... som små barn som väntar på julafton på del 2 av "Det som ingen berättade" nu bara. Jag vet inte när den kommer, annat än att den kommer när jag har lite mera ork och tid.
Min fina sambos semester tog slut i fredags, vilket i mitt fall innebär att jag nu har ensamt ansvar för båda ungarna om dagarna när han är på jobbet. Och det är minst sagt krävande. Linus gillar inte alls att Casper kräver så mycket av min uppmärksamhet och har under vissa stunder visat en lite mer aggressiv sida gentemot sin lillebror. Inte så att jag känner oro eller så, men man får vara lite mer uppmärksam och beredd på vissa tjuvnyp.
Att söva Linus för middagsvila är det som är svårast, då det finns en unge till som kan spoliera sövandet med eventuellt skrik. Måndag och tisdag har jag lyckats med nöd och näppe. Tisdag eftermiddag lämnades Linus hos sina farföräldrar för övernattning då han skulle få följa med dem och åka Eckeröfärjan idag. "-Toor båt" :-p
I morgon vankas ännu en middagsvila och jag bönar och ber till diverse högre väsen att lillebror lyckats somna lagom till det är dags att storebror ska sova.

Del 2 får som sagt komma en annan dag, när jag orkar lägga ner lite mer tanke och energi på det. Men Nu ska jag sova.