collinus

Livet i byhålan med barn och katter

Jamen jo för f-n

Kategori: Allmänt

... klart som korvspad att vi ska kliva upp före kl 3! Jag menar det gör väl ALLA människor som inte ska upp till jobbet tidigt? ^^
Nej fy fan i helvete på ren svenska vad trött och bitter jag är just nu. Jag är så infernaliskt djävla trött på genom nätterna ständiga uppvak, och i synnerhet just dessa tillfällen då det i stället för att somnas om, ska klivas upp och röjas runt. Jag pallar snart inte mer. Jag ger snart upp. På vilket sätt och med vilka konsekvenser vet jag inte, jag vet bara att min spontana känsla är att gå ut och sätta mig i bilen och köra långt åt helvete tills soppan tar slut(vilket Iofs inte lär bli så himla långt).
Nu kommer jag ju självfallet inte göra det, men "drömmarna" finns där.

Det svåraste är att behålla fattningen och inte lacka ur fullständigt när han vaknar. När man väckts 8 ggr bara mellan kl 23 till kl 01 så tar till slut tröttheten över humöret och förvandlar den ömma modern till en blandning av PMS-kärring, klimakteriekossa och den där tjocka bläckfisken i "Lilla sjöjungfrun". Svordomarna bara haglar, det stackars barnet kallas för både det ena och det andra och efteråt , när barnet till slut somnat och man lugnat ner sig, tar det dåliga samvetet vid och man känner sig som den mest usla människan i hela världen.

Jaja, nu har jag gnällt färdigt för den här gången. Nu ska jag fortsätta titta på Drömmarnas Trädgård, spela spel på surfplattan och hoppas att tröttheten vinner över barnet och för ovanlighetens skull ger oss sovmorgon till åtminstone kl 7...



Tro på F-n

Kategori: Allmänt

... jag överlevde fredagen utan sjukdom(även om jag mådde lite halvskumt på morgonen). Maken överlevde sin arbetsdag, storsonen verkade pigg hos farmor och Minigris och jag kom både till och från ALBS utan problem. Nu får vi återigen avvakta och se om sjukhuset hör av sig med dåliga nyheter.
Jag fick ett telefonnummer jag kunde ringa idag och kolla i förväg om de sett något konstigt på ultraljudsbilderna, men det har jag inte haft möjlighet till idag för nu är det kaos hemma.

Linus kom hem i fredags kväll då hans farmor börjat bli skum i magen, till synes pigg och glad, men på natten till lördag vaknade han och kräktes två gånger. Även maken och jag själv började må konstigt på lördagen, men då var i alla fall storsonen pigg igen(och har varit pigg sedan dess).
Jag som kände mig piggast, åkte ner till affären och bunkrade blåbärssoppa, vitt bröd och saffranskusar för säkerhets skull. Maken kände sig hängig men vi var i alla fall fungerande allihop.

På söndagen(igår) var det värre, då sprang jag på toa stup i kvarten och mådde som Hej kom och hjälp mig. Även Minigris började bli gnällig, och storsonen ville leka fast ingen av oss riktigt orkade. Vi kämpade oss ut en stund för att "rasta" barnen i hopp om att frisk luft skulle få oss vuxna att må lite bättre, men det hjälpte inte ett skit :-p
Vi var så patetiska, maken och jag. Gick en sväng med ungarna i skrindan ner till sjön, och vi bara gick och stönade och hyperventilerade om vartannat. Väl hemma igen ville barnen gunga, och medan storebror gungade stod maken bakom lekstugan och spydde medan jag själv höll på att skita på mig :-p

Vi gick in och pinade i oss kräm till lunch, men den enda som åt med aptit var storsonen. Maken åt för att ha ngt att spy upp, jag tvingade i mig typ 3 skedar och Minigris åt inget alls. Sedan gick vi och lade oss i stora sängen och sov middag tillsammans allihop.
Senare på eftermiddagen ville Minigris suga i sig lite blåbärssoppa, och då kom kaskadspyan som förmodligen legat och laddat hela dagen.

Idag mår maken ännu sämre, jag mår liite bättre, och Minigris mår uselt med små undantag här och där när han fått sova en stund eller rännskitit lite. Han har varit på väg att kräkas ett par gånger, men han blir rädd när det händer och han inte har någon kontroll så han lyckas på något sätt motarbeta det så att det knappt kommer något. Det kommer andra vägen i stället.
Just nu ligger han och sover efter att för en stund sedan varit jätteledsen och bara skrikit och gråtit så att han halvt börjat kräkas pga det. Förmodligen får han samma kramper i magen som maken och jag känt av ibland.
Storebror sitter mest och spelar spel på datorn eller lärplattan då maken inte orkar leka och jag har ledsen Minigris fastklistrad i famnen. Stackars storebror, han har Så tråkigt just nu och blir så åsidosatt hela tiden. Hade det inte varit för att farmor och farfar blev smittade av honom när han var där hade vi skickat dit honom så han fick lite uppmärksamhet. Men eftersom alla är sjuka här hemma får han snällt hänga hemma med oss tills vi alla blivit friska och "suttit i karantän" ett par dagar.

Jomenvisst har vi skoj serru! Ehum.

Välkommen till familjen Kaos

Kategori: Allmänt

Det är det minsta man kan säga just nu.
För X antal veckor sedan blev Minigris ena pungkula mycket större än den andra. Efter några dagars avvaktan ringde vi en kväll till 1177 fört att beskriva läget och få råd. Vi fick rådet att åka till akuten för att säkerställa att det inte var ett ljumskbråck på G. Så ungen som precis fått på sig sin pyjamas och var redo att gå i säng, fick i stället stuvas in i bilen och åka till Norrtäljeakuten med sin pappa medan mamman stannade hemma hos sovande storebror.

Enligt akuten tycktes det inte vara någon fara på taket, men de remitterade oss till Astrid Lindgrens Barnsjukhus för vidare utredning, och efter en knapp vecka kom en kallelse till läkarundersökning.
På nämnda läkarundersökning fick jag veta att det troligen bara handlade om att det samlats vätska i pengen och att det skulle gå tillbaka av sig självt, men för säkerhets skull ville man göra ett ultraljud i samband med ett extra läkarbesök.

Vi åkte in på nämnda ultraljud igår, fördrev lite tid i lekterapin innan efterföljande läkarundersökning, och fick efter genomförd undersökning lugnande besked om att man bara sett vätska på ultraljudet och att det säkerligen skulle gå tillbaka av sig självt. Skönt.

Idag hade vi tid på BVC 10:30 för Minigris, och när jag på morgonen sitter och leker med Mini i storebrors rum, ringer deras farmor som haft storebror hemma hos sig då jag skulle ut och fara och flänga så mycket med Minigris. Hon berättar att storebror kräkts två ggr under natten och en på morgonen, men att han inte vill åka hem än.
Någon timme senare ringer det igen, från hemligt nummer. Jag svarar vanligtvis inte på hemliga nummer, men av någon anledning gjorde jag det nu. Det var från Barnröntgen på ALBS, som meddelade att en läkare tittat på ultraljudsbilderna och ville ta några bilder till... så nu är vi inbokade på en tid i morgon förmiddag.

Till det så kallade "kaoset" skall nu tilläggas att jag själv nu under kvällen börjat få ont i halsen, mått lite småilla och dessutom haft ont i kroppen sedan igår. Vilket KAN resultera i att morgondagen blir ett djävla kaos.
Skulle till exempel barnens farmor bli sjuk till i morgon så måste maken stanna hemma och ta hand om storebror medan jag åker till ALBS, och skulle få även Jag bli sjuk till i morgon så går allt åt pipa vägen, och när vi nu blivit återkallade till ultraljud vill man ju få det avklarat så fort som möjligt för att få veta om det Är något vajsing på Minigris.

Ja ni hör ju. Kanske kaos i alla fall. The glorious life of a småbarnsförälder.



Föregående inlägg

Kategori: Allmänt

... var för övrigt inte färdigskrivet. Jag kom åt fel knapp helt enkelt #hatabloggafrånmobilen

Idag hämtade vi hem vår stora kille som sovit hos sina farföräldrar TRE NÄTTER I RAD. Och han ville inte åka hem idag heller. Det känns jätteskönt att han är så trygg med/hos dem, och jag förstår att han tycker om att vara där då han får 100% odelad uppmärksamhet dygnet runt till skillnad från hemma där han måste samsas om uppmärksamheten med sin lillebror. Men saknar han oss inte?! Min lilla griskorv liksom! :-p

Jag tänker dock inte sticka under stol med att det är väldigt skönt att bara ha en unge hemma ibland. Åtminstone dagtid. Nattetid har vi det värre med en liten Minigris som fortfarande sover som ett arsel, och senaste 2-3 månaderna har det varit snäppet värre igen. Han vaknar ett otal gånger varje natt, spänner hela kroppen och går upp i brygga och är jätteledsen. Ibland lyckas han klämma ut en prutt, gråter/gnäller en skvätt och somnar sedan om men sover oroligt. Det är ytterst sällan han vaknar pigg och glad, utan första halvtimmen varje morgon brukar vara ett enda långt gnäll. Inte så konstigt när man inte får sova lugnt, skönt och rofyllt.

Jag är övertygad om att det fortfarande är hans mage som spökar. Någonting är inte bra, och jag håller på att gå under av att själv inte få sova som folk om nätterna. Igår bokade jag en tid på Barnmottagningen i hopp om att denna gång lyckas gå till botten med hans problem. Han ska inte behöva ha det såhär. VI ska inte behöva ha det såhär.
Dessvärre fanns ingen tid förrän i slutet av november, vilket känns skitjobbigt. Behöva vänta över en månad på att få ta prover(som vi kommer KRÄVA), som vi sedan kommer få vänta ytterligare någon vecka på att få svar på. Men vad har vi för val? Privatläkare? Vad kostar sånt? Var finns de?

Jag Googlar symtom, jag Googlar allergier och överkänslighet mot det ena och det andra. Det kan vara tamejfan allt och ingenting. Gluten, laktos, mjölkprotein, ägg, vete, you name it. Men just nu lutar det symtommässigt mest åt laktos/mjölkprotein. Vi som testat komplett mjölkfritt i TVÅ svängar tidigare utan att se någon märkbar skillnad.
Nu är planen dock att till att börja med testa att ge honom laktosfritt under några veckor nu före läkarbesöket för att se om det ger något, men då gäller det att även dagis är med på noterna så att det inte blir "fel" någonstans.

Om testerna på barnmottagningen inte ger något vet jag inte var jag ska ta vägen. Men ge mig tänker jag inte. Det är hemskt att min lilla gris ska behöva ha det så jobbigt utan att man vet vad det beror på. För nej, det är INGEN fas.



Fortfarande dött

Kategori: Allmänt

... på bloggftonten, jag vet. Orken och lusten har bara inte funnits där, helt enkelt. De lyser fortfarande med sin frånvaro, men man måste ju visa sig någon gång per halvår i alla fall. Och jag kan ju inte gnälla på andra som inte skriver när jag inte gör det själv :-p

Jo jag vet

Kategori: Allmänt

... det var länge sedan sist. Jag har liksom bara inte haft tid, ork eller lust. Jag har egentligen inte ork eller lust nu heller, men jag måste bara delge mig av vad jag längtade efter när jag låg och njöt i badkaret för en stund sedan. Jag längtade efter ett krogbesök.
Jag ville klä upp mig(dvs ta på mig ngt annat än arbetskläder eller mjukissunk), sminka mig, fixa håret, förfesta, gå ut på krogen och titta på/prata med folk, dansa, sjunga karaoke(om jag blir tillräckligt pruttis, vilket inte lär vara ngt större problem nu för tiden).

Jag har varit på krogen sedan jag fick barn, men i 4 fall av 5 har jag varit "designated driver". Första och enda gången jag varit ute och blivit någorlunda påverkad sedan barnen kom var på vår bröllopsdag i augusti. Då blev jag knappt salongsberusad, gick på bio och tyckte det var skitjobbigt att kolla film när bioduken började röra på sig :-p
Nu vill jag gå ut bland folk och bli full och odräglig så jag har det avklarat för en tid framåt. Är det orimligt? ;)

03:38

Kategori: Allmänt

Jag är vaken. Fortfarande. Jag har med andra ord inte sovit alls.
Det beror inte på värmen eller någon fullmåne eller något annat sådant, utan orsaken kallas Minigris.

NU sover han, efter mycket om och men. Efter mycken irritation, frustration och ren skär ilska hos hans arma föräldrar, som i stort sett legat vrålat åt honom att han ska sova. Lätt att sova då liksom.
Men till slut brister det. Till slut pallar inte psyket längre. Till slut tar tröttheten över och förvandlar en till ett ilsket djävla monster. Ett i ren uppgivenhet gråtande ilsket djävla monster.

Om 7 dagar börjar jag jobba. Tanken på detta mitt i allt nattvakt ilsket kaos fick liksom den där bägaren att rinna över. Jag bara grät och grät. För hur ska jag orka om det är såhär?
Och om några veckor åker maken iväg på kurs. I Tyskland. I en Vecka. Hur ända in i helskotta ska jag palla med det?
När, jag flyr snart. Till Tyskland kanske. Dränker mig själv i ett ölfat och låter någon skriva en sorglig countryballad om mig. Den kan maken och hans kollega spela upp på sina "countryfredagar" på jobbet, och minnas den hulkande tvåbarnsmorsan som tappade fattningen.

