collinus

Eller snusk och snusk, det är sexualundervisning för barn.

 

När jag var liten(någonstans mellan 6 - 9 år), fanns en bok på biblioteket som var mer spännande än någon av de andra böckerna, för den kändes liksom lite "förbjuden"(läs: det var pinsamt att ertappas med den). Det var en bok om hur barn blir till.

Den hade ganska utförliga bilder över allting, och man vågade ju liksom inte ta fram boken ur bibliotekshyllan och bara sätta sig och läsa den helt öppet. Nej, man stod vid hyllan och smygkikade när man var ensam i rummet. De gånger någon kom in i rummet när man stod där åkte boken tillbaka in i hyllan med en smäll, och ansiktet fylldes av en djupröd färg liknande en överkokt kräftas.

Jag minns att min mamma en gång kom in i rummet utan att jag märkte det, lutade sig fram över min axel och frågade vad jag läste. Jag höll på att dö. Det var såååå pinsamt. Tyckte jag då i alla fall. I dagens läge hade jag ju inte brytt mig. Men då... ojojoj vad jobbigt det var.

Mamma i sin tur tyckte nog inte att det var konstigt alls, man befann sig ju i åldern då man precis fått veta hur barn blir till, och det var ju spännande. Och konstigt. Och lite äckligt :-p

 

Jag minns för övrigt exakt hur jag fick informationen. Hur min stackars pappa drog hela harangen för mig när jag en dag frågade hur bebisar blir till. Och jag minns precis hur jobbigt han tyckte att det var, för det syntes så väl på honom. Hela ansiktet utstrålade obekvämlighet på honom. Tänk att man kunde se sådant på folk redan vid så ung ålder? Nu minns jag i och för sig inte exakt hur gammal jag var, men jag tror att jag var 6 år. För senare samma dag berättade jag vidare min nyvunna kunskap till en yngre killkompis när vi lekte i trädkojan som min bror byggt. och jag minns exakt kompisens respons på den nya informationen:

"- Ska vi prova?".

Haha, klockren kommetar från en pojke på typ 4(?) år. Boys will be boys ;-p

 

För att återgå till boken jag talade om, så hette den "Per, Ida & Minimum". Och jag fick mig en rejäl tripp ner längs "Memory lane" när jag en dag skulle lämna barnet hos sin farmor och får se just Den boken ligga i en soffa bland några andra böcker. jag fullkomligt kastade mig över boken och drömde mig tillbaka till besöken på biblioteket när jag stod och smygtittade på bilderna.

Pappan hade med sig boken hem när han hämtat barnet hos farmor samma kväll, och barnet tycker att den är jättespännande. Fast han är ju inte så intresserad av själva sexualinformationen, utan han sitter och pekar på pappans snopp. Sedan ska han titta på mamman, för hon har ju ingen, och det tycker han är ganska konstigt som det verkar.

Vi brukar bli beordrade att dra ner byxorna här hemma så att han kan inspektera våra stackars könsorgan ingående. Och vad gör man? Ungen vill ju titta, och han ska ju vid något tillfälle lära sig att pojkar har snopp, och flickor har... ja, vad har flickor? Kärt barn har ju många namn, men Vi har valt att använda oss av det rätt snälla namnet "snippa"(när jag var liten hette den "kurran", i alla fall hemma hos mig, men den benämningen har jag inte hört på år och dar, så ungen lär väl bli mobbad om han slänger ur sig det i framtiden :-p).