collinus

Nej, jag kommer inte komma med tips varje vecka, för det kommer jag aldrig komma ihåg :-p

Men just idag, just den här veckan, har jag ett litet mattips som jag tycker är grymt bra.

Jag var iväg till Norrtälje och storhandlade i tisdags, och då hittade jag skivspill på kotletter till bra pris. Skivspill är ju lite drygt på så vis att alla bitar är så ojämna i storlek och tjocklek. Men det är ju det som är grejen, det är ju spillbitar som blir kvar efter fördelning av kotletter(eller vad det nu må vara för något som skivats upp på slakteriet/charkuteriet), och det går att göra sååå god mat av det.

 

Somliga ställer sig och skär bort köttet från benen och använder i pastasåser & dyl, men det orkar inte jag stå och pilla med, jag gör i stället så att jag saltar, pepprar och bryner bitarna lite lätt, bara för att få färg på dem, sedan åker de ner i en gryta/kastrull tillsammans med stekflottet.

 

 

Det där med påskpynt är inget vi direkt brukar gå all in med. Dels äger vi inte så mycket påskpynt, dels vill vi inte ha en massa påskpynt(man ska ju orka städa undan skiten sedan). Vi brukar ställa fram/hänga upp de få saker vi har, samt köpa påskliljor till krukorna på trappen utanför dörren. I år har det dock inte blivit några påskliljor pga graviditetspenningstom plånbok, men krukorna står inte tomma för det...

 

 

Önskar världens sötaste unge(som inte stod stilla många sekunder för bild, och 3 sek senare åkte hucklet av)

 

 

Du kan alltid få mig att skratta

 

Jag förstår inte hur fort två dagar egentligen kan passera? Det känns som helgen som just passerade bara sprang sin väg, att den drog på sig sprinterpjucksen i kombination med ett par jetmotorer och liksom bara drog dit pepparn växer, enbart för att djävlas.

Lilla familjen har varit hemma nästan hela helgen och bara varit. Lekt, myst och umgåtts. Inga renoveringsobjekt som tagit upp vår tid, utan bara ren skär ledighet. Sedan hade vi väl kanske egentligen behövt få lite konkreta saker gjorda, som typ städning, utrensning och sådant, men det sket vi faktiskt i den här helgen. Jag har på min höjd försökt hålla köket hyfsat avröjt från skit, men i övrigt har det varit fullt ös medvetslös på tvärtomspråket, så att säga. Så härligt!

 

Barnet har som vanligt varit boss här hemma och bestämt vad som skall göras. Vi har alltså läst böcker, lekt med bilar, lekt med vattenbordet, "diskat", lekt med bilar, ritat, lekt med bilar. Sade jag att vi har lekt med bilar också? Vatten och bilar är det "hetaste" just nu.

Igår kväll var enda gången vi tog oss bort från byn, och åkte hem till barnets farföräldrar som bjöd på våfflor med sylt och grädde till middag. Och nu börjar väl mammamaffian yla :-p

Nej, i min värld är inte våfflor(eller pannkakor/plättar heller för den delen) mat. Det är efterrätt. Men vafan, man måste lyxa till det lite ibland. Vi äter pannkakor till lunch här hemma någon helg ibland, men det är ju inget vi har som stående matsedel. Jag vet dessutom att barnet ofta får plättar hos sina farföräldrar, och dit åker han ganska ofta, så just därför äter vi det väldigt sällan hemma.

Ungarna får ju dessutom pannkakor på dagis/i skolan. Jag fick pannkakor i skolan. Det var ju i stort sett enda gångerna man åt mycket mat i plugget :-p Och guess what? Det blev folk av mig också ;-)

 

Dock tycker jag ju såklart inte att man ska äta det för ofta. Främst för att det ska få föbli lite "lyx" över det hela. Dessutom äter Linus i stort sett bara sylten och grädden(procentiellt sett iaf), så ur näringssynpunkt är det ingen supermåltid att bjuda på. Äts det mat med sylt här hemma måste sylten läggas på hans mat i förväg, sedan ställs sylten undan, för annars sitter ungen bara och pekar på sylten och ska ha mer mer mer fast han redan har massor på tallriken(och får han inte mer blir det skrik, gap och krokodiltårar :-p). Ser han inte syltburken äter han det som finns på tallriken. Ungar :-p

 

Apropå mat så läste jag matsedeln på dagis idag när barnet skulle lämnas.

Måndag 25:e: "Blodpudding el leverrätt"

Jösses vad jag hoppas på blodpuddingen, för ungarnas skull. Själv tycker jag nämligen att lever är något av det vidrigaste som finns. Jag äter på min höjd lever i pastejform, men då smakar det ju helt annorlunda.

Jag vet inte huuur många gånger jag under min tid boende hemma hos mamma och pappa, som jag tagit rester av(i mina ögon) köttbitar ur kylen för att äta till middag eller lunch när jag varit ensam hemma. Värmt det i micron, satt tänderna i det, för att upptäcka att det inte alls var kotlett/karré el dylikt, utan vidrig äcklig lever. Den besvikelsen!

... av Idas redigerade bilder

 

... bjuder jag på ett par extra gravidfotograferingsbilder. Jag har "lekt" lite med bilderna, så dessa är inte original.

 

 

 

Vi gick till dagisgården efter dagens middag, främst för att trötta ut barnet som fick kladdkaka med grädde till efterrätt och lätt får sockerkicken from hell av dylika ting. Orkar inte kommentera bilderna så det blir bara en bildorgie idag.

 

 

 

För att jag har den hetaste sambon som finns. Enligt mig, såklart :-p

Men ni måste hålla med om att han är rätt(brutalt) söt? ;-)

 

 

 

Nu har vi fått alla bilder från Ida, och det fanns så mycket fint! Jag som inte kan ett skit om fotografering och redigering och sådant, tycker ändå att det är roligt att leka lite med bilder, så jag valde en bild att leka med idag.

