Verkligen verkligen verkligen vill inte tillbaka till jobbet i juni. Det ska bli förbaskat skönt att få komma hemifrån och göra något annat om dagarna under en hel månad, men inte just där.

Jag var ju iväg till jobbet idag för att närvara vid avtackningen av en kär kollega. Det är 2:a avtackningen jag varit med om på min nuvarande arbetsplats, och förra gången(för 2 år sedan, kan det ha varit det?), så tackades den dåvarande arbetskollegan av med smörgåstårta. Jag hade ju därför tänkt att smörgåstårtan skulle få agera lunch idag. Men det bjöds inte på någon smörgåstårta, det bjöds på prinsesstårta(och en annan sort till som jag inte smakade på). Efter typ 40 år på en och samma arbetsplats, har man inte förtjänat något liite mer påkostat än prinsesstårta? Jag trodde inte det var sant när jag såg spektaklet.
Kollegan fick i alla fall en fin blomkvast och ett par paket(som han tog hem för att öppna hemma). Och så var det en representant från fackförbundet där som han fick kuvert med någon form av presentkort i.

När den förra kollegan avtackades hade vi i personalen skramlat till en egen present från oss(grannkontoret i Märsta kan ha varit med på den också), men den här gången hade ingen skramling blivit av alls.
Så har det varit med det mesta på senare tid.
Förr skramlades det när folk fyllde jämnt, när folk gifte sig, när folk fick barn, när folk slutade, etc. Senaste 1-2 åren har det inte skramlats till någonting. Den goda sammanhållningen på jobbet är som bortblåst, och det råder mer eller mindre bitsk och bitter stämning på jobbet var och varannan dag. Detta kan väl främst bero på att alla omorganiseringar och all extra arbetsbelastning på oss har gjort att vi blivit för stressade och trötta för att ha tid med varandra längre. Kollega efter kollega har lämnat kontoret för nya jobb eeller utbildning, för att de inte orkat längre. För att de inte trivts.
Kollegan som avtackades idag, har gått i förtidspension. Hans hjärta och tillkommande astma har inte pallat stressen, så han har spenderat mer tid hemma med sjuksskrivning, än han haft arbetade dagar senaste året. Han såg verkligen fram emot den här pensioneringen, och jag har hans fulla förståelse. Jag önskar Jag kunnde gå i förtidspension :-p

Det förta jag gjorde när jag kom hem idag var att sätta mig vid datorn och kolla Platsbanken. Och det kommer jag fortsätta med tills jag hittar något jag kan tänka mig att söka, som jag faktiskt kan tänkas vara kvalificerad för. Om inte annat får väl även Jag börja fundera på att omskola mig och plugga. Vad f-n det nu skulle vara för något. Men stanna kvar på mitt jobb och gneta sönder mig i flera år när det ser ut som det gör nu, är det inte värt. Inte någonstans. Då flippar jag hellre burgare på Donken.