collinus

Livet i byhålan med barn och katter

Att vara storebror

Kategori: Allmänt

... är inte alltid så lätt. Eller kul, kanske jag ska säga.
Idag har mamma enligt Linus tycke varit lite för mycket med lillebror. Han har varit bortskämd med att ha pappa hemma i flera veckor som kunnat ta hand om lillebror medan Linus fått massa mamma-tid, men idag skulle pappa först iväg till sjukgymnasten på förmiddagen, och givetvis skulle lillebror ha en av sina sämre dagar just idag och vara ledsen och kinkig och kräva massor av mammas uppmärksamhet medan pappa var borta.
Även när pappa kom hem tog mamma hand om lillebror en massa då han fortfarande var gnällig och allmänt missnöjd med tillvaron. Och självklart var det dags för lillebror att äta mat när Linus skulle sova middag, så pappa fick ta middagsvilan med Linus.
När Linus vaknade och klev upp, var lillebror Fortfarande inte nöjd, så mamma skulle testa att mata lite till, och som om inte det räckte så tog mamma med sig den där sabla lillebrorsan in till Linus rum när han och pappa satt och lekte.Till slut blev nog Linus rätt less på att mamma bara var med Casper, för efter middagen skulle grisungen ha mat Igen, och när mamma låg i sängen och ammade kom Linus också upp i sängen och klämde plötsligt tag i halva ansiktet på sin lillebror, och det var inte löst och försiktigt. Mamma sade ifrån att sådär får man inte göra för det det gör ont, och mycket riktigt blev lillebror ledsen. Efter bara någon minut ger han sig på sin lillebrors ansikte Igen, denna gång ännu hårdare, vilket resulterar i vrålande ledsen lillebror och arg mamma.
Pappa kom och tog in Linus till sitt rum och hade ett lugnt men bestämt snack med honom. Sedan kom Linus tillbaka och gav sin lillebror en puss och sade förlåt, för att några minuter senare greppa tag på samma hårdhänta sätt i katten i stället...
 
Stackars unge. Det är inte lätt att gå från att ha varit nummer 1 hos mamma med 100% uppmärksamhet, till att behöva dela förstaplatsen med en gnällig, blöjfyllande konstant hungrig bebis som snor Linus tid med mamma stup i ett. Och han skulle bara veta vad som komma skall... med en bebis som lär sig förflytta sig omkring själv, som kommer ha storebror som sin superhjälte och vilja vara överallt där han är och vilja ta alla saker han håller i...Vänta du bara, stackars storebror... På förmiddagen var storebror hyfsat förtjust i sin lillebrorMen kärleken till lillebror avtog ju längre dagen led...

Tandigt

Kategori: Linus utveckling

Barnets hörntänder/"huggtänder" har varit på G hur länge som helst. Misstänker att det är därför han varit extra "nappig" sista tiden och nappen i stort sett bott i munnen på honom. Han har vägrat släppa den ifrån sig.
Det har även varit ett och annat extra ledset uppvak ibland, som förvisso lika gärna kunnat bero på mardrömmar, men jag misstänker ändå tänderna.
Det är båda "hörnisarna" på barnets vänstra sida(höger på bilden) som äntligen brutit igenom. De på höger sida dröjer än så länge på sig, men man ser dem därunder.
 

De där gaddarna

Kategori: Linus utveckling

Det smällde ju till i barnets mun här nu under loppet av 2 - 3 veckor. 4 nya tänder ploppade upp, och jag tänkte jag skulle slänga upp dem på den obligatoriska "tandbilden". Problemet är att jag inte har en aning om vilken av tänderna som kom först, eller vilka som följde därefter. Så nummerplaceringarna är rena gissningar och endast utplacerade för att få en hum om vilken typ av tand som kom när. Typ.
 
 
"Bara" 8 tänder kvar nu alltså. Om det inte redan börjat ploppa upp fler utan att jag sett dem. Skulle inte förvåna mig, vi har ju sådan stenkoll på vår son :-p

Javisst ja

Kategori: Linus utveckling

I samband med den 7:e tanden anade vi att den 8:e också var på G. Mycket riktigt dök den upp ett par dagar senare(tror vi, vi vet faktiskt inte exakt när den kom. Så uppmärksamma är vi :-p). Har inte haft ork/lust/tid att uppdatera, men nu kommer det. Välkommen tand Nr. 8!
 

Så var det dags igen

Kategori: Linus utveckling

Välkommen tand nummer 7!
 

Unge!

Kategori: Allmänt

Tänk vad de kan gå en på nerverna, de små liven. Samtidigt som de är det sötaste som finns.
Igår kväll var min förhoppning att det arma barnet skulle somna vid 20:00 i alla fall(han brukar sällan somna när Jag vill att han ska somna). Dels för att jag hade köpt glass som jag var brutalt sugen på och ville sätta tänderna i så fort som möjligt. Dels för att jag ville att han skulle somna lite tidigare än han gjort senaste kvällarna för att återfå lite "ordning" i vardagen efter min sjukdomsvistelse hemma under andra halvan av förra veckan, då saker och ting blev lite som de blev eftersom jag ändå var hemma och kunde vara lite flexibel med dagistiderna.
Han lades i sin säng strax före 20:00. 21:20 behagade ungen somna(och skulle absolut kliva upp 06:45 i morse).
Och som vanligt vaknade han ett par gånger före den nattliga "dödsstöten" runt 23 - 00 då han bärs in till vår säng så vi får sova allihop.
 
Nu kanske somliga av er tycker att vi ska ta tag i saken. Stå emot och låta ungen ligga kvar i sin säng även om det blir protester. Ta några jobbiga nätter. Men nej, jag orkar faktiskt inte det just nu. Inte när jag jobbar.
Det viktigaste för mig är att han fortfarande startar natten i sin egen säng. Att han somnar där. Sedan får han gärna komma över till oss, men jag vägrar släppa läggningen i hans egen säng, för det om något skulle kunna sabba hans framtida tänkta nätter i egen säng ganska mycket skulle jag tro.
 
Men skit i sömn nu.
Såg en bild som sambon lagt upp på Instagram tidigare idag. Han hade tagit den när han och barnet satt och åt middag. Ni ska få se.
 
 
Köttfärssås i hela, verkligen hela, ansiktet. Vilket charmtroll, va?
Själv var jag på jobbet när jag såg bilden, då det är min sena rullningsvecka.
Sambon hade fått kommentarer till bilden, och jag själv skrev något om att barnet är en terrorist. Då svarar sambon något i stil med: "- Och det är ändå inte det värsta han gjort sedan vi kom hem".
 
Tydligen har barnet, under tiden som sambon stod och lagade mat, knatat iväg för sig själv(som han brukar göra ibland) och varit borta en stund. Sambon som varit upptagen med att hälla av kokvatten från pastan, laga köttfärssås och duka och sådant, undrar till slut var barnet tagit vägen och går för att titta.
Han hittar barnet. Sittande i soffan med en bok i knät som han tittar i.
Inget konstigt, kan tyckas? Nej, egentligen inte. Om det inte vore för att barnet lärde sig klättra upp i soffan själv senast Igår. Och då gick det inte helt utan problem varje gång(jodå, det blev ett fall eller två).
Nu hade han alltså krånglat sig upp i soffan på egen hand och satt och tittade i en bok som han uppenbarligen haft med sig. Men sambon upptäcker något mer, nämligen en stor mörk fläck i soffan. Han första tanke är att barnet fått tag i en bläckpenna som börjat läcka(ungen springer runt med bläckpennor stup i kvarten som han vill rita med, eller tvingar oss att rita med). Han drar fingret på fläcken och luktar på det, och inser att det är kaffe...
Barnet har alltså fått tag i en kopp med gammalt kaffe från igår som sambon ställt ifrån sig i fönstret bakom soffan just för att barnet inte skulle få tag i koppen just då.
Sambon upptäcker även att barnet är brun runt munnen :-p
Och så upptäcker han att barnet sitter och plockar med fingrarna i boken, och stoppar något i munnen, och ser då att mittsektionen i boken är fläckig. Dels av utspillt kaffe, dels av utspilld kaffesump som barnet nu sitter och stoppar i sig.
 
Haha, en del av mig önskar att jag också varit hemma och fått se spektaklet, medan en annan del av mig är glad att jag slapp ta hand om eländet. Barnet var blött av kaffe, boken var blöt och soffan var blöt. Som sagt, skönt att jag inte var hemma :-p
 
 

Full fart framåt!

Kategori: Linus utveckling

Igår började det släppa på riktigt. Det där med att gå. Och jag talar givetvis om barnet, förstås.
Hans farmor och farfar var här på besök när jag kom hem från jobbet igår eftermiddag, och sambon som skulle börja förbereda middagen frågade farmor och farfar om de ville stanna på middag, och det var de inte sena att tacka ja till. Ju mer tid kvar hos barnet desto bättre, om man frågar barnets farmor :-p
 
Medan sambon sprang mellan grillen ute och ugnen i köket, så stod jag, farmor och farfar ute på gräsmattan med Linus. Linus ville gå mellan oss, och han gick LÅNGA sträckor mellan mig och farfar, alldeles själv. Plötsligt tågade han iväg från mig åt ett helt annat håll än dit där farfar var. Han hade fått sikte på vårt lilla körsbärsträd, och dit skulle han gå. Själv.
Han hade väl lite bråttom kanske, och så envisas han med att asgarva samtidigt som han går då han blir så himla till sig av allting, och då går det ännu fortare och så blir han vingligare och vingligare :-p Väl framme vid trädet fick han inte riktigt stopp på sig själv, så han greppade tag i trädstammen, snurrade ett halvt varv och hamnade på rumpan. Och så drog han på sig ett snyggt rivsår på armen. Men gå själv, det skulle han!
Även senare på kvällen, efter att farmor och farfar hade åkt hem, så stegade han plötsligt iväg från mig och ut i köket, alldeles själv. Därinne gick han längs med köksskåpen och tog sedan sats över till en av köksstolarna.
 
Det märks att han tycker det är roligt att ta sig fram själv, och stoltheten riktigt lyser i ögonen på honom ibland. Så nu börjar det väl bli dags att flytta undan de finaste blomkrukorna och andra kära ömtåliga attiraljer(tur att vi inte har så mycket sådant) innan det far i golvet ;-)
 

Så kom det en till...

Kategori: Linus utveckling

... tand! Eller ja, den har precis börjat bryta igenom. Välkommen Nr 6!
 

Stora killen

Kategori: Linus utveckling

Det har hänt mycket i barnets utveckling sista tiden. Inte nog med att han hunnit fylla 1 år, han har straxt före även lärt sig krypa. Tänk att det kom till slut! Vi trodde han skulle hoppa över krypandet helt och ställa sig upp och gå i stället, då han sedan en dryg månad tillbaka börjat knata runt, hållandes oss i händerna. Han går även helt själv mellan mig och sin pappa på golvet några steg, men så fort han närmar sig någon av oss så i stort sett Kastar han sig framåt då han vet att vi fångar honom. Men det är nog inte långt kvar tills han börjar släppa taget om våra händer. Vi väntar bara på att han ska börja släppa den ena handen och ha den andra fri, men dit har han inte nått ännu.
Men krypet har som sagt tagit fart sedan en dryg vecka tillbaka, med små framsteg varje dag. Han kryper inte med någon jättefart, men han kryper och det ser fint ut, så nu är vi mäkta stolta. Hans nyinjlärda upptäckt har även inneburit att Jag faktiskt kan få några fria sekunder att göra saker ibland. Jojo. Jag hinner gå på toa ibland, och ibland hinner jag till och med laga mat. Eller i alla fall hacka klart en lök, innan han sitter och sliter mig i byxbenen :-p När krypet väl börjar öka lite i tempo och han orkar krypa längre stunder kommer det nog vara Jag som kutar efter Honom för att förhindra all djävulskap han lär försöka ställa till med ;-)
 
 

Hur

Kategori: Linus utveckling

... kan man bli så trött av att egentligen inte göra någonting? I stort sett ända sedan jag klev innanför dörren hemma efter jobbet i fredags har jag känt mig lite smått som en vandrande vålnad. Jag för mig förmodligen precis som vanligt, men inuti känner jag mig som en säck rutten potatis. Eller något annat degigt och på gränsen till livlöst.
Trots detta har jag rensat lite i rabatten, åkt och fikat hos släktingar, haft övernattningsbesök och varit social, till och med bjussat sambon på ett par "åkturer". Jag fungerar som vanligt men känner mig hela tiden så himla trött i kropp och huvud.
Förmodligen är det chocken efter min första månad på jobbet efter barnafödande. I fredags gick nog hjärnan och kroppen återigen in i semesterläge, vilket visade sig ganska tydligt sista timmen på jobbet då jag var totalt vilse i pannkakan och glömde både det ena och det andra. Det är ett rent under att jag inte lyckades glömma hemnyckel eller till och med mina egna skor bakom låsta och larmade jobblokaler när jag åkte hem.
Ett plus är att jag åkte därifrån med en flaska bubbelrosé som en arbetskamrat fick av en tacksam kund men som han själv inte ville ha utan gav till mig. Tackar!
 
Hur trött jag än är, så är jag aldrig sugen på att gå och lägga mig om kvällarna. Jag vill liksom suga ur så många "barnfria" timmar som möjligt ur dygnet, och det görs lättast när barnet lagts för natten. Då njuter jag.
Jag njuter givetvis Av barnet när han är vaken också, men då har jag ju liksom inget annat val ;)
Tack och lov är han inte fullt lika mammig och klängig nu. Eller, allt är relativt såklart, men efter att nu ha varit hemma med honom sedan i fredags kväll, så har han kunnat leka själv längre och längre stunder utan att klänga på mig. Han vill till och med vara lite med sin pappa som annars totalratats så fort jag kommit hem om dagarna, och det känns väldigt skönt. 
 
Idag upptäckte vi ju att barnet fått sin 5:e tand, så det händer verkligen grejer konstant nu. Han börjar bli liite bättre på att gå på Hela foten nu, han föredrar ju annars att trippa på tårna. Dock har jag märkt att han "trippar" mindre när man bara håller honom i en hand, då "tvingas" han nyttja sin balans lite mer och det är ju lättare när man har hela foten i golvet/marken. Tyvärr lyckas han liksom alltid "snurra" ett halvt varv efter en stund så att han tappar balansen och måste sätta sig, och då blir han sur :-p
 
I morgon ska vi försöka hitta på något kul, barnet, sambon och jag, då det är vår sista gemensamma "semesterdag" ihop. Sambon börjar jobba på onsdag medan jag själv ska vara hemma med barnet. Idag har vi bara varit hemma och degat i stort sett hela dagen, så i morgon blir det till att hitta på något mysigt och skoj och njuta lite av varandra.
 
Idag blev det utomhusbadspremiär i nya plaskpoolen! Barnet tyckte
att det var lite kallt ;)
 
 

Det var mig ett envist majskorn...

Kategori: Linus utveckling

Sambon satt och tittade på det där majskornet som tycktes ha fastnat på tandraden. Det ville inte lossna utan satt kvar där under hela måltiden. Menne...det var ju inget majskorn. Det var barnets 5:e tand som tittat ut utan att vi märkt något!
 

Lite lojt

Kategori: Linus utveckling

Här på bloggen, alltså. Ibland kan jag ju fullkomligt spruta ur mig blogginlägg(även om många av dem mest innehåller bilder av olika slag), men nu har det varit lite skralt ett tag. Detta beror främst på att jag inte haft tid eller ork. Nu när jag jobbar i veckorna får jag så lite tid med sambo och barn, så jag prioriterar dem först och främst. Och så Läser jag bloggar också. I stort sett varje kväll när barnet lagt sig ögnar jag igenom minst ett tiotal olika bloggar som jag följer mer eller mindre slaviskt. Jennies blogg är ett absolut måste, till exempel.
Och så surfar jag gärna in på sidan jag hyser en sådan hatkärlek till att jag bara inte Kan hålla mig därifrån - Familjeliv.se. Det är lite sorgligt, nästan, för varje gång jag går in där och surfar runt i forumet så irriterar jag mig något vansinnigt på somliga medlemmars svar på saker och ting. Jag tror mest jag går in där för att medvetet bli irriterad. Att det rensar huvudet på mig på något sätt, att störa mig på störiga människor, sitta och osa av irritation en stund för att sedan känna ett lugn komma över mig. Är jag sjuk i huvudet? Förmodligen :-p
 
Här hemma gångövas det för kung och fosterland i alla fall. Ungen vill helst av allt gå Ut, typ jämt. Traska ett par varv runt gatan och hälsa på grannarna(vare sig de är hemma eller inte) och stanna och titta på blommor, stenar, katter, bilar, humlor - you name it. Häromdagen var han på väg upp på ena grannens trappa fast hon inte var hemma, och blev asförbannad när jag bar honom därifrån. 
Min rygg är ju inte överförtjust i att gå böjd som en ostbåge på det där viset som det automatiskt blir när man ska hålla en bebis i händerna. Men men, det är bara att bita ihop och härda ut. Ungen ska ju få lära sig gå, Och helst skulle vi se att han hinner lära sig gå utan att man håller i honom innan han börjar på dagis, för dagispersonalens skull.
 
