collinus

Livet i byhålan med barn och katter

Okej

Kategori: Allmänt

Läkartid inbokad hos allergolog den 10:e åt Minigris. Den 10:e känns väldigt långt bort, men det var den tidigaste tid som fanns. Nu tar vi ett steg åt rätt håll i alla fall.
Dock har vi trots allt bokat på barnläkarmottagningen i Norrtälje dit jag först var tveksam till att vända mig med tanke på hur det gick sist, med läkaren som rekommenderade för hög dos Lactulos till Minigris. Då var han dock där på akuttid för feber, så förhoppningsvis är läkaren vi ska till nu en annan. H

Ni som har småbarn

Kategori: Allmänt

... har säkerligen läst/sett Alfons Åberg vid ett eller brutalmånga tillfällen. Alfons har en faster som heter Fiffi. Denna faster bor hemma hos oss, typ. Eller i alla fall hälsar på ibland. Hon tar sig sin gestalt med hjälp av ett par gamla maskeradglasögon jag bar på en maskeradfest samma sommar Linus föddes, vilket i sig egentligen är lite småskumt i och med att den ursprungliga fastern Fiifi i Alfonsböckerna inte ens har glasögon(vad jag vet).
Linus älskar när faster Fiffi "hälsar på", och oftast ska vi leka att vi har kalas med saftglas och sugrör(vilket han har i sitt rum). Fast faster Fiffi får vara med och leka allt annat också. Leka med bilarna, leka med byggklossarna, leka monster och spöken, läsa böcker etc etc.
Ibland ger sig även ungarnas pappa in i leken och drar på sig de maskeradglasögon han själv bar på en maskeradfest året tidigare då han gestaltade "grannen i Beck". Fast pappa blir i stället en krum gammal gubbe som heter Hjalmar(eller vad han känner sig sugen på att heta just då), som konstaterar att det var bättre förr och ältar sina problem :-p
 
Är det bara vi som är såhär knäppa?
 
 

Sitta vaken och guppa

Kategori: Allmänt

... upp och ned i sängen med pruttig bebis i famnen halva(i värsta fall hela) natten för att han ska kunna sova, eller ha honom i tutten intill mig så han har liite lättare att slappna av, släppa sig och somna om en stund? Jo, då väljer jag faktiskt det senare.
Det där med att sluta nattamma får nog vänta på sig ett par veckor till ändå, för oavsett han inte får snutta, så kommer han(och jag) ändå inte sova så länge han har dessa problem med magknip och gaser.

Nu provar vi att ta bort Lactulosen för att utesluta att det är den som ställer till det. Risken med detta är såklart att han blir hård i magen igen, men jag ska ändå till Apoteket i morgon och köper då på mig lite extra lavemang just in case.

Teori nummer två är att han inte pallar päronpuréerna vi stoppar i honom för bajseriets skull. Päron får man trots allt gaser av, och en del är ju känsliga mot fruktos som det finns mkt av i just päron. Jag ska även in en sväng på ICA i morgon, och ska då köpa på mig lite mer katrinplommonpuré i stället som innehåller mindre mängd fruktos. Testar mig fram helt enkelt.

Teori nummer tre är att hans mage kanske inte pallar fiberrik mat så bra. Att den mjölkfria fullkornsgröten han äter blir för mkt för honom. Hjälper inget av ovanstående test, provar jag att återgå till 4-månadersgröten åt honom. Igen.

Och så mjölken då förstås. Inatt brast min självdiciplin och jag gav mig på chokladbollarna i kylen i alla fall... dumma mig. Men men, nu är de slut, och skall det bakas fler får det bli på mjölkfritt bakfett vilket jag ska köpa hem i morgon.

Jag är så trött på detta nu. Och stackars Minigris får ju aldrig sova lugnt, det är honom det är mest synd om. Det är han som har ont i lilla magen.
Har vi inte lyckats hitta roten till hans problem före den inbokade läkartiden i februari tänker jag kräva remiss för pricktest eller vad det nu är man gör för att försöka hitta ev intoleranser/allergier. Detta kan inte fortgå längre.



