collinus

Igår vaknade lilla familjen runt 07:30 och klev upp och åt frukost och mös tillsammans framför TV:n.

 

Vadå, trodde ni på det? Har man en Linus i huset är mysa det absolut sista man får göra när man vaknat.

Ungen myser när han håller på att vakna. Då är han det mysigaste som finns och ligger och klappar mig på armen och i ansiktet, kramas och pillar mig i ansiktet. Men det är innan han ens slagit upp ögonen. Så fort gluggarna åkt upp är det full rulle raketköttbulle som gäller.

"- Mamma då lum!"(mamma gå till Linus rum).

Playtajm. Puh.

Då ska det lekas med bilarna på hans bilmatta, som han egentligen inte riktigt fattat grejen med än. Eller, han kör bilarna på mattan, men han håller sig inte på de utmärkta vägarna över huvud taget. Han kör sina bilar rakt över hus, sjöar och rondeller.

Efter ett tag brukar man kunna locka iväg honom till frukosten genom att locka med soppa(nypon el blåbär). Det brukar även serveras yoghurt.  Yoghurten slevar han i sig flera skedar av, smörgåsarna får(om man har tur) i alla fall pålägget uppätet, men själva brödet blir kvar. I övrigt äter ungen rätt kasst om morgnarna. Han äter extra kasst över lag just nu, men jag tror att de kommande hörntänderna har mycket med det att göra, så jag låter ungen hållas. Äter han inte får han vara hungrig helt enkelt.

 

Efter lite mer lek efter frukost(som i barnets fall denna dag enbart innebar 2,5 mugg nyponsoppa), blöjbyte och "påklädning", satte pappan barnet i bilen och lämnade honom hos sin farmor och farfar. Farfar hinner ju knappt träffa ungen de dagar han är hos farmor eftersom farfar jobbar om dagarna, så han ville också få lite Linus-tid. Och eftersom vi helst vill få Minigrisens rum hyfsat färdigt innan den ploppar ut, så såg vi detta som ett utmärkt tillfälle att få lite gjort.

Vad gör ungen när de har knappt 2km kvar hem till farmor och farfar? Jo han kaskadspyr upp all nyponsoppan över hela sig själv, halva bilsätet och pappas arm... Jaha, har vi magsjuka på halsen nu, tänkte pappan. Men barnet som verkat pigg och kry hela morgonen, som inte känns febrig eller någonting, lämnades faktiskt kvar hos sina farföräldrar i alla fall. För modligen blev han "bara" åksjuk, och med enbart nyposoppa i magen slog det väl över lite.

Mycket riktigt åt ungen utan att få upp något på hela dagen. Och vi(läs: sambon) här hemma hann få upp gipsskivan för "hålet" i väggen i Minigris rum, samt röja ur lite mer grejer.

 

Själv hann jag skura toaletterna, laga ett par barnböcker, plocka lite och damsuga hela huset(äntligen!). Dock var dammsugningen lite överkurs. Jag skulle ha slutat efter 2 rum förmodligen, men jag ville ju få hela huset dammsuget för första gången på hur sabla länge som helst när jag ändå var igång. Men ryggslutet och höftpartiet blev asförbannade på mig efteråt. På kvällen när jag skulle natta barnet höll jag knappt på att kunna ta mig ur hans säng utan att skrika rakt ut. Och självklart skulle barnet ha vällingpåfyllning TVÅ gånger, samt tappa nappen på golvet så jag var tvungen att ta mig ur sängen 3 gånger. 

Stå, sitta och ligga gick bra, men resa sig... big no-no.

När barnet somnat(efter en dryg timmes nattande) och jag slagit mig ner i soffan, kom världens bästa sambo med Helosantuben(i brist på massageolja) i högsta hugg och gav kotorna en rejäl omgång. Idag är jag öm och mör precis som om jag skulle ha druttat på ändan, men jag har inte sådär ont som jag hade igår, jag är bara massage-öm. Tack tack TACK älskling!