collinus

Barnet började gå på sitt ben igen i förmiddags, och man kan knappt ana att han haft ont i det alls.

Själv har jag åkt på hans feber(som han i stort sett blivit av med själv) och orkar inte skriva mer än såhär.

Natti på er!

Ovanstående ord/benämning/åkomma hade jag innan idag aldrig hört talas om. Jag tänker inte försöka ge mig på att berätta/beskriva vad det är på annat sätt än att det är som en förkylningsinflammation i höften som gör att man får ont i benet/knät/foten(i alla fall i Linus fall). Bättre berskrivning finns i länken nedan:

 

Vi har alltså suttit på akuten på Norrtälje sjukhus idag, då vi i morse upptäckte att Linus hade ont i vad vi uppfattar som smalbenet/foten. Han ville inte stödja på det alls, utan började gråta så fort man tog i hans högra ben/fot, eller lyfte upp honom. Han gnällde och grät när han försökte ställa sig på alla fyra för att krypa, och blev stående stilla på alla fyra utan att kunna röra sig för att det gjorde ont.

Själva var vi helt oförstående till dagens plötsliga smärta då vi inte hört något om att han skulle ha ramlat eller liknande på dagis, och inte heller sett honom göra det hemma. Han hämtades ju tidigt från dagis igår pga feber, men då hade han inga problem med att gå.

Såhär i efterhand efter sjukhusbesök och preliminär diagnos, så har vi ju fått lite förklaringar till nattens frekventa förtvivlade gråtande uppvak. Vi trodde just då att det berodde på feberdrömmar, då han som mest var uppe i 39,2 grader i temp, men nu inser vi att han förmodligen "bara" hade väldigt ont i sin höft/ben/fot.

 

Usch vilken hemsk dag det har varit för stackars Linus(och hans stackars hjälplösa föräldrar). Han har röntgats under förtvivlad gråt, och genomgått ultraljud av höfterna/ljumskarna(för att utesluta vätskeansamlingar i höfterna) under ihärdig gråt av smärta och rädsla. Stackars lilla skrutt. Men man vill ju utesluta att han på något sätt har lyckats bryta någonting. För jo, vi började givetvis undra om någon av oss lyckats mosa hans stackars ben i sömnen då han sovit i vår säng hela natten.

Efter diverse väntan, undersökningar och röntgen blev vi till slut informerade om att man inte hittat något på röntgen eller ultraljud, och att det säkerligen handlar om ovan nämnda "höftsnuva". Vi har därför blivit ordinerade att åka hem och vila och ge Alvedon/Ipren och avvakta ett par dagar. Har det inte börjat vända åt det bättre(vilket det i regel tydligen alltid gör) får vi åka tillbaka. Så nu sitter vi här hemma och hoppas hoppas hoppas att det ska bli bättre fort. För både Linus och vår egen skull, då det inte är speciellt kul för en liten vanligen sprallig kille att bara sitta stilla, och det är inte lätt att underhålla en liten kille i det skicket heller.

 

 

 

 

 

Det ligger en ynklig kille med 38,6 graders feber och sover inne i vår säng. De ringde från dagis i eftermiddags när jag var ute och sprang i några höghus i Sigtuna på min utdelningsrunda(för de av er som mot förmodan inte vet, så är jag brevbärare). Dagisfröken(förlåt, PEDAGOGEN) sade att det var en gnällig kille på dagis(förlåt, FÖRSKOLAN) som ville bli buren och sitta i knät, och då vet man direkt att allt inte är som det ska, Linus är nämligen världens gladaste unge med full fart på benen i vanliga fall, och är han gnällig och klängig så är han antingen trött eller sjuk. I det här fallet alltså sjuk.

De hade försökt få tag i min sambo utan framgång då han  inte hörde telefonen i alla höga ljud där i gummiverkstaden, så jag avbröt min utdelningsrunda och satte mig i bilen och rejsade hem mot dagis. Och mycket riktigt var det en slö och varm unge som satt där på en stol och smaskade banan när jag kom för att hämta honom.

När vi kom hem satte vi oss i soffan och mös framför 2 avsnitt av "I drömmarnas trädgård" tills pappa kom hem med pizza till oss vuxna, och färdiga plättar till Linus.

 

Resten av kvällen har gått i stilla lunk, med lite extra gnäll utöver det vanliga trötthetsgnället. Han fick en liten dos Alvedon efter middagen, i hopp om att han skulle kunna slappna av lite extra och vila en stund med oss i sängen, men Linus var mer intresserad av att knöla omkring mellan oss där i sängen. Det blev i alla fall lite smygvila innan vi klev upp igen och gick ut till soffan igen för lite bokläsning, russinätning och till sist kvällsgröt.

När det väl var dags att lägga honom i sängen tog det bara någon minut innan han somnade(då i sin egen säng). Men han vaknade efter någon halvtimme och vände och vred på sig under "halvgråtigt" gnäll, så då tog jag upp honom och sövde om honom i vår säng.

Tog alltså tempen på honom nu senast jag var in för att söva om honom efter ett tappat-nappen-gnälluppvak, och då hade han som sagt 38,6 i temp. Gången innan jag tog temp hade han 36,5, men då var han förmodligen fortfarande under Alvedonpåverkan.

 

De är verkligen ynkliga och hjälplösa när de är sådär små och sjuka. Ingenting är riktigt bra, och de vet inte själva vad de egentligen vill, och själv vet man inte riktigt vad man ska göra för att göra det bättre.

Jag är ju av uppfattningen att det är totalt onödigt att stoppa i små barn glass och godis innan de själva egentligen vet vad det är. Varför bidra till tandtroll och tidig övervikt i onödan, liksom? Men just idag önskade jag faktiskt att vi haft lite vaniljglass hemma som han hade kunnat få för lite svalka och "tröst".

Nästa gång.

 

Idag kom jag för övrigt på vad jag skulle vilja ha i julkapp(appropå ingenting) - ett frisörbesök.

Själv är jag ju för snål för att gå till frissan och trimma topparna när jag kan göra det själv hemma(en av avigsidorna med att ha gått på föräldrapenning). Men det är ju lite lyx också, att få håret tvättat, klippt och fönat. Och så får man för en stund känna sig sådär extra snygg(i håret). Åtminstone tills vinden(som ALLTID dyker upp när man precis har klippt sig) plötsligt kastar sig in i den nya frisyren och förvandlar den till ett inferno a la Plupp(ni vet, den där norrländska blåhåriga figuren i de där barnböckerna).

Så det vill jag ha. Ett besök hos frisören.

Och så vill jag ha en blå "pippitröja". Jag har redan en vit tröja på gång som min snälla svärmor håller på att sticka, men idag såg jag en blå på en tjej i Sigtuna när jag jobbade, så nu vill jag ha en blå också :-p

 

Annars då? Tja, det händer väl inte så mycket annat än att man kliver upp, jobbar, kommer hem och äter middag och umgås med afmiljen ett par timmar tills det är dags att gå och sova. Arbetsveckorna är verkligen skittråkiga.

I morgon var planen att lämna barnet hos sin farmor och farfar så att sambon och jag kunde åka iväg och storhandla, ta ett varv på IKEA och få en ensam "lunchdejt". Men med tanke på barnets feber(och enligt dagis tydligen frekventa bajsande) så får nog de planerna läggas på is. Om han inte mirakulöst tillfrisknat till i morgon, men det räknar jag inte med då det här är första gången han har över 38 graders feber. Oavsett mirakulöst tillfrisknande så skjuter vi nog på det till söndagen i så fall, bara för att "sejfa".

Nu ska jag ta en klunk Trokadero och börja tänka på refrängen, men avslutar med en bild på en mycket trött mamma med en mycket färsk bebis.

