collinus

Det har varit lite dött här på sistone, inte sant? Jag har liksom inte haft sugen att blogga riktigt. Om det beror på ren skär slöhet, bristande inspiration eller idétorka vet jag inte, men jag skulle väl tippa på en kombination av de tre.

Det har väl inte hänt så mycket spännande eller nervkittlande sista tiden heller, så ni har liksom inte missat något. Tror jag. Dock är det väl En sak som skett, som jag nu ska berätta om. Jag hade egentligen inte tänkt berätta om det alls, då jag anser att ingen har något med det att göra. Men så blev saker och ting inte riktigt som det var tänkt från början, vilket resulterade i att jag(läs:Vi, maken och jag) kände oss tvugna att delge ett par familjemedlemmar för att slippa dra till en massa små lögner som bara hade blivit fler och fler lögner och som till slut säkert hade ätit upp oss inifrån pga dåligt samvete.

Och eftersom dessa familjemedlemmar nu vet det, så känns det inte mer än rätt att delge även övriga familjemedlemmar. Och eftersom maken i ren överraskning råkade nämna det även för ett par vänner som han råkade stöta på tidigare idag, så är det lika bra att även övriga vänner och "resten av världen" får veta, ifall nu dessa vänner skulle råka nämna det för någon annan, och ryktet går igång och... ja, ni vet. Jag går hellre ut med det en gång här, offentligt, så får alla veta och så behöver ingen fråga om det sedan.

 

Såhär är det. I februari upptäckte jag att jag var gravid. Igen. Upptäckten gjorde mig inte glad denna gång. Jag ville inte, jag orkade inte och det var liksom bara helt fel tidpunkt i våra liv att bli på smällen igen. Dels har jag inte fått sova som en normal människa på nästan 4 år, dels orkar inte min kropp med en till graviditet just nu, dels har vi inte råd med en till unge nu när maken studerar och allra främst - jag vill inte ha fler barn. Två räcker mer än väl för mig. Jag är färdigavlad nu och min livmoder får gå i pension. Synd bara att inte äggledare och livmodern själv var tillräckligt informerade om det, då hade vi sluppit en massa besvär sista veckorna.

 

Maken och jag tog det gemensamma beslutet att det fick bli en abort, så jag bokade tid på Gyn i slutet av februari och kom med barnmorska överrens om att jag skulle genomföra en medicinsk abort i hemmet. 

Allt gick till synes bra och som det skulle, men ett par veckor senare när jag var tillbaka på Gyn för efterkontroll, visade graviditetstest fortfarande positivt. Jag blev inklämd på ett snabbt ultraljud samma förmiddag, och mycket riktigt kunde läkaren se att det fanns lite rester kvar. Jag blev hemskickad med en ny arsenal piller som denna gång skulle tas enbart oralt, men redan en timme efter intag fick jag (ursäkta ordvalet, men) rännskita, och jag insåg då att tabletterna nog skulle ha svårt att hinna ge någon verkan om de bara gick rakt genom kroppen. Mycket riktigt hände inte ett jota den dagen annat än att jag fick springa och kissa med rumpan stup i kvarten. Det hela slutade helt enkelt i att jag fick komma tillbaka till Gyn för möte med gynekologen och operationskoordinator för bokning av kirurgisk abort. Den kirurgiska aborten gjordes idag.

 

Så så är det, jag har gjort en abort. Inget konstigt eller pinsamt eller "skämmigt" i sig, men det var ändock något maken och jag inte tyckte att någon behövde veta. Men i och med att saker och ting inte riktigt fortlöpte som det skulle, och det därför blev många turer till sjukhusets gynmottagning, vilket resulterade i att barnen fick lämnas hos farmor och farfar stup i kvarten och jag fick söka ledigt från jobbet lika ofta så började det kännas jobbigt att hela tiden behöva hitta på något bra svar på varför jag tog ledigt och varför vi behövde barnvaktshjälp så ofta mitt i arbetsveckan. För jag valde att ta ledigt de dagar jag skulle till Gyn för att slippa flänga mellan sjukan och jobbet, vilket ändå är ett ganska bra avstånd att åka.

Men nu vet min chef, likaså mina svärföräldrar och från och med nu även ni andra.

 

Och som svar på eventuella frågor: Ja, jag mår alldeles utmärkt. Själva beslutet var inte jobbigt alls, snarare en lättnad. Själva aborten idag gick jättebra och jag mår precis som vanligt. Vi drog direkt till Willys efteråt och storhandlade när vi ändå var i "stan" :-p Och i morgon ska jag åka och jobba precis som vanligt.

 

Dagens sista "skrivelse" är beröm. Jag vill berömma samtlig personal på Gyn/Sesammottagningen på Norrtälje sjukshus, de har varit fantastiska. De gav ett underbart bemötande, var engagerade och jättegulliga allihop - allt från barnmorskor och gynekolog, till receptionspersonal samt övriga. Vi köpte till och med en chokladask på Willys som jag var upp med till gynavdelningen innan vi åkte hem idag, för även om de själva vet att de gör ett bra jobb, så är det väldigt kul(och viktigt) att få höra det ibland också.

 

Sådär ja, jag tror det var allt för mig för idag.

Tills vi hörs nästa gång - Ha en underbar dag!