... när man e kaxig och ska äta "storpojkemat". Och dessutom ratar både potatisen och makaronerna, till förmån för enbart falukorv och köttfärsbiffar. Då får man ont i magen. Och självklart får man det lagom till läggdags så att mamman får gå och bära i 30-40 minuter innan man till slut håller på att däcka i mammas famn.
Men man vill ju bli stor också, och det är man på väg att bli. Det händer ju nya saker varje dag just nu.
Man lär sig till slut ta sig upp från magläge till sittande. Man lär sig resa sig mot diverse föremål(mestadels mot mamma eller pappa). Man lär sig dricka ur pipmuggen själv(och spotta ut det igen). Man lär sig vad saker heter, som till exempel Flagga(ga-ga).
Och så gör det ont i munnen stup i kvarten när nyss komna eller snart kommande tänder kliar, bråkar och värker.

Det är inte lätt att vara liten på uppväxt och inte riktigt kunna förmedla vad man vill. När något är jobbigt/smärtsamt och man bara kan förmedla det genom gnäll och tandagnisslan till ett par föräldrar som mestadels fattar noll.
Lyckligtvis har man bra stunder också, när man skrattar och är glad och skulle kunna linda hela världen runt lillfingret. När allt inom räckhåll är spännande utforskning, och allt utom räckhåll är Ännu mer spännande. Som att gå ut utomhus. Det är det bästa som finns, i alla fall när det inte blåser isbjörnar ute. Och man inte är hungrig eller skitnödig, för då spelar det ingen roll var man är, då är allt uselt.
Något mer man tycker(enligt mammans rygg alldeles för mycket) om, är att hålla mamma i händerna och gå omkring dit man själv vill. Jaga efter katten är extra spännande. Och många av promenaderna tar stopp vid katternas matskål. Kattmat stoppar man ofta i sig. Och sprider ut runt omkring sig. Och lyckas stoppa in innanför kläderna. Mamman hittar små kattmatsbitar över hela huset ibland. Men det kan ju vara bra att ha små lager överallt i huset när man inte orkar ta sig till matskålen liksom.

Ja så kan det gå, när man är en Minigris. En väldigt mammig Minigris(brorsan lär honom uppenbarligen allt han kan).
Nu sover tack och lov Minigrisen, och mamman undrar redan hur hon ska orka med en hel dag med ungar i morgon tills maken kommer hem från jobbet. Men den dagen den sorgen.
Godnatt med er.