Som vanligt

Kategori: Allmänt

... de senaste kvällarna, så vaknade Minigris efter mindre än en timme och blev ledsen över jobbiga pruttar som inte ville ut. Bära bära bära. Självklart vaknade ungen till, vilket trots allt var lite positivt då pappa och katterna förvandlades till en bra avledningsmanöver. Han blev koncentrerad på något annat än sin onda mage och pruttade av bara farten. "Farten"... hehe. Usel humor funkar såhär på kvällskvisten efter en välförtjänt och hastigt svept öl :-p

Jag börjar fundera på om man ska köra en Microlax på honom i morgon bara för att utesluta kvarblivet hårt bajs i tarmen. Men jag fegar lite då det råder delade meningar om rekommendationerna av användning av just Microlax på småbarn. Klyx ska tydligen vara "snällare" mot tarmarna enligt Barnakuten.se. Men jag har vänner som blivit rådda att använda just Microlax av läkare, och en annan som rekommenderats det av Vårdupplysningen. Anledningen att jag snöat in på just Microlax är för att vi råkar ha det hemma. Det finns kvar sedan jag födde Linus och själv fick besvär med hemorrojder och förstoppning. Dock var jag själv för feg för att testa det :-p

Någon därute som har erfarenhet från användning av just Microlax på barn?

Nu är det bestämt

Kategori: Allmänt

... om någon helg eller två skickas storebror till sina farföräldrar över åtminstone En natt, så maken och jag kan ägna oss åt en sömnfri natt med tutt-avvänjning med Minigris. Det är nu eller aldrig liksom.
Att det ska behöva ske mitt i "separationsfasandet" är olyckligt, men det måste ske någon gång, och jag vill ha det gjort innan mars då vi ska iväg på den där släktträffen.

Senaste två nätterna har Minigris sovit som jag vet inte vad. Kratta eller arsel, det är underdrifter. Och det är magen som stökat för honom. Dessa förbaskade gaser som vi aldrig lyckas hitta orsaken till.
Är han måhända "dolt förstoppad" igen? Sitter det en klutt därinne och ställer till det?
Är det Lactulosen han inte pallar? Eller får han gaser av päronpuréerna vi ger honom för "bajseriets" skull?
Eller Är det mjölken trots allt? Fram tills avvänjningen blir av kommer jag äta helt mjölkfritt igen, just in case. Vilket kommer bli svårt med suktande chokladbollar i kylen som är gjorda på Milda... Men jag köpte ett paket prosciutto som lördagsgodis till mig själv idag, så jag får hålla mig till det. Snäppet godare och inte lika onyttigt ;)



Uppgivenheten

Kategori: Allmänt

... ekar inte direkt tom på den här sidan av Roslagen.
Ännu en kväll med gnäll och gnöl och prutt, först nu, typ 00:10, somnade Minigrisen in. Med en tutte i munnen.
Han verkligen måste måste Måste sluta nattammas snart. Min rygg och mitt psyke pallar inte. Men jag har inte orken. Jag har inte tålamodet. Jag har inte djävlaranammat och jag har inte humöret. Eller jo, humör har jag, men givetvis av fel sort.
Ingen av oss orkar. Maken jobbar i veckorna och behöver sin sömn då, och efter en veckas jobb är ju inte nattvak med skrikig bebis det första man har lust eller ork till direkt.
Och själv tar jag ju nätterna, så jag har redan för lite sömn i bagaget för att orka. Och så finns det ju en till liten kille här hemma som vill sova. Eller vill och vill, allt är relativt. Han Behöver iaf sova så att vi andra orkar med honom dagtid :-p

Trots att vi inte kunnat urskilja någon vidare skillnad på Minigris välbefinnande efter vare sig införande av mjölkfri kost, eller provokation, så vill jag någonstans köra mjölfritt igen. Sista testet liksom. Men JAG vill inte vara mjölkfri en gång till. Jag vill kunna äta det som erbjuds där jag befinner mig, och när vi ska på släktträff vill jag kunna beställa vad som helst utan att behöva fråga vad det är i såsen och vad köttet/fisken/fågeln/whatever stekts i. Jag är vrålless på sånt. Därför vill jag kapa amningen nu. Kunna hålla honom mjölkfri en sista gång utan att skälv behöva tänka på vad jag äter. Och jag vill ju ha ostbågar!

