Vissa dagar undrar man om man är galen som inte tappar förståndet när ungarna kaosar på ett eller annat sätt.
När storebror exempelvis går och rycker både napp och tigersnutte från sovande lilkebror så att han vaknar.
Eller när lillebror började kaosa vid amning på samma sätt som hans storebror gjort före honom, genom att snutta ett par minuter och sedan spänna sig bakåt och skrika. Det är en mindre rolig egenhet. Linus höll på så en period i ungefär samma ålder, och det är minst sagt drygt, framför allt när man som jag egentligen inte tycker att det är jättekul att sitta och amma bland folk, oavsett vilka det är. Inte för att jag tycker att det är pinsamt eller så, men jag gillar bara inte att ha folk som sitter och glor när jag ammar, framför allt inte när ungarna betett sig på det här viset. Då går jag gärna undan till en enskild vrå där jag får vara ifred.

När storebror ska böeja kasta gafflar och skedar runt sig vid matbordet kan man också bli smått galen. Eller när han ska gå bärsärkagång i soffan och slita ner allt som ligger på den på golvet.
Eller när han vägrar ligga still och låta sig komma till ro vid kvällsläggningarna, och i stället ska klättra och klänga, prata och sjunga och försöka trycka in fingrarna i ögonen och näsan på en. Eller försöka lura bort en från sängen genom att säga att han är snorig eller vill ha vatten eller vill ha strumpor, bara för att själv kunna smita ur sängen när man går för att hämta något åt honom(och nej, vi går inte på de trixen längre).

Värst av allt är dock lillebrors kvällskaos, vilket innebär skrik och gap om man inte går runt och bär på honom i diverse olika ställningar. Det är ju lagom kul när storebror ska försöka nattas samtidigt. Särskilt de kvällar storebror tar extra lång tid att söva så att den stackars sambon håller på att gå upp i limningen ute i vardagsrummet/hallen/köket/varhannubefinnersig med den kaosiga bebisen.
Jag vet hur det är, senast idag hade ungen ett kaosryck under eftermiddagen då jag fick gå runt och bära i en timme samtidigt som jag hade en uttråkad storebror rännande runt fötterna. Hade inte ungen krävt miba tuttar var 3:e timme hade jag lämnat sambon ensam med båda ungarna under en dag så att han fick prova på det själv. Moahahaha :-p

Nä, det här med ungar är verkligen inte min grej, men vad gör man inte för den man älskar? Jo man riskerar ett liv i tvångströja på sluten anstalt ;)