... att vara Minigris och samtidigt vara sjuk. Usch vilken hängig och gnällig kille vi haft här hemma idag. Tacka gudarna för farmor som haft storebror sedan igår eftermiddag och som behåller honom hos sig en natt till, för det hade aldrig funkat att ha honom hemma. Han hade klättrat på väggarna och använt lillebror som boxningssäck till slut.

Minigris sov som ett arsel inatt, vaknade jätteofta och släppte pruttar som luktade ond bråd död, typ. Runt 2-tiden någon gång gick han inte att söva om så jag tog upp honom, och det var då det kom - "floffloffloff klafs klafs". Typ. Vi snackar alltså diarréblöja, som rann över vid ena benet så blöjbytet fick kombineras med pyjamasbyte. Lyckligt nog var lilleman helt på det klara att det skulle sovas vidare efter blöjbytet, för han lät sig läggas igen helt utan gnäll och somnade på några minuter.
Resten av natten sov han också oroligt, men inte med lika frekventa uppvak.

Själv var jag tydligen helt klubbad i morse, för jag märkte inte när Minigris vaknade och hämtades av min hjälte till make. Klockan var då 7:20(hallå när sov ungen längre än till 6 sist?!), och han hade erbjudit Minigris vatten vilket han hade praktiskt taget HINKAT i sig. En full pipmugg liksom. Sedan hade de satt sig i soffan, och ungen hade somnat i makens knä och sovit en halvtimme.
När han vaknade hade han fått mer vatten och lite fruktpure, men var gnällig och dan, så maken som även han fortfarande är dålig i magen och orkeslös kom in till mig i sängen för lite avlastning. Minigris somnade bredvid mig och sov säkert en timme. Sedan upp igen för mer vatten och ett par små stavar formfranska. Jag försökte leka med honom, men han har inte orkat så mycket, så det blev ganska snabbt sängen igen. Jag tror aldrig han har sovit så mycket under en dag sim han gjort idag.

Under eftermiddagen har han stundtals varit väldigt ledsen. Jag tror att han har haft ont i magen. Ett tag var han så gnällig att det enda som hjälpte var att gå ut på tomten med honom och gå runt några varv. Det måste ha sett ut det, en unge i bara pyjamas och strumpor i mars. Jag har burit och burit och burit.
Alla de där "måstena" som jag tänkt avverka idag när ändå storsonen var på bortaplan har inte alls blivit av. Eller jo jag har kört en tvättmaskin och vattnat blommorna, men that's it.

Nu på kvällen blandade jag till en påse vätskeersättning vi hade i ett skåp som han fått ett par skedar av då och då, och jag hoppas verkligen att det hjälper till att återfå vätskebalansen i kroppen på honom så han får lite ordning på magen. Pruttarna har nu framåt kvällen börjat osa död igen, så jag kan nog räkna med ännu ett nattligt blöjbyte.

Usch vad det är jobbigt när barnen är sjuka, framför allt när de är så små att de inte kan berätta vad som är fel eller vad de vill. Mammahjärtat får sig en känga av att se dem så ynkliga.
Nu hoppas vi på en något bättre morgondag så att storebror kan få komma hem till mamma och pappa igen, för han saknar nog oss lika mycket som vi saknar honom.