collinus

Livet i byhålan med barn och katter

Radhusbiffen dårå

Kategori: Linus utveckling

Barnet har ju krånglat med maten igen sista tiden, och vill inte ha burkmat alls, i stort sett. Man har lyckats peta i honom lite vid något enstaka tillfälle, men han äter inte ens i närheten av så mycket som han gjorde förr. Han vill i stället smaka på det Vi har på våra tallrikar. Han tycker det är jätteroligt att pilla med egna bitar av olika saker, och smakar gärna på det vi sticker fram till honom.
På senare tid har han börjat få banan som den är i stället för mosad, då han inte alls vill ha något som sticks fram med sked(förutom gröten, den äter han fortfarande som vanligt). Jag håller dock i bananen då han gärna vill bita av alldeles för stora bitar som han sedan sitter och hulkar på. Han tycker i alla fall att det är jättekul att bita av den själv, och banan gillar han.

Igår blev det blodpudding till middag, och det är ju både lättuggat och lätt att fördela i bra bitar, så vi skippade helt och hållet att försöka med någon burkmat, utan gav honom blodpudding i en tallrik att pilla med själv. Han var eld och lågor när han satt där och pillade, petade och slängde blodpudding runtomkring sig. Varje gång han stoppade en bit i munnen applåderade vi och gav massa beröm. Man känner sig som en mupp som sitter där och klappar händerna, men allt bra ska uppmuntras så att han förhoppningsvis fortsätter.
Nu hamnade det ju mer mat på golvet än i munnen, men det är inget ovanligt :-p
Vi satt och gav honom bitar lite då och då också så att han verkligen skulle få något i sig, och blodpuddning verkade gå hem, så det blir rester till lunch idag också.

Nu har han dessutom börjat koncentrera sig lite mer på att försöka få till pincettgrepp om det han vill plocka upp. Innan greppade han tag om maten med hela handen, och då fick han ju inget i munnen när han försökte smaka på det eftersom det låg gömt i näven. Nu sitter han verkligen och koncentrerar sig, lugnt, sakta och försiktigt, och lyckas då och då få upp det han vill ha mellan tummen och pekfingret, och även det applåderas stort. Och då applåderar ungen också, för han har ju kopplat det där med vad "klappa händerna" betyder. Nu behöver man i stort sett bara säga Bravo så klappar han händerna :-D

Det är riktigt kul att se hur mycket han utvecklas nu, för han lär sig så mycket saker så fort nu, och man kan ibland riktigt se stoltheten i ansiktet på honom när han lärt sig något nytt. Det vi väntar på nu är krypandet, för sedan i typ fredags har han vid några få och mycket korta tillfällen lyckats kombinera knästående med 'handstående'. Han har som sagt bara lyckats en 3-4 gånger, och han har bara hållit sig uppe under ett par sekunder åt gången, men nu går det åt rätt håll i alla fall, så det är nog bara en tidsfråga innan han kan stå på alla fyra :)

Kommentarer


Kommentera inlägget här: