Jag har funderat lite över det där med leksaker till småbarn. Alla dessa hutlöst dyra, onödiga små leksaker som både barn och föräldrar skulle klara sig så bra utan.

Linus har en grön plastback från IKEA i vardagsrummet som hans leksaker ligger i. Många av dem är visserligen arvegods från bl.a sin morbrors barn, samt sin farbrors barn. Men så finns ju även en hel drös "nya" leksaker som han fått både nu och då av snälla släktingar och vänner. Släktingar och vänner som förmodligen i många fall lagt alldeles för stora summor på något som egentligen bara borde kosta 20-30 spänn om man ser till storleken på prylarna.

Så varför köper man då sådant egentligen? För att det är leksaker, tillverkade för barn av leksaksföretag. Då måste ju ungar gilla det!
Men när det väl kommer till kritan, vilka leksaker är det egentligen ungen rycker åt sig först? Är det 80-kronorsskallran från Brio, eller stekspaden mamma tappade på golvet? Är det 250-kronorsnallen från FischerPrice, eller den tomma PETflaskan med en skvätt vatten och lite såpa i? 
Ser ni min poäng? De roligaste leksakerna är inte de där färgglada prylarna som kostade skjortan, utan alla saker som redan finns i hemmet.

Ni vet de där gratis blöjproverna som man får hem i brevlådan då och då när man fått barn? De ligger i en liten plastförpackning när man får dem, och de tycker barnet är jätteroligt att springa runt och prassla med.
Och den gamla PETflaskan med såpavatten har han nästan jämt.
Senast idag kom han farande med skärpet till min morgonrock som han lyckats slita åt sig i sovrummet, och en stund senare stod han och tuggade på sin pappas mössa.

Självklart leker han även med de "riktiga" leksaker han har, men han hade klarat sig preciis lika bra utan dem.
Och ska han nu få nya leksaker, så ser jag hellre att folk går på loppis/secondhand och köper begagnade leksaker. Så länge de är hela och säkra, ser jag inget som helst fel i att ge honom "gamla" leksaker. Känns bättre att folk inte lägger ut löjliga summor på nyproducerat som de kunnat spara till något annat de själva behöver/vill göra.
Med detta menade jag dock nu inte att jag vill att han ska få massa leksaker. Tvärtom, han har leksaker så det räcker och blir över för tillfället. Leksakslådan i vardagsrummet är full, och då ligger ändå inte alla hans leksaker däri. Fler leksaker behöver han inte. Även om han är för liten för att ha något begrepp om pengar, eller hur mycket leksaker man "ska ha", men jag vill ändå redan nu se till att han inte blir bortskämd.

Jag känner så många ungar som praktiskt taget drunknar i prylar. Som får 311 paket när de fyller år eller i julklapp, som får så många saker att de inte ens reflekterar över vad det är de fått, utan slänger det de just öppnat åt sidan för att riva upp nästa bara för att få det avklarat. De Uppskattar inte det de får, för att de får så mycket. Jag vill inte att det ska bli så för Linus.
Han ska få saker, men med måtta. Han ska få möjligheten att önska sig saker, men även kunna acceptera att han kanske inte får precis allt det han önskat sig. Att han kanske får önska sig en sak ett tag till, och få det nästa gång det är dags för paket, så att han verkligen uppskattar det han får.
För allt kostar ju pengar. Och även om någon annan i familj/vänskapskrets anser sig ha råd att köpa en specifik sak han önskar sig, så kommer jag säkerligen vid något tillfälle säga ifrån, och förklara att nej, det är för mycket. Vill han verkligen ha den grejen så himla mycket så får han spara till den så att han kan köpa den själv. På det sättet får han lära sig lite värde av pengar.
Dessutom ska vi ha plats för alla grejer han får, och Linus rum är inte stort. Vi har helt enkelt inte möjligheten att låta honom få massa saker titt som tätt. Vid tillfälle måste man rensa ur bland hans grejer och plocka bort sådant han inte längre leker med, och de grejerna ska förvaras någonstans.

Nepp, tackar vet jag de som kommer med typ blöjor/våtservetter etc, i stället för presenter när de hälsar på. DET är tacksamt, för blöjor är inte gratis. Och blöjorna går ju hela tiden åt och samlas inte på hög. Det gör prylar.
Och Linus blir preciiis lika glad när det kommer folk som INTE har saker till honom med sig, det är ju själva besöket som är skoj! Och det vore så trist om han skulle börja förknippa folk med att få grejer. Ge honom en banan(när han kan hantera en sådan) i stället för den där mjukisråttan i så fall :)

Jag antar att min syn på det här med att få saker kommer från min egen uppväxt. Pappa jobbade, medan mamma var hemma med alla sina 3 barn och började inte jobba förrän jag, som är yngst, började i skolan. Så pappa försörjde hela familjen själv, och ekonomin sköt ju inte i höjden direkt.
Vi fick inte allt vi pekade på, och vi var lika glada för det. Vi blev glada och sade uppriktigt tack när vi fick mjuka paket med kläder i, och kunde leka med en och samma leksak som vi så länge önskat oss och till slut äntligen fått i eeevigheter, för att vi verkligen verkligen ville ha den.
Jag är sååå himla glad att jag inte blev bortskämd, och jag vill att Linus ska få uppleva och känna likadant.