Nu har han börjat äta lite av varje förresten. Korven har blivit mer och mer ointressant, och det är inte så konstigt då den är det enda han ätit under en väldigt lång period. Han har ledsnat, helt enkelt. Så nu har vi tagit ett avbrott från Hot Dogsen och kör på nya favoriten majs. Men han äter ju inte Bara majs, vi erbjuder alltid något mer och hoppas att han vill äta. Idag åt han en skiva blodpudding tillsammans till sina 53 majskorn. Jodå, sambon räknade :-p Ett par små baconbitar fick han i sig också, men han var inte så imponerad av dem.
Även köttbullar har han accepterat igen.
Jag vill ju att han ska börja äta potatis(då vi vuxna tycker så mycket om det), men han är inte lika förtjust som vi. Dock har han ätit potatissallad. Fast utan "salladen" då, jag har sugit bort gegget från potatisbitarna och gett honom, och det har han ätit lite av. Det fick han prova på midsommar. Han åt till och med en sillbit! Jojo!
I övrigt äter han fortfarande sin gröt med god aptit, samt smörgåsar och banan. Och så har han upptäckt att jordgubbar är gott! Vi har inte vågat ge honom så mycket jordgunne än(han har fått typ 1 per tillfälle) ifall han blir prickig, men hittills har vi inte upptäckt någon reaktion. Vi får väl se om det kommer prickar ifall han får flera, men jag hoppas han slipper det så att han kan få äta så mycket han vill. Lite sommargodis, sådär.
 
Usch, ungen fyller 1 om en knapp månad... kan ni förstå? Vår lilla Snuffenuffs ålder kan strax börja räknas i År. Galet.
Har lite ångest över vad vi ska servera för tårta på födelsedagen. Kanske skulle man köra med cupcakes i stället? En cupcake känns som en lagom grej att ställa fram till barnet som hans första "kalasfika", som han kan kladda med som han vill. Å andra sidan har jag aldrig bakat cupcakes och är allmänt usel på att göra muffins, men någon därute kanske har ett kalasbra recept? Själv gillar jag chokladmuffins ;)
 
 

En videolänk till

Kategori: Videos

Ett steg i taget

Kategori: Videos

Av någon djävla anledning läggs inte mina videos jag försökt få över på blogg.se upp som de ska, så idag får det bli en länk. Jag hoppas den fungerar.
Bevittna barnets första steg!

http://www.videofy.me/v/553032

Tasset av små fötter

Kategori: Linus utveckling

Nu händer det mycket. Från att ha varit i stort sett stillasittande(bortsett från daglig racing i gåstolen då förstås), så har barnet börjat visa mer och mer intresse för att ta sig framåt med hjälp av sina fötter. Detta innebär långa promenadturer runt omkring i huset, samt ute i trädgården/längs gatan utanför(vilket innebär en högst obekväm gångställning för mammans och pappans ryggar).
Fram till igår har detta skett i strumplästen då vi inte haft några skor i rätt storlek till honom. Han har ju inte velat gå tidigare så vi har inte brytt oss om att köpa några skor som ändå inte använts. Men igår köpte sambon 2 par begagnade skor av en kompis.
 
 
Största anledningen till skoinköpet beror på att barnet tack vare sitt "spring" i gåstolen, har lagt till sig med ovanan att gå på tårna. I gåstolen spänner han tårna och trippar fram på dem, och detta gör han nu alltså även när han går och håller oss i händerna. Det ser rätt kul ut då han påminner om en liten ballerina, men det är ju inte så bra ur lära-gå-synpunkt. Sandalerna till vänster på bilden, som är de vi använt mest då de vita inte satt så bra, har medfört att han "tvingats" att gå mer med hela foten då det är svårare att trippa på tårna med dem på sig. Dock fortstter han trippa på tårna när vi går inomhus utan skor. Men vafan, han kommer ju lära sig gå som folk ändå till slut.
Senast idag var vi ut på en promenix i grannskapet, och hälsade bland annat på hos grannen snett över gatan när han höll på att packa sin husvagn inför midsommarfirande på annan ort. Sedan vandrade vi vidare till gatans patetiska ursäkt till lekpark(igenvuxen sandlåda, ett par traktordäck, en minirutschkana och en "storbarnsgunga"). Han vill gå hela tiden, överallt, just nu. Och man blir ju rätt mör i ryggen av att gå böjd som en ostbåge hela tiden. Försöker man stanna och få honom att sätta sig ner en stund blir han asförbannad :-p
 
