collinus

Jo det har Linus. Bokstavligt talat. Det pratas för fullt här hemma och har så gjorts en tid, och det kommer nya ord i stort sett varje dag.

Tidigare har han ju också "pratat", men då har det mest kommit ljud, och inte fullfjädrade ord. Då kunde till exempel uttrycket "Bah" betyda både boll, pappa och ballong. Nu säger han verkligen boll(vilket för övrigt var det första riktiga ordet han sade, det kom till och med innan han sade ett regelrätt "mamma").

Senast igår kom den största skrällen dock, när Linus satt och åt middag med sin pappa. Han pekade mot köksfönstret och sade "boffe". Utanför vårt fönster, på andra sidan gatan, står det ett hus. I det huset bor farbror Bosse och Solveig. Nu vet vi i och för sig inte om det var just Bosse han satt och sade, men vi kan inte komma på vad för något annat han kan ha menat. Bosse har vi dock inte träffat på ett tag, så det känns lite långsökt att det skulle vara honom Linus pratade om. Men ungar är ett outgrundligt folk och kommer ständigt med överraskningar, så man vet aldrig!

 

Här kommer en liten ordlista över barnets ordförråd(jag kommer säkerligen glömma hälften):

 

Bada bada - Bada

Pappa/Pa - Pappa

Mamma - Mamma

Boll - Boll

Kaht/Taht - Katt

Boh - Bok

Titta - Titta(säger just nu ordet titta KONSTANT)

Naminaminami - Nam nam/Hungrig/Gott

 

Idag har han sprungit runt och sagt Titta hela dagen, vad han än har hållit på med. Grej of the day, liksom.

I skrivande stund sover barnet middag, och förhoppningen är att han ska sova ett par timmar(men det lär jag kunna fetglömma) så att han orkar med födelsedagsfirande hos sin kusin Emma i eftermiddag.

Själv höll jag på att somna inne på hans golv under läggningen, men utnyttjar nu hans sovtid till att fixa iordning födelsedagspresent, plocka undan lite här och där och så ska jag strax läsa ett nummer av Norrtälje tidning som legat och väntat på mig. Ska visst finnas en artikel som handlar om nedläggningarna av alla skolor runtikring alla småorter här omkring. Även vår lilla skola här i Rånäs är planerad att läggas ned, vilket vi såklart tycker är uruselt...

 

 

 

 

 

Välkommen tand nummer 7!

 

Nu börjas det. Eller, det har ju varit på G ganska länge nu. Mörkret. Jag har dock inte behövt tampas med det så mycket förrän nu, nu när jag jobbar min sena vecka och det för första gången varit becksvart ute redan innan jag hunnit sätta mig i bilen för att åka hem om kvällarna.

Med mörkret kommer ju nyttjandet av helljuset på bilen. En mycket bra uppfinning, och förbannat välbehövlig. Men något jag kan störa mig något infernaliskt på är alla dessa tomtar som envisas med att blända på för tidigt efter ett möte, så att man ser stora "solkatter" framför ögonen under 10 sekunder efteråt och knappt ser vägen.

Muppar! Vänta tills vi passerat varandras sittplatser åtminstone!

 

Och så till de andra hjonen. De där som inte vet hur man blinkar när man ska köra i/ur en rondell. Som med andra ord inte blinkar ALLS, vilket är grymt irriterande.

För att klargöra hur man bär sig åt, för Er som mot förmodan inte vet:

 

Om du närmar dig en rodell(i detta fall en "fyrvägsrondell"), och har för avsikt att ta första avfarten åt höger, blinkar du helt enkelt höger för att visa att det är dit du ska.

Om du i stället ska rakt fram(alltså svänga av i 2:a avfarten), blinkar du inte alls när du svänger in i rondellen. Men när du precis passerar första avfarten höger, börjar du blinka åt höger så att övriga trafikanter vet att du har för avsikt att svänga i nästa avfart.

Ska du däremot ta 3:e avfarten(det man generellt skulle kalla vänster), börjar du blinka vänster redan innan du svängt in i rondellen. Först när du passerar avfart nummer 2 byter du och blinkar höger för att visa att du har för avsikt att svänga av i 3:e avfarten.

 

Så, hoppas Ni eventuella hjon därute lärde er något nu.

 

 

Och appropå det så måste jag bara berätta om den i särklass "gulligaste" rondellkörning jag någonsin sett, vilken tog plats i den rondell jag själv passerar varje dag till jobbet. Förmodligen genomförd av en äldre kvinna bakom ratten(fördomar?)

