collinus

Livet i byhålan med barn och katter

Barn + gräsmatta

Kategori: Allmänt

Barnet fick sin första kontakt med vår gräsmatta idag. Hans första kontakt med en gräsmatta över huvud taget, faktiskt.



Känns suspekt det här...



...men jag kan nog vänja mig!



Måste smaka lite



Bäst å tvätta sig med våtservett



Kul med gräs ju!



Kan vi göra det här i morgon också?



Om inte, är det bäst man passar på att smaka på ett torrt löv också

Humörsvängningar

Kategori: Allmänt

Idag har mitt humör, tillika tålamod då det är ganska direkt kopplat till humöret, legat på gränsen och darrat som ett asplöv i vinden. Jag gissar att det beror på osammanhängande sömn som skapats av att barnet vaknat väldigt många gånger under natten. Jag vet inte hur många gånger, för jag minns inte ett enda klockslag jag försökt memorera, och jag har inte orkat hålla räkningen heller, men det har Känts som att han har vaknat en gång i timmen natten igenom, typ.

Jag hade saker jag tänkt få gjorda idag, men inget av det blev av. Eller jo, jag har bakat kakor, men inte alla kakor jag tänkt. Jag gjorde två varianter av samma grundrecept(knapriga kardemummakakor), men hann bara grädda den ena. Jag har blivit avbruten av grinig bebis större delen av dagen, och så blev det ett litet avbrott i alltihop för att åka och hämta, samt köra iväg ett par möbler till en släkting när vi för dagen råkade ha ett släp att forsla möblerna med. Sambon var iväg och hämtade lite grejer till grillen han ska mura om ett par helger, och fick då låna släp av en bekant. Så när vi ändå hade det påkopplat passade jag på att ringa mina föräldrar och höra om det passade dem att flytta de där möblerna till den släkting som skulle ha dem.
Den andra kakdegen som aldrig hann gräddas ligger i kylen och får tas om hand i morgon. Jag skulle kunna göra det Nu, men jag orkar tamejfan inte.

Vid middagen idag, när jag skulle tina en frusen brödskiva i micron som barnet skulle få, så värmde jag den för länge så den blev stekhet och liksom förstörd(de blir ju snustorra då). Då höll jag på att få ett hederligt tuppjuck. Eller, jag Fick tuppjuck och var närapå att vråla rakt ut i ren frustration, men det blev mest en väsande rytning av det då jag höll tillbaka för att inte skrämma barnet.
Tänk att ett dåligt humör som man gått och hållit i schack en hel dag, kan bryta loss av en ynka brödskiva. Jag ville helst bara rusa ut genom dörren och springa tills jag inte orkade springa mer. Bara ta mig bort från gnälliga barn, ogräddade kakor och varma smörgåsar.
Min stackars sambo kom för att krama om mig, men honom sköt jag bara undan. Vilket såklart inte alls var meningen. Kramas med honom är ju det bästa jag vet. Men just precis då ville jag bara ha utrymme att andas, inombords räkna till 10 och ta mig i kragen. Och sekunden efter fick jag världens sämsta samvete för att jag lät mitt humör gå ut över honom. Jag avskyr ju själv när folk låter sitt dåliga humör gå ut över andra, men jag kan ju säga att jag har lite större förståelse för det nu. Får man inte utlopp för sin frustration exploderar man till slut som en vulkan av vilken liten skitgrej som helst.

Nu känner jag mig dock lite bättre. Barnet är nattat och jag kan slappna av lite. Dock undrar jag ju såklart hur många gånger jag kommer få springa upp inatt. Och hur långt tid det kommer ta att grädda två plåtar med kakor i morgon. Och om jag kommer hinna med något annat.
Vi får eventuellt besök av en kompis i morgon, och jag skulle behöva röja lite i köket och plocka undan i sovrummet. Och städa badrummet och tvättstugan och dammsuga och våttorka golven och klippa trädgårdshäcken och träna med pilatesbollen och motionera och...

Taskigt med "inspo"

Kategori: Allmänt

Inspiration alltså. Till att blogga alltså, därav det ovanligt glesa bloggandet under helgen. Plus att vi haft lite saker för oss och inte varit hemma så mycket.
I lördags kom barnets morföräldrar och hälsade på på förmiddagen innan de åkte vidare mot lite shopping i Uppsala, och efter att barnet sovit åkte vi och hälsade på en vän som vi inte träffat på evigheter.

Idag har barnet och jag varit i Uppsala och gratulerat sambons bror på fördelsedagen, fast i efterskott. Vi plockade med oss barnets farföräldrar i Rimbo, och åkte iväg. Kan konstatera att antingen kör Jag som ett arsel, eller så gör alla andra det. Förmodligen en kombo skulle jag tro, oavsett gillar jag inte att köra i - eller runt Uppsala. Nu blev det ju mest runt, då vi skulle till Svartbäcken, men vissa av påfarterna samt avfarterna där är så korta så man hinner knappt kasta sig ut/in i den fil man ska för att komma rätt. Och man får NOLL samarbete från övriga bilister, så det har handlat om knappa decimetrar mellan min bil och övrigas vid ett par tillfällen idag.
Stackars svärfar satt väl som på nålar där i passagerarsätet, det är ju inte så ofta jag kört när de åkt med tidigare. Men vi kom fram, samt hem, helskinnade i alla fall. Till och med smörgåstårtan vi hade med oss i bakluckan var hel och fin när vi kom fram! ;-D

Sambon som jobbat idag, var hemma när vi kom hem. När jag tog i handtaget till ytterdörren sade jag till barnet:
"- Nu SPRINGER vi in och ser om pappa gör det som alla pappor gör när de för en gångs skull kommer hem till tomt hus!"
Tråkigt nog gjorde inte pappa något sådant(och ni som inte alls förstår vad jag pratar om, får förbli oförstående :-p), han låg på soffan och sov som en gris :-p


Solen stekte på baksidan av huset när vi kom hem, så vi passade
på att gunga lite

Okej

Kategori: Sova sova sova säng säng säng

Nu ska jag försöka "sejfa" och inte uttrycka mig så positivt då jag ska redogöra lite för barnets sömn sista tiden. För vi har ju kunnat konstatera att så fort jag uttrycker mig för positivt, så går det ju käpprätt åt skogen direkt igen :-p

Barnet nattas som vanligt med först amning och Trollmor(alltså sången) i soffan, och läggs sedan i sin säng med "Godnatt Linus, nu ska vi sova. Vi ses i morgon, sov så gott".
Som vanligt joxar han runt med sina snuttar samt fötterna, och efter ett tag somnar han oftast. Ofta utan napp, men ibland med napp.
Han brukar i regel vakna efter ganska precis en timme och gnälla, och ibland räcker det att klappa honom på huvudet/kinden, säga godnatt och schyscha sig ut ur rummet så somnar han om, och ibland behöver man komplettera med napp. Man märker ganska omgående om det krävs napp eller inte. Men själva "omsomningen" går fort, tar högst ett par minuter(peppar peppar).

Han vaknar ganska ofta om natten, men långt ifrån så ofta som han gjorde när han var som värst(peppar peppar) och sov i min säng och snuttade hela natten. Då kunde han vakna 12 gånger/natt, nu brukar det ligga mellan 3-6 gånger(peppar peppar).
När han vaknar om nätterna räcker det i regel att göra samma procedur som när han vaknar första gången(peppar peppar). Klappa på huvudet/kinden, säga godnatt och schyscha. Ibland med napp, ibland utan. Jag försöker i första hand att söva om honom utan napp, då vi gärna ser att han inte ska vara så beroende av den. Åtminstone inte så länge han inte grejar att leta upp och stoppa i nappen själv på natten. Men den här gången har vi trots allt slopat idén att försöka ta bort den helt. Eftersom han trots allt vaknar en del om nätterna, så kopplar jag det till den så kallade Separationsfasen. Han kollar att jag/vi finns i närheten, helt enkelt, och då känns nappen taskig att ta bort då den ändå fungerar som en slags tröst och har lugnande inverkan. Hade vi inte kunnat ta till den, hade många av hans uppvak blivit längre och högljudda. Nu somnar han ju trots allt om på under en minut(PEPPAR PEPPAR).

Nu sover han hela nätterna igenom i sin egen säng i sitt eget rum i alla fall, vilket är huvudsaken. Och numer snuttar han dessutom bara 2 gånger/dag, och det är på morgonen när han vaknar, samt på kvällen innan sänggång, och det har funkat jättebra utan större problem.
Nu märker man skillnad på vätskeintaget på det vis att han dricker mer vatten till maten än han gjort tidigare, och det är skönt då jag oroade mig för hur mycket vätska man skulle lyckas få i honom när han inte ammar dagtid, eftersom han inte är någon hejare på att dricka välling än. Han dricker, men inte den mängd och med den glädje jag skulle önskat. Men det kanske ger sig när jag plötsligt börjar jobba och han är hemma med sin pappa i stället.

Dr Jekyll & Mr(s) Hyde

Kategori: Allmänt

Jag läste ett inlägg i Mammabloggen Inga konstigheter(mkt om deras blogg idag, jag vet, men den är ju så braaa :-p)  för några dagar sedan, och kände igen mig själv i det som stod så himla väl.
Inlägget beskrev den ena bloggskriverskans "schizofrena jag", som hon själv upplever det, och jag kunde verkigen relatera på alla plan.

Vissa dagar känner jag mig hur lugn och cool som helst i mammarollen.
"- Nähä, ungen vill inte äta idag. Slipp då, han ger sig när hungern smyger sig på"
"- Bjussa ungen på kalvsylta borde väl inte vara något problem va? Står koksalt i innehållsförteckningen, med han äter ju bara lite, det dör han inte av."
"- Ungen vaknar väldigt ofta på natten, men det är nog bara lite separationsfassymptom, det ger sig snart."

Andra dagar trder plötsligt den osäkra hönsmamman fram:
"- Hjälp, barnet ÄTER inte! Han kommer ju tyna bort!"
"- Åh nej, nu har han fått mat med salt i, tänk om han får njursvikt?! Hur kunde jag? Jag är ju världens mest usla morsa, jag skulle bli jagad med eld och knölpåkar på Familjeliv.se om de visste..."
"- Men lilla barn, tänk om alla mammor på Familjeliv har rätt? Sover barn dåligt på natten så bara MÅSTE det bero på allergi. Säger De... tänk om de har rätt? Tänk om han är sjuk, har ont i magen, fryser, drömmer mardrömmar, har sprucken blindtarm, dödsångest bla bla bla??"

Ingen dag är den andre lik. Det jag tog med en nypa salt igår, kan blåsas upp till världens undergång idag, och det googlas, familjelivsurfas(shit vad jag skulle behöva hålla mig borta från den Satans påfund till hemsida) och bollas hundra frågor med den stackars sambon om än det ena, än det andra. Jag kan bli tokig på mig själv ibland.
Men det är väl så det är att vara morsa, helt enkelt. Och beroende på hur mycket mat och sömn man själv lyckats få i sig från dag till dag, så är väl psyket och humöret kopplat till det, skulle jag tro.
Idag är en sådan där lugn, avslappnad dag i alla fall. Tack och lov. Men det kan slå om snabbt. Redan ikväll kan jag sitta här vid laptopen igen och surfa mig fördärvad efter information, råd & rön om än det ena, än det andra.
Men tills dess ska jag försöka ta oss ur huset och få lite frisk luft och solsken i ansiktet.

Mammabloggen Inga konstigheter

Kategori: Hissa

Dagens hiss-objekt är allmänt känt i mammavärlden, i alla fall bland de mammor som som jag tycker om att läsa andra mammors bloggar. Mammabloggen Inga konstigheter.

Sitter du hemma och håller på att bryta ihop i ett kaos av bajsblöjor, hemorrojdkräm, snorpapper och Minifom, så är den här bloggen preciiiis det du behöver. För i stort sett varje inlägg som skrivs bjuder på ett gott skratt. Ett sådant där hjärtligt skratt framkallat av sympati och komplett igenkännande.

"Den här bloggen går inte i mintgrönt och pastell. Den är för dig som inte heller sover om nätterna, för dig som är gravid och räknar livet i veckor eller för dig som bara vill garva åt andras bajskatastrofer.

Kollegorna Sofia Falk och Therese Krupa Syllner blev mammor med en månads mellanrum i somras. Innan Mira och Malte fanns jobbade Tessan och Sofia med webbutveckling och kommunikation på en byrå i Stockholm.

Nu har de under ett år bytt måndagsmöten och skrivarstrul mot ett mammaliv i mjukisbyxor. Skrik och spyor är ju också kommunikation."


Håller Du också på att få ett totalt psykbryt på att vara morsa och bara vill packa resväskan och fly för glatta livet till en varm öde medelhavsö? In och läs tamejtusan, du är verkligen inte ensam, och du kommer tacka dig själv efteråt, jag lovar :)

Orkar inte...

Kategori: Allmänt

... blogga idag. Vill bara tacka Jennie för tipset om kalvsylta. Vi var och storhandlade idag, och då köpte jag hem en klassisk Smålandssylta som barnet fick till middag tillsammans med makaroner hemma hos sin farmor och farfar när vi var där och grattade farfar på födelsedagen i efterskott. Och det var en hit!
Så, hittills har vi alltså kunnat skriva blodpudding, sylta, köttbullar och makaroner på listan över saker som barnet både tycker om, och kan äta utan större problem.

Dagens lunch intogs på Daisys i Norrtälje(som vanligt vid storhandling), och då fick han smaka av pappas mat(falukorv, potatis och ägg), med lite sådan där fruktpuré med yoghurt i som tillägg, och det var också godis. Jag har funderat över det där med salt i maten, men jag känner ändå att det nog inte är någon fara. Vi ger honom trots allt ingen mat som det är känt att vara Massa salt i, och vi tillsätter ju inget extra salt själva. Så länge han inte äter några mängder, vilket han inte gör då matintaget i så fall skulle behöva ta typ 2 timmar med hans takt att tugga och svälja, så tar jag det ganska piano över den där salthysterin som alltid råder på t.ex Familjeliv.se. Man får ha lite sunt förnuft, helt enkelt.
Jag undrar vad mormor helst vill äta till middag med barnet när hon ska sitta barnvakt? Köttbullar, sylta eller blodpudding? :-p

En solskenshistoria

Kategori: Allmänt

Efter en natt med många uppvak, men lätta omsövningar(lite klapp på kinden, schyschande och ibland napp), vaknade barnet 06:45. Eller, han vaknade väl lite tidigare, men det var då han började yttra sig.
Jag smet upp och drog igen sovrumsdörren efter mig så att sambon skulle få sova så ostört som möjligt, då han kom hem mitt i natten och tog de uppvak barnet hade innan sambon själv gick och lade sig(fram till 02-tiden ungefär).
Solen sken, temperaturen såg ut att kunna bli skaplig, och det var verkligen en dag som upplagd för att vara ute och fixa lite i trädgården. Jag lade därför upp en liten plan i huvudet över 3 saker jag skulle få gjorda under dagen. Klippa lite mer på trädgårdshäcken, gräva ur i pallkragarna från förra årets sådd, och pumpa däcken på min cykel så jag kan börja cykla ett par dagar i veckan som lite träning innan jag börjar jobba igen.

Barnet fick ny blöja och ombyte från pyjamas till kläder innan vi satte oss i soffan framför TV:n för morgonens amning. Sedan åt jag frukost och gick runt och plockade lite, diskade undan lite i köket och torkade av vardagsrumsbordet, sedan fick barnet frukostgröt. Tiden gick, och jag undrade hur länge sambon skulle sova, men ville inte väcka honom. Han går så ofta upp med barnet och låter mig få lite extra sovmorgon och tid på spikmattan, så han förtjänar att få sova ut ostört.
Jag försökte få i barnet lite välling till förmiddagsmellis, vilket gick sådäär. Han är ju som sagt lite svår med ätandet, framför allt när han börjar bli lite småtrött. Så han fick stå sig på det lilla han drack, sedan bestämde jag mig för att klä på oss och gå ut. Tanken var att barnet skulle få sitta i sin vagn och titta på när jag knipsade på häcken tills han började visa tecken på att det var dags att sova middag, och så blev det också. Han satt och tittade på mig, samt katten Siri som strök omkring.
Efter ett tag började det bli tråkigt att bara sitta där, och det var en bit efter sovdags, så jag fällde ryggstödet på vagnen och började vagna honom på gräsmattan. Linus däremot var inte alls med på noterna. Jag ville ju att han skulle somna så att jag kunde fortsätta knipsa i lugn och ro, men eftersom han bara försökte sätta sig upp, så bestämde jag mig för att gå en sväng med vagnen, för det brukar han somna av tills slut. Mycket riktigt somnade han efter ca 5 minuter, och jag vände genast hemåt i förhoppningen att kunna ställa vagnen och fortsätta med häcken.
När jag rullat förbi grannens hus ser jag sambon sitta med en kopp kaffe på trappan, så jag ställer vagnen nedanför och tar en kopp kaffe jag också. Och där blev jag kvar tills barnet vaknade. Och någon mer häckklippning blev det inte den dagen. Inte heller blev det något grävande i pallkragarna eller pumpning av cykel(för jag hittade inte cykelpumpen) :-p












Sambon och Neo solar


Idag testade vi, efter tips från Sara, att ge barnet köttbullar och makaroner till lunch, och det blev väl mottaget. Det hamnade väl mer på golvet än i munnen(som vanligt), men han stoppade även mycket i munnen. Lite för mycket i taget kanske, för han tänker liksom inte på att man kanske bör tugga ur och svälja emellanåt(det är lite svårt än), utan stoppar in bit efter bit i munnen tills det är helt fullt. Sedan åker hälften ut igen :-p
Så att ge honom en egen tallrik(vilket vi startade med) är nog lite överkurs än så länge. Vi tog bort skålen och lade fram ett par bitar i taget på hans stolsbricka som han fick stoppa i sig och tugga ett tag innan han fick mer.






Observera gärna hur glansig han är i ansiktet, samt hur flottig han
är i håret(fast det där med håret syns dock dåligt på bilderna).
Det har sina nackdelar att ha smör i maten. Det glider lättare ner
i halsen på barnet, men det resulterar även i flottig bebis :-p


På eftermiddagen åkte jag iväg till Rimbo för naprapatbehandling, och det var sååå skönt. Han masserade ryggen, och så fick jag någon form av elbehandling på några specifika muskler som jag behöver börja träna upp. Jag har även fått ett träningsprogram för pilatesboll som jag ska göra minst ett par gånger i veckan för att stärka ryggmuskulaturen, så nu måste jag ge mig bara den på att flika in stunder för träning på något sätt. Helst när jag inte har ett barn i gåstol runt mig, för ett par av de där övningarna är bra prövande för balansen, och då behöver jag nog allt fritt utrymme jag kan få :-p Dessutom är risken för avbrott i träningen så stort om man samtidigt ska ha en unge att se efter.

I morgon är schemat fullbokat så då blir det nog ingen träning av, om jag inte tar det när barnet lagt sig förstås. Men eftersom sambon ska upp tidigt på fredag och jobba, så bör jag nog prioritera att även själv lägga mig tidigt så att jag får så mycket sömn som möjligt mellan barnets nattliga uppvak.

Nu har jag nyligen fått mig en mumsig chokladbiskvi, och känner hur tröttheten börjar smyga sig på, så strax blir det sänggång. Men först ska jag kramas lite med sambon, vilket man blivit lite mer svältfödd på sedan det kom bebis i huset. Tycks vara ett vanligt fenomen i småbarnvärlden :-p

Favorit i repris

Kategori: Allmänt


Blidde en promenad även idag, fast i solsken och sköna 14 plusgrader!



Hade en söt unge med mig idag också



Vi har ju en och annan raka här...





Linus slipper se den i alla fall. Han får se...eh...leråkrar, i stället...



Snackade lite med en fluga



Vi gick till Rånäs slott och tittade på vatten och änder



Skitskoj tyckte barnet



I slottsparken



Vatten är spännande, det rör sig ju



Herr & Fru And



Frisk luft är utmattande



Rånäs lilla å. Ca 200 meter senare fick jag tyvärr syn på årets första
orm. Blääää.

...

Kategori: Allmänt

Vet inte hur jag ska rubricera eller kategorisera idag, då jag har lite av varje att ta upp, på samma gång som jag egentligen inte har någonting att ta upp. Eller, jag känner mig inte så motiverad.
Barnet sov inget vidare inatt, till exempel. Han var lätt att söva om, men han vaknade ofta och pep. In och schyscha och klappa på kinden, så somnade han om. Ibland med hjälp av napp, ibland inte. Men många uppvak blev det, sådana där uppvak som känns så onödiga på något vis. Men det kan ju inte han hjälpa.

