collinus

Somliga tycker nog att jag är lite för personlig ibland. Att jag delar med mig av lite För intima(kroppsliga eller känslomässiga) detaljer i mitt liv/föräldraskap ibland.

Jo, så kanske det är. Det kanske är "etikett" och "politiskt korrekt" att hålla inne med viss info, enligt många. Många kanske störs av delar av det jag skriver om. Då får jag beklaga. Men jag tänker inte be om ursäkt, och jag tänker inte sluta "dela med mig". Störs man av det jag skriver, så behöver man ju faktiskt inte fortsätta gå in här och läsa. Faktiskt. Det är ett val man gör.

 

Man behöver inte känna igen sig, och man behöver inte hålla med om det jag berättar om. Men anledningen att jag är såpass personlig som jag är, i allt från toalettvanor till taxöronstuttar, till tyck-synd-om-mig-för-jag-är-trött-gnäll och motstridiga känslor inför föräldraskapet, gör jag för att jag önskar att jag själv, innan jag blev gravid och fick barn, hade fått läsa lite sånt och varit lite mer beredd på allt vad graviditeten och småbarnslivet faktiskt kunde innebära.

 

Man visste ju att det kunde vara jobbigt att vänta barn. Man hade ju hört talas om det "klassiska" illamåendet(som jag själv tack och lov slapp).

 

 

Ryggvärk och vattenansamling i fötterna och sådant hade man ju hört talas om, men att det skulle innebära att alla ens skor skulle bli två nummer för små var man inte beredd på.

 

 

Foglossning var ett ord man hört i samband med graviditet, men inte riktigt visste vad det innebar. Jag har själv haft en "mild" variant. Jag har haft tidvis väldigt ont men varit näst intill fullt fungerande i kroppen under båda mina graviditeter. Däremot har jag har bekanta som varit sängliggande större delen av sina graviditeter för att de haft för ont för att fungera. Det är inte roligt.

 

 

Att man behövde gå och kissa ofta under olika skeden i gravititeten hade man ju hört talas om, men att man kunde bli näst intill inkontinent och halvt kissa på sig bara av en nysning var det ingen som berättat.

 

Att föda barn är en smärtsam upplevelse kan ju vem som helst räkna ut med tanke på hur/var ungen ska ut. Men att det efteråt skulle kännas som att man fått en fotboll uppkörd i rektum var det ingen som berättat(skaffa en badring att sitta på).

 

Och att det efteråt kunde innebära en sådan bestialisk smärta att göra något så vardagligt och naturligt som att kissa, var det heller ingen som berättat. För jag fick sprickor och bristningar alldeles för nära urinröret så jag kunde inte kissa normalt, jag satt formligen och skrek av smärta vid mina första toalettbesök hemma(på bb var man fortf för bedövad "där nere" för att känna ngt) och var tvungen att lägga mig ner i svalt vatten i badkaret för att kunna kissa, för det var enda sättet som inte gjorde ont.

 

Hemorrojder är ju också en "klassiker", det hade man ju hört. Och ja, det fick jag också. Sånt är ju ingen trevlig historia direkt. Men jämfört med mina urineringsbesvär var de en fis i världsrymden, och försvann av sig självt efter några veckor. En del har dock vad jag förstått problem med hemorrojder länge och återkommande, och behöver medicinska preparat för att få bukt med dem.

 

Och så var det det där med analsprickor. De hade heller ingen berättat om. Det är Inte skönt, och jag fick dem både under graviditeterna samt en tid efter.

Tänk dig att det spricker upp som en liten reva i ringmuskeln när du bajsar. Det är precis lika skönt som det låter. Och tänk dig att den där sprickan, som trots allt börjar försöka läka ihop sig själv relativt direkt, spricker upp Igen varje gång du bajsar. Det är också precis lika skönt som det låter.

 

Ömma tuttar vid amning kan man ju lätt tänka sig att man kan få med tanke på hur ofta det ska ligga en unge där och snaska. Men exakt Hur ömma tror jag inte det är någon som förstår. Innan ungen fått kläm på det där med amning och man lyckats få till "rätta knycken", så gör det rent ut sagt Skitont, och det är själva bröstvårtorna som gör ont. Ja satan i gatan vad ont det gör. Själv låg jag vid några tillfällen och Grät av smärta när jag ammade. Framför allt med Casper, för hans lilla mun kunde inte greppa tillräckligt stort tag om vårtan första 2 veckorna, så jag praktiskt taget led vid matningarna. Tack och lov går det över. Ungen lär sig och tuttarna vänjer sig. Och med Casper hade man ju lite rutin i bagaget efter Linus spädbarnstid, så den här gången slapp jag spruckna bröstvårtor och hade "bara" ont.

 

Jag avslutar här för idag, jag måste ju sova lite också.

Detta var Del 1 av 2, som främst handlade om graviditetskrämpor och efter-förlossning-krämpor. Del 2 tar nog upp lite andra knasigheter. Typ magknip hos bebisar och hur jobbigt det är. Kanske lite föräldramässiga känslor och sådant. För att jag vill "förvarna" och förbereda. Tala om hur det faktiskt är/kan vara. Det behövs mer sådant i cyberspace/i tidningar/på TV. Annars är det lätt att man sitter där som gravid eller nybliven förälder och känner sig totalt berövad på den där rosa mysiga graviditeten alt. bebisbubblan som man läst/hört om överallt.

... till sidan jag beställde vadfandetnuheterskärmen(schamposkydd, tydligen) från kommer här:

 

 

Om någon annan med vatten-i-ögonen-panikiga barn också vill testa.

... av duschskärmen/schamponeringsskärmen/vadfandetnuheterskärmen är avklarat.

Om nu bara de kärleksfulla föräldrarna vid nästa badtillfälle kan lyckas få den att sitta lite bättre, så kommer den vara kalasbra. Idag gick det inte heelt felfritt då det(pga fel "påsättning"...ehum) smet förbi lite vatten som rann längs tinningarna på ungen. Vilket i sig inte var någon katastrof då det inte rann ner i ögonen. Dock hade vi lite otur vid själva ursköljningstillfället, då skärmen gled ner en bit på pannan på ungen, vilket resulterade i en glipa så att vattnet smet igenom och såklart rann rakt ner i ögonen på honom. Tack och lov var vi precis klara med hårtvätten, så efter några få sekunders smågnäll, massa lovord om hur duktig han varit och muta med att han skulle få bulle efteråt(mammamaffian, bring it on!), så hade vi en nöjd och glad kille som glatt badade vidare.

 

Mission complete - barnets i stort sett första "riktiga" hårtvätt med schampoo avklarat, med bedömningen: "Närapå godkänt". Nästa gång bör(om vadfandetnuheterskärmen hamnar rätt och sitter kvar) hårtvättandet få ett "riktigt" Godkänt betyg.

Att ungen sedan vid läggning hann bli precis lika svettig i huvudet som vanligt och därmed "sabbat" hela syftet med badet, är en helt annan femma :-p

... eftersom jag aldrig sitter vid datorn längre. För att jag aldrig hinner mitt i småbarnskaoset. Jag tänker därför inte kommentera bilderna, för det hinner jag nog inte innan alla sovande barn vaknar. Detta är iaf ett litet urplock från midsommar(badbilderna), samt när L, M och E var här på besök(och alla leksaker var MIN ;)

Enjoy!

 

 

 

... på en duschskärm/badskärm/schamponeringsskärm/vadfandetnuheterskärm som jag beställt till Linus, i förhoppningen att den ska göra hårtvätteriet här hemma lite lättare. Ungen HATAR verkligen när det rinner ner vatten i ögonen på honom och får panik när det pratas om att tvätta håret. Jag har berättat att vi snart får hem en smart grej som man kan sätta på huvudet när man ska tvätta håret, så jag hoppas verkligen att den är bra och följer sitt syfte, för Linus skulle verkligen behöva ordentliga hårtvättar nu när han svettas så mycket i värmen. Man vet ju själv hur det kan börja klia i hårbotten när man svettats eller inte tvättat håret på ett tag.

 

Som det ser ut nu får man på sin höjd hälla vatten i bakhuvudet på ungen, och ta en urkramad tvättlapp och rufsa runt uppe på huvudet samtidigt som det gäller att vara snabbt framme med handen och dra bort eventuella vattendroppar som är på väg ner för pannan. Annars blir det gnäll eller skrik och gråt. Och jag vill inte att han ska börja bli motvilligare till att bada än han på senare tid redan blivit, bara för att vi "bråkar" med hårtvätt.

Nä, jag sitter här hemma och väntar med spänning på att den där skärmen ska dyka upp så jag kan få först sälja in den hos ungen, och sedan förhoppningsvis tillåtas kränga på honom den och prova, för nu är han katastrofalt svettig i håret. Var in och stoppade i tappad napp förut och hans kuddar var liksom blöta...

... dela med mig av ett skämt som en söt liten farbror drog när jag satt i väntrummet och inväntade sambon på sjukhusets röntgenavdelning för ngn vecka sedan.

