Det där med mat alltså... jag blir inte klok på ungen ibland. Idag skulle han få fiskbullar till middag. Det var några dagar sedan han fick det sist, så jag tyckte inte att han borde ha ledsnat på det än. Och han har ju gillat det innan. Åt ungen fiskbullar idag? Svar: Nej. Han smakade inte ens på dem, utan de åkte raka vägen ner på golvet. Jag vet inte om de färgmässigt påminner för mycket om makaroner och potatis kanske, eftersom han inte ens provade att stoppa dem i munnen.
Det slutade med att han fick sylta i stället. Dock verkar han ha lagt till sig med en ny egenhet när han äter. Lägger man fram 2 bitar sylta, tar han den första och slänger den på golvet, och stoppar den andra i munnen. Varje gång. Lägger man bara fram 1 bit i taget stoppar han dem i munnen. Skum unge.

Två skivor sylta tror jag han petade i sig, och jag fick i honom ett par skedar fruktpuré innan han ratade det också. Avslutade med 3-4 päronskivor, vilket han fick smaka för första gången i förmiddags, och det var poppis. Lättuggat och gott. Tyvärr får han ju inte mycket till bukfylla av det då det mest bara består av vatten, men i alla fall. Menne... blir man lös i magen av päron? För det blev han nämligen lite senare på kvällen. Eller kan de bli det i samband med förkylning? 

Måste även säga att 9-månadersbebisar inte är speciellt kul, faktiskt. Söta att se på, men ena riktiga gnällpellar. I alla fall min unge. Den där förbaskade separationsfasen visar sig på så sätt att han plötsligt från ingenstans kan bli skogstokig om jag går iväg, om så bara ett par meter. Han hänger efter och gnäller, böjer sig bakåt och sätter upp armarna mot huvudet. Försöker greppa tag i mitt ben, men böjer man sig ner för att gulla och kramas så blir han bara ännu argare och slänger sig bakåt och protesterar högljutt. Inget duger, liksom.
Tar man upp honom och går omkring går det an ett tag, men sedan vill han överallt och ingenstans och sitter mest och ålar omkring i famnen på en. Och helt plötsligt har han glömt hur grinig han var och kan sättas i sin gåstol och så far han iväg. Helknasigt.

Han har inte alls samma tålamod hemma heller, utan ledsnar mycket fortare på sin gåstol, på att vara på golvet, på att sitta i matstolen etc etc. Det ultimata vore att åka iväg med honom varje dag och hitta på saker för att aktivera så både Linus och jag själv slipper få psykbryt på tillvaron, men jag vill inte sätta mig i Peggy längre. Höger frambroms är verkligen helt slut, och det är rent ut sagt PINSAMT att åka runt i henne. För nu låter det inte bara när man bromsar, det låter HELA TIDEN.
Inifrån bilen låter det som att det skrapar(vilket det gör då den icke existerande bromsen ligger och sliter direkt på bromsskivan). Utifrån tjuter det.
Bromsarna skulle behöva bytas NU, men det är ju det där med pengar. Man har dem aldrig när man är i behov av dem. Jag har råd att köpa bromsar till framhjulen, men inte alla 4, vilket var tanken från början. Men nu får jag nog tänka om och kanske satsa på enbart frambromsarna bara för att få det gjort så fort som möjligt så vi faktiskt kan använda bilen. Men jag ska ha tid att ta mig till Biltema också, vilket förutsätter att Passaten är ledig. Och brorsan ska ha tid att hjälpa mig byta. Vi får se hur det går och blir, helt enkelt.

NU däremot, ska jag ta mig en 3,5:a och slappa i soffan en stund innan sänggång.



Slog på stort och badade barnet nu på kvällen fast jag är själv
hemma. Föredrar annars att göra sådant när vi kan hjälpas åt, det
är skönast så.


Plaska e kul


Enough! Jag är för farao naken! Sabla paparazzimorsa...