Och mitt i all sömnlöshet, medan maken hade hand om den sömnvägrande minigrisen och skrek rakt ut åt ungen och lämnade rummet, då kändes hans utbrott som ett rent hån mot mina senaste 3 år med vakna kaosnätter.

Jul. 29, 2014

Kategori: Allmänt

EMS?

Kategori: Allmänt

Folk, då i synnerhet av kvinnligt kön, brukar kunna hänvisa till/skylla på PMS när de är på dåligt humör, har extremt sockersug etc. Själv vet jag inte vad jag har att skylla på då min lingonvecka börjar gå mot sitt slut. Jag vet bara att idag hittills inte varit någon bra dag.

Jag har känt(känner) mig totalt manglad. Extremtrött, ingen aptit, sur och stingslig och väldigt lättirriterad.
Barngnäll går mig på nerverna, leksaker och annat jox som legat utspritt över hela huset har retat gallfeber på mig och jag har sammanbitet stampat runt och plockat grejer, samtidigt som jag mumlat irriterat över nämnda grejer för mig själv. När det var dags fär lunch var det som att någon satt sig på mig. Jag kände mig som en säck full med byggsten som ingen orkar lyfta, än mindre jag själv.

Jag gick in till sovande Minigris för att själv försöka sova en stund i hopp om mer ork och trevligare humör, men jag kunde såklart inte somna. Dock har jag iaf fått bara ligga stilla och ta det lugnt, vilket har varit väldigt skönt, men som grädde på moset börjar jag ana en påsmygande huvudvärk. Är det inte det ena så är det det andra, som flickan eller gumman eller någon djävla gubbe eller något sade..

Ikväll höll det på att brista

Kategori: Allmänt

... för mig. Totalt. Jag stod ute på "nya" altanen med Minigris i famnen, alldeles för sent på kvällen. En minigris som vaknat efter någon timmes sömn och vägrat somna om, och i stället gnällt och gråtit och förgäves försökt ta sig ur sängen och ut från sovrummet. En minigris som högljutt grymtat och gett ifrån sig höga tjut där i famnen på altanen så fort han fått syn på något intressant. Totalt omedveten om tårarna som brände bakom mammas ögonlock.

Minigris var inte den enda som var vaken. Nej då, samtidigt som Minigris och jag stod där på altanen, tassade en storebror omkring i vardagsrummet och "behövde bajsa". Skillnaden mot hans vanliga "bajsrutiner" var att ingen av varken pappan eller mig blev tillsagd att gå bort. Vi blev i stället förföljda av honom. Och han ville läsa bok mitt i alltihop. Han vill ALLTID vara ifred i vanliga fall, vilket denna gång innebar att han dragit en fuling bara för att komma ur sängen.

När jag stod där med sömnvägrande Minigris i famnen och sömnvägrande storson i vardagsrummet så riktigt sköljde ångesten över mig - hur f-n ska jag klara av att orka jobba och över huvud taget existera om Minigris ska vara ett sådant här kaos om nätterna? Han vaknar trehundrasjutton gånger varje natt och har tappat napp och vill ha nyponsoppa och pruttar och drömmer och fan och hans moster, och detta har pågått så djävla länge att det är ett under att jag inte grävt och murat en djävla krigsbunker under klätterställningen och låst in honom i på nätterna bara för att få sova som folk.

Snart ringer jag och bokar(kräver) en total genomgång av ungen och låter testa honom för ALLT för att förhoppningsvis hitta en vetenskaplig förklaring till varför han "trasslar" så som han gör under nätterna. För ikväll fick jag känslan av att det var magen som kärvade för honom.
Han har kutat runt som en ecstasyhög duracellkanin här på kvällen efter att storsonen Äntligen somnade vid 22:20. Han har dansat, pratat högljutt(ett under att storebror inte blev väckt), ätit digestivekex, pussat och kramat mig pappan och katten ett otal gånger. Etc etc.
Efter mitt 3:e fruktlösa läggningsförsök tröck jag i honom en dos Alvedon i hopp om att det var bråkande tänder som ställde till det. Det hjälpte inte.
Det slutade i att Pappan, som redan var frustrerad efter att ha tampats med envis 3-åring, fick ungskrället att somna. Gudarna vet hur han bär sig åt.

Jag är less på detta nu. Less less less.




Äntligen!