Men vi orkar ju inte... och hönsmamman i mig pallar inte tanken på att lämna iväg honom någon annanstans, till någon annan, för avvänjning.
"- Han har ju ont"
"- Han vill ha sin mamma, med eller utan tuttar när han är så ledsen".

Blaha blahaa vad jag bara känner uppgivenhet just nu. Vill sätta mig rakt upp och ner på golvet och storböla, riktigt fulgråta, bara för att rensa ur systemet lite. Men jag kan inte. Tro mig, jag har försökt, men tårarna finns bara inte där. De tycks ha fastnat någonstans på vägen.
Vad gör man?

Sluta nattamma

Kategori: Allmänt

... är något jag egentligen väldigt gärna skulle vilja göra. Jag är glad och nöjd över det faktum att jag ammat så länge, men nu skulle jag faktiskt vilja sluta helt. Främst för att slippa tänka på vad jag själv äter för något, då det går ut i bröstmjölken och kan bidra till onödiga extra gaser för Minigris. Men även för att förhoppningsvis minska de nattliga uppvaken, och även de extra gaser som tillkommer då han somnar vid bröstet och därmed inte rapas(för nej, aldrig i mitt liv att jag väcker ungen för en rap när han för en gångs skull sover).

Men det här med att sluta är ju ingen lätt historia. Framför allt inte när Minigris just nu är som han är och mår som han mår.
Det är tänder på väg ut, han har fortfarande problem med pruttar om kvällarna/nätterna, han är förkyld, han håller på att utvecklas en massa motoriskt, och som grädde på moset är det ju lite separationsfas inblandat också. Han lugnas nästan enbart av mina nassar och använder helst dem som napp om nätterna.
Jodå, mer än halva nätterna trängs vi just nu 2 vuxna och 2 ungar i sängen. Ibland med 1 - 2 katter nere i fotändan också, så nej, jag sover varken mycket eller bekvämt.

Men som sagt, sluta är ju inte det enklaste. Övriga familjen vill ju faktiskt också sova. Maken ska orka kliva upp på morgonen och orka jobba en hel dag. Storebror ska kunna få sova i lugn och ro så att han slipper vara trött och gnällig om dagarna. Så mina tuttar och jag härdar ut vassa tänder och sömnbrist till förmån för den andra halvan av familjen, för vi kan inte gå runt och vara zombies allihop, då skulle vi nog gå sönder som familj.
Men till slut Måste vi(Jag?) ta tjuren vid hornen och göra något åt saken. Antingen åker jag iväg med Minigris någonstans för "avvänjning", eller så tar jag storebror med mig på övernattning någonstans och låter maken ta smällen. Men då vill jag veta att han är utvilad innan, annars kommer natten/nätterna bli än hemskare för både honom och Minigris. Det gäller ju att hålla sig lugn och inte tappa humöret. Men jag tror ändå det är bäst att Jag tar avvänjningen. Att det är hon med termosarna som sätter stopp. Mamma bestämmer. Eller vad tror ni?
När jag nu ska orka det...

Alltså tandsprickning

Kategori: Allmänt

... vilket sabla elände det är. Linus hade det inte i närheten av såhär jobbigt som Minigris har det. Framtänderna(åtminstone den högra) bryter igenom vilken dag som helst, och det är kink lite till och från om dagarna, men framför allt kvälls/nattetid är det ett gissel, för han vaknar och är Så ledsen. Och nu har båda ungarna åkt på ytterligare en släng av förkylning, så stackars Minigris har det Ännu svårare att sova.

Lindring är ju inte det lättaste heller. Jag läser om föräldrar som hjälpt barnen lindra smärtan med bitringar, gnugga tandkött, flytande alvedon på tandköttet, kall våt trasa att bita på, AftaMed-gel(vilken vi har) etc etc. Inget av dessa "knep" funkar för oss.
Bitringar intresserar honom inte. Får han en kall trasa kollar han på oss som om vi vore dumma i huvudet. Gnugga tandkött eller smeta på Alvedon eller Aftamed GÅR inte för han kniper ihop munnen och vill INTE att man är där och petar.
Vi har gett honom suppar i hopp om smärtlindring, men det hjälper föga.
Tips, någon?

