collinus

Livet i byhålan med barn och katter

Vissa dagar är man starkare

Kategori: Allmänt

... än andra. Och vissa dagar känner man sig så liten och svag och obetydlig man bara kan bli. Det är svårt det här med uppbrott hörni.
I lördags satt jag till exempel och grät i mitt förråd. Grät över minnen, förlorade känslor, svek och saknad. Grät över hur svag jag stundtals är. Hur svagt mitt hjärta stundtals är. Hur korkad jag ibland(läs: ofta) känner mig, som varken sett eller förstått hur många gånger jag egentligen sett mellan fingrarna och förlåtit saker som andra, utomstående, skulle bli spritt språngande galna om de var med om. I alla fall säger man oftast så.
"- Skulle någon göra sådär mot mig skulle jag vända på klacken fortare än Skalle-Per släpper sin första morgonfis!"
Så som man själv, i sina yngre singeldagar, också sade. Det där skulle man aldrig ta.
Men så sitter man där själv. Med känslor bortom denna värld, och förlåter, lägger bakom sig och går vidare. Lever i sin egen lilla rosa helyllevärld, lyckligast i världen, med tron att "-det var bara en engångsgrej, han älskar ju mig, det säger han ju."
Och hur arg, ledsen och sårad man än är, så finns ju fortfarande känslorna därinne. Hjärnan och det sargade hjärtat säger främst "- Det är nog nu. Aldrig mer." Men allra längst inne i hjärterotens innersta rum ligger ju de där känslorna och pyr i sin ensamhet. De där man inte lyckas göra sig av med riktigt, fast man vet att man borde. Att man måste. De kommer försvinna till slut, så är det ju. Men det lär ta tid.
 
Men lugna, det där lilla rummet ligger låångt in, och är i dagsläget extremt svårt att forcera. All tillit och respekt har krossats å det grövsta, och det ska in i helvete förbannat mycket till för att de ska kunna återvinnas. 
Dock släpper jag inte hoppet om en fortsatt vänskap. En gång var den stor och innerlig. Gemensam. Jag vill hitta den igen och behålla den. Men det kommer krävas jobb från Båda håll, och i dagsläget ser jag faktiskt ljust på den möjligheten. Så länge man lovar att vara rak och ärlig, sluta dölja saker och skippa alla jävla lögner, så ser jag ingen anledning till att en framtida fin vänskap inte kan gå att återuppbygga. Det Måste gå, för allas skull. Och jag vill det så himla gärna. Jag hoppas du är på :)
 
 

Kommentarer


Kommentera inlägget här: