... till lördag, är vad jag sysselsätter mig med om dagarna nu. Och bara för att jag längtar såpass så kommer ju Karma eller Murphy eller någon annan stolle komma och sätta käppar i hjulen. Typ bjuda på magsjuka eller något annat sattyg.
Vad som händer på lördag? Jo då förstår ni ska Herr och Fru Lind åka iväg på hotellvistelse på annan ort en natt, UTAN barnen. Heureka!
Fram till för bara någon vecka sedan har jag gått och velat och fånat mig angående det där att lämna iväg ungarna.

"- Minigris som sover så illa, hur ska det gå hos farmor och farfar som inte har någon spjälsäng? Och utan tassar? Hur ska han kunna gungas till sömns som han brukar? Och han är ju såå mammig, tänk om stackars farmor inte lyckas lugna ner honom vid eventuellt katastrofuppvak?"

"- Och storebror som är så less på lillebror som det är redan, ska vi inte ta med oss honom åtminstone? Han sover ju åtminstone hyfsat om nätterna. Så blir det inte lika jobbigt för farmor och farfar när de bara behöver ta hand om ett barn också"

Ja ni hör ju. Hönsmamman och mammasamvetet och allt det där.
Men nu har det vänt. Jag ser Fram emot att slippa ha barn med mig. Det är precis vad jag behöver, och det ska bli såå skönt att få sova en natt utan en Minigris i sängen bredvid som väcker mig varje timme.
Nu kommer jag ju säkerligen vakna stup i kvarten ändå av ren vana, men det kommer inte vara för att en bebis gnäller, jag kommer inte behöva kliva ur sängen av någon annan anledning än att möjligen behöva gå på toa. Fatta känslan!
Det är nog det jag skulle behöva göra oftare egentligen, unna mig Minigris-fria nätter. Antingen lämna Minigris i makens händer och ta med mig storebror och åka iväg och sova borta, alternativt lämna iväg Minigris så Han får sova borta. Så jag får återhämta lite förlorad sömn ibland.

Jaja, nu börjar vi i alla fall med lördagen. Släktträff på min sida norröver med 4-rättersmiddag och inackordering i stuga med 3 dubbelrum som vi ännu inte vet vilka vi kommer dela med. Det ska bli riktigt mysigt. Framför allt att få komma iväg bara maken och jag, och få lite barnfri tid. Den enda barnfria tiden vi får tillsammans annars är när vi åker och storhandlar och ungarna lämnas hos sina farföräldrar. Vi är såå värda detta, maken och jag!



En bild från tidigare idag. Minigris premiärsittning i sandlådan. Storebror passade givetvis på att hälla sand på lillebror.