collinus

Vaknade av att barnet låg och sprattlade bredvid mig(jo, hans nätter startar i spjälsängen, och avslutas i min säng när jag är för trött för att lyfta tillbaka honom efter amning. Vilket jag är typ jämt :-p), dags att gå upp! Tittade ut genom fönstret och såg att det minsann snöar igen! Yee-haw! Eller inte.

De som känner mig vet att jag alltid gillat vinter och snö. Jag tycker det är jättemysigt. Men just den här vintern har jag plötsligt fått lite motstridiga känslor inför snö. Jag vet inte om det kan bero på att förra vintern var så brutalt full av snö och snöskottning, att jag ledsnat på den. Baksidan med att skaffa hus.
Eller om det beror på att vi nu har en liten hemma, och att det är mycket svårare att få möjlighet att skotta. Och skotta vill man gärna göra så ofta som möjligt när det väl snöar mycket, så att man inte behöver skotta bort mer än ett fåtal centimeter snö åt gången. Kan kännas lite tröstlöst de gånger det brutalsnöar, man går ut och skottar, och det ligger lika mycket snö till där man började skotta när man gick ut... Men som sagt, man tackar sig själv efteråt när man bara behöver skotta bort ett 2-3 centimeterslager, i stället för de kanske hela 2 decimeter det kommit allt som allt.

Snön är väldigt mysig att titta ut på inifrån i alla fall. Och jag tycker fortfarande att det är helt makalöst mysigt att promenera när det faller sådär riktigt stoora flingor sådär riktigt sakta. Det är livskvalitet på något vis. Och allt blir ju så mycket ljusare såhär mitt i mörka vintern. Lättare att få syn på vilt ute på vägarna också, med den vita snön som bakgrund.
Så jo, jag gillar fortfarande vintern. När det har snöat färdigt liksom, vilket jag tycker att det kan göra nu. Nu ligger det ett fint lager snö på marken som gott och väl kan få ligga kvar där UTAN att det kommer mer snö. Så kan det få smälta bort i början av april.