I morgon går den av stapeln igen, grannbygdens egen nationaldag - Rimbo marknad. Den ska tydligen vara Sveriges största endagsmarknad. I lilla sketna Rimbo liksom, hur gick egentligen det till?
Det är årets händelse här ute. Fullt med folk och kilometerlånga rader med marknadsknallar.

I år skiter lilla familjen Lind i att åka dit. Maken jobbar(förmodligen till 17), och själv är jag inte ett dugg sugen på att knalla runt med två ungar, vare sig i syskonvagn eller dubbla vagnar. Framför allt inte med en halvåring som kommer ruttna på att ligga i en vagn och guppa.
Jag minns fortfarande vilket helvete det var att ha med sig Linus som dryga 2-månadersbebis, som dessutom hade magknip. Han skrek typ konstant i vagnen och var bara lugn om man bar honom. Jippie.
Dessutom har inte ungarna ut något av att gå omkring där när de fortfarande är såpass små.
För att inte tappa bort tvååringen bland allt folk måste han dras runt i vagn, och med vagn är man bara ivägen överallt. Och så träffar man folk man känner var 5:e meter och stannar och pratar, vilket tvååringen ruttnar på direkt. Och folk(som han inte känner) ska såklart även prata med honom, vilket brukar resultera i att han sjunker ihop i vagnen och glor ner i marken.

Nu kommer i och för sig tvååringen få gå på marknad i alla fall då hans farmor vill gå ett varv med honom, så hon kommer hit och hämtar honom i morgon. Minigris och jag stannar hemma.
Jag tycker normalt sett om att gå på marknaden, och om ett par år, när ungarna är lite större, ser jag fram emot att få gå bara vår lilla familj. Pojkarna, deras pappa och jag.
Vi kommer inte missa något i år. Det säljs samma skit varje år. Äckligt marknadsgodis(har aldrig gillat det), strumpor, t-shirts med tryck, korvar, munkar, vindspel, sockor, heliumballonger(som jag kan sätta en hundring på att tvååringen kommer komma hem med i morgon) osv osv.
Det enda jag kommer sakna med marknaden i morgon är langos och torkat renkött :-p