Hon blinkar höger när hon närmar sig rondellen, så jag tror naturligvis att hon ska svänga av första höger. Men när hon svängt in i rondellen byter hon och blinkar vänster. Min första tanke är då att hon helt enkelt bara fått hjärnsläpp och blinkat åt fel håll. Men när hon passerat första avfarten byter hon IGEN och blinkar till höger, och svänger av 2:a avfarten.

Hon blinkade alltså att hon först skulle svänga höger in i rondellen, men att hon inte skulle höger direkt utan fortsätta, därför blinkade hon vänster(eftersom hon får svänga bilen i riktningen vänster då rodellen rör sig så). Och eftersom det var hennes avsikt att svänga av på den 2:a avfarten så måste hon ju såklart blinka höger igen.

Så utomordentligt övergenomtänkt och gulligt. Och urbota korkat, fast på ett sött sätt :-p

 

Tänk vad de kan gå en på nerverna, de små liven. Samtidigt som de är det sötaste som finns.

Igår kväll var min förhoppning att det arma barnet skulle somna vid 20:00 i alla fall(han brukar sällan somna när Jag vill att han ska somna). Dels för att jag hade köpt glass som jag var brutalt sugen på och ville sätta tänderna i så fort som möjligt. Dels för att jag ville att han skulle somna lite tidigare än han gjort senaste kvällarna för att återfå lite "ordning" i vardagen efter min sjukdomsvistelse hemma under andra halvan av förra veckan, då saker och ting blev lite som de blev eftersom jag ändå var hemma och kunde vara lite flexibel med dagistiderna.

Han lades i sin säng strax före 20:00. 21:20 behagade ungen somna(och skulle absolut kliva upp 06:45 i morse).

Och som vanligt vaknade han ett par gånger före den nattliga "dödsstöten" runt 23 - 00 då han bärs in till vår säng så vi får sova allihop.

 

Nu kanske somliga av er tycker att vi ska ta tag i saken. Stå emot och låta ungen ligga kvar i sin säng även om det blir protester. Ta några jobbiga nätter. Men nej, jag orkar faktiskt inte det just nu. Inte när jag jobbar.

Det viktigaste för mig är att han fortfarande startar natten i sin egen säng. Att han somnar där. Sedan får han gärna komma över till oss, men jag vägrar släppa läggningen i hans egen säng, för det om något skulle kunna sabba hans framtida tänkta nätter i egen säng ganska mycket skulle jag tro.

 

Men skit i sömn nu.

Såg en bild som sambon lagt upp på Instagram tidigare idag. Han hade tagit den när han och barnet satt och åt middag. Ni ska få se.

 

 

 

Jag älskar hösten när löven börjat skifta färg i gul, orange och röd. En solig dag med klarblå himmel och frisk men ändå mild luft är något av det mest underbara som finns. Men det här sabla trista, tråkiga, regniga grådasket som vi haft i all evighet nu gör mig bara på dåligt humör.

Kom gärna med kyla, men skippa det här trista gråa vi fått stå ut med så länge.

 

I skrivande stund sitter jag på en kudde på golvet i barnets rum, intill hans säng, och väntar på att han ska somna in i eftermiddagsvila. Det är så man får göra nu för tiden. Förlåt, det är så Jag får göra nu för tiden, då det bara är mamma som duger till det mesta. Behöver det bytas blöja kan det bli ramaskri om pappa bär iväg barnet mot skötbordet, likaså med läggning och diverse andra saker. Skoj skoj.

 

 

Förr kunde man ju lägga barnet i sängen och gå därifrån. Man fick gå in en - några gånger och plocka upp bortkastade nappar och lite sådant innan han somnade, men han låg hyfsat tyst och gnällde knappt. Nu måste jagsitta vid sängen från det att han lagts i den, fram tills han somnat. Sedan vaknar han till ett antal gånger innan dödsstöten kommer runr 22-23-tiden och han vägrar somna om någon annanstans än i vår säng.

Men men, det är så det är. Det går nog över så småningom. Hoppas jag.

Jag tänker i alla fall inte köra någon "kur" eller metod eller något för att få ner honom i ehen säng hela nätterna. Det orkar jag inte, jag behöver min egen sömn när jag jobbar, och då kliver jag hellre upp en gång och hämtar in honom till oss, än offrar x antal nätter för att " vänja in" nya rutiner. Det ger sig nog om något år eller tre :-p

 

 

 

Så underskattat(av somliga iaf), och en utmärkt värmekälla! Mer ljusmys åt folket!