Den söta lilla farbrorn var en sådan där farbror som Gärna pratar, förmodligen med vem som helst, om typ allt och inget. En sådan där humoristisk liten söt farbror som pratar och pratar och ibland ställer en fråga men knappt låter dig hinna få en syl i vädret till svar.

Han berättade att han var där på återbesök och skulle röntgas för att se att allt gått som det ska.

 

Söta farbrorn: "-Jag fick Gallskrik vettu. Det vet du vad det är va?"

Jag: "-Mjaej"

Söta farbrorn: "- Man skriker för att det gör ont i gallan".

 

Så enkelt och fånigt, men roligt. Gjorde min dag i alla fall :)

"-MÅTTE DJÄVULEN TA ALLA FRUNTIMMER! !"

 

Inatt drömde jag att bröllopet blev inställt. Sambon hade träffat en tjej, en asiat, och kunde inte välja mellan henne och mig. Vad fasen? :-p

Ovanstående ord har upprepats X antal gånger från det att vi fick besök av en näst intill jämnårig pojke med Linus idag, tills dess att pojken åkte hem. Vilken härlig period i småbarnslivet det är. Eller nåt :-p

Haha, hade Linus en leksak i handen skulle E ha den, och hade E en leksak i handen skulle Linus ha den. När någon av pojkarna till slut slutade leka med sin leksak och lade den ifrån sig, var den andre beredd och praktiskt taget spurtade mot den lämnade leksaken och tog den med triumf i blick. Och då skulle givetvis pojken som slutat leka med sin leksak, absolut genast ha tillbaka den, Fast han lämnat den för att leka med något annat.

Det har varit dragkamp om gräsklippare, skottkärra, bilar, flygplan, gunghäst, böcker, gungor, stolar(!), pussel, you name it. Det har delats ut slag och kramats förlåt, för att minuten senare slås till igen :-p

Vi föräldrar har fått sära på, tillrättavisa, förklara, trösta och skälla i en strid ström. Ljuvliga småbarnsår, som man INTE kommer sakna vissa delar av dem :-p

 

Besöket innebar dock inte Bara barnakiv, utan även trevligt sällskap av E's föräldrar. De hade dessutom med sig provtårtor som vi fått smarra på till efterrätt, för att bestämma smak på bröllopstårtorna. Jag säger bara goddamn...

 

Nu är det snart midnatt. Linus vaknade och var ledsen för en stund sedan och har hamnat i vår säng där han somnade om på 3 röda. Lillebror däremot som brukar gå bra att lägga på kvällen, har varit rikskaos, och befinner sig i skrivande stund hos sin pappa i vardagsrummet. Lägga ner honom gick inte, tutte funkade inte, massera mage hjälpte inte, rapa hjälpte inte. Han skulle minsann brutalyla när storebror just somnat om bredvid mig, och väckte honom såklart, dock somnade storebror om så fort pappan tagit ut lillebror från sovrummet.

Storebror sover alltså. Inte lillebror. Jag tror han djävlas för att han vet att jag vill äta mer provtårta. Nu hör jag dessutom att katten står och jamar utanför den stängda dörren till tvättstugan där husse och minihusse befinner sig. Kalas.

... ligger småbarnsmodran i sängen och kvällsammar. Men å vilken bra midsommarafton det blev.

Vi bjöd över barnens farmor och farfar(skulle ha bjudit mormor och morfar också men de var upptagna på annat håll) på sen sillunch(sket i midsommarstångsfirandet i byn då det tidsmässigt krockar m Linus vila och då blir allt kaos) och grillmiddag. Vi frågade även "08:orna" tillika grannparet tvärs över gatan om de hade planer eller om de ville göra oss sällskap, och trevligt nog tackade de ja till sillunch, och hade både snaps och jordgubbstårta med sig!

 

Tänk, vi har bott grannar med "08:orna" i snart 3 år, de köpte sitt hus strax före vi köpte vårat, och vi har tänkt såå många gånger att vi borde bjuda över dem på kaffe då de är så otroligt trevliga, men det dröjde nästan 3 år innan det blev av :-p

Förhoppningsvis blir detta en start till lite mer frekventa tillfällen att umgås, för de är verkligen supertrevliga och lätta att ha att göra med. Vi har ju annars ett antal mer eller mindre "speciella" grannar i området om man så säger ;-p Ingen nämnd ingen glömd ;)

 