 

...är att efter ett långt hett bad, när kroppen fortfarande är genomvarm av det heta vattnet, få tassa omkring hemma i bara trosor, linne och strumpor(alt raggisar).

Man är inte snygg, men snablarns så skönt det är.

 

 

 

Idag försöker jag mig på att "trolla" igen. Det vill säga att jag "slänger ihop" något av det som finns hemma(ni vet, det där som brukar resultera i ätbar utfodring i stället för en mumsig måltid).

Jag skulle igår kväll plocka fram något ur frysen för att ha något färdigtinat till dagens middag, och jag hade 4 olika saker att välja mellan: Ett paket köttfärs, några lövbiffar, lite kycklinginnanlår och några chorizokorvar..

Vi åt köttfärssås för bara ett par dagar sedan, så köttfärs ville jag inte ha. Lövbiffen var det "finaste" vi hade i frysen, så den ville jag spara till i morgon. Chorizokorv är jag sällan sugen på(jag är en falukorvsmänniska), och inte heller idag. Det fick alltså bli kycklingen. Men det fanns ganska lite kyckling kvar, så jag tog även fram ett paket bacon. Bacon och kyckling funkar alltid ihop, bland annat för att baconet ger så mycket smak, och kyckling i sig smakar ju egentligen inte särskilt mycket. Men vad göra av det?

 

Jag bestämde mig för någon form av paj/gratäng, så jag tog upp lite broccoli ur frysen i förmiddags efter att barnet lämnats hos sin farmor för dagen. Jag har förberett lite av varje under dagen, allt eftersom tiden gått och allt eftersom jag kommit på nya idéer. Jag började med att koka broccolin mjuk. Sedan fick jag för mig att jag skulle ha morot också, så jag skivade och kokade lite morot. Lök är ju i stort sett en "obligatorisk" ingrediens i nästan all mat, så jag fräste upp en rödlök, och skar baconen i småbitar och stekte den knaprig. Och brynde den i små bitar uppskurna kycklingen. Men sedan då?

Jag släppte själva paj-tanken, och kokade i stället lite pasta för att göra någon form av "makaronlåda". Bara i med allt jag förberett tillsammans med pastan och sedan på med äggstanning. Men inte vilken stanning som helst. Jag gjorde stanning på ägg och kokosmjölk i stället för vanlig mjölk. Tål att testas liksom, kan ju inte bli värre än äckligt ;-p 

 

Jag kryddade stanningen med lite curry bara för att få någon form av smak på eländet, men inte för mycket smak. Det är meningen att det kräsna barnet ska äta samma mat som vi så man får vara lite laid back med kryddorna. Nu står "lådan" på köksbordet och väntar på att strös över med lite riven ost och ställas in i ugnen, vilket jag ska ta itu med Nu.

Jag återkommer med "betyg" på mitt "trolleri" vid senare tillfälle.

 

Igår lade en tjej jag följer på Instagram upp bilder från när hon och en vän rensade ur hennes skafferi. De förvandlade ett smärre kaos till ordning och reda(kolla gärna in hennes blogg här, där hon visar rensningen). Jag blev sååå avis, för vårat skafferi här hemma har varit ett komplett kaos i stort sett sedan cirka 3(?) månader efter att vi flyttade in i huset(Nov 2010). Vi hittade absolut ingenting när vi skulle ha det, vilket resulterat i att vi flyttat runt alla saker från hylla till hylla så det inte varit någon struktur på någonting. Och när vi trott oss inte ha en viss sak, så har vi köpt ny, för att senare hitta typ 2 oöppnade paket till av det vi inte hittade, som vi köpt vid tidigare tillfälle när vi inte hittat något. You get the picture.

Så gårdagens Instagrambilder inspirerade mig så pass mycket att jag idag tog tag i saken och genomgick storrensning deluxe! Tack Micaela!

 

... kan Siri se såhär sur ut...

 

Åtminstone när barnet ska roas, för vatten är ju något av det roligaste som finns om barnet får säga sin mening.

På sin födelsedag i somras, fick han ett "vattenbord" i present av släktingar. Men då var han för liten för att förstå tjusningen med det, dessutom kunde han inte gå eller stå på egen hand, så det var lite fel utformning på bordet för honom då. 

Han slängde ner alla leksakerna till bordet på golvet, och sedan var det inte mer med det. Vatten provade vi aldrig att hälla i, för han hade inte kommit till fylla/hälla ur-stadiet ännu. Men nu, när "diska" är det roligaste som finns, så bestämde jag mig igår för att prova bordet i badrummet(för jag ville slippa torka blött köksgolv efter disk). Det var ju så jäkla blåsigt här igår, så jag behövde något att locka barnet med för att slippa vara ute i snålblåsten efter dagishämtning(för han envisas ju alltid med att vilja "dotta nö" och leka med "doola langen" när vi kommer hem från dagis).

Kan ju säga att vattenbordet var en succé.

 

Jag har fått ett beroende. Ett dyrt beroende. Ett beroende som började med en bild jag såg på Instagram.

Beroendet bär namnet Kesella Citrus.

 

... är inte sen att kasta sig mot fönstret för att mota bort inkräktare. Åtminstone inte när det finns en skyddande glasruta emellan dem själva och inkräktaren i fråga :-p

 

Så nu tänker jag lägga upp mitt livs första recept på bloggen! Det är ju tydligen en sådan där sak man "ska" göra, för "alla andra" gör det ju ;-p

Jag är ju inte typen som egentligen gillar att laga mat. Dels har jag aldrig tyckt att det har varit kul, dels lyckas jag aldrig sådär bra som "alla andra" till synes gör. Jag tycker om att läsa recept, och jag har under några år dessutom fått prenumeration på tidningen MAT i julklapp av mina föräldrar. Jag vill minnas att jag skulle få det även i år, men än har tidningen lyst med sin frånvaro, så jag hoppas inte att min pappa sitter och betalar pengar för en tidning som inte skickas ut(?).

