collinus

Livet i byhålan med barn och katter

03:38

Kategori: Allmänt

Jag är vaken. Fortfarande. Jag har med andra ord inte sovit alls.
Det beror inte på värmen eller någon fullmåne eller något annat sådant, utan orsaken kallas Minigris.

NU sover han, efter mycket om och men. Efter mycken irritation, frustration och ren skär ilska hos hans arma föräldrar, som i stort sett legat vrålat åt honom att han ska sova. Lätt att sova då liksom.
Men till slut brister det. Till slut pallar inte psyket längre. Till slut tar tröttheten över och förvandlar en till ett ilsket djävla monster. Ett i ren uppgivenhet gråtande ilsket djävla monster.

Om 7 dagar börjar jag jobba. Tanken på detta mitt i allt nattvakt ilsket kaos fick liksom den där bägaren att rinna över. Jag bara grät och grät. För hur ska jag orka om det är såhär?
Och om några veckor åker maken iväg på kurs. I Tyskland. I en Vecka. Hur ända in i helskotta ska jag palla med det?
När, jag flyr snart. Till Tyskland kanske. Dränker mig själv i ett ölfat och låter någon skriva en sorglig countryballad om mig. Den kan maken och hans kollega spela upp på sina "countryfredagar" på jobbet, och minnas den hulkande tvåbarnsmorsan som tappade fattningen.

Och mitt i all sömnlöshet, medan maken hade hand om den sömnvägrande minigrisen och skrek rakt ut åt ungen och lämnade rummet, då kändes hans utbrott som ett rent hån mot mina senaste 3 år med vakna kaosnätter.

Kommentarer


Kommentera inlägget här: