collinus

Livet i byhålan med barn och katter

23 - 02 ungefär

Kategori: Allmänt

... höll Minigrisen låda med gnäll, gnyl och gråt inatt. INGEN fick sova. Den ena föräldern stod och slet sitt hår och räknade till 10 i hopp om mera kraft, medan den andra tog över och ruckade på spjälsängen så den trillade ner från sina små "bokstolpar" den pallats upp på nu i förkylningstider.
Storsonen gjorde sitt bästa för att somna om, men kom plötsligt på att han ville ha välling mitt i natten. Mamman som inte pallade konflikter mitt i allt kaos vek sig och gjorde välling. Som blev för varm och sedan aldrig dracks upp fast den svalnat. Sabla unge :-p

Klockan 6 i morse väcktes den trötta pappan och den trötta bebisen(jodå, DÅ passade det plötsligt att sova) så att pappan skulle hinna köra iväg bebisen till farmor innan han själv drog vidare på kurs.
Det var nu jag skulle passa på. Det var nu jag skulle krypa tillbaka ner i sängen hos storsonen och försöka sova igen ett par av nattens förlorade timmars sömn. Men jag mådde illa och kände mig vimmelkantig och hamnade som mest i någon slags halvdvala som storsonen avbröt vid 9 då han tyckte det var dags att kliva upp. Dock var han ju världens gulligaste unge och var på väg att stänga igen sovrumsdörren efter sig för att jag skulle få sova vidare, så som han brukar göra när hans pappa är hemma. Men idag var ju ingen annan hemma när vi gick upp.

Jag mådde verkligen kasst i morse. Illamående och svag, på gränsen till yr. Och tung i bröstet på något vis. Och att storsonen levde rövare och bara röjde, struntade i alla mina "gör inte så", och helt levde efter sina egna regler fick mig inte direkt att känna mig piggare. Tvärtom. Det kom till och med ett tillfälle då jag kände att "det här går inte, jag borde åka till akuten". Men jag bet ihop och beslutade mig, trots att sonen sade att han inte ville, för att sätta oss i bilen och dra till Norrtälje.
Vi startade på Donken för lite lunch. Jag fick i mig hela min hamburgare och några pommes frites plus de 3 äppelklyftor sonen bjöd mig på. Sonen i sin tur tömde äppelpåsen, åt upp säkert 87% av sin hamburgare och satt och doppade pommesen i ketchup, sög av ketchupen och stoppade sedan tillbaka pommesarna i påsen igen :-p
Sedan drog vi vidare till Busplejset(fd Lekrymden) och trängdes med alla andra ungar. För många ungar var det, jag hade visst lyckats förtränga det där med lov. Men sonen tycktes i alla fall uppskatta besöket där och klättrade omkring på allt, åkte rutschkana, lekte med bilar, "hoppade" i hoppborgen(han kan inte ens hoppa jämfota än så han mest låg ner och guppade av alla andra hoppande barns studsar). Och så fick han en glass med strössel på vilket var dagens "stora grej" för honom.

Efter nästan 3 timmars lek bröt vi upp, gick in på Coop och handlade några grejer och åkte sedan hem. Jag tror knappt vi hann ut ur Norrtälje förrän han hade somnat, för att vakna typ 3 km hemifrån och totalt bryta ihop där bak i bilen för att han hade tappat nappen och var aptrött. Men inte somnar han fortare nu på kvällen för det inte...

Minigris å sin sida ville inte heller somna snällt nu på kvällen. Jag lade honon straxt efter 18:30, men han somnade inte förrän 19:30 efter massa bära, busa, mysa och guppa. Sabla ungar.

Nu ska jag försöka pilla i mig lite nötcreme utan att det slinker ner i hålet i min tand och orsakar gallskrik. Sedan ska jag försöka sova. Wish me luck.



Karma är en tik

Kategori: Allmänt

Det är inte bara mamman i det här huset som halvt är ur funktion, idag lade digitalboxen av också. Får man en ny kostnadsfritt efter ca 5 års avtal med Boxer? Nä. Såklart.
Vi lyckades dock få ner priset litegrann då det visat sig att vi suttit och betalat för typ 15 kanaler son vi ändå inte kunnat se med den digitalbox vi haft. Bra där, Boxer
Men värre än värst idag var ändå när jag stuckit fingret i den burk med nötcreme som min underbara make kom hem med idag. Jag hann knappt urskilja dess underbara smak förrän jag plötsligt kände mig attackerad av den(!)... tandvärk från helvetet som ilade sig rakt upp i hjärnan typ. Vad som helst men inte tandvärk... jag har inte råd med tandläkarräkningar! Kan man ta det på avbetalning? Rotavdrag? Natura? Och var går man i dagens läge? Nu finns ju både Folktandvården och Distriktstandläkarna.

En positiv sak idag är i alla fall att jag mått liite bättre. Jag hann få i mig en smörgås i morse, en bulle till förmiddagsfika, två pannkakor till lunch, ytterligare en bulle till eftermiddagsfika och bacon och grönsaker till middag. Jag tog till och med lite extra mat för att jag var både hungrig och sugen! Victory!

