars hänger han efter mig som ett illalåtande plåster. Och han har nog varit trött, skulle jag tro, eftersom det till skillnad från supernatten innan, blev ganska många uppvak inatt. JAG är trött om inte annat då jag inte är lika snabb som barnet att somna om. Dagens vila blev inte alls bra. Han sov en timme, vilket var bra tidigare(när han sov 2ggr/dag), men har man som 10-månadersbebis varit vaken i 5 timmar så är 1 timme för lite. Jag undrar om det här med bara en dagsvila är så bra egentligen. han är ju trots allt så liten än, och augusti och dagisinskolningen ligger ännu rätt långt bort. Dock har det ju funkat hyfsat bra i 2 dagar, det var först idag som det sket sig lite när ungen inte ville sova mer än 1 timme. Det är ju så himla svårt att veta hur man ska göra? Det spelar liksom ingen roll hur man gör, det blir inte bra ändå känns det som. Det som dock känns mest trist, är det faktum att jag i stort sett går dagarna igenom och längtar efter att det ska bli kväll så att ungen är lagd. Så less är jag på att ha barn just nu. Hur sorgligt är inte det?
Mitt namn är Johanna, jag är 31 år gammal och bor i lilla hålan Rånäs i Norrtälje kommun med min sambo Stefan, vår son Linus(2011-07-21) samt katterna Neo och Siri.
Detta är ingen modeblogg, matlagningsblogg eller politisk blogg.
Detta är inget mer spännande än en helt vanlig "vardagsblogg" om vad som sker i mitt och min familjs liv. Det blir mina personliga tankar om saker och ting, lite bilder på det vi haft för oss, lite "mammaledighetsbajsprat" och annat sådant där barnfamiljstråkigt. Eller kanske roligt? You tell Me :)
