Dilemma No 1
Kategori: Sova sova sova säng säng säng
Börjar med lite bilder från dagens promenad(då det var TÄNKT att barnet skulle sova eftermiddag).
Var upp till Rånäs gamla bondgård och morsade på kossorna
Linus var något reserverad
Tittut!
Linus var mer intresserad av dem här!
Tyvärr var hästarna tysta, roligare när de låter ju
Gamla bondgårdsbyggnaden
Tog en sväng förbi ankorna idag också och åt lite mellanmålsbanan
Haha, brutalrund bebis på den här bilden
Blev det någon eftermiddagsvila då? Svar: Nej.
Jag var ute i sammanlagt 2 timmar(lite drygt) och gick och gick och gick. Ungen blev till slut gnällig, fick napp, varpå jag gick och gick och gick lite till. När vi började närma oss våra egna kvarter igen började jag bli desperat, såpass desperat att jag vände tillbaka åt samma håll vi kommit ifrån. Barnet vägrade sova, oavsett vagnen var i halvsittande eller liggande läge. Och jag gick och gick och gick. Till slut började barnet gnälla trots napp i munnen, han var helt enkelt utled på den där vagnen, så jag gick sakta sakta hemåt i förhoppningen att tröttheten skulle slå till som ett knockout-slag helt plötsligt. Icke. Barnet t o t a l v ä g r a d e sova, och låg till slut och skrek i vagnen för att han absolut inte ville ligga där, så jag gav upp och satte upp honom för resterande vägen hem.
Sista kilometern hem fullkomligt kokade jag av typ ilska, frustration, uppgivenhet och utmattning i en enda salig röra. Jag gick där och planerade flyktförsök till palmprydda länder, att sänka spjälsängen och sätta ungen där med några leverpastejmackor, 18 nappar och stänga dörren och dra. Typ.
När jag kom hem hade sambon kommit hem från jobbet och stod i köket i färd med att laga middag. Han hade uppenbarligen sett min psykbrytstatus på Facebook("- Men för i helvete unge SOMNA!") och försökte vara så stort stöd som möjligt för mig när jag kom inklampande med hårt sammanbitna tänder.
2 dagar i rad nu utan eftermiddagsvila alltså. Vilket innebär att hans vakentid mellan förmiddagsvilan och sänggång har varit ungefär 7-8 timmar i sträck. Ni kan ju tänka er hur brutalt trött ungen är på kvällen. Som om inte separationsfasgnället vore nog, på med lite trötthetsgnäll på det så har vi en hel djävla fars.
Den stora frågan är ju nu hur jag ska lägga upp kommande dagar? Väcka honom tidigare under förmiddagsvilan trots att han fortfarande är trött, för att kanske lyckas få honom att sova eftermiddag? Eller skjuta på förmiddagsvilan och börja med EN vila om dagen(vilket jag tycker känns lite tidigt än, men vad vet jag)?
Som sambon sade - nu har ju ungen gått två dagar utan eftermiddagsvila, det kanske sätter sig snabbt i hans dygnsrytm? Sabbar vi om jag kortar ner förmiddagsvilan?
Känner att jag faktiskt behöver lite hjälp här.
Bloggadress: http://jempie.se