I morgon följer Minigris med sin pappa när han åker till jobbet på morgonen för att lämnas av hos sin farmor. Han blir kvar där hela dagen så att storebror och jag får dagen för oss själva. Om han går med på det tänkte jag att vi kanske kan ta oss iväg till Busplejset och leka häcken av oss. Käka på Donken och bara ha en riktig mysig mamma-son-dag. När jag nämnde det vid läggning fick jag dock responsen:
"- Nä jag vill vara hemma mamma"
Den som lever får se, men mamman skulle nog i alla fall må bra av lite miljöombyte och rutschkaneåkning. Vilken tur att mamman har sista ordet ;)

Efter en tidigare Facebook-status

Kategori: Allmänt

... tidigare idag, är det nog en drös som undrar. "- Hur mår hon egentligen?"

Jag ska vara brutalt ärlig. Och den ärligheten kan nog av många uppfattas som sympatiraggande. Men jag hoppas att det inte är så. Jag vill inte att någon ska tycka synd om mig, för det här är jag inte ensam om. Skall det tyckas synd om mig vill jag att det är Jag som ska tycka synd om mig själv. Och det gör jag. Vissa stunder i högre grad än andra stunder.

Jag mår inte bra. Så är det. Det är ett faktum. Jag har själv varit medveten om det ett tag, men jag har mest viftat bort det. Jag har "inte haft tid" att må dåligt. Men faktumet att allt inte står helt rätt till blev mer påtagligt igår när maken kom hem och meddelade att "- Jag har tagit pappaledigt i morgon så att du kan åka till doktorn, för jag är uppriktigt orolig för att du ska bryta ihop en vacker dag. Jag är rädd att jag en dag skall komma hem från jobbet och hitta dig sittande på köksbordet och gala som en tupp med trosorna på huvudet. Eller hitta bajsblöjor i mikron eller något".
Då är man orolig på riktigt. Och hans oro är inte ogrundad, för just igår mådde jag riktigt kasst. Jag hade ingen ork i kroppen alls. Bara promenaden det innebar att lämna storsonen på dagis tog halvt kål på mig, och det var där och då jag blev orolig själv.

Jag har efter familjens senaste sjukstuga haft svårt att få igång aptiten. Det har börjat med att jag inte "haft tid" att äta när jag egentligen varit hungrig(skrikande barn som ska utfodras först osv), så jag har börjat bli illamående pga hunger, men när jag väl fått chansen att äta så har illamåendet gått över, och jag har i stället inte alls varit sugen på att äta. Sedan är det kört, det blir en ond cirkel. När jag ändock försöker tvinga i mig något så blir jag i stället illamående för att jag ätit fast jag inte alls varit sugen. Och någon halvtimme senare har tarmarna slagit bakut av chocken och jag har fått rusa till toan som fullständigt sprutlackerats(sorry). Som sagt, en ond cirkel. Vår snart 11-månaders unge äter större portioner än jag, det säger ju en del.

Att inte äta påverkar det mesta i kroppen, och i kombination med bristande sömn, en för tillfället enormt krävande bebis och hans enormt svartsjuka storebror, gör att jag känner mig konstant orkeslös och enormt trött. Jag har ingen som helst ork i kroppen. Och jag känner mig nedstämd. Det oroar mig nog mest; att jag inte känner mig glad längre.

Och så kommer man till det där "dumma". Det där man vet att man inte ska känna men känner ändå. Skam. Genans. Över att man känner att man inte orkar/klarar av att ta hand om sina egna barn. För det är så det är, jag orkar inte. Jag skulle behöva en vecka(eller varför inte en månad) på en stilla söderhavsö med all inclusive, massage och ostörd sömn. Undrar om Socialnämnden beviljar bidrag till sånt? :-p
Nä, skämt åsido om något man inte borde skämta om. Just för stunden mår jag bättre. Jag har idag fått massa avlastning av min underbara make. Jag har fått åka iväg och handla på egen hand, och jag har lyckats äta både frukost, lunch och middag. Inga mängder, men lite. Och nu ligger jag i sängen och knaprar Digestive för att ytterligare försöka sparka igång min aptit.
Jag vet att jag kan ta mig igenom det här. Jag Måste ta mig igenom det här, för vår ekonomi pallar inte sjukskrivningar och annat sattyg just nu. Men vi kommer behöva hjälp. JAG kommer behöva hjälp, med barnen. Jag behöver hjälp med att tillgodose mina barns behov. Båda barnen kräver enormt mycket av mig just nu, och jag kan inte ge dem allt de kräver samtidigt. Framför allt storsonen behöver extra uppmärksamhet just nu, och det visar han genom att vara elak mot lillebror och hitta på en strid ström med hyss och dumheter. Han går mig på nerverna. Det gör hans ständigt gnälliga, sömnkrånglande lillebror också.
Får man ens säga så? Ja, det får man. Ich jag vet att jag inte är ensam. Därför berättar jag om det här, så att någon annan stackare därute i samma/liknande situation inte behöver känna sig ensammast i världen.

Attjo attjo attjo prosit!

Kategori: Allmänt

Jorå, Minigrisen var uppenbarligen helt slutkörd igår kväll, för mamman kände sig i det närmaste utvilad när hon vaknade i morse!
Han har hostat och tappat napp några gånger under natten, men utan gnäll och utan behov av gung på sängen vilket annars brukar vara mer regel än undantag. Vid 02:30 vaknade han och var kinkig för att han behövde bajsa, så vi fick gå upp och låta honom göra sitt och sedan byta blöja. Sedan tog det en stund för honom att komma till ro igen, men han somnade till slut runt 03:30 och sov sedan till ca 07:20(!! Herregud. Dock med några nappistoppningar emellan förstås) då han vaknade och låg och pratade.