Trevlig helg på er.

 

Det händer sällan något här nu för tiden. Det får ni faktiskt leva med är jag rädd, för jag har sällan ork, tid eller möjlighet att sitta här och knappra. Dels för att jag föredrar att blogga på laptopen då det bara är drygt att mobilblogga, och även min son föredrar att knappra på laptopen när jag ska knappra på den, och det brukar sluta med att bokstäverna å, ä och ö plötsligt är borta, texten är förstorad till 300% och att alla sökfält och andra verktyg plötsligt är kaputt. Linus är redan en hacker.

 

Att jag har tid att sitta här idag beror på att jag är hemma sjuk. Jag vaknade upp med dunderförkylning i morse, och beslutade då att stanna hemma från jobbet och låta barnet få lite sovmorgon då han somnade för sent igår kväll. Dock har han faktiskt lämnats på dagis, vilket är en sådan där sak som man knappt törs nämna inför somliga människor.

"- Vadå, du är ju bara förkyld, lämnar du verkligen barnet på dagis då?"

Ja, faktiskt. Jag lämnar barnet på dagis fast jag är hemma. Men nej, han behöver inte vara där hela djävla dagen som när jag jobbar, utan idag fick han som sagt lämnas senare, och kommer att hämtas tidigare. Och jag skäms inte för att erkänna att jag faktiskt "utnyttjar" det faktum att dagis finns, till att få en möjlighet att röja undan lite av allt det vi aldrig hinner eller orkar röja undan annars. Faktiskt.

Det ser ut som skit här hemma typ jämt nu för tiden, och jag i stort sett vantrivs i den här konstanta röran, så när jag nu har en möjlighet att äntligen få tid till att städa lite så tänker jag ta den. Plus att det är rätt skönt med egentid hemma utan att behöva passa upp på barn. Det är en förmån jag väljer att unna mig idag. Plus att man inte har samma ork till att underhålla ungar när man själv inte mår bra.

Och tilläggas bör att barnet faktiskt har väldigt roligt på dagis. Det syns verkligen att han tycker om sina fröknar, och han blir glad när han ser sina kompisar vid dagislämning på morgonen, så jag har inte minsta dåligt samvete att lämna på dagis fast jag själv är hemma. Så det så.

 

Här vill jag även passa på att ge världens största eloge till alla ensamstående mammor(och/eller pappor) därute som tar hand om sina barn alldeles själva. Framför allt alla de som kanske är arbetslösa eller hemma med småsyskon och inte har rätt till mer än 15h dagisplats/vecka. Att skaffa barn är ett heltidsjobb i sig självt, och precis som med andra jobb så brutalledsnar man ibland. Men det är inte alla förunnat att kunna lämna iväg sin/sina älsklingar till dagis, mor - och farföräldrar, vänner eller annan form av barnvakt.

Jag är lyckligt lottad som har ett heltidsjobb, som har dagisplats, som har jättesnälla föräldrar och svärföräldrar, och framför allt som har en fantastisk sambo som är ett stort stöd och världens bästa pappa till min son.

 

Idag har jag hittills inte fått så himla mycket gjort. Eller, jag har gjort massa smågrejer som liksom inte syns. Ni vet, rensat ur gammal mat ur kylskåpen, rensat kattlådan, skurat ur ena toaletten, ställt ut en vagn i förrådet, plockat undan lite leksaker,  slängt ursköljda papp/plastförpackningar i returpåsarna. Sådant där som liksom inte ritkigt syns för blotta ögat.

Jag ska försöka få tummen ur och torka rent alla ytor i köket så man törs släppa in folk hemma, men det får bli Efter att jag tagit en tur till apoteket för att inhandla nässpray så jag kan få lite andningsmöjligheter med min stackars igenkloggade näsa...

 

Hoppas ni andra är friska och krya och att livet leker.

Är jag en hemsk mamma/flickvän om jag säger att jag uppriktigt njuter i detta nu av att vara hemma helt allena utan man och barn? Nej, det är jag inte. Alla behöver vi lite ensamtid ibland, oavsett vi har barn eller inte, flick/pojkvän, fru/make eller inneboende.

Det hade varit snäppet ännu mer njutningsbart om jag faktiskt varit frisk, vilket jag tyvärr inte är. Det är ju därför jag är hemma. Febern har i stort sett försvunnit(höjs ngn minigrad till och från ibland, men knappt det heller längre), men så fort jag gör någonting, typ går ut och kastar soporna, plockar upp leksaker från golvet & dyl, så blir jag helt matt i kroppen, så jag har uppenbarligen behov av lite återhämtning såhär efter all feberfrossa. Lyckligtvis är jag ledig i morgon, då jag planerat att gå på Rimbo marknad, vilket är årets händelse härute i obygden. Man skulle väl i stort sett kunna kalla det för Rimbos Nationaldag.

 

Planen är att jag ska åka in till marknaden efter att barnet sovit och ätit lunch, och då kommer jag förmodligen gå ett varv med min svärmor som jag enligt rykten från min sambo hört skulle vara intresserad av att gå med mig och Linus ;) 

När sambon slutat sitt jobb på eftermiddagen skall barnet och jag sluta upp med honom samt ett par kompisar som vi inte träffar mer än någon gång om året, så det ska bli himla kul! Nu gäller det bara att hålla tummarna för att vädret samarbetar, för i skrivande stund ösregnar det utanför...

 

Men för att återgå till det där med att njuta av ensamtid - jag klev nyss ur badkaret där jag Äntligen fick skrubba av den där äckliga ingrodda feberfrossesvetten, och man känner sig verkligen som en ny människa efteråt...

Sedan har jag lyxat med en iskaffe och sjungit "Run to the hills" så fönsterrutorna näst intill skallrat. Sådant kan man inte göra hur som helst när hela familjen är hemma. Katten tittade väl lite snett på mig från sin plats i soffan, men det skiter jag fullständigt i. Så befriande att "få vara sig själv för en stund", helt själv, liksom.

Och jag vet att min sambo vet att det bästa jag vet är att vara hemma tillsammans med honom och Linus. Om någon av er nu trodde något annat. Men några timmar för sig själv ibland behöver vi allihop. Frågan är bara när min stackars sambo ska få några egna timmar för sig själv?

Ja inte har det frossats i mat i alla fall. Matlusten har lyst med sin frånvaro senaste två dagarna, och det enda som slunkit ner någorlunda frekvent är dammsugare(punschrullar) som jag köpte hem just i syftet att kanske fungera under en period av noll matlust, när jag märkte att även jag själv var på väg att bli sjuk och åkte för att fylla på värktablettsförrådet.

Bortsett från X antal dammsugare så bestod mitt totala matintag igår av 1,5 leverpastejmacka och 3 tuggor tacopaj. Och lite glass på kvällen när feberfrossan avtagit och jag i stället höll på att koka över av värmeslag.

 

Idag kände jag mig lite piggare när vi klev upp, och jag lyckades få i mig 1/2 portion mannagrynsgröt till frukost, men framåt lunch var matlusten borta igen och ersatt av ny feberfrossa, dock inte lika jobbig som den igår. Lunchen blev alltså en dammsugare. 

Men, vid 16-tiden när sambon kom tillbaka efter ett snabbt ärende, hade han en McFeastmeny med hem till mig! För dem av er som inte känner till det, så kan jag ALLTID få ner McFeast i magen, i mer eller mindre mängd. Och just idag fick jag ju inte i mig hela menyn då magen gått på sparlåga och krympt ett par dagar. Men åt, det gjorde jag! Och fick lite härlig magknip med tillkommande rännskita efteråt, men det var det värt :-p

 

 

Nu ska jag försöka sova en stund medan barnet ändå sover.

Hoppas ni andra har roligare saker för er.

Vissa dagar är man mer ynklig än andra. Idag har jag varit brutalt ynklig och tyckt extremt synd om mig själv, i alla fall under en period om cirka 6 timmar.

Från det att barnet och jag vaknade efter barnets tänkta förmiddagsvila(då vi sov alldeles för länge och inte vaknade förrän närmare 14 vilket sabbade hela uplägget för dagen) har jag mått skit. Frusit som en nakenhund i Alaska, varit öm i varenda muskel/ben/led i kroppen och varit komplett orkeslös. Jag har känt mig mer eller mindre värdelös som mamma, flickvän och människa och legat utslagen i soffan och tyckt extremt synd om mig själv.

 

Min underbara, fantastiska sambo är den som(trots egen feber) tagit hand om mig och barnet, och han har verkligen VAB:at i dubbel bemärkelse - Vård Av Barn, och Vård Av Brevbärare.

Nu har äntligen den där värsta "frusenheten" gått över, och ni känns kroppen mest bara kokande och öm, så jag hoppas innerligt att det vänder nu så jag orkar ta hand om/leka med min son igen.