Kategori: Allmänt

Jag har prickat av en sak på listan! Ikväll sydde jag upp ny gardin till Minigris rum. Det blev varken proffsigt eller snyggt gjort, för jag har inte rört en symaskin sedan högstadiet typ(var ett under att jag över huvud taget lyckades byta undertråd eller vad det nu heter när den tog slut). Men det blev en gardin, och den duger åt den som ska ha den ;)





När man efter

Kategori: Allmänt

... en från Minigris sida rätt dålig natt, dessutom får kliva upp 05:43 pga samma Minigris, ja då är minigrisen inte särskilt populär :-p
Och mamman är trött.

Ungen har gnytt och gnällt, pruttat en del, krävt saft och nyponsoppa.
Ja bara den delen, att han på senare tid förvandlats till en liten sockergris som vill ha saft i stället för vatten, och vaknar trettioelva gånger om nätterna och kräver nypon/blåbär/fruktsoppa, känns inte särskilt lyckat. Men vad gör man? Vill man att man själv och resten av familjen ska få sova så trycker man till slut in en flaska med den där skiten i munnen på ungen.

Det är mycket han ratat på sista tiden. Han är inte särskilt glad i mat alls just nu till exempel. Han är i regel hungrig vid middagsbordet, men frukost och middag är det lite sisådär med. Blodpuddingen till lunchen igår, som han brukar äta annars, dög inte, han åt lite bacon. Han lever mest på flytande föda såsom kräm och soppa. Bara söta saker.
Smörgåsar intresserar honom inte heller, knappt heller pålägget. Förutom skinka, det äter han(när han inte matar katterna med den, vill säga). Och när han äter så är det i huvudsak sovlet - korv, köttbullar, kött.

Jag vet inte om det är de där uppkommande kindtänderna som spökar, men jag hoppas det så att det finns en "enkel" förklaring bakom alltihop. Jag vet i alla fall att jag börjar bli sådär extremt trött igen. Att jag igår somnade när Minigris lades för middagsvila och att jag då sov nästan en timme. Medan storsonen var hemma och vaken och tittade på TV alldeles ensam i vardagsrummet... Soc nästa på den liksom?
Storsonen hade det ju inte gått någon nöd på i alla fall, han hade ju sina barnprogram på Nickelodeon, och var i full färd med att bära in en burk med lingonsylt till vardagsrummet som han tänkt smaka av medan jag sov :-p

Och vi har inte varit mkt bättre idag. Minigris var ju fortf trött nu på morgonen visade det sig. Efter lite yoghurt och havrefras var han fortf gnällig och gled runt med sin napp och sin snuttefilt och lade sig ner på golvet till och från, så vi smög in och lade oss bredvid storebror. Precis när Minigris håller på att somna in vaknar storebror. Så klart.
Storebror klev upp och satte sig framför TV:n medan jag sövde klart Minigris, och ungefär 45 minuter senare väcks jag av storsonen som säger att han är hungrig och vill ha en smörgås. Supermorsan gjorde det igen liksom.

Jag har en känsla av att detta kommer bli en lååång och tålamodsprövande dag, med gnälliga minigrisar, sura storebrorsor och toktrötta mammor. Fast i singular.



Jul. 15, 2014

Kategori: Allmänt

Nu börjar kantarellrapporterna

Kategori: Allmänt

... trilla in på kobladet. Gissa om det kliar i fingrarna på mig? Jag ÄLSKAR att gå i skogen och plocka svamp. Det är avkopplande och bara sådär härligt mysigt att kliva omkring i stövlar bland mossa och granar.
Ibland hittar man inte så mycket som en flugsvamp, men det gör inget, för man kommer hem med frid och ro i själen efter ett par timmar bland fågelkvitter och sus i talltopparna.

Jag tänker dock inte hymla med att jag ofta halvt skiter ner mig så fort det knakar till någonstans i skogen. Jag har en enorm fobi för att eventuellt råka på vildsvin, grävling eller orm(och nej, just ormar brukar i regel inte orsaka knakande ljud). Älg eller rådjur bekommer mig inte dock inte, dem njuter jag av att få se, så länge det är på hyfsat avstånd. Men man hoppas ju att man slipper kliva rakt in i arslet på en älgko med kalv(ar), för då ligger man ju i riskzonen för en riktig känga. Eh, klöv.

Jag funderar på att svänga ut till skogen hos farföräldrarna någon dag då jag har möjlighet till barnvakt medan jag söker skogens gula guld. Då kan man få kaffe när man traskat klart ;)

En härlig dag i bilder

Kategori: Allmänt

(delar av den iaf)
 
Ibland är de sams
 
Min gladskit
 
Vi fick finbesök!
 
Han börjar bli så stor...
 