När han har ont dagtid brukar det vara effektivast att ge honom en majskrok, för dem gnager han mer än gärna på. De går mao åt som smör här hemma, men han kan ju inte ligga och käka majskrokar hela nätterna.
Nu har jag i ett desperat försök suttit och kladdat på Aftamed på napparna i hans säng, och hoppas att något av det ska lyckas hamna på hans ömma områden.
Stackars lilla lidande, trötta Minigris. Och stackars trötta lilla mamman.

En välkommen rättelse

Kategori: Allmänt

Vi har tydligen en rik släkting. Fick precis veta att hela släktträffsspektaklet är gratis!!? Herregud!

Släktträff

Kategori: Allmänt

Idag kom ett brev med inbjudan till släktträff(mammas sida av släkten). Det skall ske i början av mars på ett hotell, och låter onekligen trevligt. Man ska bo i stuga med 3 dubbelrum och köksavdelning, och när alla dykt upp blir det mingel med bubbel och snacks, och senare middag(3 eller 4-rätters, minns inte på rak arm).
Det finns dock ett litet "problem". Detta hotell ligger utanför Sandviken.

Sandviken ligger ju egentligen inte brutallångt bort, det tar väl typ...2 - 2,5 timme med bil? Eller något?
Dock är allt som tar längre än 1 timme att åka, alldeles för galet toklångt för våra ungar...
Linus kan totalruttna redan efter 10 minuter, men han kan i alla fall framföra sitt missnöje verbalt så att man förstår. Minigris kan Också framföra sitt missnöje verbalt, fast utan ord och bara med gnäll/skrik. Jag har Ingen lust att genomlida en sådan resa faktiskt. Så Om vi åker iväg på detta, blir det nog utan barn.

"Problem" nummer två är rent ekonomiskt. Allt kostar ju pengar - bilresa, stughyra, middag och frukostbuffé. En sådan här sak är det ingen rik släkting som bara bjussar på hur som helst, någon sådan rik släkting har vi inte. Så vi måste höra efter med donnan som arrangerar för att få veta summan för kalaset. För det låter ju som sagt onekligen trevligt alltihop, och det vore kul att komma iväg på något.
Vi har fått något att fundera på helt enkelt.

I anslutning till detta undrar jag då lite flyktigt om vi känner någon som kan låna ut en resesäng för en natt? Så att Minigris har något att sova i Om ungarna skickas iväg någon annanstans(dvs till farmor och farfar). Hur nu det ska gå, han som sover som ett arsel. Jaja, det får i så fall bli deras huvudbry :-p

Men det var ju själva

Kategori: Allmänt

... sjutton gubbars anamma(sorry, har blivit skadad av Alfons Åberg) vad sabla självklart det ska vara att ungarna går och blir snoriga IGEN. Som om inte Minigris har nog med bekymmer med tänder och mage och annat sattyg om nätterna, nu ska han behöva bli täppt i näsan också.
Mammagrisen har snorat hela dagen, men trots detta kommer jag faktiskt lämna honom på förskolan i morgon. Jag behöver åka och handla, och det tänker jag INTE göra med Två barn i släptåg när man måste sopa av snöig bil, skrapa bilrutor och kånka matkassar.
Jag känner av liite dåligt samvete angående snoret kontra dagis, men snorat har ungen gjort mer eller mindre näst intill konstant hela vintern i alla fall, det vill liksom aldrig försvinna. Och så länge han inte har feber och/eller hosta, eller är vråltäppt, så anser jag honom vara tillräckligt "frisk". För energin är det inget fel på i alla fall. Närå, det har varit full kastrull hela helgen. Hur han orkar vette fåglarna.

Själv ligger jag här med klassisk söndagsångest och vill inte alls att maken ska jobba i morgon. Jag har ingen som helst lust att ta mig iväg och handla och jag har Verkligen ingen lust att skotta snö, så jag hoppas att den snö som kom idag var den sista på lång tid framöver.
Något jag däremot Vill är att få lite barnfri tid så att jag i lugn och ro kan ha lite hemmaspa. Ni vet, ta ett bad, karva lite, färga håret med färgen jag köpte för flera veckor sedan, fila fötterna(porrigt va?), mota bort tendenserna till "unibrow" och allt sådant där. Lite kroppslig service helt enkelt.
Någon dag skulle jag även vilja åka till jobbet och hälsa på. Även om jag inte saknar själva jobbet i sig, så vore det kul att träffa arbetskamraterna. Åtminstone vissa av dem. Samt ifrågasätta varför jag aldrig får återbetalningskrav för den lön jag fick i november som jag inte skulle ha och som fortfarande sitter på mitt konto och retas för att jag inte får spendera den.

Mest av allt skulle jag dock vilja ha en barnfri dag tillsammans med maken då vi får göra sådant som inte är "måsten". Typ bara strosa runt och mysa i en stad någonstans, äta gott på restaurang, kanske se en film på bio. Bara vara vi. Det vore något!
Nu ska jag dock vända mig åt sidan och titta på en söt(men jobbig) minigris som ligger och snarkar här intill, och drömma om chokladbollarna i kylen som jag säkerligen kommer göra slut på inatt.

Jag älskar min make

Kategori: Allmänt

Jag ville bara berätta det :)

Att knappt sova på 3 nätter

Kategori: Allmänt

... lär ju resultera i mer sjukdom för min del snart. Jag hinner knappt gå och lägga mig så börjar det. Gnället, gråten, skriket. Det spänns bak i brygga, kryps ihop, försöker pruttas. Bära bära bära i upprätt sittande ställning i allt från 30 minuter till 3 timmar.

Det är mycket nu. Han försöker förgäves ta sig över i krypställning från sittande ställning, vilket alltid resulterar i att han faller fram på mage, och i vissa fall står på näsan. Men han ger inte upp, det ska han ha cred för. Och så sent som idag upptäckte han att han kunde halvt dra sig upp på knä genom att ta tag i staketet på sin spjälsäng. Stoltare uppsyn får man leta efter.
Drömmer gör han också, och precis som sin far och sin storebror, så pratar han i sömnen.
Men det jag tror ställer till det allra mest för honom just nu är tänder. Han har börjat bli svullen där de främre tänderna i överkäken, "hartänderna", ska ut. Och det ser ut som det är den vänstra tanden som ska ut först. Tänderna syns inte än, men jag är rätt 100 på att någon av dem kommer bryta igenom inom en vecka.

Stackars Minigris. Allt på en gång. Och det ska behöva genomlidas i sällskap av en morsa som fräser och svär åt honom vissa nätter för att hon är så trött att hon tappar humöret. Men lugna, det är bara verbalt. Det är det jag måste göra ibland för att inte bli galen - lätta på trycket genom lite svordomar. Minuterna efter går jag runt och pussar och kramar ungen och ber om ursäkt för att jag får dåligt samvete och känner mig sämst i världen.
Men jag Är trött. Nu längtar jag till morgondagen då svärmor kommer och hjälper mig. Då ska jag sova middag med storsonen, ja djävlar vad skönt det ska bli. Och så ska jag åka och handla då färskvarorna börjar bli obefintliga och frysboxarna snart bara erbjuder Lithells kokkorv.
I morgon är en ny dag, och nästa vecka är en ny vecka, och en vacker dag är de där sabla tänderna ute. Kanske får man sova åtminstone ett par timmar per natt då ;)



Tänk om...

Kategori: Allmänt

Jag följer en blogg om en ung mammaledig tjej som kör LCHF-diet. Just LCHF är inget som någonsin intresserat mig, främst för att jag inte haft behov av att följa diet vad gäller viktnedgång. Dessutom är jag alldeles för förälskad i potatis :-p
Men så inatt, när jag under ett av Minigris prutt-uppvak låg med honom vid boobsen och läste just denna tjejs blogg, så hakade jag upp mig på något hon konstaterade om sin LCHF-diet = Hon fiser aldrig.

I egenskap av mamma till en pruttbebis är det väldigt lätt att haja till när man läser något sådant. Det är väldigt lätt att få för sig att man vill sätta ungen på LCHF, för tänk om han slutar prutta? Tänk vad skönt det skulle kunna bli.
Men så börjar man även fundera. Han ammar ju, och det jag äter får ju då även han i sig. Då måste ju jag Också köra LCHF. Jag som vill ha vill ha vill ha potatis...
Och LCHF handlar ju inte bara om strypt kolhydratintag, det handlar om högt fettintag också. Smör och grädde och sådant. Om jag förstått saken rätt. Jag är ju inte ett dugg insatt i ämnet så rätta mig gärna här. Jag och Minigris äter ju mjölkfritt... hur och vilket slags fett ska vi försöka få i oss då?

Sedan finns det ju en aspekt till, och det är att jag inte helt vill ta bort något glutenintag för honom. Jag vill inte riskera att han utvecklar känslighet mot gluten(om han nu inte redan är det?) i "onödan". Han kommer trots allt "utsättas" för glutenprodukter genom hela livet via mat på förskola/skola/hos kompisar etc.
Men kanske kan man dra ner på kolhydraterna så att han bara äter lite, men fortfarande får dem? För kolhydrater behöver kroppen trots allt, framför allt när man är liten och växer. Och kanske räcker det med vegetabiliska fetter och fet mat(exempelvis fet fisk) för att uppnå "HF-delen" i LCHF?
Micaela hjälp mig!

Bara måste

Kategori: Allmänt

... lägga ut bilden nedan då jag långt efter jag tog den, såg att en liten Minigris fastnat på bilden också, och ser för jäkla dum ut :-p



Huset på bilden är i kartong, och är en kvarleva från min egen barndom. Dock var jag själv några år äldre än storsonen när jag fick det, men jag förundras ändå över hur välbevarat och stabilt det faktiskt är.
Om jag inte minns fel är det inköpt på IKEA. Men i dagens läge skulle de väl inte få sälja sådana pga brandrisk eller något :-p

Ångest

Kategori: Allmänt

... inför morgondagen. Big time. Maken börjar jobba igen efter att ha varit ledig över jul och nyår...
Dessutom ska Mammagrisen tillbaka till dagis i morgon efter att även han har varit "ledig" lika länge. Jag har nästan hunnit glömma bort hur det är att få ihop en dagismorgon med två ungar. Och så har jag ju varit enormt bortskämd nu när maken varit hemma, och flera morgnar fått sovmorgon. Som allra längst till 10! Lyx!
Att vända tillbaka dygnet och återgå till vardag kommer bli en jobbig övergångsperiod :-p

Men samtidigt är det skönt. Mammagrisen behöver komma hemifrån lite och få röja loss med andra barn omkring sig. Och Minigrisen behöver få lite storebrorsfri kvalitetstid med bara mamma, för han är ju lite "fasig" just nu.
På onsdag blir han 9 månader, och just nu är han ett kaos från det att han lagts på kvällen tills han vaknar på morgonen i stort sett. Ibland hinner han knappt sova en kvart från kvällsläggningen innan det är dags att börja pipa, gnälla, gråta eller skrika.
Igår kväll när jag låg inne hos Mammagrisen och skulle natta honom, så drog Minigris igång inne i sin säng för fulla muggar. Hans stackars pappa försökte med allt för att få honom lugn och tyst, men Minigris var helt förtvivlad och bara grät och skrek. Det är som om det är allt och inget på en gång.
Förmodligen drömmer han mycket, rör på sig mycket i sömnen, han tappar nappen, han har gaser, det är snart 3 månader sedan han fick sina första tänder så det kan vara nya på väg som stör, han kan ha separationsångest och en sabla massa andra saker. Men det är ju de där gaserna som gör allt extra jobbigt för honom, för varje gång han har ett uppvak så känner han att han behöver prutta, men samtidigt är han så trött så han klarar inte att "slappna av på rätt sätt" och få ut dem mitt i all napptappningsmisär, drömmar etc. Det är inte lätt att vara Minigris.

