Har precis avslutat lunch tillsammans med barnet. Barnet fick nygjord, hemmagjord köttfärsås m pasta. Stavmixat guck med andra ord. Eftersom han matkrånglar till och från så kör jag nästan bara på sådant som han alltid tyckt om, och just hemmagjord köttfärsås är en sådan sak.
Nestlés köttfärssås går också bra, medan Sempers inte gav några större hurrarop, vilket inte är så konstigt då den mest smakar morot. Barnet är inte överförtjust i morot. Och vem vill ha köttfärssås som mest smakar morot över lag? Inte konstigt att han kinkar.

Själv åt jag en salig röra av hälften rester(köttfärsröra m hackad smörgåsgurka - och rödbetor i), hälften äggröra. Röran äts med störst fördel tillsammans med kokt potatis, men jag orkade inte vänta på kokande potatisar så jag valde ägg i stället. Dessutom tänkte jag att barnet kunde få lite att pilla med när matintresset avtar då han inte smakat ägg tidigare.

Och visst pillade han. Massa pill, faktiskt. Han började med en stor klump som han knöt handen runt, för att sedan öppna och stänga handen kontinuerligt så smöret de stekts i klämdes ut. Efter en stund släppte han sin äggklump och började plocka med den. Och plocka. Och plocka, tills det till slut låg massa småspint över hela stolsbrickan. Och i knät. Och på golvet.
Inte en enda bit stoppade han i munnen. Han stoppar bara större saker i munnen, men sådant där smått pillar han bara med. Det slutade med att jag fick stoppa i honom några bitar själv, och det var varken rysningar av obehag eller fågelmun gapande efter mer. Det gick att äta, men där stannade det, liksom.

Av någon anledning verkar det gå bättre att äta mat när pappa ger, vilket är rätt typiskt då de flesta måltider ges av mig eftersom pappa jobbar.

Nu står barnet gömt bakom vagnen, i sin gåstol, och bajsar, för övrigt.



Resultatet av dagens äggröreprovsmakning. Det ligger minst
lika mycket till Under stolen.