Alltså, är det någon mer än vi som har en unge med öronpillar-fetish?
När Linus inte sitter och pillar på sina egna, så pillar han på våra. Eller farmors. Eller farfars. Eller vem han nu sitter/ligger hos när det ska exempelvis ses på tv/läsas bok/sovas. Det verkar vara ha någon slags lugnande "snuttefiltseffekt" på honom.
Inte för att det gör något, det är ganska mysigt. Speciellt som han har de mjukaste, gosigaste små händer man kan tänka sig. Jag kommer verkligen sakna de där händerna när han "växer ur" dem.