Idag har han varit piggare än igår, men stundtals lite varm och blivit trött fort. Men han har det inte lätt just nu, han är supersnorig, hostar och låter som en hes kråka. Det är inte lätt att komma till ro med en täppt näsa när man samtidigt vill ha en napp i munnen. Och så tror jag dessutom att han kan störas av hörntänder som är på gång. Allt eller inget liksom.

Nu mot slutet på kvällen var han riktigt trött och ledsen och bara "väste" fram gråt. Men han har inte haft det lätt idag då storebror låtit all sin frustration och understimulans gå ut över lillebror. Han har blivit puttad, sparkad i ansiktet, fått saker kastade i huvudet, blivit nypt, utestängd från storebrors rum... Oj vad han har fått ta skit från storebror idag. Storebror har gång på gång blivit tillrättavisad och skälld på, men det har inte tagit alls. Och jag förstår den stackars storebrorsan, sjuka och mammiga lillebror får Väldigt mycket uppmärksamhet just nu för det är ju såå synd om lillebror.

I morgon skulle någon av oss behöva få ut storebror ur huset och hitta på något med honom, men frågan är bara Vad. Han hostar ju fortfarande och kraxar som en kråka, och hostan triggas igång när han får upp för mycket fart/flås.
Han skulle behöva lite miljöombyte, ansikten han inte sett på ett tag och lek under lagom lugna former.
När han blivit av med hostan blir det i alla fall definitivt ett besök på Lekrymden(jo, jag vet att både namn - och ägarbyte skett, men jag minns inte vad det heter nu). Alternativt Leos lekland, men det känns så långt till Uppsala :-p



Det värker

Kategori: Allmänt

... i mammahjärtat idag. Lilla Minigris har stundtals varit såå ledsen. Barnens farmor kom hit idag och hjälpte mig, och det värkte nog ganska rejält i farmorhjärtat också, när inget hon gjorde räckte till för stackars lilla grisen.
Han har stundtals varit riktigt varm, säkerligen runt en 39 grader. Och han lyckas ju gång på gång bajsa så fort han har fått en supp, så kroppen hinner ju aldrig ta upp ibuprofenet(vi har ipren-suppar hemma just nu) fullt ut vad jag kan gissa.
Han blir trött fort, men sover dåligt och vaknar lätt, vilket inte är så konstigt när man är snorig och hostar. Jag har funderat på om man ska våga låta honom sova ute trots att han har feber? Det brukar vara behagligare för andningen att sova ute när man är snuvig, och han sover i regel bättre utomhus, men just när det är feber inblandat så blir det ju lite knepigt. Det kan bli både för varmt eller för kallt för honom. Men om han inte känns alltför varm vid någon av vilorna så skulle man ju kunna prova. Får han bara lite ordentlig sömn kanske han bättrar på sig snabbare. För inatt blev det ju inte mycket sömn för honom alls, den som sov bäst inatt var nog hans storebror som sov i sin egen säng längre än vanligt, han kom in till oss först efter 02 någon gång.

Nu på kvällen var det en extremt trött och hängig Minigris som lades i sin säng. Han ville inte alls äta någon kvällsgröt, och när jag lade ner honom i sängen gav han inte ifrån sig så mycket som ett pip. Han lade sig genast på sidan och bara låg där och andades tungt. Stackars liten.
Han hostar ibland och tappar nappen, och under dagen idag när han hostat har han blivit jätteledsen, men nu somnar han om direkt han har fått napp i munnen, helt utan gnäll. Då är man trött.

Han blev suppad innan sänggång och jag hoppas verkligen att den får verka nu och bjuda honom på lite välbehövlig sömn mellan hostarna. Och så hoppas jag innerligt att natten inte blir som den föregående, för bådas vår skull.
Och allra mest hoppas jag förstås att han mår lite bättre i morgon, för nu har vi bara en supp och en liten skvätt Alvedon kvar som ska räcka till i morgon kväll då maken kommer hem med påfyllning.

Btw, understimulerad 2,5-åring är inte att leka med. Det är inte klokt vad mycket hyss och trots han bjussar på just nu. Han tycks vara feberfri nu iaf, men hostandet är kvar och han är rätt blek, men han äter knappt någonting för tillfället. Han lever typ på mjölkprodukter för han vill bara ha yoghurt, mjölk och O'boy. Ibland lan det slinka ner några tuggor ostsmörgås och lite äpple. Men jag trugar inte, han kommer börja äta igen när han blir hungrig.

Zzznark

Kategori: Allmänt

Ungefär klockan 01:45 fick mamman i familjen så äntligen krypa ner i sängen och somna en stund.
Massage och snorsug hjälpte med andra ord inte ett dugg igår. Jag vet inte hur många drag/ryck/gung/skak vår gamla knarriga Brio fick inatt. För knarrig har den blivit efter alla kaosnätter.
Jag vet heller inte hur många frustrerade "-Snart går mamma ut och hänger sig i klätterställningen" som flög ur mig mitt i all sömnbrist. Eller hur många tårar som föll från både mig och Casper när vi tyckte synd om oss själva och varandra(okek, det var nog bara Jag som tyckte synd om Mig, men i alla fall).
Det slutade med att jag ställde mig och gjorde gröt klockan 1 på natten. För all vakentid hade gjort Mig hungrig, så så borde väl faktiskt Minigris också vara det? Jodå, han kastade i sig gröten. Sedan lade jag honom i sängen och lyckades till slut få honom att somna. Själv slocknade jag på mindre än en minut, för att bli väckt en kvart senare av storsonen som ville komma upp i vår säng, och som dessutom tyckte att han ville ha välling. Men där sade mamman stopp, inget mer spring för mamman den natten, det räcker med alla nappistoppningar på Minigris.

Klockan 06:15 satte så Minigris igång med att yla igen, så då klev jag upp med honom och gjorde morgon medan storsonen fick sova vidare ett tag. Stackars Minigris var varm och gnällig och fortfarande trött, men lite frukost fick honom i alla fall att piggna till liitegrann. Han hann dessutom bajsa en skvätt precis innan frukost. Han har bajsat ovanligt ofta senaste dagarna. Från att bajsa 1 gång om dagen, har han vissa dagar bajsat 3 ggr, dessutom mitt i natten vilket han aldrig gjort förr. Jag vet inte om det beror på förkylningen eller att han fått i sig lite gluten(vilket jag försökt testa att låta honom vara utan ett tag, men maken gör lite annorlunda ibland :-p), men det luktar apa(ja, bajs luktar ju i regel illa, men det här luktar värre än illa). Vi får helt enkelt avvakta tills förkylningen och febern är över innan vi testar att provocera med saker.

Det jobbigaste mitt i allt det här är att Minigris inte vill bli suppad. Det har gått så långt att han gråter bara han läggs på skötbordet för vanligt blöjbyte. Och flytande Alvedon får man heller inte i honom utan tvång och kladd överallt. Lilla lilla gris. Så febernedsättande ges bara när han är riktigt varm. Och jag har ingen aning om hur mycket feber han har, för ta tempen går inte heller utan att vara två personer som håller fast alla sprattlande lemmar så att vi inte gör illa honom. Då skippar jag hellre termometern och går på känsla. Det är om han blir så varm och loj och slö att han inte orkar "vara med" som termometern i så fall åker fram, när det finns läge att bli riktigt orolig.

Lilla lilla gris...

Kategori: Allmänt

Nu har han varit vaken över en timme och inte kunnat komma till ro pga massor med pruttar, hostande och snorig näsa.
Han har burits omkring på, han har förflyttats från säng till vagn och guppats, studsats, rullats i vagnen. Alla knep vi brukar ta till. Inget fungerar/hjälper. Så nu står maken i skötrummet och tar till extra artilleriet - magmassage, näsdroppar och snorsug, och det tas Inte emot med glädje. Han är såå ledsen. Lilla lilla gris vad det skär i mammahjärtat när han gråter så... Men förhoppningsvis hjälper det. Och hjälper det inte, ja då känner man sig som världens sämsta förälder.

Ja herregud

Kategori: Allmänt

Idag har Minigris varit gnäll deluxe i stort sett konstant från det att han vaknade på morgonen till nu, ca 2h senare då maken försöker söva honom i sin vagn. Han har förmodligen feber, men vi vet inte då han totalvägrat att låta pappan ta tempen på honom.

Storsonen å sin sida kom i sedvanlig ordning in till vår säng inatt, och var kokhet och gnällig. Så mamman fick kuta fram och tillbaka efter Alvedon och mjölk. Han somnade tack och lov och sov hyfsat lugnt efter det, hostan var snäll mot honom. Men under dagvilan igår hade han det jättejobbigt. Han hostade och hostade och fick liksom aldrig komma till ro ordentligt. Och så rinner snoret på honom 24/7 också. Stackars lilla Hjärtat.
Jag har hört talas om något gammalt husmorstips där man ska klyfta upp en lök(röd eller gul, det verkar vara skiftande åsikter där) och lägga i en skål med vatten som sedan ställs på golvet vid huvudändan av sängen. Det ska tydligen lindra hosta/snuva på något vis. Tyvärr har vi ingen lök hemma :-p
Och så finns ju "tricket" att stoppa vitlök i örat när man ska sova också. Jomen det lär ju en 2,5-åring gå med på. Säkert. Det enda i medicinsk form som ungen accepterar är flytande Alvedon. Den tar han alldeles själv för den smakar ju gott. Ungen ber t.o.m om att få Alvedon när han Inte är sjuk(och nej, det får han givetvis inte då).

Det ska bli intressant att se hur länge vi kommer ligga hemma med den här skiten allihop. Vi blir ju inte rikare av det direkt.
Och det ska bli intressant att se, när vi väl är friska igen, hur sonen ställer sig till att man plötsligt inte får glass närhelst på dygnet man vill längre. För jo, vi har ätit glass allihop för att lindra våra ömma halsar. Är man sjuk så är man. Dessutom har den där förbenade nappen tillåtits användas lite mer frekvent igen när det varit ynkligt och ledset. Den ska också "tränas bort" vid till tillfrisknande igen. Suck.