 

 

Hittills har det inte prickats av så mycket på den där listan jag hade, men jag har i alla fall bäddat rent i vår - och barnets säng. Och så har vi städat litegrann, dvs vi har torkat bort slipdamm från alla hyllor och andra liknande ytor, och jag har(äntligen) röjt av köksbordet från X antal veckors påbyggd bråte av diverse slag.

Dessutom har jag tagit upp fläsklägget ur frysen, samt skalat och delat alla rotsakerna till rotmoset och lagt i vatten i kylen så det ska vara klart att bara koka i morgon. Så fläskläggskokningen kommer bli av i helgen också i alla fall.

 

Klippa/trimma gräset kommer det inte bli något av då det är för blött ute, och svampen jag plockade förra helgen har börjat slemma ihop, så den blir inte rensad utan har tyvärr förgåtts :(

Man får nöja sig med det lilla man lyckas åstadkomma. Hoppas på mer hyfsat vädrr inför morgondagen så man söipper sitta inne hela dagen, barnet kommer annars nörja klättra på väggarna.

 

Mäe jag var för trött för att blogga nu kände jag. Natti på er

Fanns det inte ett TV-program som hette så när vi tidiga 80-talister var små? Med typ Annika Jankell som programledare? Eller blandar jag ihop det med Kia Berg och "Bagen"?

Hur som, jag har en sjudjävla lista över grejer som jag skulle behöva/vilja ta mig igenom under helgen. Eller, det är väl snarare 2 stycken listor. En över saker jag Vill göra, och en över saker jag skulle Behöva göra. Men det får bli en lång lista av båda så får vi se vad som hinns med.

 

Jag Vill/Behöver:

* Koka äppelmos på våra egna äpplen

* Ta en motionspromenad(eller två)

* Ta ett långt avkopplande bad

* Koka fläsklägg och rotmos

* Plocka svamp

* Rensa ur barnets garderob

* Koka äppelris

* Rensa rabatten

* Klippa gräset

* Trimma gräset på utsidan av häcken

* Städa hela huset

* Bädda rent våran + barnets säng

* Rensa svampen från förra helgen(som håller på att ruttna bort)

* Fixa med mina traderavinster + alla extra gratis prylar jag ärvt från mormor/morfar(ska snart lägga upp bilder på min hittills hemliga Tradera-last)

* Städa ur klädkammaren

* Höststäda tomten(plocka in div. utemöbler/leksaker innan höstvädret förstör dem).

* Baka någontin

 

Ja som ni ser är listan ganska lång. Jag är glad om jag hinner ta ett bad och byta sängkläder. Men helst vill jag få huset städat, för det var sannerligen inte igår. Det har sett ut som skit länge, och jag mår psykiskt dåligt av att ha det så.

Lite damm i hörnen dör man inte av, men ständig röra och skitiga köksbänkar i mitt eget hem gillar jag inte. Vem hade kunnat förutspå den egenskapen hos mig under mina tonår? Inte mina föräldrar i alla fall :-p

 

Såhär ser jag ut i stort sett varje dag när jag kommer hem från jobbet. Bortsett från att jag i vanliga fall inte poserar som en sådan där lismande brud som står och presenterar en fantastisk ny produkt på TV-shop.

Och ja, i bakgrunden ses lite framsteg i arbetet med att bomma igen dörrvalvet(som för övrigt nu är helt färdigt och skall visas upp i bilder på något skumt sätt då vi inte tänkte på att ta någon före-bild).

 

Det är frågan.

 

Det tycks ha varit en trend sedan ett litet tag tillbaka, att diverse bloggare/bloggerskor(som jag följer) har ledsnat lite och funderar på att lägga av. Själv vill jag väl egentligen inte lägga av, men tiden och orken har inte riktigt varit närvarande senaste tiden, som de få av er som följer mig kanske har märkt.

Och där är väl en av anledningarna till att jag halvt ledsnat lite också - är det egentligen någon som läser? Är det någon som vill att jag fortsätter? Jag är ju ingen sådan där finurlig bloggerska som typ Ketchupmamman, eller humoristisk som Mammabloggen Inga Konstigheter. Jag är ju bara en helt vanlig, småtråkig morsa på landet liksom.