Har ångest angående maten, då jag inte vet vad jag ska hitta på att erbjuda honom. Idag kokade jag morot och palsternacka som han fick pilla med. Palsternackan ratade han, och moroten tog han bara ett par minituggor av. Sedan fick jag sitta och mata honom med banan(för han bara lekte med den) för att han skulle få i sig något. Och medan han satt och lekte med sin vattenmugg lyckades jag peta i honom några skedar fruktpuré, men han har ju inte ätit någon mängd man skulle kalla tillräcklig.
Han borde ju vara hungrig tycker man, eftersom han knappt ammar nu. Igår ammade han 2 gånger - när vi klev upp, och när han skulle gå och lägga sig för kvällen. Även idag har han endast ammat på morgonen, och jag skulle vilja behålla det så framöver, tills jag börjar jobba. Då får sambon erbjuda honom välling på morgonen i stället. Så behåller jag enbart kvällsamningen inför läggdags då, för det har trots allt alltid varit en del av rutinen, och är dessutom rätt mysigt. Linus är ju ingen gosig unge i övrigt, kramas och mysa är liksom inte riktigt hans grej, så man tar de chanser man får att vara nära :-p

Det där med maten kanske ger sig av sig självt? När hungern kommer ikapp, liksom. För idag är han väldigt kinkig till och från, och sov bara 30 minuter eftermiddagsvila fast han skulle ha behövt sova minst 1 timme, och jag tror det kan bero lite på att han är hungrig. För vi var ute på promenad m vagnen nyss(då han fick sova), och när vi kom hem fick jag plötsligt i honom sådan där fruktpuré m yoghurt i som han ratat tidigare. Som en liten aptitretare innan middagen, då jag som vanligt inte lär få i honom något annat än banan, typ. Jag ska prova m köttfärssås, men jag har inga förhoppningar. Han lär väl kasta i sig sin kvällgröt sedan i stället.
Gröt är det enda man får i honom utan större protester(åtminstone inte om han får äta framför TV:n. Dumma mor), men jag vill ju inte tuta i honom gröt vid alla måltider, det vill jag hålla till frukosten och kvällen.
Ja ni, det är inte lätt att veta hur man ska bära sig åt när man inte har erfarenhet av det sedan tidigare. Men det är väl bara att prova sig fram...

Vad ger man?

Kategori: Allmänt

Hade lite problem att komma på vad jag skulle erbjuda barnet till middag idag, då han inte vill ha barnmaten. Eller, han vill i alla fall inte matas med det. Inte ens fruktpurén vill han ha nu, han äter 1-2 skedar men sedan ledsnar han, han vill ha bitar att tugga på, inte matas med sked. Och ge honom en skål med barnmat att pilla med själv funkar inte riktigt än. Den är för lös och kletig med för små bitar, så han försöker inte ens stoppa det i munnen. Och ge honom en sked att äta med är nog lite tidigt än. Dessutom vill jag till IKEA och köpa på mig ett sådant där "regnställ" för matätning innan jag ger mig på att ge honom burkmat att kladda med själv. De 2 gånger vi provat tidigare har hela djävla ungen varit kladdig, jag vill gardera mig lite mer först :-p

Själv skulle jag äta rester på fläskfilé från i lördags, men fläskfilé kändes lite överkurs. Då kom jag på att den kyckling jag tagit upp ur frysen att göra lunch + matlåda till sambon på i morgon, hade två små minibitar som satt ihop med de andra kycklingfiléerna, så jag bestämde mig för att koka de små bitarna tillsammans med en bit morot, en broccolibukett och en blomkålsbukett. På det viset skulle han ha lite av varje att plocka med.
Men hur länge ska man koka kyckling för att den ska vara tuggvänlig för en bebis utan kindtänder? Jag har ingen aning. Men jag tänkte som så att om jag kokar dem ganska länge, kanske de blir så där möra och smälter i munnen som annat kött brukar kunna bli när det långkokas?
Så var det ju Inte, kan jag meddela. Kycklingen blev bara torr, och barnet var minst sagt oimponerad av den och lät den vara. Däremot satt han och gnagde på morotsstängerna en hel del. Men speciellt mycket i sig fick han inte. Blomkålen var han inte särskilt intresserad av, och broccolin bet han för stor bit av så han var lite anti den också. Det mesta hamnade på golvet, och konstigt nog var Neo(stora katten) där och käkade morot och blomkål. De måste ha tagit smak av kycklingen eller något :-p

Ungen fick alltså knappt någon mat i sig, så jag började fundera på vad jag skulle ge honom för att han inte skulle lämna bordet hungrig. Då kom jag på att det fanns en skiva blodpudding kvar som ingen av oss orkade till lunch, så den satt han och åt av sedan. Han lär ju skita ut vad som kommer se ut som kolbitar i morgon :-p
Som vanligt avslutade jag med fruktpuré, och som vanligt ville han inte ha. Sabla unge, fruktpurén som alltid varit den stora favoriten tidigare... jaja, det är bara att flyta med. Frågan är vad vi ska hitta på för mat i morgon, för nu är blodpuddingen slut :-p


Kvällens middag. Typ all kyckling hamnade i katternas matskål.


Slå på kyckling med morotsstav är kul?


Morot var Äckligt när vi började med smakisar. Nu duger det dock


Broccoli har jag ju ätit förr...


... men det blir f-n ingen mer sådan idag


Blodpudding är i alla fall mums och lättätet


Såg du vad duktig jag var mamma? Braavoo!


Idag somnade han för övrigt 19:35 ungefär, och vaknade ganska exakt en timme senare och tjöt. I med napp, klappa och smeka och sjunga Trollmor, sedan schyschade jag mig ut från sovande unge.
Jag borde gå och lägga mig nu, men jag var sugen på kaffe, vilket fanns kvar sedan i förmiddags(älska Perkolator), så jag sitter och dricker kaffe klockan 21 på kvällen. Extremt osmart, men det är så sällan jag är sådär ritkigt sugen, och idag var det förbaskat gott trots att det inte fanns mjölk att ha i hemma.

Vårpromenad

Kategori: Allmänt

Slog 3 flugor i en smäll genom att ta ut barnet i vagnen idag.

Vi kom ur huset
Jag fick välbehövlig motion
Barnet fick lite miljöombyte samt eftermiddagsvila i frisk luft



Blyga blåsippor. Var nog för grått & kallt för deras smak



Vitsipporna kände visst likadant



Hittade dock några tuffingar!



Hade en söt unge med mig!



... som somnade.



Vi bor ju som sagt på landet dårå



...



Jag var jätteförsiktig, jag lovar



Elstängslet däremot tog sig ett dopp...



Hade jag bott i stan hade jag velat ha just ett sådant här litet torp



Gamla banvallen efter tågens tid. Fruktansvärt tråkig att gå på,
men skitbra att den halvt asfalterad så att den kan nyttjas av
både fotgängare, cyklister och ryttare.



Förstår ni vad jag menar med tråkig?



Ekar är ju helt klart de ballaste träden Moder Natur fått till



Full av videkissar


Små solglimtar i allt det gråa



På landet finns det många sådana här. Hästar, kallas de. Eller som
min käre far skulle ha sagt - hästskallar



Huset med den gula parabolen var vi och kollade på när
vi letade hus. Lilla gäststugan till höger om huset, samt ladan/uthuset
till vänster om huset ingick. Dock var huset för litet, med lite för mycket
fix på för vår smak.



Kom hem till en katt som ville ut



Den andra vågade sig också ut, men sprang fort in innan vi stängde
dörren. Han visste att det finns kyckling i köket, det törs man inte
riskera att missa...



Katterna är alltid lika skoj



Radhusbiffen dårå

Kategori: Linus utveckling

Barnet har ju krånglat med maten igen sista tiden, och vill inte ha burkmat alls, i stort sett. Man har lyckats peta i honom lite vid något enstaka tillfälle, men han äter inte ens i närheten av så mycket som han gjorde förr. Han vill i stället smaka på det Vi har på våra tallrikar. Han tycker det är jätteroligt att pilla med egna bitar av olika saker, och smakar gärna på det vi sticker fram till honom.
På senare tid har han börjat få banan som den är i stället för mosad, då han inte alls vill ha något som sticks fram med sked(förutom gröten, den äter han fortfarande som vanligt). Jag håller dock i bananen då han gärna vill bita av alldeles för stora bitar som han sedan sitter och hulkar på. Han tycker i alla fall att det är jättekul att bita av den själv, och banan gillar han.

Igår blev det blodpudding till middag, och det är ju både lättuggat och lätt att fördela i bra bitar, så vi skippade helt och hållet att försöka med någon burkmat, utan gav honom blodpudding i en tallrik att pilla med själv. Han var eld och lågor när han satt där och pillade, petade och slängde blodpudding runtomkring sig. Varje gång han stoppade en bit i munnen applåderade vi och gav massa beröm. Man känner sig som en mupp som sitter där och klappar händerna, men allt bra ska uppmuntras så att han förhoppningsvis fortsätter.
Nu hamnade det ju mer mat på golvet än i munnen, men det är inget ovanligt :-p
Vi satt och gav honom bitar lite då och då också så att han verkligen skulle få något i sig, och blodpuddning verkade gå hem, så det blir rester till lunch idag också.

Nu har han dessutom börjat koncentrera sig lite mer på att försöka få till pincettgrepp om det han vill plocka upp. Innan greppade han tag om maten med hela handen, och då fick han ju inget i munnen när han försökte smaka på det eftersom det låg gömt i näven. Nu sitter han verkligen och koncentrerar sig, lugnt, sakta och försiktigt, och lyckas då och då få upp det han vill ha mellan tummen och pekfingret, och även det applåderas stort. Och då applåderar ungen också, för han har ju kopplat det där med vad "klappa händerna" betyder. Nu behöver man i stort sett bara säga Bravo så klappar han händerna :-D

Det är riktigt kul att se hur mycket han utvecklas nu, för han lär sig så mycket saker så fort nu, och man kan ibland riktigt se stoltheten i ansiktet på honom när han lärt sig något nytt. Det vi väntar på nu är krypandet, för sedan i typ fredags har han vid några få och mycket korta tillfällen lyckats kombinera knästående med 'handstående'. Han har som sagt bara lyckats en 3-4 gånger, och han har bara hållit sig uppe under ett par sekunder åt gången, men nu går det åt rätt håll i alla fall, så det är nog bara en tidsfråga innan han kan stå på alla fyra :)

Återhämtning

Kategori: Sova sova sova säng säng säng

Döm om min förvåning(och genuina tacksamhet) när jag vaknar till av barnet, och upptäcker att sambon redan är på väg ur sängen för att ta hand om det, och hör att ungen blir tyst typ direkt. Döm om min Ännu större förvåning när sambon kommer tillbaka, och vi konstaterar att både jag och barnet har sovit i 5 timmar!

Jodå, jag somnade riktigt fort igår jag också. Jag ville ju försöka somna så fort som möjligt för att hinna ladda de tomma batterierna lite inför nattens uppvak, så jag gick verkligen och lade mig direkt efter att jag skrivit gårdagskvällens sista blogginlägg. Jag sket i allt vad tandborstning och sådant heter, allt som kunde innebära minsta lilla risk för att få mig att piggna till uteslöts. Jag glömde till och med att kissa.
När jag lagt mig kom jag på att jag glömt ställa in resterna från middagen i kylen, och att jag inte gett katterna kvällsmat, så jag skickade meddelande till sambon som var och spelade innebandy att han skulle fixa det när han kom hem, för jag vägrade kliva ur sängen. Då hade jag förmodligen bara piggnat till.
Jag somnade väl en 2 minuter efter att meddelandet skickats iväg. Tack och lov.

Jojo, ungen låg och sov utan ett pip 5 timmar i sträck, vilket nog inte var så konstigt med tanke på hur trött han varit hela dagen innan. Inte trött på så vis att han varit överdrivet kinkig eller så, men han har gått och gnuggat ögonen större delen av dagen(och jo, liite kinkigare än vanligt har han ju varit, men inte överdrivet).
Jag funderade på om man skulle låta honom få 3 vilor igår eftersom vi klev upp så tidigt och förmiddagsvilan snarare blev en Morgonvila, men det kändes inte riktigt hundra ändå. Han har sovit 2 gånger om dagen så länge nu att jag inte ville rucka på de rutinerna, då fick det hellre bli tidigare sänggång.

Han somnade som sagt 19:00, så jag var fullt inställd på att det skulle bli en tidig morgon idag med(tidigt för oss är före 07), men jag var även fast besluten att inte låta honom kliva upp före klockan 6. Även om han vaknade och fortsatte vara vaken, så skulle han inte ur sängen före 06. Detta för att försöka få honom underfund om att Mamma och Pappa bestämmer när det är dags att kliva upp, inte han.
Nu minns jag inte riktigt hur många gånger, eller under vilka tidpunkter, som han vaknade efter gången då sambon klev upp. Den gången var i alla fall strax efter 00 på natten. Det enda jag minns från första uppvaket som Jag tog, var att klockan var Någonting:58. Jag Gissar 01:58, men kan lika gärna ha varit 00:58.
Det uppvaket gick väldigt smidigt, han protesterade i stort sett inte alls. Han låg och tittade på mig lite samtidigt som jag sjöng Trollmor, schyschade och sade Gonatt i ett par omgångar samtidigt som han fick fingra på min arm, och jag klappade honom lite över huvudet och kinden.
Förra gången var vi lite 'hårdare' med det där med kroppskontakt, då försökte vi undvika att peta på honom för mycket, men den här gången kände jag att jag ville ändra på det. Främst för att han trots allt är lite "separationsfasig", och även på grund av det faktum att han inte får tutte alls innan vi kliver upp för dagen. Då kan han både behöva och förtjäna lite extra kroppskontakt och mys. MEN han får fortfarande ligga kvar i sängen och inte tas upp.

Det positiva inatt var att det aldrig var något skrik och gap, eller utdragna gnäll. Han pep lite när han vaknade upp, men blev tyst och förblev tyst så fort vi kommit in i rummet och sjungit och schyschat lite. Då kunde man säga Godnatt och faktiskt lämna rummet trots att han fortfarande var vaken. Efter en stunds joxande med snuttarna och sina egna fötter somnade han faktiskt om.
Det var sista gången jag var in, vid 05:30(något sådant i alla fall, minns inte riktigt), som han var på väg att börja gnälla mer högljutt. Men jag var bestämd, han skulle inte upp före 06, så jag stod där och sjöng, schyschade och sade gonatt i kanske 3 omgångar innan jag åter lämnade rummet. Dock stod jag kvar utanför och schyschade i dörrspringan en stund. Han var fortfarande vaken när jag åter gick in i vårt sovrum, så jag klädde på mig för att själv vara klar att kliva upp när han började gnälla nästa gång. Dock lade jag mig i sängen medan jag väntade, och jag somnade. Det gjorde tydligen barnet också, för när jag vaknade till av hans gnäll och trodde att klockan var typ 06, så var den i själva verket 06:44. Hoppsan Kerstin!

Ska jag gissa på hur många uppvak det blev inatt, då jag inte riktigt orkade notera, så tippar jag på ca 4 stycken. 4 stycken lugna, lätthanterliga uppvak. Det tackar vi för! Och som vanligt tänker jag inte ha några förhoppningar om samma flyt natten som kommer, den som lever får se, helt enkelt :)

Radhusbiff och BRUTALtrött unge

Kategori: Sova sova sova säng säng säng

Stackars lilla barn vad han har varit trött idag. Han sov lite drygt 2 timmar när han somnade där vid 8 i morse, vilket innebar att han blev eftermiddagsviletrött på tok för tidigt. Men vad gör man? Vi försökte hålla honom vaken en stund extra genom att hålla låda, och han somnade ca 13:40. Tyvärr sov han inte så länge som önskat, utan vaknade efter 40 minuter. Dock var han fortfarande trött, men brutalt envis. Undrar vem han fått det från? Inte är det mig i alla fall(tror jag?). Han var tuttig och ville bara komma till mig, och eftersom han inte snuttat sedan 6 på morgonen då vi klev upp, så fick han som han ville.
Sedan dess(ca 14:20) har han varit vaken, fram till nu klockan 19:00 när han somnade som en klubbad säl. Han höll gång på gång på att somna vid bröstet nu vid kvällssamningen, och det var halvt omöjligt att hålla honom vaken. Men jag ville ju att han skulle snutta så mycket som möjligt så att han står sig hela natten nu när han inte ska få tutte förrän vi kliver upp för dagen. Jag tror han somnade innan huvudet nuddade kudden faktiskt. Inte ultimat, men han orkade verkligen inte, vilket är fullt förståeligt efter en rackig natt och dessutom 4h & 40 minuter vakentid innan läggdags.

Jag är fullt inställd på att även den här natten kommer innebära en massa gnälliga och skrikiga uppvak, och nu ligger det dessutom huvudsakligen på Min lott att ta hand om dem eftersom sambon ska jobba i morgon, vilket ska bli spännande då jag själv inte sov mer än en halvtimme(Kanske en timme, men det är alltbra knappt) natten som var. Just därför tänker jag gå och lägga mig nu, fast klockan inte ens hunnit bli 19:15, i hopp om att vara tillräckligt trött för att hinna somna och få åtminstone någon timmes sömn innan uppvaken börjar.
Så godnatt på er, vi hörs med största säkerhet i morgon!

Visst ja, radhusbiffen. Barnet fick idag smaka blodpudding för första gången. Men det berättar jag om i morgon om jag kommer ihåg.

*Gäsp*

Kategori: Sova sova sova säng säng säng

Oj vad Linus är trött idag. Ögonen är rosa, och han går runt och blinkar, gnuggar ögonen och gäspar om vartannat. I kapp med sin mor, kan tilläggas, för hon fick nog inte mer än sammanlagt 30 minuters sömn inatt.
Jag kunde ju för mitt liv inte lyckas somna igår trots att det låg på sambons lott att ta nätterna. Förmodligen låg jag undermedvetet och väntade på barnets uppvak. Och några uppvak blev det, och de var inte glada. Det var en kombo av ilska och ledsamhet, och han var ihärdig och envis, så till den milda grad att sambon till slut bestämde sig för att "-Nej, nu slopar vi det här med att inte använda napp om natten!", och kom stegande ut i vardagsrummet för att leta upp första bästa napp.
Så från och med nu får han, precis som hans mor och far före honom, bli en nappsovare. Och det gör mig absolut ingenting. Tappad napp kan orsaka ett och annat uppvak, men det kan vi(läs: Jag, som faktiskt vaknar när han gnäller :-p) leva med, bara han sover däremellan.

Det där med att sambon skulle ta den här natten blev det ju lite si och så med. Han är ju av typen som kan sova sig igenom ett pågående världskrig, så han sade till mig igår att jag skulle slå/sparka honom när barnet vaknar. Men jag är ju inte typen som Kan slå eller sparka bara för att väcka någon(om det inte gäller liv eller död förstås), så efter ett par tappra men fruktlösa väckningsförsök när barnet vaknade för vad jag Tror var 3:e gången runt 02-tiden, så gav jag upp och gick upp själv i stället. Jag kunde ju ändå inte sova.

Oj, Linus står i stort sett och håller på att somna i sin gåstol. Jag måste nog pausa skrivandet en stund :-p

Sådär, nu ligger det en bebis och sover bredvid mig i soffan. Han gick och släpade sig fram i gåstolen, med blicken fäst i golvet, fast han var liksom inte här, han var låååångt borta i en egen liten värld och orkade knappt hålla ögonlocken uppe. Hade jag inte lyft över honom till soffan hade han nog somnat hängande över gåstolsbrickan(vilket i och för sig hade varit en rolig syn). Stackars plutt.

Tillbaka till gångna natten då.
Att mamman med de allsmäktiga tuttarna kom in och tröstade var väl inte ultimat, framför allt inte då ungen mest av allt bara hade velat ha just de allsmäktiga tuttarna i munnen. Att han inte fick det, utan bara en tråkig napp, blev ju inte positivt mottaget. Han var asförbannad och spottade gång på gång ut nappen, alternativt drog den ur munnen och slängde iväg den. Men jag gav mig inte utan sjöng Trollmor, gav honom nappen, schyschade, sade min Godnattfras, schyschade, sjöng Trollmor etc etc, och smekte honom på handen, kinden och magen, och till slut lugnade han ner sig, lade sig tillrätta och somnade.
Jag fick gå tillbaka och göra om samma procedur ungefär 3 gånger inom loppet av en halvtimme, men varje besök blev kortare och kortare. Sedan sov han någon timme innan nästa uppvak, då det räckte med att jag schyschade i dörrspringan. Sedan sov han någon timme till. Sådär höll det på fram till ca 05:40, då han inte ville somna om. Han smågnydde mest, och såg flera gånger ut att vara på väg att försöka somna igen. Han låg och småtittade på mig, och låg tyst medan jag sjöng Trollmor och schyschade, men till slut var han less på att bara ligga tyst och började gnälla igen. Då bestämde jag mig för att ta upp honom för dagen, efter att han sovit knappt 9 timmar.

Jag visste att han fortfarande skulle vara trött, och det ultimata hade ju varit att han sovit minst ett par timmar till, men han var fast besluten att han skulle ha tutte. Det skulle han också få, men inte för att somna om, för det skulle ju bara sabba hela planen att ta bort nattamningarna. Så vi klev upp och tog av pyjamasen och bytte blöja(under ledsna protester). Sedan bar jag ut honom i köket och erbjöd honom vatten, men det ville han inte alls ha, så då gick vi till soffan och satte igång "Drömmarnas trädgård" på TV:n som han fick titta på medan jag klädde på honom. Han försökte hela tiden vända sig mot tuttarna, men inte förrän han var påklädd och klar fick han snutta.
Egentligen hade jag velat att han skulle äta gröt innan han fick tutte, men jag visste i förväg att det hade blivit ramaskri om jag stuckit fram grötskålen, så jag iddes inte ens försöka. Ett steg i taget.

2 timmar höll han sig vaken innan han höll på att somna i gåstolen, tror det tog 1,5 minut innan han somnade här i soffan, utan varken tutte eller napp. Ungen LOG när han stängde ögonlocken och vände ansiktet mot soffryggen, precis som om han tänkte "-Äntligen!", typ :-p
Inte ultimat att han somnade redan för 08, men idag får det bli som det blir, för han har trots allt några timmars sömn att ta igen idag. Ultimat vore om han skulle lyckas sova till halv elva-elva någon gång, för då är det lättare att få dagen i någorlunda fas så att han fortfarande kan somna för eftermiddagsvila vid 15-tiden. Men det kommer han såklart inte göra, men hålla tummarna kan man alltid ;)

Bortabesök och nya krafttag

Kategori: Allmänt

Idag satte jag barnet i Passaten efter hans förmiddagsvila och åkte till mina föräldrar och hälsade på. De ska sitta barnvakt under min och sambons nästa "dejt", som denna gång förmodligen blir ett biobesök eller liknande. Förra dejten blev lite i dyraste laget(dock SÅ värt det), så vi kör lite mer budget denna gång, men fortfarande något vi inte gjort på evigheter som dessutom ger tillfälle till lite hålla-handen-mys.
Och precis som förra gången när farmor och farfar satt barnvakt, så ska vi se till att barnet träffar mormor och morfar så många gånger som möjligt innan så att han blir lite extra "hemtam" med dem. Och även denna gång kommer barnvakterna(eller barnvaktEN, morfar klarar tyvärr inte av att vara hos oss så länge pga katterna :-/) komma hem till oss och sitta barnvakt så han får vara på hemmaplan där han kan fara runt i sin gåstol över hela huset, i stället för att vara begränsad till Ett rum. När han väl kan krypa eller gå sedan kan vi börja lämna bort honom för barnvaktning, men som det ser ut nu så ruttnar han ju på att bara sitta på golvet/i famnen för länge.

Barnet hade riktigt roligt hos mormor och morfar, och extra positivt var att han strax efter att han vaknat i bilen när vi kommit fram, var helt med på att komma till mormors famn medan jag plockade ur skötväska och gåstol ur bilen. Sådant känns skönt inför barnpassning. Vilket i och för sig Inte innebär att han inte plötsligt blivit JÄTTEmammig och rabiat så fort jag försvinner när dagen D väl kommer. Men det blir den dagens huvudvärk :-p

Nu har vi lagt übertrött, men vaken, unge i sängen, som somnade jättefort. Och ikväll kör vi - NADA tutte. På hela natten fram till det är dags att kliva upp. Nu kapar vi nattamningen helt, så även att ta över honom till vår säng. Sådant kommer Enbart ske när han är sjuk. Men då funderar jag på att i stället lägga in en madrass i hans rum och lägga mig där när han är dålig så att vi slipper trängas i sängen alla 3.
Det kommer bli en låång natt med mycket skrik och gnäll. Tyvärr. Men han kommer inte att tas upp ur sin säng, utan vi kör en "favorit"(allt är relativt) i repris och tröstar honom på plats, i sin säng. Det fungerade förra gången, så vi har all tilltro till att det kommer gå bra även denna gång, det gäller bara att ha is i magen och offra lite egen nattsömn till förmån för bättre nätter för oss alla 3 i framtiden.
Och precis som förra gången, så är tanken att sambon ska ta åtminstone den här första natten. Det är synd att vi inte började igår så han hade kunnat ta 2 nätter, men han ska jobba på måndag och behöver sin sömn då. Det får gå ändå helt enkelt. Jag kommer ju vakna inatt oavsett, så vi får väl försöka sova igen oss i omgångar under morgondagen eller något.

(Nu vaknade barnet, efter 40 minuters sömn och är Inte glad. Men världens bästa pappa står där och sjunger "Trollmor", så vi får se hur det går, helt enkelt.)

Förbryllad, minst sagt

Kategori: Sova sova sova säng säng säng

Alltså det här med senaste katastrofnätterna, när ungen hamnar i min säng och vaknar varje timme och Bara blir tyst/lugn av tutte i munnen... så såg det ju ut innan vi började lägga barnet i egen säng. Det var ju liksom anledningen att vi började vänja honom att sova själv från början, för min rygg klarar inte att ha honom vid tutten hela natten.
Att han över huvud taget fått komma över till sängen nu har ju berott på att tänderna bråkat med honom. TROR jag i alla fall, för skriket har varit mer ledset än argt. Och eftersom det började redan Innan han började läggas i eget rum, så kan anledningen att ylen beror på omställningen av flytt uteslutas.
Att han är pigg och glad dagtid är nog inte så konstigt då han har så mycket annat att koncentrera sig på(och bita på), men just därför förbryllar det mig att han trots detta kan läggas och Somna själv utan pip. Borde inte tänderna bråka med honom även då?

Igår kväll, när han vaknade och var utom sig redan efter en timme, tutade jag i honom Alvedon innan jag bar in honom till mig, med tanken och förhoppningen att han skulle sova åtminstone ett Par sammanhängande timmar innan det vaknas och krävs tutte igen. Men icke. Han vaknade redan efter en timme och gnällde igen, och även fast Alvedonet är flytande och därför börjar verka lite fortare än tabletter, så tycker jag att det borde verka längre än en timme. Eller? 
Just detta får mig att tvivla på om det verkligen Är tänderna som stör. Men vad är det i stället? Separationsfas?
Hur som helst så blir jag inte klok på det. Och jag förfarar att faktumet att jag tar över honom till min säng kanske mest förstört allt nu, att han gärna vant sig vid det igen väldigt fort. Och det är ju inte konstigt, klart man hellre ligger hos mamma med tuttar i munnen om natten, han är ju trots allt pojke :-p
Jag tycker bara det är konstigt att han plötsligt skulle kräva så mycket tutte när han sovit så bra själv innan? Men det kanske Började med tänderna, och nu har hamnat i en "fas" och därav åter vant sig vid tuttar om natten. För jag har, trots att jag absolut inte ville, testat ersätta tutten med napp när han legat hos mig, men då blir han asförbannad.

Ja ni, det är inte lätt det här med ungar. Själv är jag helt villrådig. Det enda jag vet är att jag så gärna vill att nätterna ska bli som de var för en dryg vecka sedan, när han sov i sin egen säng fram till 4-5- snåret innan han fick komma över till oss. Men det kanske är dags att "ta i med hårdhandskarna" igen? Kanske rentav Helt utesluta den där snuttningen runt 4-5 som han fick tidigare? Jag har ju fått bloggkommentar från en 2-barnsmamma som berättar att båda hennes ungar började sova hela nätterna när hon slutade amma.
Själv känner jag dock inte att jag behöver sluta amma Helt(så lät det inte när Linus var nyfödd minsann, då skulle jag nog MAX amma ett halvår, tills tänderna kom. Jo tjena :-p), men det kanske är just det jag borde göra? För om en dryg månad ska jag ju börja jobba, och då kommer ju det mesta ammandet utebli oavsett.

Helt seriöst så ser jag gärna att jag får så mycket synpunkter och tips som möjligt på allt det här, så jag får lite mer att begrunda och utefter det kan avgöra hur jag tror att jag vill göra, och gå vidare utefter det. Så kom igen nu, överös mig med tips, synpunkter och pepp!(främst pepp ;-))

Om jag hade pengar...

Kategori: Allmänt

...tänk vad mycket saker man skulle vilja lägga dem på. Kläder, prylar, inredning, renovering etc etc. Men just nu är det en specifik sak jag skulle vilja kunna lägga pengar på, och det är min kära lilla bil Peggy.
Jo, hon heter faktiskt så. En liten, röd Peugeot 206xs. Vilket namn passar bättre än Peggy, liksom?

Peggy har inte tagits om hand så bra som hon skulle behöva sedan vi köpte henne. Vi köpte henne inför flytten till huset, då vi båda är i behov av bil för att kunna ta oss till jobbet i tid. Hon skulle bli min pendlarbil.
Hon hade/har lite småskavanker, sådana saker som trots allt går att leva med, men som man gärna skulle fixa till för att behålla liite värde i henne den dag man villl sälja.

Det första som dock Måste göras, är att åtgärda "bra-att-tänka-på"-sakerna från förra årets besiktning, nämligen att byta bromsarna(som i dagsläget låter åt helvete illa), samt fixa oljeläckan i motorn.
Bromsarna ska min bror vara så snäll att hjälpa oss byta, så där kommer vi i alla fall undan verkstadskostnad. Vad min bror vill ha för att han hjälper oss vet jag inte, för det är klart att han ska ha något för att han är snäll och hjälper oss, men det kan nog lösas relativt billigt jämfört med verkstad. Tjänster och gentjänster ni vet ;)
Oljeläckan i motorn däremot vet vi inte vad den kan komma att kosta, då vi inte vet var/hur läckan ser ut. Dock drar hon typ ingen olja alls, så det kan inte vara något stort läckage, men det betyder inte att det Inte kommer kosta pengar, och det är någonting vi nog kommer bli tvugna att få åtgärdat för att undvika 2:a på besiktningen i juni...

Och i vintras gick ju bakrutetorkaren sönder, så det har hon ingen för tillfället. Men det ska nog gå att hitta en billig på skroten som kan passa.
Och så är det fläkten. Den fungerar bara på maxläget, vilket är ganska drygt att lyssna på i längden. Vi har googlat lite om det där med knasiga fläktar, och om det är som vi tror, så ska den nya reservdelen inte kosta mer än ett par hundra. Och det ska inte vara übersvårt att byta det själv heller, men jag vet inte om någon av oss är så sugna på att försöka :-p

Stora servicen ligger också högt på listan. Det finns väldigt dåligt med info om utförda servicar i bilen, så vi vet inte när hon servades sist. Vilket med största sannolikhet betyder att det var dags för länge sedan.

Och så har hon ju en rostfläck på bakluckan, modell lite större, den skulle vi behöva göra något åt. Det ultimata vore att reconda bilen för att få hela Peggy lite ompysslad, och det vet jag en som gör för en inte alltför stor penning, så det kanske vi kostar på henne en penningagrönskande månad.

Och så slutligen - bilstereon. Den som kom med bilen var låst, och koden till den fanns inte kvar. Det går säkert att ta reda på på något sätt, men vi valde att sätta i en annan stereo med mp3-kapacitet. Dock finns det ett problem, och det är att det inte går att lagra radiokanaler på den. Den lagrar inget minne alls, faktiskt. Vad jag har förstått(vilket jag egentligen inte förstår ett dyft av, men i alla fall) är att den skall vara kopplad med 2 st kablar, men i dagsläget är den bara kopplad med 1. Men varken jag eller Stefan kan ju sådant där med att koppla stereoapparater i bilar, så i dagsläget får det vara som det är. Men det hade ju varit najs att inte behöva sitta och klicka sig fördärvad till rätt kanal varje gång man startar bilen :-p

Så, om jag hade pengar, tadi da di da di da... skulle jag pyssla om min älskade lilla bil så som hon aldrig pysslats om förr.


F y f an

Kategori: Sova sova sova säng säng säng

Själva läggningen i nya rummet började bra. Det vill säga, han lades utan pip och låg och grejade med sitt som vanligt. Tyvärr kom det protest till slut, som dock var över relativt snabbt, varpå han somnade. För att vakna efter bara några minuter och protestera igen. Samma visa som innan, somnade om efter ett par minuters protest. Sedan sov han knappa 2 timmar innan ylet började, varpå han återigen hamnade i min säng. Klockan 22:00. Suck.

Natten har efter det sett ut som de två tidigare nätterna. Eller snarare som nätterna såg ut för över en månad sedan, innan barnet började läggas i egen säng. Han vaknar minst en gång i timmen och gnäller, och det enda som får tyst på honom är tutte i munnen. Och min rygg är givetvis förbannad.
Och ju längre natten led, desto mer frekventa blev gnällen, och han släppte själv bröstet, för att genast börja gnälla igen. Det var liksom som att bröstet inte räckte.
Vette f-n om det fortfarande är tänderna som är jobbiga eller om han börjat falla åter i gamla vanor efter att han fått komma över till sängen. Tvivlar på min egen förmåga att läsa av hans gnäll, och uppgivenheten är här och huserar igen.
Hur beter sig alla andras barn när de får tänder? Vill de också bara ha tutte i munnen? Eller sover de sig igenom nätterna i sina egna sängar trots "tandvärk"? Är det bara Linus som beter sig såhär?

Och själv har jag ju knappt fått sova inatt, vilket satte sig på humöret direkt. Varje gång ungen började gnälla under natten var min frustration bara större och större, och orden Ungdjävel, Satunge och HelvetesDjävlaSkitBarnSnartLåserJagInDigIFörrådetDärDuInteHörs rörde sig frekvent i huvudet på mig. Jo, faktiskt, hur hemskt det än låter. När man är sådär trött och uppgiven bildas en inre ilska vare sig man vill eller inte, och då kommer alla svordomar och andra hemskheter fram och bubblar i tankarna. Sådana där svordomar som jag tror man Behöver för att inte få ett tvättäkta psykbryt.

Dagens projekt är att minska ekot i barnets rum, samt hitta en bättre plats för "nattlampan", då det blev lite för ljust därinne inatt. Barnets väggar är ju beiga, medan väggarna i vårt sovrum är mörklila, så ljusskillnaden med tänd sänglampa blev ganska markant. Men det var så svårt att avgöra det igår kväll då det fortfarande var så ljust ute när barnet skulle läggas. För trots mörkläggningsgardin så kommer det ändå in små ljusglipor vid sidan av gardinen, samt ljuset från hallen(trots att inga lampor är tända där) genom dörrspringan. Men när det väl var mörkt i huset såg man att det var mycket ljusare än barnet är van vid om natten, så det ska åtgärdas idag.
Och ljudet när han skriker låter ju helt annorlunda då det ekar mer i hans rum, så vi måste få upp något på väggarna, samt klippa till hans bilmatta och lägga in så det finns något som fångar upp ljuden lite bättre. Det låter nog lite läskigt i hans öron när han gnäller och det låter helt annorlunda mot vad han är van vid, trots att det finns gardinkappa och en provisorisk liten matta som jag in där just för ljuduppfångets skull.

Usch, jag är inte ett dugg laddad för kvällen som kommer. Jag rentav fasar för den, för jag vill verkligen inte ha barnet i min säng. Men som sagt, hur gör man när tänderna bråkar? Om det nu är tänderna som bråkar. Hur f-n vet man Egentligen?

Nr.5 - Hundbajs

Kategori: Saker jag stör mig på

När jag släppte ut ena katten tidigare idag, hann jag se postbilen rulla förbi utanför. Barnet stod i sin gåstol framför TV:n och rev ut DVD-filmer ur TV-bänken, så jag passade på att skutta ut lite snabbt för att kolla postlådan.
Vår tomt sluttar lite från trappen ner mot gatan, beklädd med gräsmatta(och massa mossa). Jag brukar gena ner för den där sluttningen när jag ska till postlådesamlingen som ligger typ 5-7m från huset. Så även idag.
På något lycksaligt sätt, lyckas jag i ögonvrån notera den enorma blaffan med hundbajs som ligger rakt framför mig när jag halvspringande far ner mot vägen, och lyckas preciiis skutta över det.

Det var verkligen jättemycket bajs, från en förmodligen rätt stor hund. På MIN gräsmatta.
Jag har överseende med hundbajs som ej plockas upp ute i skog och mark. Råkar man trampa mitt i hundbajs i skogen blir jag såklart irriterad, men jag riktar ingen inre ilska genemot den hundägare som inte använt bajspåse, då det trots allt är ute i skog och mark, och oddsen att jag ska lyckas trampa just i den bajshögen är relativt små. Men när bajset ligger på min gräsmatta, mitt i ett villaområde, då blir jag Arg.

Jag stör mig med andra ord något oooerhört på de totalt respektlösa hundägare som utan att lyfta ett ögonbryn låter sin hund bajsa precis varsomhelst(folks tomter, gångvägar, broar, you name it - där det rör sig människor) Utan att plocka upp efter den.
Jag är bra sugen på att sätta upp en skylt, och skriva något i typ med:

"- Du hundägare som uppenbarligen glömde ta med bajspåse i fickan, och även glömde gå tillbaka och plocka upp efter din hund när ni promenerat färdigt, är hjärtligt välkommen att plocka upp bajset när du känner att du har tid. Skulle du mot förmodan låta bli, och skulle jag mot förmodan se dig låta din hund bajsa på Min, eller någon annans tomt igen, ska jag med glädje ta reda på var du bor, och personligen sätta mig och skita på din uppfart alternativt din trappa, när jag känner att det trycker på. Självklart ska jag lämna kvar en bajspåse så du har något att plocka upp det med. Mvh, Kärringen i 12:an".

Förbereda inflytt

Kategori: Sova sova sova säng säng säng

Det går upp och ner och fram och tillbaka i barnets sömnmönster just nu. Senaste två nätterna har han ju vaknat och ylat hysteriskt redan efter ett par timmars sömn, och har därmed hamnat där han egentligen inte ska vara - i min säng med en tutte i munnen. Men då dessa nätters yl inte handlat om ilskna protester, utan något helt annat(förmodligen tänder), så har jag låtit honom hållas.
För trots allt fungerar ju själva läggningarna som de ska nu. Barnet läggs i sin säng, och köper det faktiskt. Utan att protestera alls(peppar peppar, bara för att jag skriver detta kommer han ju börja knorra ikväll). Han ligger och sprattlar och grejar med sina saker i sängen en stund, kanske pratar lite för sig själv, sedan somnar han utan så mycket som ett pip. Och så länge läggningarna går som de ska, så kan jag köpa lite trassliga nätter så länge det handlar om tänder, sjukdom etc. Dock ska jag inte sticka under stol med att jag är lite orolig för att nätterna sabbas genom att han har fått komma över till mig. Men vad gör man när tänderna bråkar, liksom? Låta honom ligga där och ha ont för sig själv? Nej, det funkar ju inte.

Jag hade igår kväll lite ångest när han vaknat redan innan 21:30 och hamnat i min säng igen. Är det ens någon idé att påbörja "Operation: Flytta barnet till eget rum" ikväll? Då fick jag lite pepp av min fantastiska "Mammamentor" som tyckte att det bara är att köra på.
"- Nej, kör på istället vetja, har ni bestämt er så har ni bestämt er, mjölktänder kommer fortsätta ploppa fram ända upp i typ tvåårsåldern och bråkar ju mer eller mindre varje gång! Det finns ALDRIG något "perfekt tillfälle" att införa förändringar i barns liv har jag upptäckt, man får bestämma sig helt enkelt bara och köra på. Det blir skitbra!"
Så jag kör på helt enkelt. Även om det bara blir ett par timmars sömn som sedan fortsätter i Min säng. Han ska ju in i sitt rum förr eller senare, och oavsett han sover där 1 timme eller 12 timmar, så ska han vänja sig. Det hade bara varit så skönt om inflytten hade skett när tänderna Inte bråkar och chansen att han sover fler timmar i rad var större. Men men, det är bara bita i det sura äpplet och gilla läget, liksom.

Idag har jag flyttat ut gästsängen från barnets rum, och fortsatt skrubba bort färgfläckar från golvet. Jag fattar inte hur det kunnat bli så mycket stänk och spill, använde de ingen skyddspapp på golvet när de målade om därinne? Nu är i alla fall hörnan där barnets säng ska stå renskrubbad från färg. Jag tar lite i taget för att inte ledsna. Och så står det ju diverse kassar, hyllor och tavlor här och där som så småningom ska röjas undan så jag kan skrubba golvet där de stått också. Men som sagt, en sak i taget. Än så länge ska ju bara barnet bara sova därinne, så det är ingen brådska. När/om han väl börjar krypa får vi ta ett snabbt krafttag och röja upp så han kan leka därinne också.

Tog lite bilder idag efter att jag ställt in spjälsängen i barnets rum, för den som vill se. Ni får ha överseende med bildkvaliteten då de är tagna med min gamla mobiltelefon(har inga fungerande batterier till digitalkameran). Och så vill jag tillägga att det är mycket som ska ändras i rummet framöver. Tavlan över sängen ska till exempel inte hänga där(för det ser ju skitdumt ut), och all bråte på expedithyllorna ska såklart bort.


Funderar fortfarande på hur sängen ska stå. Från rummets kortsida
som på bilden, eller ut från den andra väggen?


Insyn från dörren. Bråten på golvet ska bort, och golvlampan vet
jag inte om vi ska lämna kvar i rummet, eller ställa någon
annanstans.


Lite rörigt, som sagt. Och jo, TV:n ska faktiskt Linus ha. Men det
finns inget antennuttag i rummet, så den är bara till för att se på
film på när vi vuxna vill se annat i vardagsrummet.




Vad tror ni, kommer Hans Höghet här acceptera eget rum?

Tro på f-n...