Själv mår jag fortfarande dåligt, men dock mycket bättre än tidigare. Jag har huvudvärk, men jag tror den mest beror på bristfällig sömn. Febern är nog borta också, men jag känner mig matt i kroppen och blir helt slut av minsta lilla ansträngning.
Och så tittar man ut genom fönstret på det underbara solskenet därute. Jag skulle så gärna vilja få ut mig själv och familjen i den där solen, vi skulle behöva lite frisk luft och solsken. Men, vi är ju sjuka. Och jag skulle väl ramla ihop i en liten patetisk hög bara efter en promenad runt kvarteret i alla fall.

Idag då?

Kategori: Allmänt

Jorå, det är fortfarande sjukstuga.
Storsonen har hostat sig genom natten och Minigris har haft feber under natten och var dessutom gasig, så han har sovit som ett praktarsel, vilket innebär att jag också sovit som ett praktarsel. Om man bara kunde få sig lite sammanhängande sömn kanske man hade mått lite bättre än man gör idag. Men jag känner att jag fortfarande har feber kvar i kroppen, och nu har dessutom den där hostan sonen har börjat smyga över på mig. Det plus snuva. Yee-haw vad kul vi har!

Den stackars maken är forfarande hängig med feber, snuva och hosta även han, men han hade stannat hemma oavsett eftersom båda ungarna och jag är sjuka. Han var min hjälte och klev upp med barnen i morse så jag fick sova en stund ostört. Jag får lite dåligt samvete när han går upp själv med två ungar när han är sjuk, men han har fått sova någorlunda inatt, det har inte jag, så jag tänker inte ha föör dåligt samvete :-p

Nu försöker vi ta oss genom dagen utan att dö på kuppen så hoppas vi på mer välmående i morgon!

Superwoman flydde

Kategori: Allmänt

... och kvar fanns bara en patetisk kopia av mitt forna jag när jag låg där, ihopkrupen i fosterställning i storsonens säng i förmiddags när han tittade på Postis Per.
Vi ringde svärmor och bad henne komma och hämta storsonen så att han kunde få lite aktivering samtidigt som maken och jag kunde få lite lugn och ro. Så mycket lugn och ro det går att få med en gnällig 10-månadersbebis hemma i alla fall.
Och tänk, det gör så mycket att veta att man bara har En unge hemma att ta hand om, för det dröjde inte lång stund från det att ungen lämnat hemmet, tills de tidigare patetiskt sänkta föräldrarna plötsligt kände sig lite piggare. Det är nog lite psykiskt det där, att vara sjuk hemma med två aktivitetskrävande barn. Allt känns så mycket jobbigare och man mår som en klubbad säl. Men så plötsligt, när man får hjälp och så bara har Ett barn hemma, som dessutom inte kräver samma typ av aktivering som det större barnet, då känns allt inte lika jobbigt och man mår plötsligt lite bättre.

Vad vi skulle ta oss till utan min snälla svärmor vette fåglarna.

Lyftkran, någon?

Kategori: Allmänt

Jag tror ärligt talat att jag är oförmögen att ta mig ur sängen idag. Mitt huvud känns som det ska sprängas bara av ansträngningen att blinka med ögonlocken. Hela kroppen gör ont, och jag fryyyser.

Inatt fick jag tvinga mig upp och springa efter vatten, snytnäsdukar och Alvedon åt storsonen som vaknade stup i kvarten och gnällde på halsont och magknip och varma fötter(!?). Och den där förbaskade nappen som ständigt försvinner bland våra kuddar och lakan.
Han ligger här intill mig i sängen och sover lugnt, och nu känns han inte febrig i alla fall.

Tacka gudarna för maken som nyss steg upp med Minigris som inte ville ha mer sovmorgon. Hur maken mår har jag ingen aning om ännu. Men igår gick han från att ha känt sig piggast i familjen, till att må absolut sämst på bara ett par timmar typ. Hosta, feber och genom hostandet bröstsmärtor och jobbigt att andas. Luftrörskatarr, typ?
Så igår var jag Superwoman och gick från ynk och självömkan till Ipren-hög mamma/sjuksköterska/lektant. Men när dagen led mot sitt slut, ungarna låg i säng och jag slutligen satte mig ner i soffan, kände jag ju hur jag Egentligen mådde. Och hur jag ska orka svida om till Superwoman även idag, är för mig en ekvation jag inte får ihop. För jag är usel på matte.



Skryt

Kategori: Allmänt

Jag måste bara passa på att skryta lite om min fina make. Min fina make som, under en tid tillbaka tagit tag i sin vikt som han inte varit nöjd med.
Igår hade han vägningsdag, och hade så äntligen nått sitt mål - 26 tappade kilon! Han har genom detta även minskat hela 29cm i midjemått. Majgaad.

Han var det snyggaste jag visste före sin viktnedgång, han var det snyggaste jag visste under sin viktnedgång, och han är det snyggaste jag vet nu. Men jag tänker inte sticka under stol med att jag numer knappt törs släppa ut honom ur huset i rädsla att någon av granntanterna ska sno honom ;)

Vilken bragd han genomfört! Kalla släng dig i väggen :-p

Åh nej

Kategori: Allmänt

Igår kväll/inatt kändes storsonen varm igen. Typiskt, meen då kanske helgen kan bli lite lugn och innehålla mindre spring, lek och gap. Tänkte jag.
Så gick jag och lade mig. Med halsont. Fan. Jaja, det kanske är ngt övergående som försvinner under natten. Tänkte jag.
Det var det inte. Fan.