Nej den här dagen har verkligen varit super. God mat/fika, trevligt sällskap, Linus har lekt i sin plaskpool, Casper sov för ovanlighetens skull ett par timmar i sträck i sin vagn så vi fick laga - och äta lunch och fika i lugn och ro. Jag, farmor och sambon har lekt och busat med Linus, och bäst av allt - vädret har varit kanon hela dagen FAST vi hade planerat att grilla. Kors i taket!I morgon får vi besök av världens bästa tårtbakerska och då är tanken återigen att vi ska grilla, så blir det regn i morgon vet ni varför ;-p

Tänkte bara meddela att jag hatar att blogga via mobilappen. För det första blir texten automatiskt centrerad, vilket är apdrygt att läsa på dator. För det andra går det inte att lägga upp bilder normalt. De blir små och liggande. Värst av allt är nog att jag gång på gång lyckas komma åt fel "knapp" när jag skriver så att all text går förlorad, så jag får börja om från början igen.Är det bara Jag som har de här fruktansvärda i-landsproblemen?

 

Varför jag inte skriver från dator i stället? För att jag aldrig har tid/ork/möjlighet. Dagtid är det barn och vardagspyssel såsom matlagning, amning, plocka-upp-pennor-och-diverse-leksaker-för-femtielfte-gången-från-golvet, lek, barnsövning, mera städ/plock etc som upptar all tid. Jag hinner/orkar bara blogga när jag lagt mig i sängen för kvällen.

 

En sak till. Är det bara vi som låter vår bebis vara naken(bortsett från blöjan) dygnet runt? Seriöst, ungen är ett levande värmeaggregat och kokar över om man byltar på honom kläder. Inte ens hans storebror var fullt såhär varm av sig, och han var ändå en varm bebis. Han svettas dock så mkt mer nu. Varje kväll blir han helt fuktig i håret av svett och blöter ner sin kudde med det. Som idag, så kvällens bad känns ju halvt bortkastat :-p

Så föll en stor sten från våra bröst - lokal är bokad! För Er som inte har koll, så talar jag om lokal för bröllopsmottagning(kallas det så förresten?). Vi har till och med Två lokaler bokade i skrivande stund. Inte för att vi är giriga eller så, utan för att vi bokade en igår när vi fick en öppning(byns skolmatsal), men i förmiddags även ringde och undersökte möjligheten att hyra byns församlingshem och faktiskt Fick det.

Vi ska avboka skolmatsalen snarast möjligt, för även om den kostade lite mindre, så får vi så himla mycket mer för pengarna med församlingshemmet. Församlingshemmet är nyare och fräschare och har allt vi kan tänkas behöva. Bord, stolar, porslin, fullt utrustat kök(diskmaskin, yay!), toaletter, you name it. Dessutom har det ett härligt läge med utsikt över åkrar, sjö och kyrkan vi gifter oss i på andra sidan sjön. Jättefint!

Bäst av allt är att vi har tillgång till lokalen hela dagen och fram till kl 12 dagen efter så man hinner åka dit och städa. Och har vi tur nog att ingen annan bokar den under fredagen(dagen innan), så har vi tillgång till att åka dit redan då och ställa iordning lite i förväg vilket skulle underlätta allt väldigt mycket.

 

Det börjar kännas lite overkligt allting nu ju närmare vi kommer dagen D. Jag ska bli Fru. Hur sjukt låter inte det? Jag ska byta efternamn, vilket känns Ännu sjukare. Jag som inte ens har börjat öva in min framtida namnteckning än.

Nytt körkort, nya bankomatkort etc etc. Skönt att det mesta av det löser sig självt, det är väl egentligen bara ett nytt pass jag behöver ordna själv om vi skulle få för oss att dra utomlands(hoppas jag). Eller hur funkar sånt där med alla diverse kort egentligen? Någon som vet?

 

Nu är det iaf bara "småfix" kvar att ordna. Köpa hem lite läsk och sådant, kanske alternativet korv med bröd till matkinkiga ungar. Komma på vad jag ska göra med håret(har en idé om hur jag vill ha det), vilket jag ska försöka fixa själv. Beställa bukett, alt blommor och göra en själv för att spara in några kronor. Känns rätt onödigt att lägga ut massa pengar på några blommor jag kommer ha i en timme ungefär. Då satsar jag hellre mer på klädsel/ringar etc.

Och så det där med smink. Jag är usel på sådant då jag så sällan använder mer än mascara. Så jag funderar faktiskt på att låta det stanna vid mascara och inget mer. Less is more ni vet. För det finns inget fulare än översminkade tjejer. Tycker jag. Framför allt inte när de inte kan göra det snyggt. Men jag är ju lite egen i det avseendet, jag har ju till och med svårt för ifyllda ögonbryn då jag tycker det ser så onaturligt ut, framför allt om de målas för mörka. Men men, smaken är som baken och Jag har iaf två skinkor ;)

Ringarna hämtade vi förresten ut idag, och de är jättefina. Ska försöka få tid/ork att lägga upp lite bilder efter bröllopet sedan.

... tycks vara Caspers nya motto. Sedan några dagar tillbaka vägrar han nämligen flaskmatas av sin pappa på kvällen när jag nattar storebror. Sabla stolleprov, om han bara visste vad han försvårar allting för oss! För att inte tala om den annalkande bröllopsdagen då jag planerat att han skulle få i alla fall två måltider ur flaska, så man kan lägga över det ansvaret på någon annan. Nu ska jag i stället lyckas amma bebis medan jag är iförd bröllopsklänning med snörad rygg? Ja ni hör ju, det kommer bli kaos det här.

"-Jag har en snippa!" utbrister plötsligt sonen mitt under kvällsläggningen och klappar med handen på skrevet.

Sedan flyttar han handen, klappar sig på rumpan och säger:

"-Jag har en snippa där bat(bak)"

."-Eh, jaha"

"-Jag har hår på min snippa där bat"

 

Eeeh... okeej

Hörni det här med bröllop är ingen billig historia(duh).

Idag tog sambon och jag efter mycket om och men en sväng till Norrtälje för att försöka stryka lite från inköpslistan, och vi lyckades stryka en hel del. Sambon köpte kostym, skjorta, slips och skor, och jag köpte BH(dyraste BH:n jag någonsin ägt), skor(och ett par extra då det var Köp 3 par - betala för 2), ny mascara(så man inte lyckas stå utan på bröllopsdan), hårfärg(för att täcka de grå dagen till ära) och lite diadem och hårspännen att välja mellan när jag bestämt vad jag ska göra med frisyren. Och så beställde vi ringar.

 

Bortsett från trosor och ett nytt band till klänningens snörning så är nu min outfit komplett. Likaså sambons bortsett från ett nytt bälte till kostymbyxorna. Han provade hela outfiten nu på kvällen, och jag säger bara GODDAMN! ;)

 

Dagens shoppingtur resulterade i en nota på ca 10.000kr... helt galet. Då kom vi ändå undan rätt billigt efter utnyttjande av diverse presentkort, skattepengar och sånt. Det som kostade var ju egentligen ringarna, och då fick vi ändå halva priset på den billigaste av dem. Det känns i alla fall skönt att ha kläder och ringar fixat. Catering är också beställd, det vi oroar oss för mest just nu är mottagningslokal.

Vi hade ju tänkt vara hemma i trädgården, men vi har börjat bli lite hariga pga regnrisken. Lokalen vi i stället funderat på att hyra var såklart redan bokad av någon annan, så nu försöker vi få tag i rektorn i den lokala skolan för att höra om man kan få hyra deras matsal. Inte världens roligaste lokal för bröllopsmiddag kanske, men om den är stor nog att rymma alla gäster(ca 43 st) så är den nog smidig då det med säkerhet lär finnas både bord och stolar tillgängligt(för det vet vi inte hur vi ska lösa hemma i trädgården). Men skulle det skita sig med matsalen så har vi möjlighet att få låna 2 partytält av två olika personer, så ingen ska behöva bli blöt i alla fall :-p

 

Efter bröllopet ska vi sätta oss och räkna ihop hur mycket hela kalaset gick på, med inbjudningskort, kläder, ringar, mat, lokal etc. Det blir nog några kronor, men jag tror ändå att vi kommer hamna på en ganska human summa jämfört med hur mycket många andra lägger ut på sin bröllopsdag. Somliga tar ju lån på 200.000-500.000 kr bara för att gifta sig, och det är inget vi någonsin skulle få för oss att göra. Nej, då hade det hellre fått bli en snabb borgerlig vigsel.

Nu får vi ekonomisk hjälp med några delar av våra alldeles för snälla föräldrar, så vi står inte för allt själva. Dessutom har vi frånsagt oss alla former av materiella bröllopspresenter då vi inte vet vad vi vill ha. I stället har våra gäster getts möjligheten att sätta in en slant på ett konto till hjälp att sponsra vår stora dag. OM de vill och envisas med att ge bort något. Men vi varken förväntar oss eller kräver något sådant. Vi vill inte att de ska ge oss saker för att vi gifter oss, vi vill bara att de kommer och förgyller vår dag.