Idag vaknade jag upp med huvudvärk och täppt näsa. Yee-haaw!
Jodå, barnets förkylning drabbade även mig, fast det var ju flera dagar sedan i och för sig, men den går liksom upp och ner i vågor, både på mig och barnet. Det kan gå nästan en hel dag utan att snorigheten märks av på någon av oss, och sedan plötsligt hänger det långa snorsträngar ur näsorna på oss. Ge oss varsin stråke så kan vi spela upp en symfoni!

Ute är det grått och trist, och jag vet inte alls vad vi ska hitta på idag. Vi behöver ju egentligen ta oss ut och hitta på något för att vi inte ska gå varandra på nerverna(läs: för att inte barnet ska gå Mig på nerverna med sitt gnäll), men idag har jag inte lust till någonting känner jag. Huvudet mår bajs, och det sista jag är sugen på är att ta mig ut i verkligheten och typ försöka vara Social eller något annat sådant tokigt.
Idag är det onsdag, och då är Kyrkis öppet, vilket vi inte inte varit till på länge nu. Dels för att vi varit upptagna med annat, dels för att vi varit utan körduglig bil, och dels för att Jag inte känt för det när vi väl Haft möjlighet.
Idag har vi både körduglig bil och möjlighet, men min kropp vill inte. Huvudvärk och smått illamående(förmodligen för att jag inte haft möjligheten att äta någon frukost pga krävande barn) bäddar liksom inte direkt för en fröjdefull stund bland massa ungar och mammor. Och våra snoriga näsor gör vi nog bäst i att lämna hemma, även om barnet varit förkyld sedan förra måndagen och förmodligen inte smittar längre. Jag smittar nog inte heller, men man vet ju aldrig.

Lite kul det där ändå, hur man försöker undvika att åka på förkylningar och annat sådant när barnen är såhär små. Det har väl visserligen sin förklaring i att det är så mycket svårare att veta vad man ska göra för att hjälpa och lindra, när man inte kan fråga barnet vad som är jobbigt. Och rensa en snorig bebisnäsa görs ju inte i en handvändning direkt. Bara nässprayen har sista dagarna blivit en skrikig kamp då barnet inte Alls vill hålla huvudet stilla. Det som gick så bra förut... och näsfridan(sugen) ska vi inte tala om...och jag förstår honom, det måste ju kännas jätteäckligt.
När han blir äldre sedan kommer man väl med glädje bjuda in sig själv på lekdejt hos kompisar med vattkoppor och annat bara för att få den delen avklarad :-p

Nu ligger barnet i sin vagn och förmiddagssover, och jag sitter här och klurar på hur jag ska lägga upp vilorna idag. Ska jag väcka honom efter en halvtimme? Eller kanske 45 min? Det är ju så sköööönt när han sover länge och jag får andas och rå mig själv lite, och gå och kissa utan publik och plocka undan det där som stått framme och... ja, ni vet. Bara ha det lugnt och skönt utan bebispip framför TV:n/datorn. Ta något att äta! Visst f-n, jag har ju inte fått frukost! Mot kylskåpet!