Efter varje uppvak från Minigris sida under natten kände jag hur kroppen mer och mer intog "sjukläge". Öm i leder och muskler, tjock i huvudet, ännu mer halsont, frusen.
I morse klev jag så upp på Minigris begäran med öm, frusen och värkande kropp(framför allt hals och huvud). Den hostande mammagrisen följde mig tätt i hälarna, och straxt därefter kom även maken tassande. Som även han känner sig lite småhängig.

Vi har mer eller mindre feber alla 3, dock inte särskilt mycket, jag var "värst" med mina 37,6 grader. Minigris vet jag inte för honom har vi inte tagit tempen på än, men med tanke på hur fort han blivit trött senaste 2 dagarna så har väl även han åkt på en släng av "krasslighet". Han känns dock inte särskilt mkt varmare än vanligt, och den där tröttheten kan ju vara en del av något utvecklingssprång/fas också. Han verkar genomgå mycket sådant just nu med mycket gnäll och kläng.

Idag somnade han t.ex före 9 nu på förmiddagen, han brukar annars klara att hålla sig hyfsat pigg och vaken fram till 9:30-10 i alla fall(och han vaknar i regel vid 6-6:30 om morgnarna). Han "bör" helst bara sova 2 ggr/dag, men vissa dagar blir det 3 ggr för han sover för korta stunder och orkar sedan inte vara vaken mer än ett par timmar. Men som sagt, jag tror(och hoppas) att det bara handlar om en tillfällig kombo av faser och hemdragna dagisbacillusker.

Just nu känner jag mig lite busig som ligger kvar i sovrummet när Mini sover i stället för att gå ut till maken och storsonen, men jag försöker bunkra upp lite kraft och ork genom att tillåta mig ligga ner och vila lite. Det låter dessutom som att de andra klarar sig bra därute i vardagsrummet. Jag hör ljudet av Duplo ;)



2 in a row

Kategori: Allmänt

Jorå, nog tusan spenderade Minigrisen hela natten i sin säng igen. Me lööööööv the Tassar.
Fast inatt har vi ett handikapp. Hans vagn står ute i hallen i stället för i sovrummet då han spenderat dagen hos sina farföräldrar och vagnen liksom bara blev kvar där när pappan kom hem med honom. Och jag orkar inte hämta den. Så baaaaara för att vagnen befinner sig massa meter bort med en stor syskonvagn ivägen så lär ju ungen få ett psykuppvak. Bara för att.

Vår fina storkille har idag fått total ensamrätt till sin mamma i flera timmar, och de har spenderats med massa lek och bus, "ljusmys" med tillhörande filmtittande i hans säng, chokladbollssvullande i soffan(som nu är full av kokosflingor) framför TV:n, mera lek, bajskatastrof(bruna små fingrar och blöja som "rann"(nej, han var inte lös i magen) över) och lite "- nej mamma jag vill inte äta mat jag vill gå neer"-krångel vid matbordet. En över lag jättemysig dag.
Dock är ungen inte riktigt frisk utan hostar illa(låter halvt som krupp ibland) och är snorig. Han har känts lite smygvarm då och då, men han har vägrat låta mig ta tempen, och så länge han inte verkar hängig så låter jag honom komma undan. Orkar man käfta emot febertermometer och leka med energi som hos en Duracellkanin är man inte överdrivet sjuk :-p



Hämtade de där tassarna

Kategori: Allmänt

... i tisdags. Vyssan Lull-tassarna. Maken skruvade på dem samma kväll och Minigris sövdes i sin säng. Tyvärr hade han ett alldeles för ledset uppvak så tassarna inte riktigt räckte till för omsövning, så han hamnade som vanligt i sin vagn för resten av natten.
Natten mellan onsdag och torsdag spenderade han dock i sin säng - hela natten! Tack Tassar!
Det var som vanligt en massa gnälliga uppvak, precis som det brukar, men nu behövde jag inte sätta mig upp Varje gång, utan kunde ligga kvar på min plats i sängen och sträcka ut handen och rycka/putta i/på sängen så han somnade om. Återigen - tack Tassar, och tack du vänliga själ som gav bort dem!

Men med detta sagt kommer ju ungen säkert ställa till med kaos den här natten. För nu har jag ju "jinxat" alltihop :-p



Ja ni får ursäkta kvalitén på fotot. Taget nyss i mörkt sovrum med sovande bebis i sängen. Kan upplysa om att det är ett stycke sänghimmel och ett stycke mobilladdarsladd som syns med i bild.

Jag ville inte tro

Kategori: Allmänt

... att det var sant när jag satt där i väntrummet på Barnmottagningen, och samma läkare som rekommenderade oss den höga Lactulos-dosen kommer och ropar in oss...
Skulle jag ta ungen, resa mig och tåga ut från bygget? Skulle jag gå till receptionen och be om ny tid till annan läkare?
Nej, nu hade vi trots allt fått vänta i över en vecka på en ledig tid, jag ville inte riskera att behöva vänta lika länge till på en ny. Och besöket gav det jag ville - ett blodprov för Mjölk, Ägg och Gluten.
Nu kommer vi visserligen få vänta minst en vecka till på provsvar(som kanske inte ens visar något), men nu är det gjort i alla fall. Och trots läkarens konstiga ordination om Lactulosen den där gången så kändes det i alla fall bra när vi satt där. Hon lyssnade, hon ställde väsentliga frågor, och hon föreslog just det jag hoppats och i annat fall skulle ha krävt - nämligen blodproverna.

