Har ju börjat käka mjölkfritt, bara för att kunna utesluta att Minigris magknip beror på allergi. Man ska hålla på i 2-3 veckor för att märka av någon eventuell skillnad sägs det. Jag har hittills hållit på i 2. Och idag glömde sambon bort sig i mataffären och hade köpt hem ostbågar och osthjärtan... till det bör tilläggas att jag dagen till ära råkar fylla år. Fan. Jag är ju jättesugen.
Så idag utmanar jag ödet. Tar tjuren vid hornen. Idag tänker jag äta osthjärtan. OCH potatisgratäng. För kag vill äta smarrmiddag men orkar inte anstränga mig med större matlagning, och jag råkade hitta en sådan där Felix potatisgratäng i frysen. Bara att skyffla in i ugnen mågon halvtimme och sedan är det klart. Som hittat en dag som denna då halva lilla familjen lider av diverse förkylningar och feber.

Vi har under de senaste 2 veckorna inte märkt av någon skillnad i Minigris magknip alls. Han har dåliga dagar och sämre dagar. Däremellan någon enstaka hyfsad dag, men de är få. Precis som innan mjölken togs bort.
När vi upprätthåller magmasserandet, kommer ihåg Minifomen(jo, den hjälper faktiskt lite den här gåbgen. På Linus funkade den dock inte) och försöker se till att inte mata oftare än med 2, 5-3 timmars mellanrum, så går det hyfsat bra. Men han är ju aldrig helt avslappnad stackarn, det är alltid stånk och stön på gång. Och han bajsar sällan på egen hand. Han tömmer tarmarna en gång om dagen, och det med hjälp av massage kombinerat med den allt annat än glamourösa attiraljen Windi Pysventil. Stackars barn.

Jag fördriver tiden under de nattliga amningarna med att läsa diverse bloggar, och en tjej som fick en dotter några dagar innan Casper föddes, har en bebis som ler. Det gör sällan Casper, hans "leenden" är allt som oftast ett resultat av magknip. Men några smil har han i alla fall bjussat på, önskar dock att de varit fler. Men men. Vi härdar ut med moroten att det faktiskt går över till slut. Är han som Linus lär det ske när han är runt 4 månader, men det får ju gärna ske tidigare så att vår bröllopsdag bjuder på mer lycka och avslappning, än stress och oro över skrikig missnöjd bebis.

Ja, jag ska försöka komma ihåg och ta mig ork att rapportera resultatet av kvällens kommande mjölk"orgie". Vet inte hur lång tid det tar för det jag äter att vandra ut i bröstmjölken, men Är mjölkroteinet boven i dramat så lär vi ju märka det.

Nu ska jag vila ögonen på min söta, sovande lilla sjukling och försöka se till att han sover så länge som möjligt. Inget gör mer för febersjuka som sömn.