... ge mig elchocker, piskslag, fimpa cigaretten på mitt skinn, tjära och fjädra mig och bär mig på en stock genom Rimbo centrum, men snälla, utsätt mig icke för denna hemska prövning... snälla tvinga mig inte igenom en hel sommar Utan färskpotatis. Jag kan liksom lika gärna dö i så fall.

Jordgubbar kan jag leva utan även om det är ett av de stora svaren på Sommar.
Lök kan jag leva utan även om det är förbaskat gott med rödlök i sallad, och hackad lök till tacos.
Bönor äter jag knappt i alla fall.
Kål av olika slag klarar jag mig också utan utan att gå under.
Men färskpotatis... av allt Minigrisen kan gå och bli extra magknipig av, så var han tvungen att "välja" just färskpotatis, typ det godaste som finns.

Jo, till min bedrövade, innerliga sorg, misstänker vi att ungen är känslig mot just färskpotatis, då han blivit extra knipig i magen vid just två tillfällen då jag ätit färskpotatis dagen före.
Fan fan fan FAN. Pardon my french, som det så "fint" heter.

Det här är ren skär terror, kan ni förstå det? Rena rama mamma-plågeriet. Ett uppbådande för Ännu fler gråa hår, och ungen är inte ens tonåring än.
Näe, det här är taskigt. Vem och vad har jag gjort för ont för att i min tur förtjäna sådan ondska??!