Jag följer en blogg om en ung mammaledig tjej som kör LCHF-diet. Just LCHF är inget som någonsin intresserat mig, främst för att jag inte haft behov av att följa diet vad gäller viktnedgång. Dessutom är jag alldeles för förälskad i potatis :-p
Men så inatt, när jag under ett av Minigris prutt-uppvak låg med honom vid boobsen och läste just denna tjejs blogg, så hakade jag upp mig på något hon konstaterade om sin LCHF-diet = Hon fiser aldrig.

I egenskap av mamma till en pruttbebis är det väldigt lätt att haja till när man läser något sådant. Det är väldigt lätt att få för sig att man vill sätta ungen på LCHF, för tänk om han slutar prutta? Tänk vad skönt det skulle kunna bli.
Men så börjar man även fundera. Han ammar ju, och det jag äter får ju då även han i sig. Då måste ju jag Också köra LCHF. Jag som vill ha vill ha vill ha potatis...
Och LCHF handlar ju inte bara om strypt kolhydratintag, det handlar om högt fettintag också. Smör och grädde och sådant. Om jag förstått saken rätt. Jag är ju inte ett dugg insatt i ämnet så rätta mig gärna här. Jag och Minigris äter ju mjölkfritt... hur och vilket slags fett ska vi försöka få i oss då?

Sedan finns det ju en aspekt till, och det är att jag inte helt vill ta bort något glutenintag för honom. Jag vill inte riskera att han utvecklar känslighet mot gluten(om han nu inte redan är det?) i "onödan". Han kommer trots allt "utsättas" för glutenprodukter genom hela livet via mat på förskola/skola/hos kompisar etc.
Men kanske kan man dra ner på kolhydraterna så att han bara äter lite, men fortfarande får dem? För kolhydrater behöver kroppen trots allt, framför allt när man är liten och växer. Och kanske räcker det med vegetabiliska fetter och fet mat(exempelvis fet fisk) för att uppnå "HF-delen" i LCHF?
Micaela hjälp mig!