Nu ligger jag för övrigt m en Minigris i ena tutten som vaknat före 21 och varit ledsen och svårsövd. Han kommer lättast till ro med tutte, men verkar samtidigt inte vilja ligga hos mig för länge, för han vaknar och gnäller lättare hos mig än i sin egen säng. Fast i sin egen säng vaknar han trots det minst en gång i timmen just nu. Många gånger får man stå och gunga upp och ner med honom i sittande ställning tills han i stort sett somnar, innan man kan lägga ner honom i sin säng igen. Mina knän är inte särskilt glada kan jag meddela.
Vi har inte mycket till samliv kvällstid just nu, maken och jag, om man så säger. Någon av oss är hela tiden hos Minigris känns det som. Men vi biter ihop. Ibland svär vi högljutt och slår nävarna i något i ren frustration och för att få utlopp för den för att kunna samla oss och vyssja/buffa/gunga vidare. Men vi biter ihop och tar oss igenom en dag i sänder med stöd från varandra. Jag älskar min karl så.

Victory X 2!

Kategori: Allmänt

Även idag fick minigrisen hemlagat käk som gick hem.
Jag använde resterna av kasslern jag kokade mör igår, rester av kokt broccoli som blev över från gårdagens middag, samt kokade en bit morot och en potatis som jag precis som igår körde genom potatispressen. I med lite av kokvattnet från moroten/potatisen och en rejäl skvätt olja, samt lite kryddor(nej då, inget salt). Voila! Krubb!
Att det smakade typ likadant som det jag gjorde igår är petitesser, han åt ju :-p

Hans mage är det lite sisådär med. I vaket tillstånd är han hyfsat nöjd, men är det sovdags och han är gasig så är det en väldigt missnöjd kille vi har att göra med. Både igår och idag har han i alla fall bajsat för egen maskin och det har varit rätt kletigt om man så säger. Men det är ju inte så konstigt med tanke på Lactulosen och päronpuréerna han får. Och jag känner som så att så länge det inte är något rinnigt som kommer ut i blöjan så är vi i fas.

Nätterna är lite värre dock, för han är ofta gasig, och vaknar han av det blir han arg och ledsen och låter sig i princip bara lugnas av tutte och/eller sittande vaggning. Alltså han i sittande ställning i min famn medan jag står/går och halvstudsar på golvet... Drygt? Svar Ja. Men vad gör man, det finns två personer till utöver mig och Minigris som vill sova, och skriker Minigris sover Ingen.

Nu har han i alla fall äntligen somnat efter en utdragen och kinkig läggning som jag fick ta över för att få lugn i huset. Mamma är bäst och allt det där. Hata separationsfas.

Victory!

Kategori: Allmänt

Mörkokad kassler, hackad i småbitar
Mjukkokad broccoli, mosad genom potatispress
Fullkornsspaghetti, mosad genom potatispress
En matsked Oatly Mat
Kokvatten från kokta kasslern
Massa rapsolja
Lite svartpeppar, basilika och oregano
Klart!

Minigris åt med god aptit, och maken som fick smaka av sade att "det där skulle jag kunna äta själv, det var ju gott!".

Det blev kassler kvar som jag i morgon ska blanda m kokt potatis och kokt morot.
Jag gillar verkligen kassler då den ger mycket smak och blir sådär mör och fin när man kokar den i stället för torr.
Jag skulle vilja göra barnmat på fisk också, men det enda vi har är några torskbitar i frysen, och det har jag för mig att jag någonstans läst att man ska undvika? Dessutom smakar ju den knappt någonting. Men jag undrar om det inte finns en sådan där fryst portionsbit med lax någonstans... Fast då kommer inte maken smaka :-p

Inköpslista

Kategori: Allmänt

Fullkornspasta
Fullkornsbröd
Fullkornsris
En djävla massa fullkorn/fibrer med andra ord
Och grönsaker