Edwin kämpade tappert med att skjuta i bollen i poolen
 
Alexander och Casper gräver loss
 
Papporna samtalar, barnet visar upp brandbil
 
Finaste Linda... ledsen att det blev så hattigt och fnattigt idag
och att jag bara for runt. Vi får nog ordna en barnfri dejt
bara du och jag snart. Det kan vi behöva ;)
 
Fina farfar, Edwin och Linus
 
Fina hjärtat
 
Största bustrollen!
 
De har (stundtals) så himla kul ihop :)
 
Dags att springa i vattenspridaren
 
Vårt lilla flufftroll!
 
 
(Här skulle det ha avslutats med en sällsynt bild på syskonmys i soffan. Men den äldre av bröderna satt och drog i Petter-Nicklas, så det kändes inte helt schysst att lägga upp den :-p)
 
 

När man känner sig nöjd

Kategori: Allmänt

... och glad. Över att ha fått spendera större delen av dagen tillsammans med bara storsonen.
Fått skämma bort honom med universums största pistagebulle(som han fjäskade till sig med en puss på ICA).
Fått skämma bort honom med en liter jordgubbar bara för att han tycker om det så mycket(också där ingick visst fjäsk).
Fått skämma bort honom med hallon/lakritsskallar(som han bara gnager av hallondelen på) fast det bara är torsdag.
Lekt allt det Han velat leka, både ute och inne(mest inne).
Fått bli mätt av honom med pappans måttband och fått veta att "- Oj, du är 2 Femtimeter lång!", för att bara en kort stund senare bli mätt igen och få veta att "- Du är tretti Centimeter lång mamma!".

Fått trycka i storsonen ett par kalla glasspinnar bara för att hålla honom vaken när han började säcka ihop framåt middagstid.
Fått "prata" med en gammal vän på Facebook efter att inte ha talats vid på nästan ett år.
Fått bjuda familjen(minus bortasovande Minigris) på grillad fläskkarré, sallad och bearnaisesås. Även om sonen varken åt fläskkarré, sallad eller bea, utan pastahjul och ketchup...*suck*
Fått busa, jaga och kittla av skratt kiknande gullunge.
Fått natta samma gullunge i sin säng, gullungen som åter ville sova Utan blöja!

Fått bli bjuden på nygräddad rabarberpaj av maken när jag kom ut från nattad sons rum.
Fått ge mig ut på en motionsrunda trots att det idag tog emot, och dessutom pressat mig att springa lite längre än förra gången fast kroppen kändes mycket tyngre än sist.
Fått vara äcklig och skippa dusch efter rundan pga totalt utebliven ork och ovilja att väcka den sovande gullungen.
Fått lägga mig på spikmattan i lugn och ro och plita ner detta.

Ja, detta har varit en bra dag, och jag tänker inte hymla det minsta om att det är riktigt skönt när Minigrisen sover borta ibland. Jag tänker heller inte hymla om att det är Ännu skönare när Båda barnen sover borta ibland. Även en mamma behöver ladda batterierna.

Och nu tänker mamman gå in och titta till den blöjfria sonen och hans lakan, sedan tänker hon SOVA och ladda för ännu en dag med åt sonen odelad uppmärksamhet.





Nattens olycka

Kategori: Allmänt

... i storpojkens säng, bet visst lite illa i självförtroendet. Jo, det kom kiss. Ganska Mycket kiss. Storkillen själv var dock till synes omedveten om händelsen, för när jag på ren vana gick in till honom för att kolla läget på natten när jag själv var upp och kissade, upptäckte jag den stora kissfläcken under honom.
Han själv sov som en gris, det var väl svalt och skönt att ligga därpå i värmen :-p
Jag ville ju dock inte att han skulle ligga och sova i sitt eget kiss, så jag bar in honom till vår säng och gick sedan tillbaka och rev ur de våta lakanen ur hans säng.

Senare, framåt tidiga morgontimmarna, vaknade jag av att han låg och vände ocj vred på sig. Jag tyckte mig känna igen rörelserna så jag klappade lite på honom och viskade i hans öra att pottan stod nedanför sängen om han var kissnödig, eller han han kunde be att få en blöja om han behövde.
Jag har ingen aning om ifall han hörde mig, för han vände sig bara bort och fortsatte sova. Men lite senare vaknar jag åter av rörelser och ser då hur han kryper ur sängen, sätter sig på pottan, kissar, river av en bit papper från toarullen som stod bredvid, torkar sig, lägger pappret i pottan och kryper upp igen. Jag ligger kvar och låtsas sova, och då viskar han:
"- Mamma?"
"- Ja hjärtat?"
"- Det är blött i sängen"
Mycket riktigt finns en liten fuktig fläck där han legat. Förmodligen har han då sovit såpass ytligt att han vaknat av att han börjat kissa, lyckats bryta av och gått till pottan i stället. Min duktiga, duktiga kille!

