Vissa dagar biter man bara ihop och räknar ner. Andra undrar man var de tog vägen.
Idag blev Minigris 6 månader - hipp hipp!
Minigris är en frodig liten krabat som har lätt till leenden, men just nu även lika lätt till motsatsen. Han är lite av ett kaos just nu faktiskt. Bara sista 2 dagarna har han varit extremt gnällig och i stort sett bara velat amma och sova om vartannat(= inte så poppis hos tvååringen). Om han bara velat sova längre än 20 - 30 minuter åt gången...

Och kvällarna/nätterna ska vi inte tala om. Bara under första timmen från det att han somnat kan han vakna och gnälla alt vrålskrika hur många gånger som helst. Jag försöker, om det går, att vagga honom till sömns igen för att kvällarna/nätterna inte ska förvandlas till något sabla amningsmarathon. Men vi har en sovande tvååring att ta hänsyn till också, så ibland blir jag tvungen att köra in en tutte i munnen på Minigrisen till slut för att han inte ska väcka hela huset.
De där underbara 7-timmarssovningarna som han hade runt 2-3 månaders ålder har jag gett upp hoppet om att få återse för länge sedan.
Får han tutte blir han lugn och somnar om, och kan i bästa fall sova en 4 timmar åt gången. I bästa fall.

Min plan var ju att hoppa över allt i puréform och köra BLW(Baby Led Weaning) med Minigris, men då han inte haft bråttom med att lära sig greppa om saker ordentligt så har vi trots allt provat att ge honom gröt bara för att introducera lite gluten. Men gröten är han inte särskilt intresserad av. Däremot gillar han majskrokar och smörgåsrån, mest majskrokarna då de är lättast att hålla i. Detta tycker jag är positivt då han uppenbarligen helst vill smaka på saker själv, saker som innebär att han får "tugga" lite.
Dock saknar jag att inte ge katrinplommonpuré för hans mages skull. Men puréer vill vi undvika, det ska nog gå ändå. Han får väl suga på hela katrinplommon i stället :-p

Som sagt, ett halvår har förflutit sedan Minigris kom, och trots att det vissa dagar känts som att tiden aldrig ska gå, så har den flugit förbi med en jäkla fart. Vilket innebär att även min storkille blivit större. Honom skulle jag helst ha kvar just så som han är nu, sin tvåårstrots till trots, för han är ju såå sabla go.