Och under tiiidiga morgonen idag, i vår säng, vaknade han till och rullade över på mage, vred sig ner mot våra fötter och kröp plötsligt iväg ett par steg. Dock genom att suga tag i lakanet med händerna och kravla med benen. Men ändå. Snart klättrar väl han ute i äppelträdet också.
 

En uns minne

Kategori: Linus utveckling

Kom på två saker till.

Han går runt och fejkskrattar en hel del nu. Han skrattar åt saker han själv, eller vi, gör. Men det är så uppenbart fejkat, vilket gör att det nästan blir roligare :-p

Och så har han lärt sig var hans mage är. Så om han har tvådelat på sig brukar vi fråga var Linus mage är någonstans, och då drar han upp tröjan och tittar på magen, alternativt pillar navel :-p

Han kan han

Kategori: Linus utveckling

Jag ser ofta mammor som gör "utvecklingsrapporteringar" i sina bloggar då och då, där de beskriver vad deras bebis kan och gör i olika åldrar(månader då menar jag). Det ångrar jag lite att jag inte har gjort. Hade varit intressant att titta tillbaka på senare. Fast det är inget jag gråter över eller så, och eftersom jag inte rapporterat på det viset tidigare, så kommer jag nog inte göra det framöver heller. Jag tar upp lite saker han kan någon gång ibland, och då under kategorin "Linus utveckling". Så kan jag kolla datum för inlägget i stället.

Det var alltså detta jag tänkt skriva om igår, som jag just då glömde bort. I och med att han "fyllde" 10 månader igår, och vi på senare tid märkt en stor utveckling hos honom, så tänkte jag beta av några saker som han börjat med alldeles nyligen, samt ett par saker han gjort ett tag men som jag nog inte nämnt något om.

Bland annat klappar han händerna. Det har han gjort länge, men nu kopplar han vissa ord till att just klappa händerna. Säger man att han är duktig, brukar han i 4 fall av 5 börja klappa, då vi så ofta vid matbordet klappar våra händer och säger att han är duktig när han stoppar mat i munnen.
Frågar man även om Linus kan klappa händerna, så börjar han klappa.

Han går även runt och skakar på huvudet en hel del, så när han gjort det, brukar jag göra likadant och säga att "- Mamma kan också skaka på huvudet". Så frågar man nu om Linus kan skaka på huvudet, så gör han ofta det.

Vi har ju sådana där "stapelmuggar" till barnet som jag brukar bygga torn av(som Linus river ner). De har han nu börjat placera i varandra. Senast igår blev vi stolta så vill höll på att spricka när han från ingenstans plötsligt hade lagt nästan alla muggarna i varandra så alla låg i en enda stor mugg. Han lyckas även placera någon mugg på en annan så det blir ett "tvåmuggstorn" av det ibland, men det är fortfarande lite för svårt, så det sker inte ofta.

Hans "gnällord" har ju låtit ungefär som "Nenenenene" tidigare. Nu börjar det mer och mer förvandlas till "mamamamammama", så det dröjer nog inte många dagar förrän det blir ett regelrätt Mamma av det. Dessvärre sägs det bara när han är grinig pga trötthet, hunger eller uttråkning, men det är väl så det är, antar jag :-p

Och den stora grejen för Linus just nu, är att kasta saker på golvet/marken. Allt, alltid, hela tiden.
Vi brukar lägga upp ett gäng leksaker längs kanten på vardagsrumsbordet som han kan gå och plocka av själv från gåstolen, och förut har han hämtat något och lekt med en stund innan den hamnat på golvet till förmån för en ny leksak. Men nu går han bara fram och röjer bordet fritt från prylar. Allt åker ner på golvet på en gång, i stort sett.