Kategori: Linus utveckling

Efter en katastrofnatt(Linus vaknade och skrek som en spädgris före 22:30, och spenderade resten av natten hos mig i min säng) undrade jag såklart vad som inte var bra. Är det tanden som är på väg ut som bråkar?
Så jag passade på att försöka få mig en liten glimt i munnen på honom när vi rullade runt och mös i min säng mitt på dagen idag. Och vad ser jag, om inte att även tanden intill är på väg ut!





4 tänder alltså.
Jag borde ju egentligen ha misstänkt det, eftersom de 2 tänderna i underkäken kom i princip samtidigt. Jag tänker med andra ord koppla nattens illvrål till tänderna, då jag inte har så många andra orsaker att välja på bortsett från separationsfaser och sånt jox förstås. Och Linus kan ju inte berätta vad han ylar om heller, så gissa är det enda man kan göra.
Jag hoppas det lugnar ner sig innan torsdag kväll i alla fall, då det är tänkt att barnet ska få sova i eget rum för första gången...

Såklart

Kategori: Sova sova sova säng säng säng

Det är lite farligt, det där att redogöra för bra läggningar och nätter, för då går det liksom plötsligt helt åt fanders igen.
Igår kväll hamnade barnet i min säng redan före 22:30, då han vaknade hysterisk och skrek som en stucken gris. Såklart. Bara för att själva läggningen gick som en dans liksom. Jag har ingen aning om vad det kan ha handlat om inatt, men det var inte en klassisk ilsken protest, utan han var helt utom sig och fullkomligt vråålade. Och eftersom sambon låg i rummet bredvid och ska kliva upp 04:15 så kände jag inte att det riktigt var läge att försöka ta tag i saken, så han fick komma över till min säng, och där blev han kvar.
Jag testade i och för sig först att ge tutte sittande i sängen, och ungen snuttade knappt, bara tog den i munnen, varpå jag testade att lägga tillbaka honom i sin säng igen, men han började åter vråla redan innan han nuddade madrassen. Det var liksom lönlöst.

Såatte... nu vette f-n om jag törs redogöra för fler nätter igen. Det skiter sig ju bara efteråt :-p

Lite sömnfeedback

Kategori: Sova sova sova säng säng säng

Detta inlägg skriver jag främst för Jennies skull. Inte för att hon bett mig, men för att jag vet att hon är nyfiken ;)

Vi har ju sedan en dryg månad tillbaka börjat lägga barnet i sin egen säng på kvällarna, då han vaknat sjuhundrafemielva gånger varje natt och bara låtit sig lugnas och somna om med tutte i munnen, vilket min rygg tagit så pass mycket stryk av att den nu sagt ifrån på skarpen. No more!

Det har varit en bergochdalbana, minst sagt. Det har protesterats vilt ena kvällen, för att nästa kväll somnas in utan ett ljud(främst pga av att han varit brutaltrött), och vice versa igen. Det har varit både framsteg och bakslag om vartannat. Sjukdom har kommit och sabbat mitt i alltihop, det har kommit en till tand och djävlats och det har börjat "separationsfasas" så smått. Rätt mycket dåliga upplägg för smidiga läggningar och nätter, helt enkelt.
Men trots smärre avbrott och problem, så har det sista tiden ändå gått rätt bra.

En läggning ser just nu ut ungefär såhär:
När barnet fått sin kvällsgröt, sin pyjamas och sitt snutta i soffan framför TV:n med tillkommande sång från mamma, bärs han in i sovrummet. Där säger vi "godnatt" till mörkläggningsgardinen som dras ner, sedan lägger jag barnet i sin säng, säger "Godnatt Linus, nu ska vi sova. Vi ses i morgon. Sov så gott!" samtidigt som jag stryker honom över huvudet. Sedan lämnar jag rummet(och ställer mig utanför och lyssnar).
Oftast kommer det ett snabbt pip som någon form av protest från barnet, men bara ett kort pip, sedan börjar han joxa med sin snutte, sitt mjukislamm eller det linne jag brukar lägga i sängen för att han ska ha något som luktar Mig. Och så ligger han och grejar med sina fötter, sparkar lite i madrassen och har sig. Sedan somnar han, efter 5-10 minuter.
Igår kväll hade han bökat runt en massa i sängen, så han hade lyckats lägga sig på tvären mitt i sängen och halvt kilat fast sig själv, så då kom det ylande därinifrån. Hade inte det hänt, hade han förmodligen somnat utan att ge ifrån sig ett ljud.
Och han sover ca 4-5 timmar innan första uppvaket med eventuella protester(eller snarare koll efter att jag finns i närheten). Börjar han gnälla säger jag min godnattfras, och avvaktar. Oftast lugnar han sig och somnar om, och sover vidare till någonstans runt 4-tiden. jag skulle helst se att han sov längre, åtminstone till 5, men det sker bara enstaka gånger. Då får han komma över till min säng och snutta och somna om där. Vaknar för dagen gör han allt som oftast runt 07:30(han somnar för kvällen runt 20:00).

Jag skulle ju helst se att han sov själv hela natten fram till 07:30(vilken förälder vill inte det, liksom?), men jag tänker inte överdriva det här med sömnen. Nu får jag sova större delen av natten själv i min säng, och barnet vaknar inte mer än 2-3 ggr jämfört med tidigare typ 12 gånger, och det är ett sjudjävla framsteg.

Jag erkänner

Kategori: Jag erkänner

Jag är skåpsätare.
Framför allt medicinskåp och vitrinskåp är smaskens. Ha ha, dagens usla humor.
Nej men jag är en tvättäkta skåpsråtta. Framför allt kakor slinker ner fortare än kvickt. Det är praktiskt taget oooomöjligt för mig att låta bli de kakor som finns hemma. Jag försöker låta bli, men nog f-n är man där och nallar till slut i alla fall.
Detta beror nog främst på att jag ofta går runt och är lite småhungrig. Ändå äter jag både frukost, lunch och middag, och äter till och med större portioner än sambon gör. Jag antar att det är amningen som är den största boven i dramat, trots att jag inte ammar i närheten så ofta som för några månader sedan. Barnet snuttar inför sin för - och eftermiddagsvila, samt inför kvällsläggningen. Och sedan snuttar han någon gång mellan 04-05 på morgonen samt ngn gång till strax innan han vaknar vid 07. Det är lite skillnad mot varannan-timme-snuttandet när han bara var en liten plutt. Och nu snuttar han mer för själva snuttandets skull och inte mjölken, som det verkar.

Finns det inga kakor hemma, äter jag såklart inga. Så egentligen borde vi se till att inte ha några hemma. Men så vill man ju ha NÅGONTING att bjuda på om det kommer oväntat besök, så jag vill gärna att det finns någon typ av liten kaka hemma i alla fall, det är därför jag börjat baka mina kardemummakakor(som jag försökt modda om till jordnötskakor etc tidigare). De är enkla att göra, och degen går att förbereda och ha i kylen om man inte skulle ha tid att grädda dem i samma stund man gjort klart degen. Vilket man som småbarnsförälder sällan har.
De är kanske ingen smaksensation, men de är helt okej kakor. Tillräckligt okej för att jag ska gå och nalla av dem titt som tätt.

Tack och lov brukar vi ha smaksatta riskakor hemma, vilka får duga i brist på kakor och annat sött. Långt mycket nyttigare än sockersprängda bakverk. Och när suget kommer och varken kakor eller riskakor finns så kan jag peta i mig allsköns skumma grejer. Typ sätta mig och tömma en konservburk med majs. Eller råsteka potatis. Eller koka ägg och äta dem som de är, utan att lägga på macka(för jag vill helst ha majonäs om jag ska äta äggmacka, och finns ingen majonäs får det vara :-p).
Förut köpte vi alltid "Skrattande kon"-ost, och en sådan förpackning kunde jag tömma på 5-10 minuter när ett sådant där skåpätarsug slog till.

Idag är det chokladflarn som är huvudperson i skåpsätandet. Vi köpte ett storpack på Willys sist vi storhandlade, då vi skulle få fikabesök några dagar senare. Det storpacket finns det i skrivande stund typ 4 kakor kvar av. Vilket ändå är ganska duktigt av mig då de räckt nästan en månad :-p


Knasboll

Kategori: Videos

Linus satt i soffan med pappa(25/2-12) och började plötsligt göra något konstigt med munnen. Pappa slängde snabbt fram kameran...

Växasängen

Kategori: Sova sova sova säng säng säng

Nu du Jennie, hittade jag en blocketannons med likadan säng som vi hämtat hem. Såhär ser den ut:





Kanske ingen större fröjd för ögat, men funktionell och går alltd att måla i annan färg om man vill. Den är köpt på IKEA och heter "Vikare" tror jag. Fick med en förvaringslåda att ha under sängen i samma material också.

Nr.4 - Volym på TV

Kategori: Saker jag stör mig på

TV-kanaler som inte lyckas hålla samma volym på de olika program som sänds, är inte det Störande så säg?
Jag tycker liksom inte att det borde vara så himla svårt. Vi kan ju tillverka mobiltelefoner, skicka bilder och filmer mellan varandra, surfa trådlöst, spela in från TV:n digitalt, ställa om TV:bilden i allsköns former etc etc. Vi kan för i helvete flyga, spränga sönder hela länder och microvärma mat! Då borde det väl inte vara någon omöjlighet att lyckas sända samtliga TV-program på en kanal i samma ljudvolym? Kan man tycka. Tycker Jag.

Dagens irritationsmoment skapades av SVT's Barnkanalen. De är hopplösa.

Ny säng m biltvätt på köpet

Kategori: Allmänt

Idag styrde vi kosan mot Öster Edinge och barnets morbror med familj. De hade en växasäng till kanonpris som vi bara var tvugna att tinga, och så skulle vi få fika när vi ändå var där, och det är alltid trevligt ;) 
Det är ju låångt kvar tills barnet faktiskt ska ligga i den, men det är skönt att ha den fixad i förväg. Nackdelen är att den får stå och ta upp plats bland all annan bråte tills den ska användas, men just en sådan sak får gärna ta lite plats ett tag.

Morbror stod och tvättade deras bilar när vi kom, och jag tyckte han kunde fortsätta med min när han var klar. Detta var ju såklart ett skämt från min sida, men tro på f-n om han inte tvättade bilen åt mig i alla fall...
Han hade bara tänkt spola av den först, men när han såg att alla små kanter och lister och hjulhus var fulla med typ en hel skog, och att den var full med svarta asfaltsprickar, så blev han "tvungen" att göra mer än bara spola av. "-Det är ju katastrof vad skitig den är!". Jag fick näst intill en utskällning för att jag inte tar bättre hand om den :-p
Men just tvätta bilen har inte varit högprioriterat här hemma när man har en unge att ta hand om. Och sambon väljer ju främst att tvätta "finbilen" före Peggy ;-p

Men min bror har rätt, jag sköter inte om den ordentligt. Det har bara inte riktigt funnits tid. Och nu måste jag prioritera bromsbyte på den inför besiktningen i juni, annars kommer jag garanterat åka på en 2:a. Och det bromsbytet har jag för övrigt tänkt att brorsan ska få hjälpa mig med, då han kan sådant :-p
Ska se om det går att muta med typ en platta bärs och sällskap åt hans ungar eller något medan han fixar. Och så ska jag flirta lite extra och se om han kan tänka sig att meka på extraljus på den också, då helljusen är usla på den där bilen. Vi har trots allt ett par som ligger och skräpar sedan jag mosade sambons förra Saab i ett dike. Ehum.

"Och nu blir det reklamfilm"

Kategori: Videos

Nu har jag äntligen fixat så att jag kan lägga upp filmklipp på bloggen. Jag har velat göra det länge, men har inte vetat hur man gör, då det inte går att ladda upp filmklipp direkt via blogg.se. JAG kan åtminstone inte det, men det kanske är något man kan göra om man har pro-varianterna som kostar pengar?

Hur som helst, jag laddar upp via videofy.me, då jag glömt både användarnamn och lösen till det youtube-konto jag skaffade typ 2007 men aldrig använde.
Ni som tittat på de 2 klipp jag hunnit ladda upp, stör er förmodligen rätt mycket på att det spelas upp en reklamfilm innan själva klippet spelas upp. Jag själv tycker det är skitirriterande att vänta ut reklam för att kunna titta på något.
Förmodligen går det att lägga upp reklamfria klipp, men jag har faktiskt, FAKTISKT, helt medvetet valt att spela upp reklam, då jag har en liten möjlighet att kunna tjäna pengar på det.
Det krävs förmodligen ett visst antal klick för att sponsorn skall betala för det(jag har ärligt talat inte orkat läsa det finstilta), och så många gånger kommer förmodligen inte folk titta på mina klipp i alla fall. Men man Kan tjäna pengar på det, så jag kände att det är värt att testa nu när man går på föräldrapenning= typ aldrig har några pengar alls.

Så, lackar ni på reklam - titta inte på filmerna, helt enkelt :)

Linus ratar Sean Banan

Kategori: Videos

Linus tittar på Melodifestivalen 2012

Linus diggar rock

Kategori: Videos

Linus tittar på Melodifestivalen 2012

Jag erkänner

Kategori: Jag erkänner

Lade du märke till att att jag gjort ytterligare en kategori? Jag som tycker att massa kategorier är onödigt?
Vet ni vad? Jag är inte den som skäms för att erkänna när jag har fel, och idag erkänner jag att jag faktiskt tänkt om när det kommer till att fördela blogginläggen i olika kategorier.
Som Jennie sade, det är lättare att gå tillbaka och söka upp specifika inlägg när man vet vilken kategori man ska leta i. Och får jag nya läsare som gillat ett specifikt inälgg jag skrivit, så vill kanske han eller hon läsa mer som handlar om liknande saker, medan de är totalt oitresserade av annat jag skriver om. Och då kan ju de klicka på den kategori de själva tycker är mest intressant och skita i resten.

Så jag erkänner, kategorisering i bloggvärlden är bra.
Och just kategorin "Jag erkänner", kommer ligga kvar och förhoppningsvis uppfyllas av erkännelser av alla de slag. Bara för att bevisa att jag faktiskt inte är perfekt ;) *ehum*

Förväntansfulla föräldrar

Kategori: Allmänt

Hur kommer barnet reagera på sina nya(begagnade) leksaker som vi bara var TVUGNA att ha när vi såg dem?
Förmodligen kopplar han inte alls vad de är för något, åtminstone inte än. Vi föräldrar är nog gladare över sakerna än barnet blir :-p
Nu sover barnet, men när han vaknar ska vi introducera dem, en i taget...




Upsie Daisy, Iggle Piggle och Mackapacka!

Presenterar stolt...

Kategori: Linus utveckling

... Linus 3:e tand!





Jodå, nu har den börjat bryta igenom, så förhoppningsvis kanske det kinkiga humöret avtar liiiiitegrann inom kort. Haha, det lär ju jag kunna fetglömma med tanke på hur mammig han är. Men man kan alltid hoppas. Men ändock har jag inga förhoppningar.
Hmm, blev rörigt det där, men ni förstår nog vad jag menar.
Jag skulle gärna ta en bild på den faktiska tanden, men det är i princip störtomöjligt då man får noll samarbete från barnet, så vi får se om den går att skymta senare när den vuxit ut lite och han skrattar(eller skriker). Scrollar ni ner till inlägget "Bildorgie från idag", så ser man faktiskt hans två tänder i underkäken på bilden där han är arg.

Nr.3 - Fel hund i fel händer

Kategori: Saker jag stör mig på

När jag var liten var jag livrädd för hundar. Verkligen livrädd. Att grannen intill hade en stor barnglad schäfer gjorde inte direkt saken bättre, då den stod och hoppade och skällde vid staketet så fort jag visade mig.
Vid ett tillfälle, när jag var hos granntanten Ester intill och lekte med ett annat barn i grannskapet, ville grannhunden så himla gärna vara där och leka med oss, att den helt enkelt tog sats och flög över staketet. Och rusade mot oss i full fart samtidigt som den skällde glatt för full hals.
Jag började illvråla, vände på klacken, och sprang in i tant Esters hus och smällde igen dörren efter mig. Utanför stod min stackars kompis, min minst lika rädda stackars kompis, och skrek för glatta livet.
Ester tog mig i handen och gick snabbt ut igen för att få bukt med hunden och hjälpa min stackars förtvivlade kompis. Under tiden hade min mamma, som var ute i vår trädgård, skyndat sig mot oss då hon hört mitt illvrål. Hunden fick syn på henne och blev såklart glad att det kom ännu mer folk, och började glatt galoppera mot henne, varpå jag vrålade "-Neej, inte Mamma!!" :-p

Några år senare, när jag gick i skolan, började jag intressera mig för en liten vit japansk spets som bodde i huset mitt emot skolgården. Den var ju så himla söt, och jag var bra sugen på att hälsa på den, trots att jag fortfarande var hundrädd. Hundens ägare, en äldre smått alkoholiserad herre, hade lagt märke till detta, och frågade en dag när jag stod på vägen utanför hans hus och tittade på hunden om jag inte ville hälsa på den? Han sade att den var jättesnäll och väldigt glad i barn.
Tro på f-n, jag tog faktiskt mod till mig, om än på darrande ben, och gick och hälsade på den. Från det ögonblicket var jag fast. All min tidigare rädsla var som bortblåst och jag blev fullkomligt förälskad i den där hunden. Jag gick dit så ofta jag hade möjlighet, och fick ta med mig hunden ut på promenad när jag ville. Ägaren var nog bara glad att hunden fick komma ut lite oftare på längre promenader då han inte hade samma ork själv.
Och vi var ute i timmar. Jag har älskat hundar ända sedan dess.
Numer är jag inte lika sugen på att skaffa hund som jag var då(pappa var allergisk så möjligheten fanns aldrig), då jag faktiskt tycker att de luktar rätt illa. Framför allt blöt hund luktar åt helvete illa. och så ska man ha tiden och orken att ta hand om den så den mår bra också, och det känns inte riktigt som att den tiden och orken finns just nu.

Men för att komma till det jag Stör mig på. Jag Stör mig på folk som skaffar hund de inte kan kontrollera.

Ett stenkast från oss bor en stor lurvig schäferliknande variant av hund, som till synes är helt okontrollerbar. Hundens ägarinna går ofta förbi vårt hus när hon ska ut och rasta hunden, och hon tar stora omvägar runt en när man möter henne, då hunden skäller, sliter och drar för kung och fosterland mot den de möter. Hon behöver helt enkelt X antal meter mellan hunden och den hon möter för att ha möjlighet att hålla emot utan att hunden når fram.
Hon lär ha rejäla ben - och armmuskler, för så som man ofta ser henne stå och kämpa mot hunden när den vill åt ett annat håll än henne själv, är helt otroligt. Ibland ser det ut att vara farligt nära att den drar omkull henne.
Kör man förbi dem med bil, gör hunden utfall mot bilen.
Jag vet inte om den är glad i folk, eller om den rentav är folkilsken. Oavsett känns det inte riktigt okej att ha en sådan hund i ett villaområde där det finns små - och stora barn, samt vuxna som säkert är hundrädda. JAG är smått rädd för hunden, då den uppenbarligen är helt okontrollerbar. Den lyssnar inte ett dugg på vad ägarinnan säger utan drar åt det håll den själv vill. Har den bestämt sig för att den vill åt ett annat håll än hon, kan hon få stå länge och väl och kämpa innan den ger upp.
Huset de bor i är inhägnat med staket och stängsel, vilket inte får mig att känna mig ett dugg tryggare. För vad händer om den tar sig ut? Hoppar den upp och slickar den som kommer i dess väg, eller attackerar den med tänderna?

Sambon tog ju en barnvagnspromenad för någon vecka sedan, och mötte då en man med en typ labrador. När mannen såg sambon och vagnen stannade han med hunden. Det uppfattade sambon som att han tänkt stå still och vänta tills sambon passerat, så han började gå. Då SLÄPPER fanskapet hunden, som givetvis börjar rusa mot sambo och vagn. Sambon var i huvud och kropp redo att sparka till hunden om den skulle flyga på honom, men tack och lov kom ägaren rusande och tog hunden.
"Oj, förlåt", var typ vad han fick till svar. Förlåt? Om man nu ser att man möter någon, som dessutom kommer med barnvagn med ett litet barn i, inte fan Släpper man hunden då? Idiot.

Jag tycker fortfarande väldigt mycket om hundar, och jag tycker om hundägare. Framför allt de som håller sina hundar kopplade där det finns andra människor(och andra hundar). Men jag stör mig något Enormt på folk som skaffar hund de inte kan kontrollera. De ska inte ha hund över huvud taget.

Mamma mamma mamma

Kategori: Allmänt

Nu börjar jag bli ganska övertygad om att det är mer än tänder som påverkar barnets humör. Jag känner mig ganska säker på att det är separationsfas på G. Eller, han befinner sig redan i den, och det tycks eskalera lite mer för varje dag som går. Kanske är det inte någon tand som stör alls, utan "bara" den "härliga" fasen.
Han hänger efter mig väldigt mycket, jämfört med tidigare, och det är mycket "bananböj" bakåt i gåstolen och matstolen, samtidigt som han klämmer ur sig massa ne-ne-ne-ne. Som jag ännu inte riktigt listat ut vad det betyder.
Det skulle kunna vara en föregångare till Mamma, men kan lika gärna bara vara hans sätt att säga att han är missnöjd, för han brukar kunna klämma ur sig ett och annat ne-ne-ne även när han vaknar och gnäller på natten.
Och när han blir sådär gnällig är det bara mamma som gäller, och helst ska det passas på att snuttas när han får komma upp i min famn. Pappa duger bara när han är på bra humör.