Som sagt, jag tycker väldigt mycket om att läsa mattidningar(framför allt titta på bilderna :-p), men jag är dålig på att laga mat. Tycker jag själv. Jag har liksom inte välsignats med ett sådant där extraordinärt utvecklat smaksinne som gör att jag vet precis vilka smaker som passar ihop till vad. När jag försöker "trolla" ihop något ätbart av sista skrapet hemma i kyl/skafferi/frys så blir det sällan någon kulinarisk upplevelse. Det blir liksom ätbar utfodring, så att säga. Men här är ett recept som alltid blir gott. Alltid.

Jag har snott det från min mamma, som i sin tur förmodligen hittat det i någon veckotidning.

 

(OBS, originalreceptet är räknat på 4 portioner, men jag tycker det blir alldeles för lite, så jag har gjort om receptet genom att öka mängden ingredienser till nästan det dubbla. Följande recept är alltså nästan dubblat)

 

12 smålökar(jag brukar dock nöja mig med typ 8 st)

ca 1 kg grytbitar av nöt, märgpipa eller högrev(sist använde jag fransyska, obs att den behöver kokas extra länge)

Porter(jag brukar ta en 0,50cl-flaska + en 33cl)

2 msk svartvinbärsgelé(jag brukar ta ngn msk extra ;)

2 - 3 stora morötter(står med i originalreceptet längst ner endast som ett tips, men jag tycker det gör sig så bra i grytan så det får vara med bland ingredienserna här)

 

 

1. Skala löken, skär köttet i jämnstora bitar och slå portern i en stor gryta.

2. Lägg i kött, lökar, salt, peppar och gelé. Låt koka under lock ca 50 minuter(jag brukar koka längre, kanske 75 min),

3. Skär morötterna i medaljonger, ca 1 - 1,5 cm tjocka

4. Tillsätt creme fraiche och morötter och rör om. Låt koka ytterligare ca 10 minuter(så att creme fraichen "kokas in" och morötterna mjuknar lite) eller tills köttet känns mört.

 

Servera gärna med ris eller potatis(min personliga favorit är kokt, pressad potatis) och en fräsch sallad.

 

Hur enkelt är inte det här receptet liksom? Visst, det är ingen 30-minutersmåltid a la Jamie Oliver, utan snarare ett långkok. Men förbereder man lite i förväg(typ skär upp allt som ska skäras upp) så får man så mycket tid över till annat då grytan sköter sig själv på spisen under tiden. Och det blir såååå gott. Det enda man kan "misslyckas" med är att köttet kanske inte lyckas bli fullt så mört som man kanske hade hoppats varje gång, men det är fortfarande förbannnat gott.

 

 

Ni som följer mig på Instagram(#collinuslind) har säkert sett en bild eller två där jag visat att jag ska måla. Objektet har varit "stängda rummet", från början tänkt som "kontor"(vilket resulterade i att det blev en avstjälpningsplats för alla prylar man inte visste var man skulle göra av = i stort sett ett extra förråd).

När vi fick veta att jag var gravid igen startade projekt: "stänga igen valvet så nya bebisen får ett rum". Det projektet har jag visat i det här inlägget(dock nämndes det inte där varför valvet skulle stängas igen).

 

Nu har det som sagt slipats, spacklats, slipats lite till, målats och målats lite till i Minigrisens blivande rum. Inte för att Minigris ska flytta in där samma dag den kommer hem från BB, men det är skönt att ha det gjort så man slipper stå med ett renoveringsprojekt samtidigt som man har två ungar att ta hand om(=hålla ur vägen).

Här kommer lite resultatbilder:

 

 

 

"- God morgon, god morgon, hör fåglar sjunga glatt..."

Bite me. Jag har haft en uuuuusel natt, så på med de rosa glasögonen innan ni ska läsa, för nu blir det gnäll.

 

Igår kväll gick jag och lade mig med några mindre bra förutsättningar i bagaget. Dels har ju min mage invaderats av en Minigris som verkar ha raveparty/riverdanceträning precis varje kväll, som tycks tro att mammas mage är ett trumskinn alt. sandsäck för boxning. Igår kväll var inget undantag, utan igår kväll hade riverdansandet snarare eskalerat till det dubbla. Sambon var halvt på väg att ringa BB när vi satt och tittade på Johan Falk. "- Är det dags att åka in eller? Sådär har jag inte hört dig flåsa/andas sedan Linus föddes".

Det lät som jag höll på med profylax eller något, men ungen höll på och levde om såpass därinne att jag knappt kunde sitta stilla, än mindre andas normalt. Det är ju för farao obehagligt! Som sagt, jag har ingen som helst förståelse för de som tycker det är sååå mysigt när det sparkar därinne. Jag får Alien-flashbacks(filmen) varje gång.

Är det ens normalt att en unge håller på på det där viset? Den har nog lyckats få tag på speed eller någon annan galen partydrog som den knaprar som en annan knaprar godis.

 

Dessutom hade jag ont i höftpartiet samt ryggen igår. Det hade smugit sig på under dagen efter diverse upp-och-ned-från-golvet-lek med barnet, och jag kände mig lagom mör vid läggdags. 

Jag brukar starta kvällen med att lägga mig på spikmattan en stund innan jag somnar, men igår gav spikmattan inte samma effekt. Ryggen ville ligga på den, men höfterna ville inte att jag skulle ligga på rygg, så det blev bara en kort sväng. Dessutom vaknade barnet och fick ett sådant där psykbryt när pappan gick in till honom och, och började yla efter mamma, så jag fick oavsett slänga undan mattan för att ta hand om ledset barn som blev inburet till mig i sängen.

Ryggen i sin tur ville inte att jag skulle ligga på sidan, vilket gjorde hela sömnbiten lite småklurig. Att barnet dessutom vaknade och gnydde varje timme, alt låg och flaxade runt som en djävla väderkvarn på ecstasy, gjorde ju inte insomnandet lättare direkt.

 

Vid ett tillfälle mitt i natten vaknade jag och hade så sabla ont i ryggen att jag var tvungen att gå upp och stretcha ut ryggen lite, och så bestämde jag mig för att ge spikmattan en ny chans. Jag har knappt lagt mig tillrätta på mattan förrän jag hör ett högst välbekant tillika ovälkommet ljud nerifrån fotänden av sängen - katt som hulkar.

Jag kastar mig ner mot kattfan för att försöka hinna putta ner honom på golvet innan spyan är ute, men jag misslyckas. Sambons sida av fotänden pryds av en lång spya, så det var bara att kasta sig upp till toaletten för att hämta toapapper att torka bort skiten med innan den sovande, lyckligt ovetande sambon lyckas dra fötterna i åbäket. Och självklart hade ju katten lyckats spy ur sig lite även på golvet, vilket jag inte såg, och självklart trampade i. Yummy.

 

Ni som brukar ligga på spikmatta vet ju att det inte är särskilt skönt att lägga sig på spikmattan en andra gång kort efter att man först legat på den, så min nattliga spikmatte-seans var ju liksom sabbad och körd, och hela kattspyetorkandet, i kombination med den onda ryggen och ömma höftpartiet, gjorde ju att jag inte kunde somna... Det fick helt enkelt bli ett par timmars mobilsurfande och Candy Crush Saga-spelande innan gluggarna till slut åkte igen. Så nu är jag lagom trött och mör, och såååå tacksam att det är dagisdag idag så jag får lite vila innan Hans Majestät skall hämtas hem igen. Ja, idag blir det en högst overksam dag. Kanske lyxar till det med ett varmt bad för att kurera den ännu arga ryggen. Because I'm worth it.

 

 

Det finns ju någon slags besöksstatistik man kan kolla på här på blogg.se, men jag tycker den är så luddig. Och jag är nyfiken på hur många det är som faktiskt kommer in och läser regelbundet. Och det är inte för att jag söker bekräftelse eller något, utan beror bara på ren skär nyfikenhet. Så jag har en liten önskan. Att ni som faktiskt går in här och läser regelbundet, typ varje dag eller varje vecka, skriver en liten kommentar på det här inlägget så att jag får se hur många(eller få) ni faktiskt är.

Det är som sagt bara en önskan, inget krav. Vore bara kul att se :-)

 

Tack på förhand ;-)

to make me välling!

 

 

 

Eller snusk och snusk, det är sexualundervisning för barn.

 

När jag var liten(någonstans mellan 6 - 9 år), fanns en bok på biblioteket som var mer spännande än någon av de andra böckerna, för den kändes liksom lite "förbjuden"(läs: det var pinsamt att ertappas med den). Det var en bok om hur barn blir till.

Den hade ganska utförliga bilder över allting, och man vågade ju liksom inte ta fram boken ur bibliotekshyllan och bara sätta sig och läsa den helt öppet. Nej, man stod vid hyllan och smygkikade när man var ensam i rummet. De gånger någon kom in i rummet när man stod där åkte boken tillbaka in i hyllan med en smäll, och ansiktet fylldes av en djupröd färg liknande en överkokt kräftas.

Jag minns att min mamma en gång kom in i rummet utan att jag märkte det, lutade sig fram över min axel och frågade vad jag läste. Jag höll på att dö. Det var såååå pinsamt. Tyckte jag då i alla fall. I dagens läge hade jag ju inte brytt mig. Men då... ojojoj vad jobbigt det var.

Mamma i sin tur tyckte nog inte att det var konstigt alls, man befann sig ju i åldern då man precis fått veta hur barn blir till, och det var ju spännande. Och konstigt. Och lite äckligt :-p

 

Jag minns för övrigt exakt hur jag fick informationen. Hur min stackars pappa drog hela harangen för mig när jag en dag frågade hur bebisar blir till. Och jag minns precis hur jobbigt han tyckte att det var, för det syntes så väl på honom. Hela ansiktet utstrålade obekvämlighet på honom. Tänk att man kunde se sådant på folk redan vid så ung ålder? Nu minns jag i och för sig inte exakt hur gammal jag var, men jag tror att jag var 6 år. För senare samma dag berättade jag vidare min nyvunna kunskap till en yngre killkompis när vi lekte i trädkojan som min bror byggt. och jag minns exakt kompisens respons på den nya informationen:

"- Ska vi prova?".

Haha, klockren kommetar från en pojke på typ 4(?) år. Boys will be boys ;-p

 

För att återgå till boken jag talade om, så hette den "Per, Ida & Minimum". Och jag fick mig en rejäl tripp ner längs "Memory lane" när jag en dag skulle lämna barnet hos sin farmor och får se just Den boken ligga i en soffa bland några andra böcker. jag fullkomligt kastade mig över boken och drömde mig tillbaka till besöken på biblioteket när jag stod och smygtittade på bilderna.

Pappan hade med sig boken hem när han hämtat barnet hos farmor samma kväll, och barnet tycker att den är jättespännande. Fast han är ju inte så intresserad av själva sexualinformationen, utan han sitter och pekar på pappans snopp. Sedan ska han titta på mamman, för hon har ju ingen, och det tycker han är ganska konstigt som det verkar.

Vi brukar bli beordrade att dra ner byxorna här hemma så att han kan inspektera våra stackars könsorgan ingående. Och vad gör man? Ungen vill ju titta, och han ska ju vid något tillfälle lära sig att pojkar har snopp, och flickor har... ja, vad har flickor? Kärt barn har ju många namn, men Vi har valt att använda oss av det rätt snälla namnet "snippa"(när jag var liten hette den "kurran", i alla fall hemma hos mig, men den benämningen har jag inte hört på år och dar, så ungen lär väl bli mobbad om han slänger ur sig det i framtiden :-p).

 

... är när det kommer hem postorderpaket. Största spänningen i vardagen liksom. Jag förstår att så många hamnar i Lyxfällan bl.a på grund av Ellos-räkningar. Det var ett Ellospaket som kom idag.

Dock handlar inte jag så överdrivet ofta därifrån, eller överdrivet mycket. Jag håller mig mest till Ellos Rea-avdelning, fast just dagens paket var faktiskt inte rea-fynd. Jag unnade mig, Linus och kommande Minigrisen varsin grej.

Och innan bilderna kommer upp måste jag bara lovprisa och rosa vår brevbärare(en av dem iaf, de är några olika som delar ut här, förmodligen kör de rotation på utdelningsdistrikten). Då paketet inte fick plats i postlådan, backade han tillbaka till vårt hus, körde upp på infarten och knackade på. Det är så det ska gå till, men det är inte alla som gör det. Vilket i vissa fall är fullt förståeligt, och i egenskap av att jag själv är brevbärare så vet jag ju hur det är. Jag hade inte blivit grinig om jag fått hämta ut det på ICA, så jag blev sjukt glad idag när jag ändå slapp :-)

 

Och nu är det mycket hud ;-) Bilden hittar du här.

Det har varit en rätt dryg dag idag faktiskt.

Den startade bra, med att hela lilla familjen vaknade samtidigt till pappans dödsångestväckarklocka, dock var alla på gott humör och jag tror vi hade sovit hyfsat bra allihop.

Barnet lämnades smärtfritt på dagis klockan 8:00, varpå jag gick hem och åt lite extra frukost(man får inte i sig så mycket samtidigt som barnet äter frukost, av någon outgrundlig anledning..).  Det var ganska skralt med smörgåspålägg, så jag bestämde mig för att dra iväg till ICA och köpa lite ost eller något. Men jag kom inte så långt.

Jag orkar inte gå in på detaljer, men bildjäveln började i alla fall pipa, lampor blinkade och jag fick felmeddelande om parkeringsbromsen. Förmodligen hade den "bara" frusit fast, men jag orkade inte hålla på och bråka med bilskrället. Det hade redan gått 1,5 timme sedan barnet lämnats på dagis, och jag vill få ut så mycket som möjligt av den tid jag har innan det är dags att hämta honom igen, så jag sket i allt vad pålägg hette och gick in och surade i soffan medan jag mumsade på ett par mackor med jordgubbssylt på. Och 3 stora glas O'boy. Ooops.

 

När det var 2 timmar kvar tills barnet skulle hämtas, bestämde jag mig för att fortsätta hjälpa sambon med målningen av Minigrisens blivande rum. Jag hann måla den ena av långsidorna som ska bli vita. Kortsidorna kommer bli fondväggar i en ännu hemlig färg ;) Kan säga att man nog kommer haja till lite när man entrar rummet när det är färdigt i alla fall. Det är det som är kul med just barnrum, det är lättare att släppa loss lite.

Dock finns nog risken att Linus kommer bli lite avis på syskonets rum, kanske så till den milda grad att vi blir tvugna att måla om i Linus rum också, vilket vi hade tänkt vänta med ett par år tills han kan vara med och välja färg själv.

Minigris rum var bara grundmålat i vitt ovanpå en smått blommig tapet, så det rummet var vi "tvugna" att fixa nu. Men vi får väl se hur det går, Linus kanske accepterar att vänta ett tag med sitt rum. Eller så flyttar han in sina saker där någon natt när vi sover och inte ser :-p

 

När det var dags att hämta Linus på dagis hade jag såklart hunnit bli sådär brutalseg och trött och redo att somna stående, men eftersom han skulle hämtas redan klockan 13:00 så var förhoppningen att jag skulle kunna hämta sovande barn, och själv hinna knoppa en stund innan han vaknade.

Yeah right.

När jag kom fram till dagis stod en av fröknarna på trappen och rullade Linus vagn fram och tillbaka. Han hade vaknat till litegrann och hon försökte söva om honom. Och jag visste redan då att om han fortfarande hade gluggarna öppna när det var dags för mig att ta över, så skulle han Inte somna om. Jag hade rätt.

Så ungen vaknade alltså någon minut efter 13:00 och bestämde sig för att han inte alls ville somna om när det plötsligt var mamma och inte dagisfröken som tittade ner i vagnen. Och det brukar betyda gnällig, trött unge att tampas med hemma sedan. Så den sega modern fick inta rollen som supermorsa och leka gärnet, hitta på kul saker att göra och bita ihop och hålla ut bäst det gick tills sambon kom hem och kunde ta över en stund.

 

 

 

 

 

Så har man alltså lekt "modell" i ett par timmar. Fröken Ida Björkman kom med fullpackad väska och kamerastativ(som aldrig användes) strax före 10 i förmiddags och bjöds först på "frukost"(kaffe och kladdkaksmuffins m grädde), därefter var det dags att sätta igång.

Jag blev sminkad och fick håret lockat, när hände en sådan sak sist liksom? Kände mig som värsta Hollywoodfrun. Eller något. Kände mig i alla fall bortskämd, och det var en riktigt skön känsla. Mer sånt, tack!

 

Barnet och pappan fick vara med på några bilder, men det är ju inte det lättaste att regissera en 1,5-åring... och de få tillfällen ungen gjorde det vi ville, gick det så sabla fort så stackars Ida hann ju knappt med att nudda avtryckaren förrän barnet redan var på väg åt ett helt annat håll. Men tydligen fick hon till några riktigt bra bilder trots allt.

Det ska blir riktigt kul att se resultatet sedan när hon haft tid/ork att gå igenom bilderna och retuscherat och allt vad hon nu gör. Hon har ju trots allt ett liv utanför fotograferingen och sitt vardagliga arbete också. Var sak har sin tid.

 

När bilderna är klara ska ni givetvis få ett smakprov, men jag tänker inte lägga upp dem här. Jag kommer i stället länka till den hemsida hon väljer att lägga upp dem på. Vi fick trots allt en gratis plåtning, så det minsta vi kan göra är att bjussa henne på lite reklam.

Vill ni se mer av hennes arbete så har hon en Facebooksida också - Bröllopsfotograf Ida Björkman. Gå in och kolla, hon är jätteduktig.

