... vad jag har mått sämst idag.
Dagen började hyfsat(om man bortser från lite pannknack, lite ryggont, lite magont och lite illamående...).
Jag tog mig upp, muggade, åt en macka och umgicks med familjen utan några större blessyrer. Orkade till och med steka plättar som sonen önskat till lunch. Tålamodet och humöret var väl kanske inte på fulldos med tanke på nämnda kroppsliga åkommor, men det var liksom hanterbart och möjligt att leva med.

Det var efter lunch det slog till. Magontet eskalerade och jag tappade både ork och livsgnista. Jag tänker misstänka att plättarna är boven i dramat här, att jag tillhör de som inte klarar mjölkprodukter tätt inpå magsjuka. För igår mådde jag ju, bortsett från lite blygsam feber, ganska hyfsat ändå.
Igår hade jag dock bara ett barn hemma då farmor tog med sig Minigrisen hem redan kvällen före då jag mådde aparsel. Så det är ju ingen omöjlighet att kroppen via någon psykisk impuls fick snedtändning av att må halvdant med två krävande ungar hemma. F-n vet. Men nu törs jag oavsett knappt titta åt en mjölkprodukt. Jag har för tusan inte ens kunnat stå/gå upprätt, och vid några tillfällen har jag inte varit långt ifrån att kasta upp. Bära runt på Minigris har halvt varit en omöjlighet då jag inte alls pallat någon form av tryck över magen. Låt säga att det varit en tuff eftermiddag/kväll.

Appropå Minigris så har han på bara någon dag eller två plötsligt fått för sig att bli en "stor kille" och rata allt vad "bebismat" heter. Så han har från och med idag börjat äta det vi äter. Bara sådär. Han äter fortfarande lite fruktpure och sin gröt, men allt annat "mos" vill han inte ha. Rätt skönt egentligen. Hoppas bara magen pallar.