Här hittar man inte en massa roliga anekdoter och sådant, utan mest en massa återberättande av hur senaste natten var, hur mycket barnet har bajsat eller en och annan bild på vad vi haft för oss. Och en hel del gnäll och tyck_synd_om_mig_för_min_son_sover_inte_i_sin_egen_säng-tjat.

Kul läsning, liksom.

 

Men det där med bloggande går ju upp och ned för de flesta. Det är väl mest de som får betalt för att blogga som egentligen inte har något annat val än att skriva en massa blogginlägg varje dag.

Det var en sak att blogga när man fortfarande gick hemma och hade en stund över medan barnet lekte för sig själv eller låg och sov middag. Men nu när vi båda jobbar och är trötta när vi kommer hem och middag ska lagas och vi ska hinna umgås allihop, då sätts bloggandet åt sidan. Familjen först, liksom.

 

Jag lägger nog inte ner bloggen, men inläggen kommer nog fortsättningsvis inte vara så frekventa. Eller i alla fall inte så långa då det mest blir bloggande i sängen via mobilen(vilket är skitdrygt då det inte finns någon app för blogg.se till androidmobiler, och därför bara är bökigt och tar massa extra tid).

Hav förtröstan, jag finns nog kvar. Men en och annan kommentar ibland(ja, nu är jag patetisk och fiskar bekräftelse) gör ju bloggandet lite roligare ;)

...som inte fick surströmming i helgen som var, för det fick jag.

 

Är brutalt trött men vill inte sova riktigt än. Ibland är man som ett trotsigt barn :-p

Har varit en lång härlig dag med underbart väder det här, som startade med frukost med hela lilla familjen. Efter frukost gjorde jag och barnet oss iordning gör att åka till barnets farföräldrar medan sambon/pappan skulle få vara hemma i lugn och ro och slipa och spackla på det igenspikade dörrvalvet.

 

Medan barnet fick leka samt sova förmiddag hos farmor och farfar, så smet jag ut i skogen och fyllde svampkorgen med kantareller och höstisar(som jag Inte ser fram emot att rensa). Det finns verkligen sjukt mycket höstisar nu, jag hade kunnat fylla korgen säkert 3 gånger om inpm loppet av någon timme om jag hade velat. Men det ska som sagt rensas också och det är det tråkigaste dom finns, så jag nöjde mig med en full korg idag.

 

När jag kom tillbaka till svärföräldrarna blev barnet och jag bjudna på plättar till lunch, och när vi ätit färdigt uttnyttjade jag barnvakterna ytterligare en stund för att åka och handla samt hämta ut en Traderavinst från paketombudet(nu är rekorderliga vinteroveraller kirrat till barnet för i år, älska Tradera). Sedan hämtades barnet och vi åkte hem till pappa/sambo och lekte i trädgården, hälsade på grannen och blev bjudna på hemodlade druvor(fick dessutom med oss en påse hem) och gick sedan hem så barnet fick sova middag. Sedan blev det mer utelek samtidigt som vi grillade middagen. 

 

Även efter middagen gick vi ut och bort till lekparken/dagis. Vi ville passa på att utnyttja det fina vädret medan det fortfarande visar sig. Vi fick även llskap av Linus dagiskamrat Wille och hans pappa en stund på dagisgården innan det var dags att gå hem och "gröta" och söva barnet.

 

Idag bjöd han dessutom på rekord i bajsblöjor - 5 stycken! Gissar att dagens alla russin + färska druvor är boven i dramat. Blev nog lite överkonsumtion :-p

 

I morgon lämnar vi åter hemmet, barnet och jag, till förmån för surströmmingslunch hos barnets morföräldrar(Jag ska i alla fall äta, barnet kommer smaka men säkerligen rata). Sedan blir det väl lite lek + vila så att sambon hinner slipa det han spacklade idag, så vi andra slipper det värsta dammet.