Jag vet att det var fler saker jag skulle ta upp, men precis som med allt annat så har jag lyckats glömma det. En av baksidorna med graviditet/förlossning/amningshormoner - minnet är ett minne blott :-p






Muggen i bunken

Kategori: Linus utveckling

Jag har vid ett och annat tillfälle försökt visa barnet att man kan lägga mindre saker i större saker. Ni vet, att ungen ska upptäcka att saker och ting kan få plats i varandra. Vi har ju till exempel sådana där "muggar" som man kan bygga torn av(vilket barnet för övrigt tycker är jättekul när jag bygger, för då får han riva omkull dem :-p). När jag sitter på golvet med barnet brukar jag ibland ta fram de där "stapelmuggarna" och lyfta den i/ur varandra. Barnet har dock inte tyckt att det verkat speciellt spännande. Först när jag börjat bygga torn av dem är det kul.
Jag brukar även ta fram en rostfri bunke och lägga klossar och små leksaker i den, och plocka ur dem, och plocka i dem etc. Linus i sin tur plockar bara Ur sakerna och slänger dem bakom ryggen.
Men plötsligt, idag, när barnet sprang runt med en stor genomskinlig plastbunke på sin gåstolsbricka som han själv norpat i köksskåpet, så lade han ner en sådan där liten "stapelmugg" i bunken. Och plockade upp den. Och lade i den igen. Och sedan lade han ner en lite större stapelmugg i bunken tillsammans med den mindre muggen.
Heureka!

Han gjorde inte detta så länge dock, för det var snäppet roligare att göra så som mamma gjort med bunken tidigare, nämligen att sätta den på huvudet ;-p





Nya upptäckter...

Kategori: Linus utveckling

Vaaaad gör Linus?








Radhusbiffen dårå

Kategori: Linus utveckling

Barnet har ju krånglat med maten igen sista tiden, och vill inte ha burkmat alls, i stort sett. Man har lyckats peta i honom lite vid något enstaka tillfälle, men han äter inte ens i närheten av så mycket som han gjorde förr. Han vill i stället smaka på det Vi har på våra tallrikar. Han tycker det är jätteroligt att pilla med egna bitar av olika saker, och smakar gärna på det vi sticker fram till honom.
På senare tid har han börjat få banan som den är i stället för mosad, då han inte alls vill ha något som sticks fram med sked(förutom gröten, den äter han fortfarande som vanligt). Jag håller dock i bananen då han gärna vill bita av alldeles för stora bitar som han sedan sitter och hulkar på. Han tycker i alla fall att det är jättekul att bita av den själv, och banan gillar han.

Igår blev det blodpudding till middag, och det är ju både lättuggat och lätt att fördela i bra bitar, så vi skippade helt och hållet att försöka med någon burkmat, utan gav honom blodpudding i en tallrik att pilla med själv. Han var eld och lågor när han satt där och pillade, petade och slängde blodpudding runtomkring sig. Varje gång han stoppade en bit i munnen applåderade vi och gav massa beröm. Man känner sig som en mupp som sitter där och klappar händerna, men allt bra ska uppmuntras så att han förhoppningsvis fortsätter.
Nu hamnade det ju mer mat på golvet än i munnen, men det är inget ovanligt :-p
Vi satt och gav honom bitar lite då och då också så att han verkligen skulle få något i sig, och blodpuddning verkade gå hem, så det blir rester till lunch idag också.

Nu har han dessutom börjat koncentrera sig lite mer på att försöka få till pincettgrepp om det han vill plocka upp. Innan greppade han tag om maten med hela handen, och då fick han ju inget i munnen när han försökte smaka på det eftersom det låg gömt i näven. Nu sitter han verkligen och koncentrerar sig, lugnt, sakta och försiktigt, och lyckas då och då få upp det han vill ha mellan tummen och pekfingret, och även det applåderas stort. Och då applåderar ungen också, för han har ju kopplat det där med vad "klappa händerna" betyder. Nu behöver man i stort sett bara säga Bravo så klappar han händerna :-D

Det är riktigt kul att se hur mycket han utvecklas nu, för han lär sig så mycket saker så fort nu, och man kan ibland riktigt se stoltheten i ansiktet på honom när han lärt sig något nytt. Det vi väntar på nu är krypandet, för sedan i typ fredags har han vid några få och mycket korta tillfällen lyckats kombinera knästående med 'handstående'. Han har som sagt bara lyckats en 3-4 gånger, och han har bara hållit sig uppe under ett par sekunder åt gången, men nu går det åt rätt håll i alla fall, så det är nog bara en tidsfråga innan han kan stå på alla fyra :)