Minigris var hur duktig som helst. Inte ens ett pip gav han ifrån sig när sköterskan stack honom i fingret. Trots att det tog sin lilla stund att sitta där och fylla upp de små rören med hans dyra små bloddroppar så var han hela tiden glad och nyfiken, dock inte helt samarbetsvillig till att behöva sitta med fasthållen hand. Han ville ju fram och pilla på provröret såklart!
Och plåstret han fick på fingret fick ju inte sitta på många minuter, det slutade med att halva han själv och ena sidan av bilstolen var full med blodfläckar efter bilresan hem. När vi stannade till på ICA på vägen hem passade han på att fläcka ner kundvagnen också, det ville aldrig sluta blöda. Till och med när vi lom hem och han sattes i gåstolen så blödde det så halva gåstols"brickan" var rödsmetad. Men ett Bilar-plåster senare fick vi till slut stopp på eländet :-p

Oj vilken trött Minigris det är som ligger och snarkar i sin vagn nu. Hans vilor blev ju lite uppochned idag efter eftermiddagens bravader på sjukhuset, så han sov bara 10 min i bilen på eftermiddagen. Brutalt övertrött och enormt ovillig att sövas i sin säng. Men efter några knyck i vagnen så var han en slagen hjälte.
I morgon efter att storebror lämnats på dagis är tanken att vi snabbt ska susa iväg till Norrtälje och hämta en uppsättning Vyssan Lull-tassar som vi FÅR av en rekorderlig tjej helt GRATIS. Ibland älskar jag verkligen Köp/Sälj på Facebook :)
När tassarna hämtats hoppas jag kunna söva Minigris i vagnen så jag kan ta en tur på stan(till H&M närmare bestämt) och se om jag hittar ngt intressant för resterande pengarna på mitt presentkort. Så turen till Norrtälje inte känns så "bortkastad". Vem som ska förbereda middagen och allt sånt medan jag är borta vet jag inte, men nyponsoppa är väl också utfodring? ;)



Att komma 2:a

Kategori: Caspers utveckling

... är inte alltid så lätt. Man vill ju oftast vara först. När man kommer som andra barnet i en familj är det lätt att många av de saker som mamman och pappan var duktiga och dokumenterade om det första barnet, liksom faller lite åt sidan med det andra barnet när mamma och pappa har fullt upp med två barn. Jag har insett att detta skett med Minigris. Det enda som funnits att läsa här i bloggen till exempel, har mest bara varit frustrerat gnäll och klagan angående hans mage och hans sömn. Lilla lilla grisen. Självklart får man lite dåligt samvete.
Men, min älskade lilla Minigris. Om du mot förmodan sitter och läser den här bloggen(om den ens finns kvar att finna) en herrans massa år från nu, så ska du veta att trots att jag, till skillnad från med din storebror, inte dokumenterat varje nytt framsteg, varje ny tand, varje nytt ord... så älskar jag, VI, dig lika mycket som din storebror. Enda anledningen att vi missat skriva ner så mycket är för att det är tidskrävande med två barn som fötts så tätt. Man varken hinner eller orkar sätta sig och plita ner allt. Tyvärr. För du kommer säkert fråga oss om saker när du blir äldre. När tänderna kom, när du rullade över till mage, när du gjorde än det ena än det andra. Och tyvärr kommer vi inte kunna svara på alla de frågorna, för allt kommer vi inte minnas. Och vi kommer inte kunna läsa oss till det då det ej skrivits upp. Men vi kommer minnas mycket ändå, det gör man. Kanske inte exakta tidpunkter för allt, men som förälder har man en speciell minnesbank långt bak i huvudet som samlar upp allt det väsentliga och viktiga.
Vi kommer kanske inte minnas vad du fick för presenter din första födelsedag, eller hur många dina första steg var. men vi kommer minnas det där finurliga leendet du har. Grimasen du gör när du "luktar". Din vidöppna glada mun när du kommer farande i gåstolen. Dina söta ljud du gör när du håller på att somna, och ditt "prat" när du vaknar på morgonen. Vi kommer minnas dina blöta pussar(snarare tunghångel och försök att bitas, men ändå) och hur mysig du är när du börjar bli trött och borrar in ansiktet i halsen på oss.
Sådant kommer vi alltid minnas, för det är sådant som är det viktiga. Kärleken. Inte vilken tand som kom först.
 
Men, din storebror har en "tandkarta", så det ska såklart du också få. Och just nu har dina tänder kommit i denna ordning:
 
 
 

När en sten släpper

Kategori: Allmänt

Just så känns det att ha amningen bakom sig, som att en sten släppt från hjärtat/sinnet. Missförstå mig rätt här, jag är glad att jag kunnat amma så länge som jag gjort. Det är inte alla förunnat att ha en fungerande amning och kunna erbjuda sin bebis bröstmjölk, så det är jag otroligt tacksam för. Men det har inte varit Mig förunnat att som andrabarn få en lugn och krångelfri ammare, så just den här gången känns det extra skönt att lämna amningen bakom sig som ett avslutat kapitel. Nu är det bara nassarna som ska hinna vänja sig, men det tycks gå riktigt bra.