Och så är ju nätterna värre(igen), som nu innebär ganska många uppvak igen. Nu märker man väldigt tydligt att han vill ha bekräftelse på att jag finns i närheten. Varje gång han vaknar och opponerar sig, säger jag min vanliga Godnattfras, varpå han efter någon sekund blir tyst. Knäpptyst. Han ligger helt enkelt och lyssnar efter om man kommer till hans säng eller inte.
När han inser att ingen kommer den här gången, börjar han opponera sig igen, varpå jag åter säger min Godnattfras. Barnet tysnar efter några sekunder igen, och ligger åter knäpptyst och lyssnar. Han kan ligga tyst sådär i uppåt 1-2 minuter, så det är lätt att luras att han somnat om. Skulle han vid detta tillfälle höra något ljud från oss, typ en gäsp eller hostning eller knakande säng, så att han vet att vi befinner oss i rummet, kan han börja gapa för full hals igen. Om inte, gnäller han en kort stund och somnar sedan om.

Jag Googlade ordet "separationsfas", och hamnade bland annat på en annan mammas blogg. Hon i sin tur, hade funnit en text angående just separtationsfasen någonstans som hon kopierat in i sitt inlägg, då hon tyckte att den stämde in så bra på hennes son. Och även jag tyckte den stämmer in på Linus, så jag kopierade av den jag också.

"Separationsfasen, det absolut jobbigaste språnget under barnets första år. Barnet klänger otroligt mycket, sover dåligt, äter dåligt, kan bli ilsk och gnällig och frustrationen är stor hos både vuxna och barn. Det är nu som det händer mest saker, många barn är otroligt frustrerade precis innan de lär sig krypa och när de bemästrar den konsten kommer nästa sak… mamma är inte samma individ som barnet! Barnet kan bli oroligt, speciellt vid insomning och under sömnen, och vaknar till flera gånger för att kolla så mamma finns kvar. Vid den här åldern har barnet sin första förälskelse, i mamma och pappa. Att få små kärleksbett, nyp, luggningar är inte ovanligt. Inte heller att få ett barn som verkar sitta fast på en som ett plåster. Ingen annan duger än mamma (och/eller pappa)."

Någon mer som känner igen sig i ovanstående kanske?
Jag visste ju att det skulle komma, men hoppades såklart långt inne att det skulle glida omärkt förbi, att han skulle vara en sådan där superbebis som inte gnäller alls. Menne, så blir det ju aldrig ;)

Bildorgie från idag

Kategori: Allmänt


Leker m pappa

Käkar lite bilmatta

Full?

River sönder benen m sina sylvassa naglar(ja, det blev rivmärken)

Blev arg

Bakmått e kul

Skaru smaka, morsan?

Kollar in rondellen

Kollar in TV:n

Pillimarisk

Sötast i stan

Sabla fotande på den där morsan

Den där kameran vill jag ha!

Ge mig!

Nej om man ska ta och läsa lite?

Sabla hal bok det här...

Men vafaan...

Armpumpar lite

Halvvila

Åh, morsans BH!

Villeru nåt eller?

Jag tog den!

Om jag tar den såhär...

Mmmm, luktar käk

Världens sötaste fötter

Checkar in mattan lite

Zznark?

Nä nu är jag LESS på det här!

Broccoli sade hon... ytterst suspekt

Vette f-n om detta går att äta

(dög åt katten iaf)

Tja, den var ju mjuk och mysig att bita i, i alla fall

Kul å pilla på också

Nom nom

Smaka du med, mamma

Skoj det här ju!

Jag skiter i den där majsen, den är för liiten

Nä mamma nu skippar vi kameran va?

Roliga upptäckter

Kategori: Linus utveckling

Barnet är ju väldigt anti mat igen, förmodligen på grund av den tand vi tyckt oss skymta under tandköttet i överkäken. Just därför har jag valt att inte försöka erbjuda någon mat, utan i stället testa med välling eller fruktpuré när han verkar hungrig(och tutte, såklart, för den går alltid hem). Det brukar inte gå något vidare med de alternativen heller, men man vill ju gärna prova i alla fall så att han får i sig Någonting.
När inte heller det passar herrn, brukar jag ge honom majskrokar som han kan pilla med, så att han ändå får sitta med mig när Jag äter, bara för att bibehålla lite rutin. Även om han inte vill äta, så kan han trots allt sitta med vid matbordet.
Majskrokarna(eller något annat han kan pilla med/hålla i/smaka på) brukar alltid gå hem, då ätandet sker på Hans villkor. Vill han inte äta/tugga på dem(vilket han alltid vill) behöver han inte det, då kan han pilla med sina krokar(eller vad det nu är) i stället.

Igår hände något när han satt där med sin majskrok. Han satt och räckte ut handen med majskrok i åt mitt håll när jag satt och åt, och då böjde jag mig snabbt fram och bet av en bit och sade "-Åh fick mamma smaka, vad snäll du är! Tack, Linus!".
Reaktionen var stora ögon och ett uttryck av typ blandad chock, förvirring och ren skär förvåning. Vad fan hände, liksom?
Han fortsatte titta misstänksamt på mig medan han stoppade kroken i sin egen mun, men efter en stund räckte han fram kroken mot mig med förväntansfull blick. Då sade jag "-Får mamma smaka igen?", och bet av en bit till. Sedan sade jag "-Tack, Linus, vad snäll du är som låter mamma smaka".
Han förde återigen kroken till sin egen mun och sög lite på den, men bara under någon sekund, för sedan sträckte han fram kroken till mig Igen.
Sådär höll vi på tills det inte fanns någon krok kvar i handen på honom, och han tyckte det var jättespännande.

Tidigare idag, när vi åt lunch tillsammans med sambon innan han åkte till jobbet, så provade vi igen, men började med att fråga om Pappa fick smaka på Linus majskrok. Linus bara tittade på honom, och höll hårt i sin krok. När jag frågade om Mamma fick smaka, räckte han fram kroken till mig. Han kopplade väl det där med att dela med sig med mig, eftersom jag var den som hade turen att få uppleva det först. Så att Pappa skulle smaka var väl bara konstigt i Linus värld.
Vi får prova igen i morgon och se vad som händer då.

Oavsett är det så roligt när han gör någoting nytt som han inte gjort förut. Bortsett från de där falsettylen han upptäckt att han kan slänga ur sig vid läggning när han inte alls vill läggas i sin säng. De upptäckte han igår kväll, och utnyttjade dem även ikväll. Vilket faktiskt är lite roligt att lyssna på, för man hör hur han, samtidigt som han är arg, ligger och riktigt Tränar på dem. Nästan så att han halvt glömmer bort att han egentligen var arg från början, för att det är spännande att klämma ur sig de där nya ljuden. Men självklart kommer han på sig själv efter en stund och protesterar vidare.
Dock är det inte så illa som det kanske låter, han protesterar bara en liten stund, ofta räcker det att man går in och säger godnatt en gång till, så lägger han sig snabbt som attan i sin klassiska sovställning. Precis som att han Vet att han ska sova, och har gjort något busigt. Så fort man går därifrån igen börjar han ju protestera igen, men det är så uppenbart att han bara testar att se om vi kommer in igen. Märker han att vi inte gör det, slutar han yla och lägger sig tillrätta och somnar(jag brukar stå gömd utom hans synfält och smygtitta på honom).

Natten som var, gick tyvärr inte smärtfritt. Han somnade 20:10, och hann vakna hela 4 ggr innan 00-tiden då sambon gick och lade sig. Han vaknade ett par gånger även efter det, och när klockan var strax efter 03 och han vaknade igen, var jag alldeles för trött för att orka vara ihärdig, så han fick komma över och snutta och somna om hos oss redan då.
Även ikväll somnade han 20:10, och vaknade igen efter bara 30-40 minuter. Han somnade igen nu, klockan 21:00. Och Fan vet hur många gånger till han kommer vakna inatt.
Han blir ju 9 månader gammal i nästa vecka, så jag funderar på om det kan vara ytterligare en separationsfas på G, att det är den som börjat spöka. Det brukar ju tydligen vara vanligt runt hans ålder. Eller så är det "bara" den där tanden, det är ju halvt omöjligt att veta exakt vad det är som orsakar alla konstiga utbrott och gnällighetsperioder som de går igenom eftersom de inte kan berätta det själva.
Jag hoppas natten inte blir Värre än föregående natt i alla fall, så att både jag och sambon(som ska jobba även i morgon) får sova liitegrann i alla fall.

Vi har förresten bestämt att barnet ska få flytta in i eget rum på torsdag. Då har sambon sin tidiga vecka och jobbar mån - tors, så då har vi några för oss båda lediga dagar att testa och se hur det går. Går det käpprätt åt helvete är det ju bara att flytta in honom till oss igen. Är lite spänd faktiskt!


Linus & Pappa Stefan i förmiddags

 

Blöjor, gröt & sånt

Kategori: Allmänt

Vi har alltid köpt Sempers barngröt till barnet. Vi började med bananrisgröt, gick vidare på havregröt med typ mango och äpple eller vad det nu var i den, och nu får han Mild fruktgröt med fullkorn.
Varför det blivit just Semper vet jag inte, så just därför tänkte jag för ett tag sedan att vi kanske skulle ta och testa Nestlés gröt? Sagt och gjort.
Praktiskt förslutning stod det att det skulle vara, och det är ju alltid bra, tänkte jag.
Jodå, paketförslutningen är skitbra, men det går ju inte att hälla ur den utan att det plötsligt far ut världens största hög med grötpulver! Och den där gröten visade det sig att man måste stå och röra frenetiskt i medan man häller i liiite liiite pulver i taget, för annars bildas massa klumpar i gröten. Totalt värdelös gröt. Dessutom smakar den skumt. Tycker jag. Barnet åt utan att klaga.
Så vi har tagit oss igenom förpackningen bara för att inte kasta pengar i sjön, men jag kommer ju aldrig köpa den gröten mer i alla fall, åtminstone inte så länge förpackningen ser ut som den gör.

Blöjor är ju också en sådan där sak som man har favoriter bland. Nu har vi visserligen bara testat två olika märken(Pampers & Libero), men av de två märkena är Libero en klar favorit.
När barnet föddes fick vi blöjor av familj och vänner som kom och hälsade på, däribland pampers. Och Pampers 1:or tyckte jag var värdelösa, då de hade som något slags "nät" på insidan. Jag förmodar att det där "nätet" skall fungera som någon slags hinna som ska skydda huden från fuktig blöja, men jag tyckte det var värdelöst. För när barnet bajsat så klibbade det där nätet liksom fast på rumpan(nu låter det förmodligen som att han fått ligga i sin bajsblöja hur länge som helst, men så är såklart inte fallet. Det klibbade fast Trots att han bajsat för bara någon minut sedan).
Efter att ha avverkat Pamperspaketet bad vi folk att hålla sig till Libero om de ville köpa blöjor.

För ett tag sedan fick vi besök av barnets morbror samt kusiner, och de hade varit gulliga och köpt med sig ett paket blöjor till barnet, vilket visade sig vara just Pampers. Skit samma tänkte vi, bara för att vi själva väljer annat märke(det visste ju inte de) så är gratis blöjor alltid väldigt uppskattat. De kommer ju gå åt oavsett.
Men nu fanns inte det där "nätet" i blöjorna längre, till vår stora förtjusning. Dock måste jag nu i efterhand, efter att ha avverkat även det blöjpaketet, ändå säga att jag tycker att Liberos blöjor är snäppet bättre.
Pampersblöjorna upplevde jag inte klarade att hålla inne kiss när barnet kissat mycket(nu talar vi dock bara om nätter, dagtid byts såklart blöja regelbundet så de är aldrig överfulla med kiss). Det var näst intill att de läckte igenom efter en natts sömn(för jag går ju inte upp och riskerar väcka barnet för att byta blöja mitt i natten bara för att. Om han inte själv säger till förstås). Det har aldrig hänt med Liberos blöjor(annat än när vi avverkade de sista blöjorna som fanns kvar av storlek 2, innan vi bytte till storleken större, då hände det nog någn liten olycka efter en natt av amningsmaraton).

Och så har vi ju barnmaten också. För jo, vi visade oss vara den slöa sortens föräldrar som började köpa burkmat i stället för att göra egen barnmat. Vi gjorde de första egna smakisarna på potatis, palsternacka, morot och majs själva, men just "mat" har vi varit dåliga på. Jag har gjort köttfärssås vid ett par tillfällen, men det är allt.
Och jag ser inget fel i att köpa och ge burkmat heller faktiskt. Prettosupermorsorna på Familjeliv skulle ju långt ifrån hålla med, men deras åsikt är ungefär lika intressant för mig som Uzbekistans inrikespolitik.
Jag föredrar Nestlés burk mat framför Sempers. Vilket känns lite lattjo med tanke på att jag håller mig till Sempers gröt före Nestlés gröt. Men dels är Sempers burkmat liite dyrare, och så har jag så många gånger blivit besviken på smaken. Framför allt deras spaghetti och köttfärssås, som mest bara smakar morot, och inte köttfärssås. Köttfärssås ska tamejfan inte smaka morot. Kött ska smaka kött och morot ska smaka morot och inte det omvända. Till och med barnet verkar rynka lite smått på näsan när han äter den. Tycker jag att han gör i alla fall. Eller, har jag kanske bestämt mig för att han gör :-p


Bra Vs Anus


Ps. När det kommer till fruktpuré har jag inget favvomärke, de är ganska likvärdiga allihop. Kör oftast på det som är billigast eller som jag vet att barnet gillar extra mycket.

Nr.2 - Familjelivsmorsor

Kategori: Saker jag stör mig på

Det finns en sida på nätet som heter Familjeliv.se, som riktar sig folk som försöker bli gravida, är gravida eller Har barn. En i många avseenden jättebra sida.
Jag reggade mig där när jag väntade Linus, och surfade runt - och ställde frågor i Forumet angående det ena och det andra. Likaså när Linus kommit till världen, för det var ju så mycket man var osäker på och undrade över som nybliven och osäker förstagångsmamma med magknipig bebis.
Forumet är fantastiskt bra då du kan ställa vilken fråga som helst angående i stort sett vad som helst, och man får ofta många bra svar, tips och idéer från andra föräldrar som suttit i samma sits.

MEN... så finns det en samling mammor där som jag Stör mig något enormt på. Mammor som sitter på massor av kunskap och goda råd efter egna erfarenheter, som faktiskt kan riktigt riktigt mycket. Som av eget intresse dessutom är enormt pålästa om allt mellan himmel och jord som har med barns utveckling och uppfostran att göra.
Varför störa sig på så välinformerade och erfarna mammor, kan man undra då? Jo, hade ni sett sättet de uttrycker sig på skriftligt i sina svar i Forumet, skulle ni förstå varför. För mitt i alla goda råd och tips, så har de en förmåga att få Frågeställaren(eller Trådskaparen som det kallas på Familjeliv) att känna sig Anklagad, Utpekad och rentav Korkad.
I stället för att på ett konkret, vänligt, förstående och uppmuntrande sätt ge tips och råd, så börjar de i stället ifrågasätta varför du hittills gjort på det ena eller andra sättet. Varifrån du fått så "dumma idéer" ifrån, och, i vissa fall, ifrågasätta varför du Misshandlat ditt barn på det viset.
Ja, ni läste rätt, orden Misshandel, Plåga och Dåligt föräldraskap nämns titt som tätt. Och det är egentligen helt ogrundat. Personen som haft problem och jobbigt med gnälligt barn, sömnlösa nätter eller vad det nu må gälla, och i ren desperation sträcker ut en hand i rop på hjälp, råd och tröst, får i de flesta fall bara en spark i magen av dessa(enligt dem själva) Guds välsignelse till barnuppfostran till mödrar, då dessa mödrar har ett så ofantligt klumpigt sätt att uttrycka sig på.

Jag har själv råkat ut för dessa morsor, och ser dem härja runt varje gång jag besöker Familjeliv.se.
Numer ids jag inte ens kommentera deras inlägg längre. Det är inte värt det, för man blir bara mer och mer förbannad ju längre en diskussion lider. De har rätt och du har fel, oavsett ämne.
Fy fan i helvete vad jag stör mig på dessa prettomorsor som får andra mammor att må rentav dåligt!

Tack för den

Kategori: Allmänt

Kvällens nattning bjöd på skrik och gap. Tycker inte det känns riktigt schysst efter sambons guldläggningar de senaste 2 kvällarna. Rentav orättvist faktiskt.
Och det faktum att det vaknas och ylas inom loppet av en timme känns inte heller helt schysst. Tänder är ett sabla otyg.

Kinkeli-kink

Kategori: Allmänt

Den där tanden är ett sabla gissel, tycker barnet. Och mamman. För det är kinkigt och gnälligt mest hela dagen just nu, och det är inget som hjälper, tycker barnet. Kalla bitringar slängs på golvet efter någon minut(som allt annat), och används inte alls till det de är till för. Jag har testat blöta upp en kökshandduk i iskallt vatten, och den tuggar han på en snabbis, sedan springer han bara runt och viftar med den i luften.
Och äta mat går ju fetbort nu igen, han vill inte Alls ha. Inte ens fruktpurén faller barnet i smaken, så idag har han knappt ätit alls bortsett från tutte i förmiddags, så delar av det kinkiga humöret har nog med hunger att göra också.
När det kinkats länge och barnet inte alls låter sig roas, har han fått lite Alvedon, framför allt inför sömn så att han får sova i lugn och ro, och Alvedonet har lindrat mycket. Men man varken vill eller ska ge det för ofta, så han har bara fått ett par minidoser dagtid, för att få närapå en normaldos inför läggdags på kvällen.

Jag hade en Traderaförsäljning att skicka iväg idag, samt en Traderavinst att hämta, så vi passade på att smita upp till Kyrkis en stund efteråt. Förhoppningsvis skulle det ta upp lite av barnets koncentration så att han inte tänkte på den bråkiga tanden så mycket.
Det var säkert 6 st mammor med sina barn där när jag kom(även om en av dem var på väg därifrån), men eftersom jag inte var där förrän ca 13:30, och Kyrkis stänger 15:00, så droppade mamma efter mamma av allt eftersom tiden gick.
När vi kom dit gick vi och satte oss på golvet med ett par mammor och barn som vi känner igen från föräldragruppen, och Linus satt mest där och såg förvirrad ut och visste inte vad eller vem han skulle titta på då det for runt ungar och mammor överallt :-p
Humöret var väl sådär, trots alla nya intryck. Och att han en stund senare tippade baklänges och slog huvudet i golvet gjorde ju inte saken bättre direkt. Han var grinig under nästan hela vistelsen på Kyrkis, ända tills jag satte honom i gåstolen som finns där, då djävlar blev det fart på ungen! Han sprang efter stackars Nanny(personalen) överallt när hon skulle försöka städa och plocka undan inför stängning, så han var konstant ivägen :-p

Vid stängning gick vi ner på byn för att hämta ut min traderavinst(som för övrigt var ett komplett felköp. Jag kom åt fel knapp när jag mobilsurfade och lyckades lägga ett bud på en burk jag inte alls ville ha. Heja mig), och det märktes att Linus var trött. Mycket riktigt somnade han i bilen hem, och vaknade knappt när jag lyfte honom ur bilen hemma. Jag lyckades till och med lägga honom i sin vagn och ta av honom ytterkläderna utan att han gav ifrån sig en knyst. Han låg bara och tittade på mig, och efter några knyck med vagnen sov han igen.

Ikväll ligger det på Mig att ta hand om läggningarna igen, och jag hoppas verkligen att det går lika smärtfritt som det gjort för sambon senaste 2 kvällarna. Jag har lite saker jag vill ta itu med när barnet somnat och man får göra saker i lugn och ro.


Tidigare idag. Han tog locket från sin "lattjolajbanlåda" och sprang
runt med.


Oxå tidigare idag. "Läser" bok.

 

Grabbigt

Kategori: Allmänt

I morse låg det 3 söta pojkar i sängen

Saker jag stör mig på

Kategori: Saker jag stör mig på

Jag har en liten "egenhet", som innebär att jag kan störa mig något enormt på totalt triviala småsaker. Och givetvis "större" saker också. Lite av ett i-landsproblem skulle man väl kunna säga. Jag funderar på att göra en bloggkategori för just saker jag stör mig på, som jag kan fylla upp när andan faller på.
Jag har egentligen inte varit så intresserad av att dela upp inläggen bland olika kategorier då jag tycker det är så himla onödigt. Läser man flitigt någons blogg, så läser man väl alla inlägg oavsett kategori? Jag tror folk gör massa olika kategorier bara för att en större publik ska hitta till deras bloggar när de googlar efter saker. Tror jag.
Och med det uttalandet ville jag inte på något sätt trampa någon av alla Er med just massa olika kategorier i era bloggar på tårna, jag ville bara påvisa att Jag inte känner något behov av att ha några. Utom möjligen just en för saker jag stör mig på. Alternativt en "Bra", samt en "Anus"-kategori utöver den allmäna.

Vad stör jag mig på idag då? Jo, jag stör mig på den där individen på Facebook(jag är övertygad om att de flesta av er har en sådan), som kommenterar ALLA era statusuppdaterigar, oavsett vad de handlar om. Alltså just en specifik individ. ALLTID samma.
Den där personen som tycks ha ett okontrollerat behov av att säga något om varje bild, varje status och varje länk du lägger upp. Som alltid ska kommentera, alt ställa en fråga om det du just skrivit/laddat upp.

Skriver man något på Facebook får man givetvis räkna med att folk kan kommentera det, men när Alltid samma person kommenterar precis tamejfan Allt, då kan det bli lite långrandigt.
Jag hade en sådan individ i min kontaktlista, och till saken bör tilläggas att jag inte ens kände henne egentligen. Vi kom i kontakt med varann genom en liten affärsuppgörelse, och efter det kände hon tydligen att det var på sin plats att hålla stenkoll på alla mina företaganden på Facebook. 
Nu kanske detta uppfattas som att hon kanske var kritisk och otrevlig eller något, men så är inte fallet. Hon var alltid trevlig. Men jag ledsnade. Så till den milda grad att jag faktiskt raderade henne från min kontaktlista.
Är det att överdriva? Kanske, men "Facebook-stalkers" är något jag stör mig på. 

Skön paus

Kategori: Allmänt

Min lilla utflykt idag blev lite längre än jag planerat, men det var bara skönt. På jobbet var det kaos som vanligt och ingen ordning eller struktur på någonting, så nu fasar jag Ännu mer för att gå tillbaka och jobba. Men det är bara att bita ihop och gilla läget.
Efter att ha pratat lite med en och annan arbetskamrat, åkte jag upp till en annan arbetskamrat som är sjukskriven och åt min medhavda lunchlåda där och pratade lite. Han ska gå i pension i maj, vilket han verkligen behöver, och man både såg och hörde på honom hur mycket han ser fram emot det, så jag är så himla glad för hans skull.
Efter att ha suttit och pratat bort säkert 1,5h med honom, begav jag mig vidare till nästa arbetskamrat som har lite semester, och blev bjuden på kaffe och glass. Honom saknar jag verkligen nu när man är hemma, det är han samt killen som går i pension som gör att det är roligt att gå till jobbet. Det Enda roliga med att gå till jobbet, i stort sett. Och så folket man möter ute på postrundan förstås. Men allt annat runtomkring skulle jag gärna klara mig utan.

Jag nämnde ju förresten att sambon trott sig se något suspekt i barnets mun häromdagen? I morse såg jag det också. Nu är vänster framtand i överkäken på gång, så det kinkiga humöret fick sin förklaring. Förhoppningsvis snabbar den sig med framsprickningen så att han inte behöver vara besvärad av den så länge. För nu har han ju börjat bli lite anti att äta igen, och nu beror det ju såklart på tanden och inte den tidigare sjukdomen. Han börjar bli stor, vår lilla fis!

Idag har för övrigt barnets "schema" blivit helt urkajkat. Jag var ju dum nog att inte väcka honom i morse, bara för att han och hans pappa var så söta där i sängen, så han vaknade inte förrän vid 09:00, så förmiddagsvilan blev sen(han tog ju typ 1h att söva också), och eftermiddagsvilan har nu hamnat Efter middagen... så brutalt tokigt. Men nu ska han ändock få sova ngn halvtimme, sedan väcks han. Och då lär han vara übergrinig pga trötthet. Men vi får väl ställa till med lattjolajban så det står härliga till här så att han hålls vaken till "rätt" läggningstid. Allt är tillåtet i krig och kärlek. Eller något.


"Utflykt" av något slag

Kategori: Allmänt

Hur som haver så ska mamman åka iväg några timmar över dagen, fast själva flykt...förlåt, utflyktsmålet är inte roligare än brevbärarkontoret i Sigtuna, tillika min arbetsplats.
Eftersom jag ska börja jobba igen den 4:e juni, vilket i ärlighetens namn inte är speciellt långt bort alls, så känner jag att jag behöver göra ett par besök på jobbet innan dess, bara för att vänja mig vid tanken på att komma tillbaka. Kolla in de nuvarande rutinerna(som är heeelt annorlunda mot hur de var när jag gick på graviditetspenning/mammledighet), prova att kamma lite post igen och helt enkelt ställa in mig mentalt på att bli brevbärare igen.
Dessutom ska det bli väldigt skönt att få en liten "semesterpaus" från blöjor, fruktgröt och gåstolskrockar.

Jag klev upp för en 15-20 minuter sedan och har hunnit få i mig lite frukost, medan pojkarna däremot fortfarande ligger och snarkar i sängen. Jag hade väl egentligen tänkt att jag skulle åka runt 8:30-09:00, men det hänger lite på när tröttmössorna vaknar, för jag vill inte väcka dem.
Sambon var ju så gullig och tog barnets läggning(som för övrigt gick komplett smärtfritt utan minsta pip, vilket i och för sig nog hade mycket att göra med att han var Trött), samt efterföljande uppvak, som inte var särskilt många alls. Det var egentligen bara ett som varade lite längre, typ 5-10 min, men de övriga var bara korta små gnyl som barnet somnade om efter på egen hand. Vid 04:30 fick han komma över och snutta och somna om hos oss. Natten gick med andra ord över förväntan faktiskt, och det känns positivt.

Jag har dock funderat lite över det där med eget rum, jag börjar undra om det kanske inte vore dags att släppa taget och flytta in barnets säng i hans eget rum. Jag får en känsla av att det kanske skulle göra nätterna Ännu bättre? Som det ser ut nu, så tror jag att vår närhet ibland förvärrar uppvaken.
Många gånger när barnet vaknat och varit arg, men till slut lugnat sig och varit på väg att halvt somna om, så har han dragit igång och protesterat igen när vi gått tillbaka och lagt oss(sängen knäpper och knakar). Även de gånger då någon av oss råkat släppa en fjärt, eller typ harklat oss eller dragit in snor i näsan(frääääscht) i samma veva som barnet lugnat sig, så har han börjat yla igen. Så frågan är om det sabbar lite att spjälsängen står inne hos oss.
Sedan kanske det inte blir ett dugg bättre av att flytta in honom i eget rum, med det tål att tänkas på i alla fall, för någon gång ska det ju ske oavsett.

Jag var in och tittade på de sovande pojkarna nyss. Fy tusan vad söta de är, jag är sjukt bortskämd :)


Ville inte riskera att väcka dem med ngn blixt, därav lite mörkt
resultat(bilden är f.ö tagen m en gammal Samsung Jet)


Såhär låg f.ö barnet och sov under ett tillfälle igår natt. Trasig?

Ledigt

Kategori: Allmänt

"-Är inte alla föräldraledigalediga morsor lediga? Det hör man ju på namnet, LEDIG", tänker en del då.
Tja, det beror ju på hur man ser det. Jag skulle säga att jag jobbar på dagis 24h/dygnet, fast tack och lov bara med 1 barn. Ett barn som varken kan äta själv, gå själv, eller ens krypa. Han kan inte ens säga mamma än så länge, och ärligt talat tror jag det är snäppet jobbigare än att jobba på dagis faktiskt.
Den fördel jag har med att ha ett barn som varken kan äta, gå, krypa eller prata, är att ljudnivån är mycket bättre här hemma jämfört med den ljudnivå de stackars dagisfröknarna får utstå varje dag.

Idag anser jag mig dock lite ledig. Eller i alla fall att jag jobbar deltid, för idag är sambon ledig, och då får jag lite välbehövlig(och i ärlighetens namn välförtjänt) avlastning. Jag behöver inte ta alla matningar(förutom snuttandet då, givetvis), jag behöver inte ta alla blöjor, jag behöver inte ta allt gnäll, jag behöver inte ta alla sövningar och jag behöver inte ta alla uppvak.

Det var det där med läggningarna och uppvaken ja. Jag orkar inte gå in utförligt på det just nu, för jag är lite bitter. Kan i alla fall säga att gårdagskvällen var katastrof. Han protesterade vid läggning, och vaknade endast en timme efter han somnat och var ledsen, inte arg. Den här natten har jag med andra ord fått dras med bebis i tutten i min säng hela natten igen. För jag var för trött för att ta tag i saken inatt. Ett kolossalt kliv tillbaka till ruta ett, och jag känner bara uppgivenhet just nu, för jag orkar tamejfan inte börja om från början.
"-Jag tar kommande nätterna", säger sambon. Ja, det är ju snällt. Men nätterna efter det då, när han ska jobba igen, vem tar dem? Jag orkar ju inte. Vilket blir lite problematiskt, för jag kan inte ha ungen i sängen heller. Om inte sambon sover i gästrummet förtås, men så vill jag inte heller behöva ha det, det räcker med att vi inte sov i samma säng på typ 2 veckor när vi började med alltihop. No more liksom.
Som sagt, jag är lite bitter. Om ett par nätter kanske jag känner annorlunda.

Idag tog i alla fall sambon med sig barnet på en promenad med vagnen inför förmiddagsvilan. Han skulle ut och se om han kunde hitta något ställe att hämta sand på, som han ska ha för att lägga lite grund för grillen han ska mura i sommar. Då bestämde jag mig för att ta ett varmt bad.
Medan badkaret stod och fylldes upp passade jag på att damma och byta sängkläder i sovrummet, det är så mycket lättare när man inte har en unge i gåstol runt fötterna.
När karet var fyllt visade det sig att vattnet var för varmt även för Min smak(jag badar i Väldigt varmt vatten), så i stället för att slösa extra vatten genom att dra på kallvatten, så valde jag att låta det stå och svalna en stund, och då tog jag tillfället i akt att torka av köksbänk/vask. Det är så skönt att få lite gjort utan att bli avbruten och/eller påkörd av gnälligt barn i gåstol.

När sambo och barn kommit hem igen, och barnet vaknat, slängde vi i oss lunch för att sedan åka och kolla in lite barnkläder som en bekant till Stefan hade till försäljning. Vi kom hem med en nästan full ICA-påse med jättefina grejer. Det hade jag väl inte riktigt råd med egentligen, men kan man komma över fina begagnade kläder i bra skick så offrar jag gärna några slantar på det. Känns bra att ha liite miljötänk och faktiskt återanvända saker i stället för att bara köpa nytt hela tiden. Och vi har Inte köpt många nya plagg kan jag säga, allt som varit nytt har vi fått, själva köper vi begagnat, det känns så mycket vettigare(och mer ekonomiskt). 

Barnet är ovanligt gnällig idag, till och från i alla fall, och jag vet inte om det beror på att han är hungrig efter senaste dagarnas fasta/kräkningar(för han är ju inte jättepå att äta än), eller om det kan vara så att det är en ny tand på G. Sambon tyckte nämligen att han såg något suspekt i barnets överkäke idag, men han är väldigt osäker, för man får ju aldrig titta ordentligt i munnen på ungen utan att han blir irriterad. Han kan som sagt ha sett fel, men jag hoppas det ändå är något på gång så man får en förklaring till det kinkiga humöret.



Och så en bild som inte alls passar in i sammanhanget. Det tar sig
i kryddkrukorna! Här persilja och dill.


Och timjan och basilika.(och lite köptas-timjan i förgrunden)

Det är påsen man vill åt

Kategori: Allmänt

Vi är nyss hemkomna från besök hos mormor och morfar, Linus och jag. Vi har ätit mumsig påskmat, och lekt med roliga leksaker, och Linus har varit på strålande humör. Det har varit svårt att tänka sig att han var så sänkt och pipig igår. Han mår väl kanske inte heelt hundra än, det går ju liksom inte att fråga honom, men jag tror att besöket hos mormor och morfar gjorde gott då vi båda fick komma ur huset och se något annat än våra egna väggar.
När vi kom dit var dock inte mormor och morfar hemma, de var och hälsade på Min morfar, men var på väg hem. Så vi satt och tittade på akvariet en stund i stället, vilket barnet tycker är väldigt spännande. Och så satt vi på golvet och lekte med de roliga leksakerna som finns där.


Ursäkta kvalitén på bilderna, de är tagna med min gamla Samsung
Jet


Dockan på golvet är lite intressant, för barnet törs nämligen inte
ta upp den. Han petar på den lite snabbt, men vill Inte hålla i
den :-p


Den stora flakbilen var spännande


-Varför har vi ingen sådan här hemma, mamma?


Han ville ju inte ha någon gröt i morse, men när vi andra åt mat fick jag faktiskt i honom lite burkmat och fruktpuré. Och han drack äntligen vatten! Heureka! Nu blev mamman glad!

Och så fick vi påskpresenter. I familjen Collin kommer påskharen förutom godis, även med "tuppstrumpor", vilket jag tycker är lite kul, för jag vet ingen annan som får just Tuppstrumpor till påsk. Det är roligt med egna traditioner, och jag ska försöka se till att traditionen med tuppstrumporna lever vidare även efter vår tid.
Barnet fick såklart också tuppstrumpor, samt några burkar med fruktpuré i stället för godis.
Den allra roligaste presenten var dock godispåsen till de vuxna. och då är det inte själva godiset jag talar om, utan påsen. Det kommer en bild på den här under, och jag vill uppmärksamma er speciellt på telefonnumret som står på påsen...


Gustaf Eriksson var min mormors far, och drev lanthandel i Sättraby.
Den lanthandeln drev sedan min mormor vidare efter honom, och
jag har spenderat mycket tid i den affären som liten. Har massa
härliga barndomasminnen därifrån. Men seriöst, kolla in telefon-
numret! :-D


Strumpor till pappa, mamma och barnet.


Och så barnets "påskgodis"

Tack snälla mamma/mormor och pappa/morfar! Eller ska jag kanske säga tack påskharen ;)

Och jag har ju glömt lägga upp bilden på barnets påskpresent från farmor och farfars påskhare, så den kommer här:


Taket går att ta av så den kan agera burk, och i den fanns en
slant till Linus spargris, samt en figur från Barbapappa. Den gula
av dem, men jag är kass på vad de olika medlemmarna i den
där familjen heter, men någon av er andra kanske vet vad den
gula heter? Blev ingen bild på den då den ligger i bilen.



Fan. Blev en liten paus mitt i bloggandet för att barnet blev hungrigt, så jag stoppade i honom lite middag precis. Efter sista skeden fruktpuré kom både lunch och middag upp igen... jag hoppas innerligt att det beror på att magen bara inte var riktigt redo för riktig mat efter en dags fasta. Tanken slog mig när vi satt och åt, men man är ju så insnöad på att barnet måste äta mat, så man tänker ju aldrig till ordentligt. Dumma mamma.
Nåja, gjort är gjort. Jag ska prova ge honom liite gröt senare ikväll så får vi se hur det går.

Menne... glad påsk på er, och allt sådant.

Feberpeak men piggare

Kategori: Allmänt

Jag vågade mig faktiskt på att försöka natta barnet i sin spjälsäng igår kväll, mest på grund av att han trots allt var rätt pigg och betedde sig nästan som vanligt. Det kändes dumt att i alla fall inte försöka, när vi nu kämpat så länge och hängivet med att vänja honom att somna själv i sin egen säng.
Det blev lite protester, men jag valde ändå att avvakta en liiten stund, då det lät som de gamla vanliga protesterna. Mycket riktigt lugnade han sig efter en liten stund och somnade faktiskt. Hade han fortsatt protestera hade han fått komma över och nattas i min säng i stället. Är man sjuk så är man.

Dock blev det ganska många uppvak under natten. De första 2 uppvaken somnade han om med enbart lite Schhh från min sida, men när han vaknade 3:e gången vid 00:40 gick jag upp och tittade till honom så han inte var kall eller hade kräkts eller något, och då kände jag att han hade feber igen, så då fick han komma över till mig och snutta och somna om. Och resterande delen av natten vaknade han och gnydde ett antal gånger.
Vid ca 04:30 vaknade jag av att han låg och pratade och sparkade, och han låg och tittade på mig och försökte rulla runt och verkade halvt redo att kliva upp för dagen, och jag kände bara Neeeeeej, jag orkar inte... Så jag körde en fuling och låtsades sova :-p
Linus fortsatte joxa omkring, och hans ben började hamna farligt nära mitt ansikte, så jag fick flytta lite på honom, men fortsatte med min låtsas-sova-approach, samtidigt som barnet rullade över halvt på mag. Dock hade han båda armarna åt samma håll så han liksom låg med huvudet på ena armen. Och plötsligt blev hans ögonlock tyngre och tyngre, och så sov han. Han vaknade till en liten stund senare och lyfte på huvudet och flyttade om armarna lite så han hade dem framför ansiktet, och så somnade han liggandes med huvudet på armarna och sov så i kanske en timme.
Det känns positivt att han testar lite nya sätt att sova på, för jag tror han kommer ha lättare att somna om fort om nätterna då, när han inte behöver joxa runt lika mycket för att hitta en bra sovställning.

Idag har det varit full rulle på honom. Febern tycks vara borta, i alla fall för stunden. Någon gröt ville han dock inte ha i morse, men man vet ju själv hur pass sugen man är på att äta sådär när man knappt kunnat äta alls på  ett par dagar, så jag tar det med ro. Jag önskar dock att han inte var så anti att dricka vatten, för jag tyckte det var alldeles för lite kiss i blöjan vi bytte i morse. Men man vill ju inte tvinga ungen heller, så jag hoppas att jag har något i tuttarna att bjuda på senare så han får lite vätska i sig. För även om han snuttade en hel drös igår, så tar det trots allt ett par dagar för mjölkproduktionen att ta fart, så han är väl frisk och kry lagom till nassarna börjar läcka i stället :-p
Men jag försökte ändå hjälpa produktionen lite på traven igår genom att hälla i mig den lättöl som stått i kylen sedan typ september för att ingen velat ha den. Öl(helst lättöl förstås) ska ju vara bra till det har jag hört.

Vi får väl se hur ungen mår resten av dagen, verkar han pigg även efter förmiddagsvilan funderar jag faktiskt på att åka till mormor och morfar eftersom vi inte kunde göra det igår. Smittorisken finns såklart fortfarande där, men jag vet även hur barnet blir av att bara vara hemma för länge. Han börjar halvt klättra på väggarna till slut, så det gör nog bara gott att komma hemifrån ett tag. Under förutsättning att mormor och morfar accepterar att vi kommer, såklart ;)

Tvärvändning

Kategori: Allmänt

Så plötsligt blev det fart på barnet, efter X antal timmar av snuttande-sömn-snuttande-sömn-gnäll-snuttande-sömn. Hade honom i knät, men han gnällde och pep och ville inte ha tutte heller till slut. Nehepp. Nu då?
Morsan måste ju få något i magen också, idag har den levt på en salig blandning av nyponsoppa med keso, vaniljbullar, digestivekex och riskakor med makrill på. Och en sabla massa vatten(när jag haft möjligheten att fylla på flaskan).
Så jag satte barnet i sin gåstol så att jag skulle kunna göra något så hälsosamt som microvärmda ostmackor. Det fick bära eller brista liksom, jag var less på digestive nu. Om barnet gnällde och protesterade så fick han göra det tills jag micrat och ätit upp mina mackor helt enkelt, hur synd det än är om honom. För ingen blir gladare av en undernärd morsa.

Vad händer när jag står och gör mina mackor? Jo det tidigare så pipiga och hängiga barnet börjar köra kapplöpning med sig själv fram och tillbaka i hallen. Och jagar katten. Och hyperventilerar sådär som bara han kan när han är uppe i varv.
Vad hände där, liksom? Så nu tog jag tillfället i akt och drog snabbt som f-n på Drömmarnas trädgård och rusade ut i köket och gjorde gröt. För man vet aldrig, med tanke på hur pigg han plötsligt var, kanske även aptiten börjar leta sig tillbaka? Jag hade dock inga förhoppningar med tanke på att jag varken fått i honom vatten eller välling, utan bara 2-3 små små skedar med fruktpuré. Därför gjorde jag bara gröt på 1/2dl vatten(gör på 1dl i vanliga fall), gjorde den dessutom lite lösare än vanligt och hade i ett par rejäla skedar med fruktpuré.
Och tro på f-n, ungen åt! Alltihop!
Hade jag gjort gröt på en hel deciliter hade han kanske ätit det också, men jag kände ändå att jag inte ville överdriva med tanke på att han inte fått i sig annat än bröstmjölk och lite lite fruktpuré på hela dagen. Risken är att magen får en chock och att allt kommer upp igen. Den risken finns såklart fortfarande, men jag håller tummarna och hoppas på det bästa.

Nu är ju den stora frågan hur det kommer funka med läggningen. Kommer han acceptera att läggas i sin spjälsäng? Och i så fall - hur länge kommer han sova där innan han börjar gny?
Inatt började han gnälla runt 3-tiden. I vanliga fall skulle jag inte ha tagit över honom för att snutta förrän närmare 5, men eftersom han tömde magen på allt innehåll kvällen innan så fick han komma över till mig och snutta direkt då han säkerligen var hungrig, och sedan sov han kvar där, dock med ett gäng gnälliga uppvak.
Jag törs inte hoppas på varken det ena eller det andra idag. Han är trots allt inte frisk, och då får man tänja lite på rutinerna faktiskt.
Han har ju sovit vid 4 tillfällen idag, jämfört med de vanliga 2. Och det gjorde uppenbarligen gott. Massa snutta, några milliliter Alvedon och sömn, det är grejer det. Och jag hoppas att han är pigg och glad i morgon, för det känns väldigt konstigt att se en annars så glad unge på det vis han har varit idag. Det skär lite i mammahjärtat.


Säger ngt väldigt viktigt

Sjukstuga

Kategori: Allmänt

Jodå, idag blir vi kvar hemma i Rånäs, och får strunta i att åka till mormor och morfar. Redan när barnet vaknade för dagen märkte man att allt inte riktigt var som det skulle. Han såg trött och "rödmosig" ut, och började gnälla så fort han rullat över till magläge i vår säng. Det brukar han inte göra.
Vi klev upp, bytte blöja och bytte från pyjamas till kläder, och så satte jag honom i vanlig ordning i sin gåstol medan jag gjorde frukost till mig själv och åt upp den. Lite senare slog jag på "Drömmarnas trädgård" och gjorde gröt till barnet, som han inte ville ha. Han brukar vara duktig att äta annars. Nu gapade han knappt, så man fick inte in mer än små små klickar i munnen, vilka sammanlagt nog inte var mer än 1 - 1,5 tesked.
Jag valde därför att inte försöka truga i honom mer, utan hämtade pipmuggen med vatten i stället och försökte få honom att dricka lite, men det gick väl sådär.

Barnet tappade för ovanlighetens skull intresset för sitt favoritprogram efter en stund, och började i stället hänga efter mig. För att till slut bli gnällig. Så jag satte mig med honom i soffan, och då ville han snutta, vilket han fick. Han somnade på plats i min famn med nappen i munnen, långt tidigare än han normalt sover förmiddag. Han sov ngn halvtimme innan han vaknade och gnällde och ville sätta sig upp.
Inte för att sittande läge föll honom i smaken heller. Jag provade därför att se om han ville ligga på golvet en stund, och så fort jag lagt honom ner rullade han över till mage, och började gnälla igen, varpå han kräktes en skvätt.
Jag torkade bort kräkset och provade sätta honom i sin gåstol så jag skulle hinna hänga tvätten som var klar, och jag han preciiiis hänga färdigt innan det började gnällas igen. Då valde jag att ge honom lite Alvedon, vilket inte var det lättaste. Han ville ju inte alls ha, så jag tackar gudarna för den ängel som uppfann doseringssprutan och flytande Alvedon. Sedan var det bara att sätta sig med snuttande unge i soffan igen, och barnet somnade igen och sov denna gång en lite längre stund

Nu har han somnat för 3:e gången den här dagen, och jag kutar åt höger och vänster för att kissa och hämta riskakor, digestivekex eller vad jag nu kommer över för att själv få mig något i magen medan han sover i soffan. Och eftersom han inte vill ha vatten så måste ju Jag hinka i mig massa vatten så tuttarna levererar något när han snuttar, eftersom han snuttar så få gånger per dygn i vanliga fall. Jag producerar nog inte så mycket längre. 
 
Jag grämer mig lite över hur det kommer gå med läggningarna och nätterna som vi kämpat så med att få ordning på. Kommer vi få börja om från början igen när han piggnat till? Jag vette f-n om jag orkar med det. Men jag har ju inget större val om min rygg ska stå ut, för ha honom i sängen hela nätterna igen är inte ett alternativ. 
Men nu när han är hängig vill jag ge honom den närhet och trygghet han behöver, jag vet ju själv hur liten och ynklig man känner sig när man har feber och mår illa. Så jag får hålla alla mina tummar och tår och hoppas att läggningarna fortsätter i sin goda anda även Efter sjukdomarna är över här hemma.


Eftersom han varken vill vara på golvet eller i gåstolen, så har
jag fått lösa det genom att placera honom i vagnen och dra
honom med mig när jag behöver göra något. Det föll honom
i smaken tydligen :-p

Peppar peppar - ta i trä

Kategori: Allmänt

Barnet kaskadspydde mitt i kvällsgröten... ingen kräkreflex_pga_mat_för_långt_bak_på_tungan_spya, utan nu kom både middag och nyss uppäten gröt upp. Kanske lunchen också. Hela barnet, gåstolen och gåstolsbrickan var full med kräks. Och så kom det förmodligen en och annan fläck på golvet också, det hann jag inte se då jag bar in barnet i skötrummet och bytte till pyjamas medan sambon torkade kräks.

Nu är frågan om det är magsjuka på G, eller om det bara är en engångsgrej? Han var ovanligt gnällig i matstolen hemma hos farmor och farfar under påskmiddagen. Redan när han sattes i stolen började han kinka, och det är inte likt honom. Trots detta fick jag i honom maten jag värmt upp + frukpuré. Och så fick han smaka lite av varje från påskbordet också, fast i minimala klickar på fingret förstås. Så kanske reagerade han illa på något han fick smaka, men jag tror ändå inte det.
Resterande tid hos farmor och farfar var han trots allt på bra humör och rullade runt i soffan och verkade allmänt tillfreds, om än på gång att bli rätt trött. Och även före - och efter spyan hemma var han som vanligt, så vi får väl helt enkelt avvakta och se hur natten fortskrider, samt hur han mår i morgon.
I morgon ska vi ju till mormor och morfar på påsklunch, så nu är man lite i valet och kvalet över om man ska åka eller inte. För även om han verkar må bra innan det är dags att åka, så betyder ju inte det att han Inte kan bära på konstigheter, och man vill ju inte smitta ner mormor, morfar och morbror med familj. Det får bli morgondagens huvudvärk, nu börjar jag med att se hur natten blir. Nattningen gick i alla fall som en dans, han gav inte ifrån sig ett pip, utan joxade runt i vanlig ordning, för att sedan somna.

Förmodligen kan han ha plockat på sig något konstigt när vi var på Kyrkis. Han tuggade ju på ett par bilar där, och vad ungen/ungarna som haft dem i munnen före Linus kan ha burit på för spännande vet man ju inte. Det är nackdelen med Öpnna förskolan & dylikt, man får så lätt med sig sjukdomar hem. Jag törs inte tänka på hur många VAB-svängar man kommer vara med om när barnet väl börjar på dagis sedan.
Det farliga när sådant här händer är att man börjar sitta och känna efter hur man själv mår. Mår jag inte lite konstigt ändå? Knorrade det inte konstigt i magen? Är jag varm? Hypokondrikern vaknar liksom till liv, framför allt när det kommer till tankar om magsjuka, för det vore så himla jobbigt om det är just något sådant på gång, för då lär både jag och sambon åka på det också. Och då gäller det att hålla alla tummar och tår för att vi INTE blir sjuka samtidigt, för då kommer det bli kaos här hemma :-p

Nä, Peppar Peppar och Ta i Trä, måtte vi klara oss allihop.


Lyckan över att fånga katten

Jaha

Kategori: Allmänt

Det räckte visst med ett par timmars vila, så satt rulla-från-mage-till-rygg-tekniken som en smäck. Ungar är otroliga.

Framsteg

Kategori: Linus utveckling

Barnet har ju som känt inte lärt sig krypa än(om han alls gör det, en del reser sig upp och går i stället), vilket till stor del nog beror på att han aldrig gillat att ligga på mage. Det blir svårt att träna när han bara blir arg, liksom. Numer klarar han längre stunder på mage innan han ledsnar, vilket vände från och med den dagen han lärde sig rulla över från rygg till mage, då blev det väl lite roligare eftersom han plötsligt kunde ändra ställning själv.
Rulla tillbaka från mage till rygg har han dock inte kunnat. Förrän nu.

Det har börjat så smått i vår säng innan vi klivit upp om morgnarna. Där har han ju fått lite hjälp av det faktum att det blir lite lutning på madrassen när vi ligger bredvid med våra tunga(?) kroppar. Och nu senaste 1-2 dagarna har han plötsligt börjat rulla över till rygg. Det tar lite längre tid för honom än rullningen från rygg till mage tar, men han har ju precis börjat. Och han behöver väl fila lite på tekniken också, då det lätt blir en duns med huvudet i golvet när han tippar runt. Dock inte så hårt att han blir ledsen av det, men Jag tycker ju att det låter lite läskigt när det dunsar i golvet :-p
Nu kan man alltså inte smita iväg några längre stunder från det rum han befinner sig i, för då hittar man väl honom under vardagsrumsbordet eller något.


Han startade på mitten av bilmattan. Vad hände?

Det var rätt kul att se de andra ungarna på Kyrkis, som jag bara sett vid ett par tillfällen på föräldraträffar innan. Vilka framsteg de hade gjort! Från små rödrosiga bylten, till racingkrypande fartdårar. Framför allt en unge, en liten tjej, hade en sabla fart på armar och ben, och hon ser så himla liten ut jämfört med Linus, och ändå tror jag att de är ungefär lika gamla.
Roligast tycker jag dock ändå är, att en del ungar inte alls tycks höra ihop med sina föräldrar rent kroppshyddemässigt. Jag till exempel, är ju rätt liten och smal, men jag har en dunderklump till bebis. Den lilla nätta flickan däremot, har en mamma som är lite större. Hur kommer det sig att det blir så? Är det pappornas gener som spelar in där kanske? Nu vet jag ju inte hur den lilla flickans pappa ser ut, men ändå.

För att återgå till Linus icke-existerande krypande, så måste jag ändå säga att jag tror att han kommer börja krypa till slut, på ett eller annat sätt. Han försöker ju trots allt göra någonting med knäna när han ligger där på golvet och sprattlar, han får bara inte ihop det med armarna. Och så är han ju modell tyngre, så han är nog inte tillräckligt stark i armarna ännu, vilket spelar in en hel del när det skall till att krypas.
Jag försöker ha honom sittande på golvet lite då och då, för att se om han kanske kan bli en av de ungar som plötsligt kommer iväg och kryper från sittande ställning, för att knäna hamnar "rätt" när de böjer sig framåt och är på väg att tippa. Tyvärr ledsnar han på att sitta på rumpan för länge eftersom han är bortskämd med att kunna ta sig huset runt i sin gåstol som han vill. Men det ser jag ändå inte som något negativt, för även om han inte "går" som han ska i sin stol(han sitter på rumpan och springer fram på tårna), så använder han ändå rätt benföring. Dessutom står han rakt upp som han ska så fort han hör musik och börjar "dansa"(vilket är så sött att man dör lite).

Den som lever får se, helt enkelt. Men det är i alla fall himla kul att se att han faktiskt kan rulla tillbaka till rygg nu också, även om han behöver fila på tekniken lite.


Tokfrans


Såhär ser han ut när han "pratar"

Tanken var god

Kategori: Allmänt

Så tycks det komma trots allt. Det där skitvädret de har varnat för, den så kallade "påskhalkan". Här i Rånäs snöar det i alla fall, sådana där minimala små miniflingor visserligen, men det är snö, och det faller tätt.
Aprilväder är man ju van vid, men just den här helgen hade jag hoppats att meterologerna skulle ha förbannat fel. Inte för att det är påsk eller så, men för att sambon åkt till jobbet på sommardäck.

Nej, det är inte Vi som skiftat däck. Bilfirman beställde ju nya sommardäck till bilen(bl.a därför vi inte kunde ta med oss bilen hem samma dag vi tittade på den) för att de gamla var så dåliga. Då satt ju såklart fortfarande vinterdäcken kvar på bilen. Och vi trodde att vinterdäcken skulle sitta kvar när vi väl hämtade bilen, att de nya sommardäcken skulle ligga i bakluckan. Men icke, bilfirman hade ju varit så "snälla" att de smällt på nya däcken och fälgarna lagom till vi skulle hämta bilen.
Tanken var god, men inte vidare bra. För nu har sambon åkt till jobbet på sommardäck, och snövädret har liksom bara börjat. Vem vet hur resten av helgen kommer se ut? Och blir han inblandad i en olycka och snuten fluktar på hans sommardäck så kan han åka rätt rejält på dem...
För att inte tala om hur illa det kan gå om det blir riktigt djävla halt. Men förhoppningsvis väljer han att köra som en pensionär ett par dagar nu.

Jag hoppas att det inte blir komplett snöstorm i helgen i alla fall. Ikväll ska vi nämligen på middag hos svärföräldrarna, och i morgon ska Linus och jag på påsklunch hos mina föräldrar. Men är det för rackigt väder finns nog risken att jag stannar hemma. Säkerhet går före mammas ägghalvor faktiskt. Och upptäcker vi tidigt att det kommer bli snökaos kommer jag i så fall tvinga sambon att lämna sin älskade Passat hemma, och ta Peggy som faktiskt har vinterdäck på ännu.


Barnet smaskar salva i sin "pippipyjamas"

Påsk

Kategori: Allmänt

Vi är inte sådär jättemycket för att pynta hela huset inför jul och påsk och sådant. Inte för att vi inte gillar pynt och traditioner, men för att det är så drygt att plocka undan allt sedan :-p
Vi pyntar hellre lite, med måtta. Så blir det inte så plottrigt heller. För en del överdriver det där med pynt till helt nya höjder tycker jag, och lämnar inte en kvadratmillimeter fri.
Påskpynt äger vi knappt något heller, vilket känns väldigt skönt, för det lär dyka upp X antal flirtkule-kycklingar och målade ägg från barnets inför-påsk-pyssel på dagis och i skolan de kommande åren i alla fall, så vi spar lite ytrymme för det ;)
Men vi är ju inte heelt fria från påskpynt. Vi har några få saker(allt är mitt från början).


Denna t.ex har jag själv gjort ngn gång under grundskolan.


Denna har jag fått av mamma. Den har en kompis också, men han
har tyvärr blivit halshuggen


Det här ägget betyder mkt. Det gjorde en vän till mig för massa år
sedan.


Den här tuppen förmodar jag skulle få stämpeln "shabby chic"(är
så brutalt trött på det uttrycket), och den har jag köpt själv på
typ ICA Maxi tror jag.


Har ingen aing om varifrån jag fått den här tuppen. Den ska nog
agera äggkopp egentligen, men får stå tom i år.


Häxan i taket har jag fått av mamma och pappa


Denna häxa har min mamma gjort. Och bakifrån...


... ser den ut såhär ;)


Påskliljor är iaf obligatoriskt. I år fick de sällskap av fjäderfän.


Kycklingfotsorange napp i barnet. Räknas väl som påskpynt? :-p



Jag är liite ledsen att jag i år helt glömde bort att plocka björkris att sätta lite fjädrar i. Men jag har å andra sidan glömt köpa fjädrar också. Och så är jag pollenkänslig, så det var kanske lika bra ;)

Testrundan

Kategori: Allmänt

Jag fick ju ingen möjlighet att ta ut Passaten på någon testrunda igår, det passade likso aldrig in tidsmässigt. Eller ja, jag hade kunnat åka ut efter att barnet lagts för kvällen, men det känns lite B att göra det när det är mörkt ute. Jag vill gärna känna lite på den i dagsljus då man får en helt annan känsla för bilens storlek, för det tar trots allt ett tag att "lära sig" var bilen börjar och slutar, så att säga.
Så idag förenade jag nytta med nöje och tog Passaten för att åka till affären. Och jag säger bara det - Satan i Gatan vad skön den är att köra. Och vad skönt man sitter! Den har ju en hel arsenal med knappar och spakar enbart för inställning av sätet, och det är grymt bra för min rygg. Jag höjde upp sätet och drog fram stolen och fällde upp ryggstödet och ställde in "svanken" och grejade, och jag satt som en djävla kung.

Resan till affären gick mest ut på att lära sig känna av var dragläget sitter(för alla bilar är ju så olika), känna på växlarna(och testa den 6:e växeln som vi inte haft i någon av de tidigare bilarna), samt smaka lite på "axet" och se hur pass pigg den är. Och som sambon sade, så är det inte riktigt samma tryck i gasen som det var i Saaben, men den är ändå pigg och trevlig att brumma iväg med.
Efter utförd handling i affären(där jag stötte på svärmor + en till som man helst inte nämner vid namn här hemma) satte jag mig åter i bilen för att brumma hemåt, och då hittade jag även farthållaren som sambon inte hittat ännu. Den var utformad som en egen liten spak, placerad under "blinkersspaken".
Den var jag ju givetvis tvungen att testa! Menne... varje gång jag skulle dit och fippla, så fipplade jag ju på fel spak... så jag satt i stället och blinkade åt höger och vänster, fram och tillbaka som en annan idiot. VARJE gång jag skulle testa farthållaren. Jag undrar vad föraren i Volvon som låg bakom mig hela vägen hem egentligen tänkte :-p

Trots en djävla massa blinkande lyckades jag i alla fall lista ut hur farthållaren fungerade, så den kommer användas flitigt när man ska längre än till affären, för det är lyx. Ganska dum och onödig lyx egentligen, jag tycker det finns så mycket finesser i bilarna nu som gör att man knappt behöver köra själv alls längre. De håller farten, de parkerar halvt åt dig, de svänger åt dig, de väcker dig när du somnar, de bromsar åt dig de gör tamejfan allt. Vill man inte köra själv kan man väl lika gärna åka buss/taxi/skaffa privatchaufför?
Det känns liiite korkat att göra allt med bilkörningen så bekvämt att man knappt behöver anstränga sig. Varför ens behöva gå körskola, snart läser väl bilen av vägskyltar och trafiksituationer och utför All bilkörning på egen hand?

Nu fick jag min testrunda i alla fall. Sambon är i skrivande stund ute och tvättar bilen, och jag frågade i morse om jag fick köra den före, eller efter tvätt. FÖRE, var det självklara svaret :-p
Nu lär det dröja X antal veckor innan jag lyckas sätta min fot på förarsidan i Passaten igen, för sambon är ju som alla andra karlar och vill köra nya bilen Jämt ;)

Åka bil bil bil...

Kategori: Allmänt

Man skulle kunna sammanfatta den här dagen så. Åtminstone om man frågar barnet, skulle jag tro.
Först åkte vi till Rimbo för en stund på Kyrkis(Rimbo församlings svar på öppna förskolan, typ), och jag lyckades t.o.m dra med mig sambon dit. Vilket jag nog inte lär lyckas med igen. Det var baaara tjejer där, och det pratades bl.a om förlossningar och klädshopping, så han kände sig nog inte så bekväm med situationen :-p Men jag är evigt tacksam att han följde med, Jag kände mig lite bekvämare då. 

Barnet då? Jodå, vi hade förväntat oss en skrämd gråtande unge, men han gav inte ifrån sig ett pip, i stort sett. Inte ens när en lite äldre pojke kröp fram och ryckte Linus leksak ur handen på honom och började leka med den. Linus försökte ta tillbaka den, men den större ungen var starkare :-p
Kommer jag åka dit igen? Tjaa, jag vet inte. För Linus skull kanske, men inte för min egen. Jag är ju sådär lite "svår" av mig och har svårt att klaffa med folk. Inte för att jag inte gillar folk, men för att jag är rätt dålig på att prata med folk rent allmänt, framför allt när det känns lite krystat, så att säga. Men man vet aldrig, efter ett besök eller två kanske man är fast i stället ;)

Efter en knapp timme på Kyrkis var det dags att bege sig vidare ner till BVC för lite "olycksfallsinfo" och det sedvanliga mätandet och vägandet. Ungen är nu 73cm lång och väger 10.450g.
Sedan bar det hemåt för att stoppa lite mellanmål i jättetrött unge och söva honom en stund innan det åter var dags att hoppa in i bilen, för att dra till Täby och hämta hem nya bilen. På vägen hem stannade vi till på Donken för att barnet skulle få sin middag i vettig tid, och för att vi själva skulle få något i oss. Sedan in i bilen igen och åka hem. Mycket åka bil blev det, och Linus ruttnar ju på det till slut. Somnar han inte, så börjar han gnälla i stället och slänga sina grejer omkring sig så allt hamnar utom räckhåll för den stackars föraren(jag).

Nu är sambon iväg och lämnar Saaben till svärfar för att skriva över bilen på honom, sedan är den officiellt inte vårt ansvar längre. Det kommer kännas konstigt att inte möta den ute på uppfarten längre. Men mycket trevligt att möta den nya snygga bilen i stället :)


Den stackars Saaben blev förvisad att stå på gatan, för att lämna
plats åt den nya stjärnan. Bye bye Saaben, jag kommer trots
allt sakna dig!



Välkommen hem Passaten!

Leksaksmaffian

Kategori: Allmänt

Jag har funderat lite över det där med leksaker till småbarn. Alla dessa hutlöst dyra, onödiga små leksaker som både barn och föräldrar skulle klara sig så bra utan.

Linus har en grön plastback från IKEA i vardagsrummet som hans leksaker ligger i. Många av dem är visserligen arvegods från bl.a sin morbrors barn, samt sin farbrors barn. Men så finns ju även en hel drös "nya" leksaker som han fått både nu och då av snälla släktingar och vänner. Släktingar och vänner som förmodligen i många fall lagt alldeles för stora summor på något som egentligen bara borde kosta 20-30 spänn om man ser till storleken på prylarna.

Så varför köper man då sådant egentligen? För att det är leksaker, tillverkade för barn av leksaksföretag. Då måste ju ungar gilla det!
Men när det väl kommer till kritan, vilka leksaker är det egentligen ungen rycker åt sig först? Är det 80-kronorsskallran från Brio, eller stekspaden mamma tappade på golvet? Är det 250-kronorsnallen från FischerPrice, eller den tomma PETflaskan med en skvätt vatten och lite såpa i? 
Ser ni min poäng? De roligaste leksakerna är inte de där färgglada prylarna som kostade skjortan, utan alla saker som redan finns i hemmet.

Ni vet de där gratis blöjproverna som man får hem i brevlådan då och då när man fått barn? De ligger i en liten plastförpackning när man får dem, och de tycker barnet är jätteroligt att springa runt och prassla med.
Och den gamla PETflaskan med såpavatten har han nästan jämt.
Senast idag kom han farande med skärpet till min morgonrock som han lyckats slita åt sig i sovrummet, och en stund senare stod han och tuggade på sin pappas mössa.

Självklart leker han även med de "riktiga" leksaker han har, men han hade klarat sig preciis lika bra utan dem.
Och ska han nu få nya leksaker, så ser jag hellre att folk går på loppis/secondhand och köper begagnade leksaker. Så länge de är hela och säkra, ser jag inget som helst fel i att ge honom "gamla" leksaker. Känns bättre att folk inte lägger ut löjliga summor på nyproducerat som de kunnat spara till något annat de själva behöver/vill göra.
Med detta menade jag dock nu inte att jag vill att han ska få massa leksaker. Tvärtom, han har leksaker så det räcker och blir över för tillfället. Leksakslådan i vardagsrummet är full, och då ligger ändå inte alla hans leksaker däri. Fler leksaker behöver han inte. Även om han är för liten för att ha något begrepp om pengar, eller hur mycket leksaker man "ska ha", men jag vill ändå redan nu se till att han inte blir bortskämd.

Jag känner så många ungar som praktiskt taget drunknar i prylar. Som får 311 paket när de fyller år eller i julklapp, som får så många saker att de inte ens reflekterar över vad det är de fått, utan slänger det de just öppnat åt sidan för att riva upp nästa bara för att få det avklarat. De Uppskattar inte det de får, för att de får så mycket. Jag vill inte att det ska bli så för Linus.
Han ska få saker, men med måtta. Han ska få möjligheten att önska sig saker, men även kunna acceptera att han kanske inte får precis allt det han önskat sig. Att han kanske får önska sig en sak ett tag till, och få det nästa gång det är dags för paket, så att han verkligen uppskattar det han får.
För allt kostar ju pengar. Och även om någon annan i familj/vänskapskrets anser sig ha råd att köpa en specifik sak han önskar sig, så kommer jag säkerligen vid något tillfälle säga ifrån, och förklara att nej, det är för mycket. Vill han verkligen ha den grejen så himla mycket så får han spara till den så att han kan köpa den själv. På det sättet får han lära sig lite värde av pengar.
Dessutom ska vi ha plats för alla grejer han får, och Linus rum är inte stort. Vi har helt enkelt inte möjligheten att låta honom få massa saker titt som tätt. Vid tillfälle måste man rensa ur bland hans grejer och plocka bort sådant han inte längre leker med, och de grejerna ska förvaras någonstans.

Nepp, tackar vet jag de som kommer med typ blöjor/våtservetter etc, i stället för presenter när de hälsar på. DET är tacksamt, för blöjor är inte gratis. Och blöjorna går ju hela tiden åt och samlas inte på hög. Det gör prylar.
Och Linus blir preciiis lika glad när det kommer folk som INTE har saker till honom med sig, det är ju själva besöket som är skoj! Och det vore så trist om han skulle börja förknippa folk med att få grejer. Ge honom en banan(när han kan hantera en sådan) i stället för den där mjukisråttan i så fall :)

Jag antar att min syn på det här med att få saker kommer från min egen uppväxt. Pappa jobbade, medan mamma var hemma med alla sina 3 barn och började inte jobba förrän jag, som är yngst, började i skolan. Så pappa försörjde hela familjen själv, och ekonomin sköt ju inte i höjden direkt.
Vi fick inte allt vi pekade på, och vi var lika glada för det. Vi blev glada och sade uppriktigt tack när vi fick mjuka paket med kläder i, och kunde leka med en och samma leksak som vi så länge önskat oss och till slut äntligen fått i eeevigheter, för att vi verkligen verkligen ville ha den.
Jag är sååå himla glad att jag inte blev bortskämd, och jag vill att Linus ska få uppleva och känna likadant.

Humor

Kategori: Allmänt

I förmiddags svängde jag ner till Rimbo för att hälla lite bensin i Saaben så att vår kära bilmekaniker skulle kunna ta med sig bilen till verkstaden i morgon. Det var med viss oro jag satte mig i bilen och åkte iväg, för tänk om bilhelvetet bestämde sig för att lägga av rätt vad det är? Motorlampan lös ju som sagt, och bilen har ryckt till under körning.
Tack och lov kom inte en ryckning på hela vägen ner till Rimbo, så jag tankade i ett par hundra och svängde ner till ICA för att fylla på fruktpuréförrådet lite.

När jag satt mig i bilen och börjat köra hemåt igen är det något som fångar min uppmärksamhet. Motorlampan. Den lyser inte.
Vafan nu då? Ska bilhelvetet börja fungera nu helt plötsligt? En slags protest mot att vi tänker överge den för en nyare förmåga i form av en VW? Jag kunde inte låta bli att garva när jag satt där och körde. Och så var jag tvungen att ringa sambon för att berätta "nyheten", samt fråga om jag verkligen skulle ställa ifrån mig bilen hemma hos mekanikern, i stället för att köra den hem.

Men visst är det typiskt?
Inte för att det spelar någon roll, nu har vi ju köpt ny bil, och Saaben ska oavsett flytta hem till svärfar, som säkert inte kommer ha ett enda problem med den efter att vi släppt den. Bara därför att.
Och jag kan medge att jag kommer sakna Saaben. Jag kommer Inte sakna alla problem den gett oss sista tiden, men jag kommer sakna att köra den, för det var en pigg och rolig bil att köra. Och den är snygg, även om den börjar få någon rostfläck här och där. Framför allt kommer jag sakna sommarfälgarna som sambon köpte till den förra året, för de är skitsnygga. Men nu får vi spritt nya sommardäck på alufälg som duger alldeles utmärkt, och vi kan alltid köpa nya fälgar en vacker dag om vi skulle ledsna på de vi har.

Det ska bli förbaskat kul att få hem ny bil nu i alla fall. Men det lär ju ta typ ett år innan jag lärt mig vad alla knappar är till för. Och att starta en bil genom att trycka på en knapp kommer också ta tid att vänja sig vid.
Och så undar jag huuuur många gånger jag kommer sitta och leta efter parkeringsbromsspaken innan jag lär mig att den inte finns. Gamla invanda rutiner(som t.ex att dra åt p-bromsen) brukar sitta i rätt länge.

Positivt+negativt+positivt=sant

Kategori: Allmänt

Dagen började ju positivt idag, åtminstone förmiddagen, då vi köpte oss en ny bil.
SAABen som mest gett oss huvudbry(senast i söndags då den plötsligt började "rycka" när man körde, och motorlampan tändes IGEN) senaste tiden, kommer flytta hem till min svärfar i stället. Varför i hela världen han vill ha den kan jag för mitt liv inte förstå, men från och med nu får den bli Hans huvudbry, och jag kan inte annat än beklaga hans konstiga val :-p 
Dock är det valet bra för Oss, då vi blir av med den resterande summan på lånet för Saaben, och i stället kunde ta ett nytt lån för en nyare, och förhoppningsvis bättre bil.
Jag törs inte tänka på vad vår verkstadsräkning för Saaben egentligen ligger på nu...

För att ha så stor chans som möjligt att vara första spekulanter på bilen, åkte vi tidigt på förmiddagen för att kunna hänga på låset. Dessvärre hittar varken jag eller sambon i Täby där bilfirman låg, så vi var framme först en kvart efter öppning, efter en hel sightseeingtur runt Täby och Täby Kyrkby.
Och eftersom vi åkte tidigt, och barnet har en förmåga att gärna somna i bilen, så blev ju förmiddagsvilan helt fel då han sov större delen av resan dit.
På hemvägen höll han sig vaken ända till Rimbo, sedan gled gluggarna igen ännu en gång, så hans "schema" stämde ju inte någonstans, vilket såklart påverkat resten av dagen.

Han somnade för eftermiddagsvila strax efter 15:00 och vaknade efter någon halvtimme och gnällde. Han var uppenbarligen trött, men var inte alls med på att somna om i vagnen, vilket förmodligen berodde på att han i stort sett somnat vid bröstet och inte vaknade när jag lade honom i vagnen.
Så jag gjorde det jag egentligen ska undvika - jag lade mig med honom i soffan. Men det gjorde jag enbart av En anledning, och det var att jag själv var såpass trött vid det tillfället att jag inte pallade en rulla-vagn-kamp i stående läge. Och han sov sammanlagt 2 timmar. Vilket gjorde att middagen hamnade mycket senare än vanligt. Och äta mat ville Hans Höghet inte alls, så jag försökte inte ens peta i honom fruktpuré, utan lät honom vara utan, för att i stället testa gröt lite senare.

Jodå, efter någon timme började det gnällas, och då togs gröten fram som slank ner utan problem framför Drömmarnas Trädgård.
Ytterligare 40-50 minuter senare slank det även ner en liten vällingskvätt. Sedan var det dags för pyjamas och soffmys, då klockan var långt över 20:00(då han egentligen ska ligga i sin säng redan).
I och med att hela dagens upplägg blivit helt urkajkat så var jag ööövertygad om att föregående kvällens positiva läggning skulle vara ett minne blott, så jag stålsatte mig för en lång kamp med förbannat barn.
Men tro på f-n, läggningen gick preciiiis lika smidigt som kvällen innan. En trött men medveten unge lades i sin säng utan att ge ifrån sig ett ljud, låg och joxade en stund som han brukar, och sedan sov han. WTF? :-D

Nu återstår att se om han vaknar runt 02 inatt också och är arg, för det gjorde han natten till idag, och han tog väl en 20 minuter på sig, efter åtskilliga Schhhh och Godnatt_nu_ska_vi_sova från en mer och mer frustrerad(för att han var aptrött) sambo, innan han somnade om. Och ungen ligger ju och sliter i sin pyjamas när han blir sådär arg, och inatt hade han lyckats dra ur ena armen ur pyjamsärmen, vilket förmodligen gjorde honom Ännu argare. Jag hoppas vi slipper det inatt. 
Han vaknade väl en 3-4 ggr under natten också, och jag skulle ju helst se att det minskade till 2 ggr, varav det 2:a tillfället ska vara det runt 5-tiden då han får komma över och snutta och somna om hos oss.
Men små steg i taget, mer tänker jag varken begära eller sträva efter. Nu har ju läggningarna fungerat utmärkt 2 nätter i rad, och skulle det hålla i sig kanske även de nattliga uppvaken reder sig av sig självt.

Och jag är medveten om att senaste dagarna varit ett riktigt blogg-maraton, så ni har förmodligen ledsnat på att läsa för länge sedan. Men vet ni vad? Det skiiiter jag i ;)


Detta är inte bilen vi köpt, men den ser i stort sett likadan ut.
Att vi inte fick hem den idag beror på att bilfirman beställt nya
sommardäck till den som inte kommit än, samt att den ska servas
först. Men förhoppningsvis får vi hämta den på torsdag.

Barnet har hittat sitt rum

Kategori: Linus utveckling


... med tillhörande leksaker.





Han har inte varit så intresserad av att ta sig över trösklarna tidigare. Han har kunnat, men förut fick han ta i så dant för att ta sig över, så han lät hellre bli. Men sista veckan har vi plötsligt hittat honom inne i vårat sovrum lite nu som då, där han hittat på all världens sattyg.
Idag upptäckte han sitt eget, blivande rum. Och där fanns en hylla med massa leksaker som aldrig befinner sig i vardagsrummet med de övriga leksakerna. Sjukt spännande ju.

I väntans tider, tillökning i familjen!

Kategori: Allmänt

Runt 11-snåret idag var det ett faktum. Alla linjer fanns där och såg ut som de skulle.
Den beräknas komma en torsdag, en skär torsdag. Då får vi förhoppningsvis hämta hem vår fina svarta VW Passat  TDI 140 DPF, 07:a.

Vi längtar. Framför allt sambon längtar. En annan lär få sno nyckeln när sambon sover för att över huvud taget få en möjlighet att köra den framöver.

Jag provkörde den idag, och det var ju också en upplevelse. Bara att starta bilen var en halv vetenskap. Här på landet vrider man runt en nyckel(alt. skruvmejsel i värsta fall) för att starta bilen. Men nu ska man lära sig trycka på en knapp.
När jag provkört ett varv(med ett snyggt kärringstopp vid första bästa korsning), parkerat och skulle dra åt parkeringsbromsen, så fanns det ingen. Tydligen finns det en knapp för den också, vilket ju känns sådäär tillförlitligt :-p
Men den är snygg! Sablar så snygg den är. Utseendet är allt va?

Drömläggning

Kategori: Allmänt

Nu kommer ju säkert ungen vakna när som helst, och vara helt utom sig, bara för att. Karma är ju som bekant en riktig tik. MEN, kvällens läggning var en dröm.
Bar in honom i sovrummet(ja, han var vaken. Trött men vaken och medveten om allt som hände), drog ner rullgardinen medan jag fortfarande höll honom i famnen, vilket han intresserat följde.
Vände mig mot hans säng och sade "-Ska vi sova sängen nu?", varpå hela ungen vred sig mot sängen och halvt dök ner mot den.
Lade honom ner, klappade honom över huvudet och sade mitt Godnatt, strök honom över ena benet, och lämnade sedan rummet. Han låg och sprattlade och hade sig som han alltid gör i knappa 10 minter, sedan somnade han. Utan minsta lilla pip. Det enda ljud han gav ifrån sig var några stön när han bökade runt för att hitta en bra liggställning, samt dunken från hans fötter som slog ner i madrassen när han låg och sparkade.

Inte en protest. Alls. Shit.

I morgon lär det ju bli precis tvärtom såklart, men det är morgondagens gissel, för idag tänker jag njuta till fullo av den första perfekta läggningen på månader.



Min duktiga skrutt!

Svar på tal

Kategori: Allmänt

Jag har på sistone, så fort jag träffar någon, fått höra att jag minsann gått ner massor i vikt.
Ja, det har jag.
"-Får hon någon mat?", har man frågat min sambo.
Ja, jag äter större portioner än sambon gör för tillfället.

Jag gick upp 17kg när jag väntade Linus(vägde 79kg), och de har jag blivit av med + 7kg till(väger alltså 56kg). Tanken var att jag skulle gå ner 5kg extra utöver gravidkilona, för att hamna på min en gång i tiden ursprungliga idealvikt(alltså den vikt som anses normal "standard" för min längd, 57/58kg). Nu har det blivit 2kg till, vilket jag inte planerat, utan det råkade bara visa så på vågen. I alla fall vår gamla hederliga "snurrvåg". Ni vet, en sådan där våg med en sifferbeklädd platta som börjar svänga fram och tillbaka när man ställer sig på den, som det räcker bara att ta en djupt andetag på, för att den där sabla plattan ska börja röra sig.

Till saken bör tilläggas, att väger jag mig på en "modern" digital våg, så visar den 3kg mer än vår gamla våg gör. Vilket alltså skulle betyda att jag i stället för 56kg, faktiskt väger 59kg om man ska lita mer på en digital våg(vilket de flesta tycks göra).

Varför tar jag nu över huvud taget upp det här? Jo det gör jag för att jag upplever många kommentarer(och framför allt blickar), som att folk tänker att "-ojoj, så mager hon är. Sådär mager har hon aldrig varit, mår hon verkligen riktigt bra? Har hon fått någon ätstörning?"
Mitt svar på det är Nej. Ni kan vara alldeles lugna.
Jag kan ju till exempel berätta att jag som tonåring kämpade med att gå UPP i vikt. Som 17-18-åring vägde jag 47kg. Fast jag åt som en häst. Jag kunde äta preciiis vad som helst utan att det ökade så mycket som ett hekto på vågen. det var skitjobbigt, för jag ville ju ha höfter och kurvor, i stället för den komplett raka, smala kropp jag hade då.
Alla jeans jag köpte fick jag sy in flera centimeter i benvidden på om jag ville att de skulle sitta sådär tajt som det var modernt att de gjorde då.
Om jag mot förmodan hade lyckats gå upp ett halvt kilo vid något tillfälle, stod jag i stort sett och hoppade av glädje. Yes! Nu kanske de där välbehövliga kilona kommer! Men nej, någon dag senare var det där halvkilot borta igen.

När jag var 22-23 år någonting, började plötsligt kilona komma krypande, och plötsligt hade jag ökat 10kg. Och de kilona var perfekta. Jag såg ut som folk och var helnöjd med mig själv. Jag hade äntligen nått normalvikt!
Där låg jag kvar till ca 26 års ålder, tills jag flyttade från Upplands Väsby till Rimbo, då ökade jag plötsligt några kilo till, vilket med största säkerhet berodde på all öl jag smuttade i mig under en fantastiskt rolig period i mitt liv, då jag tog igen lite av allt det festande jag "gick miste om" under högstadiet/gymnasiet. Jag var ju en "lugn och fin" flicka som satt och gullade med kaniner, ankor och får på helgerna, medan mina klasskamrater var ute och partajade järnet. Lite patetiskt att börja med sådant i 26 års ålder kanske, men jag ångrar inte en sekund, för jag hade förbaskat roligt.

Och så en vacker dag blev jag sambo, och alla vet vad som brukar hända när man flyttar ihop med någon - sambokilona kommer smygande. Plötsligt vägde jag 69kg, och inga av mina gamla kläder satt som de skulle längre. Då lyckades jag efter några veckros slit gå ner 8kg, för att gå upp dem igen när sambon opererade en gammal fotbollsskada och låg hemma med gipspaket om benet :-p
Vid inskrivningen på Mödravårdscentralen vägde jag 63kg, och gick som sagt upp 17kg. Och har efter förlossningen gått ner 24kg.

De som inte minns hur jag såg ut runt 2005/2006 tycker såklart att jag ser jättesmal ut nu. 24kg är många kilon. Men det är bra kilon(dock är min plan att äta upp mig 2kg). Så oroa er inte, allt är som det ska :)

Istår

Kategori: Allmänt

Idag knallade vi ner till Rånäs bruk för att titta när Gustav sprang Brukslunken. Inget vidare väderupplägg, när snön föll igår och fortfarande låg kvar på marken idag. Vägarna där löparna sprang var ju torra och fina, men det var inte mer än 1 plusgrad ute, och vi åskådare stod och frös.
Och de stackars tävlande i sina tunna kroppsstrumpor, alt. shorts(!!) såg inte så varma ut de heller. Tack och lov var Gustavs runda inte mer än 2km, och förste "man" var i mål på 6-7 minuter.

Det var jättekul att träffa brorsdottern, och framför allt hennes mamma och övriga familjen eftersom man så sällan träffar dem annars. Och hennes mamma var nog den som blev allra gladast över att vi kom ner, samt att mina föräldrar även kom och tittade.
Gustav var för övrigt jätteduktig och sprang in på 2:a plats!

Barnet somnade på vägen ner till loppet, vilket var tanken då det var dags för förmiddagsvilan. Men tyvärr sov han bara en 20-25 minuter. Men det är nog så svårt att sova när det är massa folk runtomkring, startpistoler som smäller av och bil med megafon som kör runt och kommenterar allt som sker på löparspåret.
Han vaknade strax efter att Gustav sprungit i mål, och tyckte väl att det var sådäär spännande med springtävling i kylan, men han var i alla fall inte grinig. Han satt mest bara tyst i sin vagn och såg sig lite omkring. Väl hemma igen kom han dock igång eftersom mormor och morfar följde med hem och åt lunch och fikade med oss.

Nu har mormor och morfar åkt hem, och barnet kutar runt i sin älskade gåstol och jagar de stackars katterna och river åt sig allt han kommer åt från bänkar, stolar, hyllor och bord.

Sömnen har jag inte orkat anteckna sista 2 nätterna, men han har inte vaknat mer än 2-3ggr/natt. Varav sista gångerna är de han får komma över till våran säng och snutta och somna om. Men det är lite bökigt att få sig någon liggyta när man klivit upp och hämtat barnet, och sambon ligger väldigt nära min sida av sängen. Kan ju säga att min rygg har stuckit ut utanför sängkanten när jag legat på sidan och ammat :-p


Lite magträning i morse


Sådäär kul med promenad


Skulle ta kort på startfältet. Blev gratisreklam i stället.


Lite trött


Första startfältet. Gustav i grönt linne, nr 217


Pang!


Och så var de iväg


Här kommer han, 2:a pristagaren Gustav på upploppet. Den
stora gula farbrorn är min far ;)


Haha, tänkte aldrig på att ta kort på brorsdotter & Co, men hittade
en med åtminstone hennes baksida(till höger i lila brallor)