Killen som varit i stort sett totalt blöjfri dagtid senaste veckan, och dessutom nästan helt blöjfri senaste två nätterna, ville idag ha blöja när vi gick till dagisgården, samt när han skulle sova.
Han såg ju den urrivna sängen och lakanen på tork när han klev upp i morse och undrade varför det såg ut så. Han exakta ord var: "- Vad har hänt i mitt rum?"
Så jag berättade, såklart. Jag berättade så lättsamt och lugnt jag bara kunde att det hade kommit kiss när han sov och att jag burit in honom till oss och tagit bort det blöta lakanet så att det skulle bli torrt och skönt i sängen. Sedan var det inte mer med det. Han frågade inget ytterligare och jag påminde honom inte om det igen. Men han ville ha blöja när vi gick ut och när han skulle sova, så han tog det nog som ett hårt bakslag innerst inne.

För vår del gör det inget alls. Varken att han kissade eller att han vill ha blöja. Det är snarare positivt att han vill ha blöja ibland, annars bajsar han inte.
Han var ju hård i magen förra veckan, såpass hård att han blev ledsen.
"- Det är jobbigt att bajsa, det är hårt!"
Det var jobbigt så till den milda grad att han helt frivilligt, utan minsta protest, provade att ta sitt livs första(och förhoppningsvis sista) Microlax. Världens duktigaste(och förmodligen även mest "lättade") unge.
Och så var han världens duktigaste kille och var blöjfri följande vecka. Men han bajsade inte. 6 dagar gick han utan att bajsa eftersom han var så inne i sitt blöjfria lyckoland, och han har ju aldrig bajsat i pottan/toaletten. Så man får halvt lura/tvinga på honom en blöja ibland i förhoppning att han för sin egen skull ska tömma.

Det är inte lätt det där, med blöjavvänjning. Och vi vill ju inte på något sätt pressa eller tvinga honom, för då ställer han sig bestämt på tvären. Oavsett vad det gäller egentligen.
Så nu är det bara att avvakta, ta ett steg tillbaka och låta honom samla sig i sin egen takt. Vad mer kan man göra liksom?
Men den dagen han gör Nr 2 i pottan/toan för första gången kommer det bli bajskalas(!?) här hemma och en tur till Björks leksaksaffär, det är ett som är säkert!



Skönaste sovstilen i stan

Jag är inte förvånad

Kategori: Allmänt

... över att jag fick lämna Nydalsskogen med två tomma bilstolar där bak i Passaten idag.

Tanken var att den minsta av de två små huliganerna skulle spendera en natt hos sina fina farföräldrar. Att de små brorsorna skulle få lite "semester" från varandra, och att storsonen skulle få lite egentid med mamma. Att mamman skulle få en natts human sömn. Men när vi kommit dit, fikat, plockat lite smultron och det slutligen var dags för mig och storsonen att vinka hej då till lillebror och bege oss hemåt, så ville han såklart inte alls åka hem.
Jag föreslog då att han kunde få stanna kvar och leka och äta middag hos farmor och farfar, och att jag kunde komma och hämta honom på kvällen. Det tyckte han var en bra idé. Men farfar däremot tyckte att vad tusan, storebror kan väl också ligga kvar? Vad gör det? Så det bestämdes att jag skulle ringa efter att jag själv och maken ätit middag hemma för att checka av läget, ville han bli hämtad eller inte?
Men nä, no way att han ville åka hem. Det var den "semestern" det. Men nu fick ju JAG semester i stället ;)

Eller semester och semester förresten, jag har varit flitig som ett bi sedan jag kom hem.
Lagat middag, vattnat blommorna ute, röjt tomten fri från leksaker, klippt gräset, rensat ur badrumshylla + badrumsskåp(blev en hel matkasse full, och då är jag ändå inte klar än. Hur lyckas man samla på sig så mkt onödigt skit?), dammat av alla ytor i Minigris rum, vikt ihop och lagt undan ren tvätt, fyllt tvättmaskinen, fyllt och kört en maskin med disk, röjt undan i hallen, plockat undan leksaker och sist men inte minst - motionerat!