 

I morgon ska den slitna gravida mamman, barnet och eventuellt pappan, bli fotograferade i hemmet av en frilansfotograf. Vid 10-tiden kommer det hit en tjej som fotograferar på sidan om sitt "vanliga" jobb. Hon specialiserar sig på bröllop och går att boka under vår/sommar(och höst?). Hon har även intresserat sig för "gravidbilder", och vill nu göra sig en liten portfolio för just sådana.

Hon slängde ut en liten förfrågan efter frivilla gravida objekt på Facebook, så jag erbjöd mig. Hon får bilder att eventuellt ha med i sin portfolio, och vi får bilder mot lite kaffe(och kladdkaksmuffins som jag bakade i fredags).Ni kan bland annat se några av hennes bilder på http://idabjorkman.se

 

Mina största dilemman inför morgondagen är att:

 

1. Mitt fejs kommer se ut som skit då jag varken kan, eller har vettiga makeup-produkter att spackla nunan med.

 

2. Huset är en enda röra med bråte inskyfflat i diverse rum pga renovering/målning av Minigrisens blivande rum.

 

3. Vi är usla på att städa och knappt haft, eller kommer att ha, tid att dammsuga ordentligt innan hon kommer.

 

4. Fönstren inte har putsats sedan 2011 (!), och främst vardagsrumsfönstren är värst med otaliga märken efter kattnosar och släpp-in-mig-kattass-krafsmärken på.

 

5. Den hyfsat språjlans nya soffan redan ser ut att ha spenderat minst ett par år i ett hem med en 1, 5-åring.

 

6. Det fortfarande finns kvar små konstverk efter barnets raid med bläckpennan på vardagsrumsgolvets plastmatta(och badrumsgolvet) som ingen av oss orkat ta tag i då det är ett helvete att skrubba bort(går bara att gnugga bort med stålull vilket lämnar kvar fula märken).

 

7. Jag inte har en aning om vad jag ska ha på mig då allt jag i mitt gravida tillstånd normalt sett bär är gamla illasittande mjukisbrallor, linnen fulla av hål och munktröjor fulla av vällingfläckar och annat charmigt.

 

Listan kan bli hur lång som helst, men jag avslutar där. Hur som helst ska det bli en riktigt kul upplevelse, och jag kan ju alltid trösta mig med att hon är duktig på att retuschera ;)

Igår kväll fick jag plötsligt för mig att jag skulle stoppa in barnet i bilen följande dag och åka någonstans. Jag visste inte riktigt vart, men jag funderade på att åka och hälsa på på mitt jobb. Bara för att komma hemifrån och erbjuda ungen någon annan aktivitet än att bara hänga hemma. Och tro på självaste Hin Håle himself om jag inte fick tummen ur i förmiddags och stoppade in mig själv, barnet och överfull skötväska i bilen och faktiskt kom iväg!

 

Ungen traskade runt och tittade på postcyklar, tittade på sommardäcken till bilarna(tack och lov fanns det "tooa dett" även på mammas jobb!), hittade en sax som han sprang runt med(utan olyckor!), rotade fram en gammal trasig cykelslang ur en sopkorg som han bar runt halsen(som vi tog med i skötväskan, men glömde kvar på nästa ställe vi besökte), fick smaka moccaruta/kärleksmums/vadfanmannuföredrarattkalladetför som en för mig ny tjej på jobbet hade bakat, vägrade äta lunch(förmodligen pga banan+fikabrödet en dryg timme tidigare), klättrade på allt som gick att klättra på, fick åka "brevvagn" och "paketlyft" med mera.

Det märktes på honom att han började bli ganska mör när det närmade sig tid för middagsvila. Då stoppade jag in honom i bilen i förhoppningen att han skulle somna och sova åtminstone 1,5h. Mycket riktigt slocknade han efter bara ett par minuters bilfärd, men sov bara en knapp timme. Eftersom vi befann oss i Rimbo vid uppvakningstillfället passade jag på att svänga upp till en bekant som vi inte träffat sedan långt innan barnet fyllde 1 år, och till vår lycka var hon hemma.

 

Jag bjöds på kaffe, och barnet satt och mumsade medhavda jordgubbar en stund tills tålamodet att sitta still var obefintligt och han skulle iväg och leta efter katten, "nulla"(rulla) bollar på golvet och klättra upp och ner i värdinnans säng.

Låt säga att det var en ganska trött kille jag hade att tampas med här hemma sedan, och givetvis var det just den här kvällen som sambon åkte på jourjobb inåt stan. Och han har inte kommit hem än, stackarn.

 

Barnet somnade 18:50(!), så jag passade på att ställa mig och måla taklister i Minigrisens blivande rum så att jag i alla fall har gjort någonting delaktigt därinne. Jag har annars lite svårt att hjälpa till med sådana saker just nu pga värkande rygg. Men idag hade jag inte ont i ryggen, och måla taklister var visst alldeles lagom, för jag känner mig inte överdrivet mör såhär efteråt heller.

Dock var det usel belysning därinne, så jag vill inte veta hur resultatet blev i dagsljus. Men det ska ju målas en gång till, så det blir nog bra i slutänden.

 

Är det förresten bara jag som har så usel humor att jag börjar asgarva när ungen säger "nulla" i stället för "rulla"?

 

 

 

Yeah right. Då har det blivit något slags fabriksfel på den här minigrisen. Jag börjar tro att storken valde fel hylla i bebisfabriken och greppade tag i en Duracellkanin i stället. En Duracellkanin som misstagit sin mors kropp för ett trumskinn. Typ 80% av tiden.

De 2 sista hörn/huggtänderna har brutit igenom. Jag vet som vanligt inte vilken av dem som tittade ut först, men det känns lite skitsamma. Bara 4 tänder kvar nu alltså!

 

Barnet och mamman vaknar 06:30.

Barnet kryper ner till fotänden av sängen och gullar med den sovande katten.