En fullspäckad helg med andra ord.

Är det någon mer än jag som tycker det är snäppet roligare att städa när man har nya städmojänger hemma?

 

Min nya bästa kompis.

Sopborsten - be gone!

Detta är en historisk dag mina vänner. I skrivande stund är klockan 06:39, och barnet ligger fortfarande i sin Egen säng, och har så gjort hela natten.

" - Men varför i hela friden är då Du vaken, varför passar du inte på och sover?", undrar kanske ni då.

Jadu, chocken är väl lite för stor antar jag :-p

 

Jag har varit upp och stoppat i napp runt 2-tiden, och redan då var jag glatt överraskad att han inte skulle över till vår säng. Nästa gång jag vaknade var klockan 04:59, och då knarrade det om hans säng så jag låg startklar för att springa upp och inväntade bara det sedvanliga gnället. Som aldrig kom.

Så när sambons väckarklocka ringde någon gång efter 06 trodde jag inte att det var sant att ungen fortfarande låg i sitt rum, och att han dessutom sov sig igenom både väckarklocka och ljuden från sambon när han gjort frukost och sådant.

 

Straxt innan sambon var på väg ut genom dörren för att åka till jobbet, gnydde det till inifrån barnets rum, och då tänkte jag att "- Nu var det väl i alla fall dags". Men så tusan heller, när jag kommit fram till hans säng är han i full färd med att stoppa in en napp i munnen, och somnar om. Galet.

 

Givetvis utgår jag från att detta mirakel är en engångsföreteelse. Och det skulle inte göra mig någonting alls, jag fick i alla fall uppleva En natt utan barn i sängen, och det kan jag leva länge på ;-)

 

... i ovan visade bilder.

 

Och ja, det är lite "renovering" på gång, som skymtar i bakgrunden. Där fanns innan en valvöppning, som vi hela tiden haft i åtanke att vi ska spika igen då vi inte har någon som helst nytta av ett öppet valv in till just det rummet. Så nu tog sambon tag i saken och började riva och slita, såga och greja, och har smällt upp en gipsskiva på ena väggen(den mot vardagsrummet) så att vi ska kunna slipa, spackla och måla den väggen så fort som möjligt. Väggen på andra sidan, till rummet bakom, är det ingen brådska med då det ändå bara används som typ förråd.

Nu vet ni det.

Natten var faktiskt hyfsad. Barnet kom in till oss tidigt under natten(vet dock inte vad klockan var för jag var för trött för att kolla), var lite kinkig när han skulle somna om men det gick över fort. Sedan sov han faktiskt ovanligt bra. Visst han gnällde till några gånger under natten, men det var såpass snabba och lätthanterliga gnäll att de knappt räknas, i övrigt sov ungen större delen av natten. Tyvärr vaknade han tidigare än jag hade hoppats på, men då hade han ändå sovit ca 11h.

Tyvärr var det en gnällig och klängig unge som vaknade den här morgonen. Han var ovanligt klängig och skulle vara i famnen hela tiden, och så brukar han inte vara, så jag misstänkte att han inte var riktigt kry. Han hade ju trots allt hostat en del vid insomnandet kvällen före(samt snorat hela dagen), och nu kändes han faktiskt lite varm. Vi valde därför att ringa dagis och säga att vi stannar hemma idag. Och jobbet fick uppleva min allra första VAB-dag. Vilken skräll :-p

 

Vi har lekt i den mån barnet orkat, men han har inte alls haft samma energi. Vid 9:30 valde jag att försöka stoppa honom i säng, och det hade förmodligen lyckats rätt bra om det inte vore för att ungen bestämde sig för att ställa sig och bajsa ett par minuter efter att han satts i sin säng. Så det var bara att gå upp och byta blöja, och från tidigare erfarenhet vet jag att det bara blir ramaskri om man försöker lägga honom i sin egen säng igen straxt efter han redan varit där, därför fick han sövas i min säng. Och det gick fort. Och han sov 2,5 timme...

