... någon som är sugen på grillad katt? Du får avliva, slakta och stycka den själv. Bortskänkes mot avhämtning. Eller, jag skänker gärna bort den OCH levererar den, bara jag blir av med den.

Den är lite speciell. Har nog en bokstavskombination eller två. Alternativt några kromosomer för mycket. Kanske har den en kvarts åsna i sig? Den är född i stallet och fruktansvärt envis när det kommer till att tigga(läs: sno) mat i köket. Inte ens vattensprutan avskräcker. Inte i längden i alla fall. Katten blir blöt vid nästan varje måltid vi äter, men sittar där i dörröppningen och glor efter 30 sekunder igen, beredd att kasta sig efter minsta lilla köttliknande produkt som kan tänkas råka hamna på golvet(sedan barnet började äta med oss vid matbordet blev det ju rena buffén för kattdjäveln).

Han kan vara ganska gosig och kelen, men bara om du heter Stefan och har haft honom sedan kattungestadiet. Då är han din b*tch för all framtid. Heter du Inte Stefan och har haft honom sedan han var kattunge kan han få för sig att morra åt dig om han är på dåligt humör. Vilket han är lite då och då. I alla fall om du är katt och heter Siri. Då kommer han garanterat morra åt dig. Kanske till och med fräsa litegrann, och försöka bita dig över ryggen när du går förbi.
Är du å andra sidan en helt vanlig människa försöker han undvika dig så diskret som möjligt, men lyckas du "ta honom på sängen", så att säga, så kan han nosa lite på dig och faktiskt sitta kvar och låta sig klappas. Jodå, fullkomligt osocial är han inte. Han är bara lite... speciell, som sagt.

Och behöver du någon som kan väcka ditt barn efter 30 minuters eftermiddagsvila så är han the cat to own. Det är just därför han ligger i bortskänkningsriskzonen idag.
Helvetes djävla katt. Alltid alltid ALLTID när barnet sover ska kattfan få ett sådant där "ryck" och börja galoppera fram och tillbaka i huset, försöka brottas med Siri, eller som idag - dundra in i barnets rum, hoppa upp på hyllorna och stå där och jama som en djävla idiot. Just idag passade det inte så bra. Just idag sov barnet bara 30 minuter på förmiddagen, så ytterligare 30 minuter på eftermiddagen var INTE okej.
Djävla djävla katt. Tur för honom att jag lyckades söva om ungen i min säng till slut(för i sin egen vägrade han). I vilken vi somnade båda två. Och sov alldels för länge. Och ute i soffan sov sambon.

Menne... ni kan ju fundera på om ni är sugna på en garanterat efterbliven kissekatt som garanterat kommer ge er ett och annat huvudbry. Till nästa gång jag vill vrida nacken av honom. och jag lovar, det kommer komma Minst 98 sådana tillfällen till.



Neo - inte som alla andra