Mamman klär motvilligt på sig sina gamla mjukisbrallor med hål på både knäna och i skrevet, samtidigt som barnet säger "- Mamma, dååå!"(mamma gå)

Mamman kissar medan barnet hämtar lastbilen och ger till den kissande mamman som blir beordrad att genast gå till Linus rum för att leka.

 

Ungefär så ser vår morgonrutin ut här hemma. Vi ska leka med bilarna på bilmattan. Mamma ska ha traktorn eller lastbilen, och sjunga den egenpåhittade sången om traktor respektive lastbil, som jag snott melodi från "tandborstarsången" på Bolibompa från. Hur den går i omgjord version?

 

Traktorn(med grävskopa på): "-Grävskopa, yeah yeah yeah, grävskopa, yeah yeah yeah, grävskopa, yeah yeah yeah. Nuu så är det dags att skopa joooord!(och så lite brumbrum-ljud efter)

 

Lastbilen(med tippflak på): "- Lastbilen yeah yeah yeah, lastbilen, yeah yeah yeah, lastbilen, yeah yeah yeah. Nuu så är det dags att dumpa joooord!(och så lite brumbrum-ljud efter).

Vilken fantasi man har va? :-p

 

Och så ska mamma göra "bajabaja" med polisbilen. Det innebär att någon/några av de andra bilarna barnet har, ska krocka med varandra. Och då ska polisbilen komma med sina sirener, och säga: "- Aja baja, man FÅR inte krocka! Aja baja!"

Vi har en bestämd liten son som vet precis hur han vill ha det.

 

Efter lite lek med bilarna brukar jag försöka smita ut till vardagsrummet och slå på TV:n i förhoppningen att barnet för en stund ska låta sig distraheras av Barnkanalen(vilket sällan funkar mer än 2 minuter). Men idag startade inte TV:n. Den sakta men säkert mer och mer panikslagna mamman stod och tröck frenetiskt på den förbaskade ON-knappen på fjärren utan minsta livstecken från TV:ns håll.

Jag letade efter ON-knapp på TV:n, men hittade ingen.

"- Söndej?"(sönder), frågar barnet.

"- Ja jag tror att TV:n har gått sönder", svarar den bedrövade modern.

"- Mamma lada".

"- Mamma kan nog inte laga".

"- Tabbis!", utbrister barnet oroligt.

"- Vi får sätta på Teletubbies på datorn", svarar mamman, och sätter på Alfons Åberg i stället :-p

Barnet sitter stilla och tittar storögt på "Pannkaka, Alfons Åberg" medan mamman plockar fram frukost. Puh.

 

Efter att barnet lämnats på dagis och mamman kommit hem igen, fortsatte "operation: Få liv i TV:n". Jag provade att byta plats på batterierna i fjärren då jag inte orkade leta fram nya i någon av alla kassar som tillfälligt står i vårt sovrum pga stundande renovering i rummet kasarna stod i innan. Men batteriplatsbyte funkade inte. Då gav jag mig på att leta efter ON-knapp på TV:n igen, och hittade den till min stora lycka! Menne... TV:n var fortfarande stendöd.

Då var det dags för sista försöket - dra ur kontakten och sätta tillbaka den igen. Voila! TV-helvetet funkade igen! Prisa TV-guden och mina fantastiska TV-lagaregenskaper! *host*

Fatta vilken katastrof det hade varit om den livsnödvändiga televisionsapparaten hade krackelerat på riktigt. Hur hade vi överlevt utan Barnkanalen och TV6??

 

Natten till idag upplevde jag ännu en av graviditetens många fröjder - läckande bröstvårtor.

Jag vaknade i sedvanlig ordning av ljud från barnet, och kände att täcket var blött på två specifika ställen.

"- Vaf-n har nipplarna kissat på sig?", var första tanken. Sedan "drömde" jag mig tillbaka till barnets spädbarnsperiod och tillfällena då mjölken rann till som mest, då jag sov på dubbelvikta frottéhanddukar för att inte sängen skulle drabbas av fuktskador.

Då jag bara några få dagar efter Linus födsel var på Arninge centrum, känner hur brösten börjar värka och upptäcker att tröjan håller på att spräckas av två sprängfärdiga handbollar. Jag var tvungen att sätta mig i bilen och mjölka ur överflödet i några amningsinlägg jag hade i skötväskan för att inte explodera.

Minigrisen har inte ens hunnit födas och tuttarna börjar redan djävlas. Å vad det är härligt att vara gravid. Not.

Jag brukar inför sommarens stundande bröllop sitta och florera på Blocket, Tradera etc efter diverse accessoarer jag tror skulle vara fint.Trots att jag ännu inte vet hur jag kommer se ut i håret, så sitter jag och spanar efter tiara/diadem till en billig penning. Jag är inte säker att jag kommer använda det, men det vore fint. Och då blir det i så fall Bara tiara/diadem och inga andra smycken. Less is more tycker jag, annars ser man ut som en djävla julgran.

Dessvärre är allt jag hittar antingen "för mycket"(alldeles för stora med alldeles för mycket bling-bling), eller alldeles för dyra. Jag är inte ute efter äkta grejor med stillahavspärlor och afrikanska diamanter, jag klarar mig lika bra med plastpärlor och/eller strass för under hundringen. Och tro på f-n, jag tror att jag har hittat något. För blygsamma 19kr på ett lågprisvaruhus. Jag har inte köpt den(än) men för 19 spänn är det klart värt ett köp även om det i slutänden skulle visa sig att jag inte använder det.

Billigt är gött, gratis godast.

Jag sitter i soffan. Ensam.

Barnet har sovit sedan 19:50. Sambon är hos en kompis och dricker öl.

Jag har fått titta på Melodifestivalen från BÖRJAN. Fatta, jag hann slå om till Kanal 1 redan innan mellon började. Jag kommer kunna se hela mellon om jag vill(med ngt eventuellt gnäll och nappistoppning ngn gång under mellons gång). Jag kommer kunna byta kanal om jag vill. Till precis vilken kanal jag vill.

Jag kan bre ut mig i precis vilken del av soffan jag vill. Jag har ensamrätt till mobilladdarsladden vid soffan.

Jag kan sitta och trycka i mig vilken skit som helst utan att oroa mig för att fresta en sambo som deffar(varför köpte jag inte ostbågar??).

 

Jag tror inte att ni förstår, det här är värsta grejen. Övriga lördagar har det tagit 100 år att lägga barnet. Eftersom han varit hemma från dagis har det varit lite si och så med läggningstiderna. Vi har haft sovmorgon till 8:30 - 9:00 om morgnarna, vilket resulterat i att ungen vissa kvällar inte somnat förrän närmare 22:00 trots försök med avkortade middagsvilor. Framför allt lördagskvällarna har varit katastrof, och ungen har inte sovit förrän mellon varit i princip slut, så jag har bara sett korta fragment av ett par program. Förra lördagen såg jag inte alls, men då var det för att vi glömde bort :-p

 

Sedan sambon bytte från skiftjobb på Arlanda till 7 - 16-jobb på gummiverkstaden har jag varit bortskämd med att ha honom hemma precis varje kväll. Jag har varit borta med jobbet någon kväll så att sambon har fått ta barnets läggning, men i övrigt har vi varit hemma alla 3. Och det har varit så skönt.

När sambon jobbade på Arlanda jobbade han till midnatt vissa kvällar, så då var jag själv om läggningarna. Det gick ju såklart bra det också, men det underlättar verkligen att ha en till hemma, framför allt de kvällar barnet krånglar vid läggning och jag själv är trött och halvt tappar tålamodet med ungen. Då kan jag lämna över läggningen till sambon en stund, gå iväg och andas, samla kraft och lugna ner mig, och sedan ta över igen(om inte sambon lyckats natta barnet på egen hand, vilket tyvärr inte hänt så många ggr då barnet är extremt mammig).

 

Nu har äntligen sambon kommit iväg på lite roligheter, och det förtjänar han sååå sabla mycket. Han har inte gjort något kul på bortaplan utan mig och barnet sedan ungen föddes. Vi har haft kompisar här hemma med lite möjligheter till alkoholförtäring några gånger när Linus var mindre, men i övrigt har sambon bara varit hemma och umgåtts med oss hela tiden.

Även om han säger att han hellre är hemma med oss, så behöver han det här. Alla behöver komma iväg från familjelivet någon gång ibland och få andas lite "fri" luft, även om det så bara innebär ett par öl på krogen eller en spa-dag på hotell eller fotbollsmatch i stan eller vad f-n som helst.

Men jag tänker inte sticka under stol med att jag är lite orolig också. Eller orolig är väl att ta i. "Hönsmammig" snarare. Karln har ju trots allt inte blivit full på eeeeevigheter. Sist var väl på hans 30-årsdag, och det var 2011... så ni förstår ju hur det kan sluta ikväll :-p

Men han är fullt medveten om det själv, så jag tror att han kommer i alla fall försöka ta det lite försiktigt med biran. Han ska ju trots allt försöka lyckas ta sig hem på något sätt också. Om han inte sover kvar hos sin polare förstås. Huvudsaken är i alla fall att han har kul och uppskattar egentiden :)

 

Nu ska jag slå på stort och blanda mig ett glas O'boy :-p

Ha en trevlig kväll ni andra!

 

Jag har under flera dagar varit sugen på att blogga. Jag har ju haft saker att berätta. Visserligen inga roliga saker, bara vanliga tråkiga vardagliga saker, men ändå. Men när jag väl haft tid över har bloggsuget och inspirationen varit som bortblåst. Det är som om något legat och blockerat skriveriet på något vis.

Och nu, när jag borde ha hur mycket som helst att berätta, så är allt som bortblåst. Kul.

 

Jaja, kan i alla fall berätta att barnet fick gå tillbaka till dagis igen i tisdags. Det var drygt 1,5 månad sedan han var där sist, men det hade i stort sett inte märkts alls på honom enligt fröknarna. Han var lätt och smidig att lämna(a.k.a så fort han entrat lokalen och hittat sin första bil så var jag luft värd, fick inte en hej då-vinkning eller någonting). Han hade ätit bra(jaha, varför har han inte ätit hemma innan? Unge!), sovit och varit på sitt vanliga strålande humör. Skönt.

Han fick vara på dagis tisdag och onsdag, torsdagen spenderade han med mig(med en alltid lika uppskattad tripp tills sin pappas jobb på eftermiddagen) och idag är han hos sin farmor.

 

Jag har använt dagen till att bland annat färga utväxten, då jag sedan jag blev gravid med Linus har börjat bli gråhårig! Vad f-n!?

Jag har även klippt topparna lite vilket var brutalt välbehövligt. Jodå, jag både färgar och klipper själv. Färgen kostade 99 spänn, klippningen var gratis. Vad betalar man för färgning och klippning hos frisören? Inte är det 99 spänn i alla fall. Att resultatet hos frisören dock blir ett helt annat(läs: mkt bättre) är petitesser. Här spar vi pengar! Och var det någon som trodde att jag ska gå till frissan och fixa bröllopsfrilla när det beger sig trodde i så fall fetfel. Jag fixar håret själv. Inte för att jag är bra på det, för tro mig, jag är usel med hår. Men jag betalar inte tresiffriga summor för en frisyr, det finns liksom inte på världskartan. Det kan lika gärna bli en enkel hästsvans, för det har jag ju jämt annars liksom?

 

Jag har även kört ett par maskiner ljus tvätt, flyttat barnets böcker från en hylla till en annan, kastat sopor, förberett middag som bara är att ställa in i ugnen innan sambon och barnet kommer hem.

En lagom produktiv dag med lugn och ro och egentid.

Nu sitter jag med en kopp kaffe framför Biggest Looser(som jag inte ens tittar på. F-n vad mkt skit det går på TV) och inväntar mina älsklingpojkar.

Vad har ni andra haft för er?