Jodå, någon gång runt 21:30 drog jag på mig träningskläderna och gav mig ut på en vad från början var tänkt att bli en rask promenad, men som visade sig bli ungefär hälften promenad och hälften jogging. 5,35km på 42 minuter. Jag är faktiskt stolt över mig själv då jag inte tagit ett löpsteg sedan jag lämnade jobbet. Det gick förvånansvärt bra!

Så nu ligger jag här i sängen och varvar ner efter dusch(och lite "äktenskaplig samvaro" ;)) och laddar inför städning av huset i morgon.
Men lugna, jag ska inte Bara "jobba" i morgon. Jag ska avnjuta en(eller varför inte två) VARM kopp kaffe i lugn och barnfri ro på altanen också. Och jag ska ta ett låångt bad. SEDAN ska jag förbereda middag och åka och hämta hem mina barn. Om någon av dem vill följa med hem, vill säga.






Alltså det här

Kategori: Allmänt

... med att hinna med saker och ting... hur GÖR folk?
Jag har en låååååååååång lista på saker jag antingen måste, behöver eller Vill göra. Men jag hinner aldrig. Livet som mamma med en (snart) 3-åring och en 1-åring går liksom mest ut på att leka, utfodra, byta blöjor, natta och sova som ett arsel. Typ.
Och nu börjar jag känna mig stressad. 11:e augusti börjar jag jobba igen, och innan dess har jag en hel radda med grejer som jag förmodligen knappt ens hinner påbörja.

1. Det ständiga behovet - STÄDA.
Jag vantrivs här hemma just nu då hela huset är dammigt, skräpigt, golven är skitiga, fönstren är smutsiga, gardinerna behöver tvättas etc etc.
Jag går med sopborste och skyffel över de värsta områdena varje dag, men jag hinner aldrig dammsuga och skura golven så ofta som jag skulle behlva eller vilja. Och när de där extremt sällsynta tillfällena dyker upp så orkar jag knappt.

2. Jag behöver komma igång med lite motion/träning så att jag inte avlider när jag går tillbaka till mitt jobb som brevbärare. All min goda grundkondition och mina benmuskler jag hade från 6 år på Posten försvann fortare än en avlöning när jag fick barn. Jag måste förbereda kroppen innan jobbet startar igen, men det är lättare sagt än gjort när man har make som jobbar och två små barn som är sömnkrånglare, annars hade jag gett mig ut på kvällarna.

3. Jag vill göra om en byrå i Minigris rum. Jag har allt material och alla redskap, men jag har inte tiden, och det är inget jag kan göra när barnen är med.

4. Jag vill sy en gardin till Minigris rum av ett tyg jag budat hem på Tradera, men jag har aldrig tid. Och det andra tyget jag budade hem kan jag inte hämta ut från ombudet, för jag har klantat mig och glömt ändra efternamn i mina personuppgifter på Tradera efter att jag gifte mig, så paketet är skickat i fel namn.

5. Jag har tänkt bygga en "bensinpump" till barnens dagisgård som de kan "tanka" sina cyklar med, men jag vet inte när jag ska hinna bygga den. Men jag Vill bygga den så den väntar där på dem när dagis öppnar igen i augusti. För att ge något tillbaks liksom.

6. Jag vill shoppa upp mina presentkort på H&M och Body Shop som bara legat och väntat på att utnyttjas. I lugn och ro utan barn.

Detta är bara ett fåtal delar ur allt jag vill bocka av på min milslånga lista. Innan jobbet drar igång igen. Men de lär stå kvar, obockade, på den där listan när jag sätter min fot på jobbet fula golv igen.

I midsomras

Kategori: Allmänt

... var vi ju över till en "granne" längre ner på gatan och grillade på kvällen. Där var även ett helt gäng till, bland annat två tjejer i typ 10-årsåldern("stora tjejerna" som lekte med Linus). Dessa två tjejer(som så många andra tjejer i deras ålder före dem) fattade tycke för min fina make. Han brukar ha den effekten på småflickor.
Vid något tillfälle i början av kvällen kom tjejerna in till värdinnan och frågade:
"- Vad heter han med blåa ögonen och frillan?"
Och det är ju just de där blå ögonen som fångade även mitt intresse en gång för lite drygt 8 år sedan. De blå, busiga, snälla ögonen. De där ögonen som med bara en blick kan få mig att gå från grav irritation till förälskat fjärilspirr i magen. De där ögonen som fått mig att förlåta sådant som man kanske egentligen inte borde förlåta.
För säg mig, vem skulle inte låta sig drunkna, i alla fall litelitegrann, i dessa?



Min fina, underbara karl, som jag älskar dig!