Sedan vaknade han hungrig och fullkomligt länsade tallriken med köttbullar, pasta och majs(va? Majs? Gillar han majs? Neeee... :-p), och hans vanliga energi började synas lite igen, så  jag passade på att sätta honom i bilen så jag kunde svänga ner och handla ett par grejer som jag glömde handla igår, samt lite fredagsmys till ikväll och lite grejer till morgondagens middag som ska få bli lite extra mumsig då min älskade sambo fyller 30+ i morgon ;-)

 

När vi handlat färdigt skuttade vi över vägen till gummiverkstaden tvärs över gatan från affären sett, för att hälsa på barnets pappa(tillika min sambo, såklart) som numer jobbar där. Han var i full färd med att försöka slita loss en fastrostad slang ur ett traktordäck när vi kom. Som tur var var det ganska lugnt på jobbet(efter en tydligen hektisk morgon/förmiddag) så barnet och jag fick en liten rundtur i lokalerna. Gummiverkstadens egen rallybil stod inne för däckbyte, och den tyckte barnet var jättespännande.

Men när pappa var tvungen att jobba vidare satte vi oss i bilen och rullade hem och åt lite mellis. Barnet fick vindruvor och jag fick lyxbiskvier. Rättvist va?

 

Nu sover barnet en 2:a vila, och sambon kom precis hem med pizza, så nu ska vi passa på att äta ensamma i lugn och ro(och just därför kommer barnet vakna när som).

Sköt om er!

Den föregående natten gick väl lite sisådär. Barnet lades utan sitt sedvanliga  inför-läggning-snuttande, och han fick vara utan tutte även resten av natten. Han kom över till vår säng runt 1-tiden inatt, och det blev gnäll och kink när han "bara" fick napp, men det gick över och han somnade. Han vaknade till någon gång efter det och gnydde en stund, men somnade om igen.

Vid 4-5 tiden vaknade han dock till lite ordentligare, och satte sig upp och var halvt på väg att krypa iväg(väntar med fasa på den dag han lyckas krypa bort till sängkanten utan att vi vaknar och ramlar ner, har därför preppat golvet med bäddmadrassen till gästsängen). Den här gången ville han inte alls somna om, utan jag fick i stort sett tvinga honom att ligga ner. När jag till slut lyckades lirka in nappen i den motvilliga ungen så lugnade han ner sig och låg still, men han var vaken och låg och tittade, och han var nog vaken i säkert en timme. Han försökte sätta sig upp ett par gånger till, och blev förbannad när jag lade honom ner, men till slut somnade han igen.

 

Han är verkligen sin pappas son det där, åtminstone när det kommer till ställningar i sängen. Han kan ligga och vända och vrida runt åt alla håll och kanter, och man får både knytnävar, knän och fötter i ansiktet vid något tillfälle under natten. Jag har även blivit skallad ett par gånger.

Han tycks ha en förkärlek för att ligga på tvären mellan oss så att vi får så minimal liggyta i sängen som möjligt. Unge.

 

Även ikväll lades barnet utan kvällssnuttande(då det är slut med det nu), och ikväll var han nog rätt trött, för han somnade på egen hand utan vare sig nappkastande eller gnäll(som igår då han började yla så fort jag lämnade rummet). Det ska bli intressant att se om den här natten bjuder på någon skillnad. Om han tänker fortsätta envisas med att be om tutte och yla när han inte får, eller om han börjar fatta vinken snart. Tyvärr har han legat och småhostat i sängen nu sedan han somnade, så det finns en risk för att det kan bli dålig sömn för oss alla tre pga det. Den som lever får se.

Nästa projekt, när tuttandet är avvänjt ordentligt, blir att försöka få honom att sova hela nätterna i sin egen säng. Jag har inget emot att ha honom i vår säng så länge jag inte behöver ligga som ett miffo med en unge i tutten, men han ska ju lära sig sova i sin egen säng en hel natt Någon gång. Det vore skönt att kunna röra sig lite i sömnen själv för en gångs skull utan att få små hälsparkar i ryggen.

Vi väl väl se hur allt blir i slutänden när han väl är avvänjd från tutte helt och hållet. Om han kanske lyckas sova lite längre perioder i taget när han har insett att det inte blir något tuttande av när han gnäller. Och jag förmodar att det kan bli samma sak angående hans sovande i sin egen säng. Vi får kanske ta några jobbiga sömnlösa nätter igen för att få honom att inse att det är i sin egen säng han ska sova, och att det inte hjälper att yla, att han får ligga kvar i Sin säng ändå.

Det är en hel vetenskap det här med barn och sömn och ditten och datten.

 

Igår kväll/natt smygstartade jag projektet att avsluta snuttandet. Det gick väl sådär. Han fick dock bara snutta En gång, sedan gav jag mig f-n på att vara konsekvent och hålla tuttarna ur vägen.

Det blev en hel del protester i form av gnäll, skrik och gråt, och vi sov som krattor alla tre inatt. När jag klev upp i morse upptäckte jag dessutom att jag fått ett rivsår i pannan under en av barnets lite vildare protester då jag fick mig både en och annan käftsmäll samt spark i magen.

 

Jag hade ju egentligen tänkt att jag skulle börja med detta först till helgen, men jag inser att detta kan ta längre tid än en helg, och då börjar jag hellre mitt i veckan än blir tvungen att ta en hård kamp natt mot måndag och jobb. Man lär vara lagom trött ändå.

 

Inatt är förhoppningen att han inte ska få någon tutte alls. Jag valde att idag ta bort även läggdagssnuttandet som han alltid fått annars. Jag känner att ska man bryta kan man lika gärna bryta helt, annars är risken bara stor att det skapar förvirring. Jag har laddat med att sova med t-shirt på inatt, samt ställt en nappflaska med vatten bredvid sängen som jag ska erbjuda när han vaknar och gnäller. Jag vet redan nu att han kommer brutalrata den(jag har provat förr), men det är värt ett försök. Och är han uppriktigt törstig ger han sig nog och tar den till slut.

 

Jag hoppas hoppas att den här natten ska bli bättre än den förra, men jag är inställd på motsatsen. Wish me luck!

Laddar psykiskt inför det där att neka tutte om nätterna, då barnet återigen använder mig som napp och gallskriker när jag försöker ge napp i stället.

Lite tips, någon?

Åh vilken härlig känsla det var att hämta barnet på dagis idag, att få uppleva hur hela ungen lyser upp när han plötsligt får syn på sin mamma. Han var i full färd med att promenera omkring vid borden och bänkarna på dagisgården när jag kom, och han var sådär härligt skitig med sand runt munnen efter att förmodligen ha smakat på en näve eller två :-p

Vi tog en "omväg" ner förbi sjön på väg hem från dagis bara för att få njuta lite av det fina vädret, och när vi kom hem bestämde vi oss för att passa på att utnyttja vädret och vara ute ett tag. Linus och jag gungade och lekte i sandlådan medan sambon bytte ut det trasiga halvljuset samt torkarbladen på Ulf-Petter(Peugeoten som ersatte Pden förra Peugeoten Peggy).

Vi plockade även av de stora, nu mogna hallonen från buskarna jag fick när jag fyllde år, och Linus fick ett äpple från äppelträdet som han gick runt och gnagde på. Trots att jag älskar hösten, så känns det lite trist att sommaren lider mot sitt slut nu när barnet äntligen kan gå och strosa runt själv i trädgården. Så jag längtar redan till nästa sommar när han kan vara med ute och vi förhoppningsvis kan få lyckas utföra lite trädgårdsarbete samtidigt. För nu har rabatten och allt annat hunnit växa igen ännu en gång. Jag som kämpade så med "högen" i början av sommaren... jaja, skit händer.

Jaha, nu tycks det tydligen vara nya grejen att vägra lägga sig ner i sängen och sova. I stället ska man stå och klänga vid sängkanten och kasta nappar tills det är tråkigt att kasta nappar, och då börja gråta som om världen gått under.

Jag vet inte hur länge jag satt därinne ikväll och sjöng. Jag vet inte heller hur länge jag låg på golvet bredvid hans säng och låtsades sova(man måste ju testa allt). Jag vet i alla fall att jag började frysa där på golvet. Och så vet jag att de gråtmilda protesterna och den till slut annalkande "vinsten" till mamman kom när jag slutade prata med honom varje gång jag försökte lägga honom ner och ge honom napp. Jag lade bara ner honom under tystnad och satt sedan vid hans säng tills han reste sig på nytt, varpå jag utförde samma procedur igen(för varje gång jag lämnade rummet startade protesterna igen).

Såhär höll vi på ett tag, men han gav sig till slut, utan protester, och lade sig själv ner från sittande och somnade. Ska bli spännande att se hur läggningen går i morgon.

 

Nästa helg funderar jag på att dra igång Operation: Neka tutte om nätterna. Kan bli kinkigt(blir alltså Garanterat kinkigt), men jag hoppas det kommer lyckas. För bådas våran sömns skull(och mina stackars nötta tuttar).

 

I morgon ska jag i alla fall äntligen få vara med om att hämta barnet på dagis. Ska bli såå kul!

 Måste ju bara hiva ur mig att jag tycker det är väldigt dumt att det inte finns mobilapp för blogg.se för android. Jag har iaf inte hittat någon. Och så länge det inte finns en sådan så kommer ju i alla fall Jag aldrig uppgradera min blogg för massa pengar. Så det så.

 

 

Ja, jag blev irriterad senast idag, på folk som uppenbarligen blivit irriterade på att jag sätter det säkra före det osäkra när jag ska svänga ut från en korsning med stopplikt, och faktiskt tittar och väntar tills jag är Säker på att den där bilen som kommer verkligen ska svänga(för somliga klarar ju inte av att blinka i tid utan börjar blinka mitt i svängen, typ).

Ja, jag stod tydligen några sekunder för länge och checkade läget innan jag valde att svänga ut, så bilarna bakom(1 bil vid 2 olika tillfällen) var ju bara TVUGNA att tuta som idioter. Därför valde jag givetvis att stå kvar några extra onödiga sekunder till, bara för att djävlas. Och det var bra nära att det åkte upp ett finger vid det 2:a tillfället också, men den "vuxna" delen av mig valde att låta bli. Rätt synd såhär i efterhand :-p

Barnet har som bekant blivit lite småsnorig, i alla fall i ena näsborren. Inatt när han låg och bökade mellan oss i sängen upptäckte jag dessutom att han hade feber, ungen var kokhet, men han sov i alla fall hyfsat. Även i morse när vi klev upp kunde man ana tendenser till feber, men vi kollade aldrig tempen, utan blandade i lite alvedon i hans vattenmugg och har låtit honom klunka fritt ur den under dagen. Ungen har smårysit lite varje gång han druckit då det smakat skumt, men han har druckit i alla fall :-p

 

Som extra grädde på moset så har ungen bajsat ganska löst(bortsett från de halvtuggade russin som kommit ut i näst intill sin ursprungsform :-p) under dagen, han har dessutom bajsat ovanligt många gånger, så det är väl någon mild variant av magsjuka han har åkt på. Eller så fick han bara något konstigt till lunch på dagis igår :-p

Hur som helst håller vi lite koll i blöjan så det inte är något mysko på G, man vill ju helst inte åka på VAB på måndag. Och i morgon ska vi dessutom få fikabesök av min del av släkten som skall fira min sambos födelsedag lite i förskott då vi är upptagna på annat håll när han fyller år, så man hoppas ju att de ska slippa åka på något konstigt. Den som lever får se :-p

 

Helgerna är för all del alltid för korta, men jag längtar faktiskt liite till på måndag, för då ska jag få vara med om min allra första dagishämtning, och det ska bli superkul :)

 

Löjliga familjen