Jag var precis varit med om det mest märkliga...

Hörde storsonen röra sig i sin säng, och låg och lyssnade efter ljudet av de små fötterna mot plastmattan som jag får höra alla de nätter jag inte lyckas totalt sova mig igenom hans obligatoriska ankomst till vår säng.
Mycket riktigt kommer han insmygande och klättrar upp i sängen. Men han stannar vid fotändan och säger något ohörbart, innan han kliver ner från sängen igen och letar efter något på mitt nattduksbord.
"- Vad sade du, Linus?"
"- Vatten"

Jag sträcker mig efter den nappflaska med vatten som jag alltid har stående på golvet intill min säng just för tillfällen som detta, och ger honom den.
Han dricker en lång stund, räcker tillbaka flaskan och går sedan tillbaka till sitt rum.
Jag tänker att han nog ska hämta något av sina mjukisdjur som han brukar ha med sig när han kommer in till oss ibland. Men han kommer inte(!?).
Nu blir jag lite perplex och vet inte riktigt hur jag ska bete mig. Gick han och lade sig igen? Ska jag följa efter?
Jag bestämmer mig för att ligga kvar i sängen och invänta vidare aktivitet. Men det förblir tyst. I 5 minuter ligger jag där blick stilla, med gapande djävla fågelholksmun och lyssnar intensivt mot sonens rum. Dödstyst.

Till slut tar nyfikenheten över och jag bara Måste gå och titta. Kanske sitter han lika tyst i sin säng och bara väntar på att jag ska komma och lägga mig hos honom tills han somnar om?
Nä. Den underbara lilla varelsen ligger i sin säng, upptryckt mot fallbrädan, och sover lugnt och tyst...
That's a first!