Nu känner jag mig, till skillnad från för bara några dagar sedan, mycket gladare. Jag är inte längre bunden till att alltid behöva finnas till hands med mina tuttar för utfodring eller tröst. Och bäst av allt - jag kan äta vad jag vill igen! Heureka! No more mjölkfritt!

Nu är det dessutom mindre än 2 dagar kvar till vår inbokade tid på Barnmottagningen. Måtte måtte måtte vi genom detta kunna komma fram till hur vi får bukt med Minigris mage. Vore det inte för alla de där onaturligt stora mängderna gaser skulle han säkert sova mycket lugnare och längre perioder om nätterna.
Nu sover han större delen av natten i vagnen. För att det funkat bäst. Mindre vakenperioder för honom då han lättare vagnas till sömns, mindre bärande för mig/oss, och mer plats i sängen för oss andra 3 utan ammande Minigris. Men vagnen kan han inte sova i i all evighet, så nu är jag på jakt efter Vyssan Lull-tassar som jag hoppas ska kunna funka. Jag söker begagnade och hyfsat välanvända sådana, inte enbart för priset, utan för att använda sådana tydligen är lite "mjukare" än de fabriksnya och därför ger lite mer gung och rörelse på spjälsängen.
Någon som har och vill bli av med?

Därmed basta

Kategori: Allmänt

Igår kväll fick Minigris snutta Före nattning. Han var inte så intresserad, mest trött och knölig. Efter det fick han inte snutta något mer. På hela natten.
Från och med nu anser jag mig ha slutat amma for good eftersom han inte snuttat dagtid på säkert 3 månader. Detta firas denna kväll med ostbågar. Hade tänkt ta en öl också, men känner att jag nog inte kommer orka bli avbruten i ölavnjutandet av gnällig Minigris hela kvällen, det räcker med att bli avbruten i ostbågssvullandet.
För jo, det är spring in till Minigris hela kvällarna, varje dag. Jag ska återge ett exempel någon gång då vi just nu skriver upp alla hans uppvak från läggning till morgon(iaf ge gånger vi orkar hålla koll). Jag skriver just nu ner allt. Vad han äter, hur länge han sover dagtid, vilket humör han är på. Allt jag kan skriver jag upp för att ha lite underlag att visa läkaren på måndag, så att hen har möjlighet att få en större möjlighet att kunna lista ut vad ungen egentligen lider av. Eller snarare vad lidandet orsakas av.
Att vi sedan är olika duktiga på att titta på klockan och skriva ner, maken och jag, är en helt annan femma :-p

Men nu ska jag äta ostbågar. För att jag kan.

Att natta en Minigris

Kategori: Allmänt

... har på senare tid blivit ett riktigt gissel. Framför allt för hans ömma moder. Som idag, t.ex. Söva honom i hans säng gick inte alls. Skrik och gap.
Innan hans pruttande eskalerade på det vis det gjort senaste tiden(månaden? För trött för att hålla koll på tidsramar numer) så gick det utmärkt att söva honom i sin säng. Men nu, när han är trött och pruttig(idag har han pruttat som en idiot hela dagen, och nu på kvällen kom det extra mycket) så besvärar gaserna honom så mycket mer när han ligger ner, och i stället för att försöka slappna av och låta pruttarna komma "av sig självt", så går han upp i brygga och bara skriker. Det är då han läggs vid bröstet, plötsligt slappnar av och pruttar. Snuttar färdigt, vänder sig om, tar nappen, pruttar lite till och somnar. Varje gång.

På något vis lyckas hans pappa söva honom i spjälsängen, gudarna vet hur. Jag har försökt göra som han, men lyckas aldrig, det hela slutar bara i gallskrikande unge. Men det är väl för att han vet att mamman har de allsmäktiga tuttarna.
Jag skulle ju så gärna vilja sluta nattamma nu, men innan vi lyckats hitta roten till Minigris problem med magen så vill jag inte ta den trösten ifrån honom. Jag ammar dock inte lika ofta på natten nu, jag pallar nämligen inte att, utöver hans storebror, även ha honom i vår säng hela natten. Det blir för trångt och jag vaknar ledbruten varje morgon. Numer, när Minigris vaknar efter midnatt och har ett sådant där uppvak då inte ens tutte duger, så stoppar jag honom i vagnen och vagnar honom till sömns så jag slipper gå upp och bära bära bära i en timme. Vagnen funkar faktiskt. Men den kommer inte funka i all evighet eftersom han växer. Skulle vi få bukt med magproblemen, men han fortfarande vill sova bredvid mig, så kommer jag tamejfan plocka isär sängstommen, ställa madrasserna på golvet och hämta madrassen till vår gamla gästsäng i förrådet och ställa bredvid så vi alla får plats utan att behöva ligga som härken. För min stackars ledbrutna kropp vill ha sängutrymme. Att sovrummet isf kommer se ut som hej-kom-och-hjälp-mig skiter jag i, bara jag får sova som folk de e få timmar barnen låter mig sova.
Och därmed basta.