Det är egentligen inte så underligt att Minigris är ständigt hård i magen med tanke på den burkmat han fått hitintills. Det är mycket mat med pasta i, och inte Fullkornspasta direkt. Till och med Jag är smått förstoppad, och det beror på att jag själv äter för mycket vitt bröd, för mycket "vit" pasta, för lite grönsaker och dricker för lite vatten. Och det jag äter påverkas ju även Minigris av eftersom han fortfarande ammar nattetid.
Så nu får det bli skärpning och ordning på torpet och allt sånt. I morgon ska jag, om tid finns, se om vi har en slatt fullkornsspaghetti kvar någonstans och försöka joxa ihop en sats hemlagad barnmat. Det finns en liten kant av en kassler kvar i kylen som jag hoppas är ätbar fortfarande som jag tänkte använda också. Jag vet inte riktigt vad jag ska ha för såsbas, om det blir på passerade tomater eller vad det kan bli, men mycket olja ska det i i alla fall. Nu kör vi alla möjliga "smörjmedel" för att hålla den lilla magen igång.
Någon grönsak ska förstås i också, men vad vet jag inte än då jag inte riktigt vet vad som kan tänkas gömma sig i frysen. Det Kan finnas broccoli, och kanske hackad spenat. I övrigt brukar vi ha wokgrönsaker liggande där, men frågan är hur väl de gör sig i barnmat?

Jag tar gärna emot tips här från de av er som är/varit sådär duktiga och gjort egen barnmat. Gärna till bebisar med tröga magar.



Lavemang vare här!

Kategori: Allmänt

Idag ringde jag BVC, och fick en tid samma eftermiddag. Stackars Minigris fick sitt livs första(och förhoppningsvis sista) lavemang för att till att börja med se om han hade någon "propp" som kan vara orsaken till hans på senare tid hemskt gasiga, förstoppade, onda mage.
Det kom enligt mina i förväg uppmålade fantasier, tvärtom ganska lite bajs. Jag hade liksom räknat med typ en full ICA-kasse eller något. Okej jag överdriver väl kanske lite, men jag trodde det skulle komma mer.
Å andra sidan bajsade han rätt mycket igår kväll när jag hjälpte honom, så rent tekniskt var nog allt som det skulle. Ut kom i alla fall, bortsett från en hög med klet(ursäkta) en liten hård boll som Kan ha legat som en propp och gjort det svårt för det andra att ta sig förbi. Det får nu den närmsta framtiden utvisa.
Vi ska fortsätta ge Lactulos varje dag, se till att han får mycket lösande fruktpuréer(typ päron), se till att både han och jag(eftersom han fortf ammar nattetid) äter mycket fullkorn och fiberberikad mat. Själv ska jag starta morgondagen med havregrynsgröt. Allt för att ge "bajseriet" så bra förutsättningar som möjligt och förhindra ytterligare förstoppning.

Nästa vecka ska vi tillbaka till BVC igen för lite uppföljning, främst för att det då kommer en läkare från Astrid Lindgrens Sjukhus dit. Jag håller alla mina tummar och tår för att det ska ha hänt något tills dess, att hans hemska gaser ska ha lugnat ner sig. Det är en sak att ungen har gaser, det har väl typ alla ungar, men det är en helt annan när han vaknar och gråter/skriker för att han behöver prutta men inte kan.
2,5 timme fick vi gå och kånka på honom igår kväll, från ca 21:30 och framåt, innan han till slut slocknade av ren skär utmattning. Det var ett rent under att inte storebror vaknade och skulle komma in och sova bredvid mamma just då. Nej han chockade och sov i sin säng till 04:15, det har inte hänt på evigheter.
Ännu större skräll var nyårsafton, då sov sig båda ungarna igenom alla nyårsraketer som dundrade och smällde utanför. Helt sjukt egentligen, de kan vakna sjuttielva gånger under en natt pga pruttar, tappade nappar, drömmar etc, men de vaknar inte när det pågår ett smärre världskrig utanför...

Inte långt kvar

Kategori: Allmänt

Snart tappar jag orken, modet, viljan och tålamodet.
I morgon ringer vi BVC, kräver en tid, kräver att bli tagna på allvar och kräver annars remiss. Eller skiter i remiss och går till läkare direkt. Någon som kan rekommendera en?
För såhär ska varken Minigris eller vi behöva ha det. Han ska inte behöva ha ont i magen jämt, inte få sova rofyllt pga ond och gasig mage när han nästan är 9 månader gammal. Något står inte rätt till och det kan vilken idiot som helst lista ut.

Nu har vi kånkat och burit i 1,5h och han kan inte komma till ro pga den där förbaskade magen. Hade han fortfarande varit spädis hade jag köpt det, men inte nu.
Vi är trötta. Storebror är trött. Men tröttast av alla är stackars Minigris.