collinus

Det känns rätt sjukt egentligen. Jag har gått och tänkt i huvudet "glöm inte mors dag, glöm inte mors dag, glöm inte att köpa något". Men tanken har aldrig slagit mig att jag är mamma själv. Så jag blev rätt förvånad när jag efter dagens storhandling plötsligt hittade en chokladask och ett kuvert med skraplotter på köksbordet mitt bland all upplockad mat, som var till Mig! En ask med chokladhjärtan. Och ett gäng lotter(som jag vann 50kr på). Från min lilla bebis. Gos!

När jag tänker på min egen mamma, tänker jag på en lugn, snäll och avslappnad mamma. En mamma som valde att verkligen vara mamma på riktigt. Hon skaffade inte barn för att lämna dem på dagis efter ett år. Nej, hon var mamma/hemmafru från det att min bror föddes 1971, till 1987 då jag själv började i skolan. Jag har med andra ord aldrig gått på dagis. Jag tror inte ens att det Fanns något dagis i min hemort när jag var liten, däremot fanns det dagmammor. Jag gick hos dagmamma efter skolan när min egen mamma började jobba igen.
För att träffa andra mammor och barn gick vi i stället på "Kladdis" en gång i veckan, öppna förskolan, biblioteket och sådana saker.
Och så spenderade vi mycken tid hos min mormor i hennes lanthandel. Mamma brukade hjälpa till i affären lite då och då, och hade oftast mig med sig. Någon gång ibland brukade jag få vara hos en dagmamma i mormors by, men oftast var jag med i affären. 


Såhär ser den gamla affärslokalen ut idag. Tom, färglös och
outnyttjad. Lite sorgligt.

Jag har mycket fina minnen därifrån. Minnen av riktiga byoriginal. Som den näst intill blinda gamla farbrorn som cyklade på landsvägen till affären, sin bristande syn till trots. Han visste att han höll sig på vägen genom att titta på strecken längs vägrenen. Och han skulle köpa fläsk. Riktigt fett fläsk skulle det vara, med mer fett än fläsk i, i stort sett.
"- Se om du kan skära till en bit me lite mer fett idag, den var lite torr sist"
Min mormor tog även emot beställningar från äldre byinnevånare som hade svårt att ta sig till affären själva då de bodde långt in på slingriga små grusvägar i skogen. De beställningarna körde hon sedan ut på helgerna med "Tjorven"(en gammal DAF Tjorven), som såg ut ungefär såhär:



Jag tyckte det var jättekul att åka med mormor när hon körde ut varor till alla tanter och farbröder. Och jag tyckte jättemycket om att vara med henne i affären och "hjälpa till". Jag var förmodligen mer i vägen, än någon hjälp :-p Men min mormor var snäll och gav aldrig sken av det. Inte vad jag minns, i alla fall. Min mormor var en kanontant, och jag tänker på henne ofta.

Men nu var det ju min mamma jag skulle prata om. Min fina, snälla mamma som alltid funnits där för mig. Som skällt på mig när jag gjort något dumt, som tröstat mig när jag varit ledsen, som hjälpt mig ur knipor(en "liten" ekonomisk katastrof som höll på att få mig vräkt ur min lägenhet i Upplands Väsby), som förlorat ett barn men ändå lyckats ta sig igenom smärtsam sorg och tagit hand om mig om min bror på bästa tänkbara sätt.
Idag vill jag ta tillfället i akt att tacka min fina mamma. Världens bästa mamma. Världens snällaste Doris. Man gör inte det så ofta som man borde eller skulle vilja, så Tack, kära mamma, för att du finns och alltid funnits där :)