...bloggandet har inte varit lika frekvent som vanligt sista dagarna. Inte för att kanske så många har lagt märke till det, men ändå. Det brukar alltid finnas någon individ därute som "stör sig" på att inte få läsa lika mycket som "hen" brukar.
Det är nämligen så att jag har lite ont om möjlighet till sånt numer. Jag har nämligen fått ett plåster. Eller fotboja. Eller igel. Eller fästing. Eller brutalus mammus grisus. Kärt barn har många namn, och vårt barn heter Linus.
Jojo, han är übermammig just nu. Ska upp till mig JÄMT. Men inte för att kramas och gosa och mysa och sånt trevligt, utan bäras runt. Hit och dit, fram och tillbaka. Titta på det ena, känna på det andra. Vrida på sig och åla och slingra som en orm så man näst intill tappar taget om ungen ibland.
Upp i famnen, ner mot golvet. Men absolut inte sitta på golvet, nepp då blir det oljud. Ska vara i famnen men på golvet på samma gång, fast ändå inte. Vill allt på en gång och samtidigt ingenting. Vet inte alls vad han själv vill eller varför. Hänger ni med?

Sitta hos sin pappa vill han Inte om jag befinner mig i samma rum. Nej då är det "nenemamamamamamamma" konstant. Lämnar jag däremot rummet, "glömmer han bort" mig efter ett par minuter och är hur glad som helst hos sin pappa. Sticker jag in huvudet i samma rum igen blir det "nenenemammammamm" igen och armar som sträcks mot mig.
På ett sätt lite sött, såklart. Men i de flesta avseenden förbannat tröttsamt, för nu kan jag liksom inte göra någonting längre.
Förut kunde han sitta själv på golvet en stund, gå runt i sin gåstol etc medan jag kunde göra annat. Det går fetbort nu. Vill jag få något gjort, får jag antingen gå Ut och utföra trädgårdsarbete så han inte ser mig. Eller göra saker när han sover, men då vill jag ju få en chans att själv sätta mig ner och bara slappa en stund, när jag äntligen slipper konka runt på 11kg viljestark gnällspik.

Nu sover han eftermiddag, så nu passade jag på att få detta nedskrivet. Men han har sovit drygt en timme så snart är jag väl fast igen, bäst att hinna med ett toalettbesök, leta upp en ny snus och kanske kasta i sig en riskaka innan fotbojan är på igen :-p

*Jag hann inte alls skriva klart det här inlägget. Eller, jag hann inte publicera det i alla fall, för barnet vaknade och sedan dess har det varit full rulle som vanligt. Nu ska jag i stället göra det gamla vanliga - plocka fritt golvet från leksaker så man slipper trampa sönder foten på en del av NinkeNonken, alternativt snubbla omkull på en av alla stapelmuggar som barnet så duktigt kastat över hela vardagsrumsgolvet. Sånt är lätt hänt när mörkret faller och man mitt i kvällströttheten är på väg från soffan in till sovrummet.