collinus

Livet i byhålan med barn och katter

Jobbigt

Kategori:

Lite Minigris-update då.
Han är asjobbig. Om man nu får säga så om sina barn. Men jo det får man, de Är faktiskt jobbiga att ha att göra med ibland. Fast det är ju egentligen mest synd om honom då han har det så jobbigt med sin mage. Pruttarna är jobbiga att få ut, bajset är jobbigt att få ut(vissa dagar bajsar han inte alls), rapa honom är ibland störtomöjligt(vilket per automatik leder till mer magkrångel). Jag har käkat mjölkfritt i snart 2 veckor, bara för att utesluta även mjölkproteinallergi, men vi har ännu inte märkt någon skillnad, så jag tror inte att allergi är problemet.
Som min sambo sade, man mage är nog helt enkelt inte "färdig" än, så det är bara(!) att härda ut ett par månader till.

Men det är inte bara hans mage som är ett gissel, han är även väldigt närhetskrävande. Han vill inte gärna läggas ner, utan skulle helst bli runtburen i diverse konstiga ställningar typ dygnet runt. Han är en bebis som vill ha kroppskontakt och rörelse 24/7 och börjat knorra så fort man lägger ner honom i en vagn/babysitter/babyskydd/säng/etc.
Bärsjalen protesterar han i när man trasslar ner honom i den, men lugnar ner sig efter en stund och somnar allt som oftast i den. Dock gillar inte Jag bärsjalen då jag snarare upplever mig bli mer begränsad i den, än fri. Dessutom får jag ondare i min redan onda rygg av att ha honom i den. Och den är svår/jobbig att knyta, så jag hade hellre haft en sele(typ Ergo, men den hade väl ungen hatat bara för det). Fördelen mrd sjalen är att jag kan vata med och leka lite mer med Linus när Casper sittee i den, för Linus "mammighet" är något jag försöker tillgodose så mycket som möjligt. Nu har sambon dessutom gått på en månads semester, så jag kommer ha lite mer möjligheter att tillgodose Linus mamma-behov än jag haft tidigare. Tyvärr innebär ju det att sambon får ta Caspee större delen av tiden, och det kan bli påfrestende för psyket när han bara gnäller och skriker. Casper har ju dessutom, precis som Linus, ärvt sin pappas kroppsvärme, och är som ett levande värmeaggregat. Det blir svettigt för både honom och oss att bära runt på honom, och han har i stort sett aldrig kläder på sig för att inte bli överhettad. Enda gångerna vi klär på honom någonting är när vi ska iväg någonstans, för att slippa sneda blickar från folk som tror att vi missköter vårt stackars klädlösa barn :-p

På kvällarna när han ska nattas, ligger han bredvid mig, liksom på sängkanten. Hans spjälsäng som står intill sängen på min sida har i stort sett förvandlats till ett nattduksbord/avstjälpningsplats där Siri(ena katten) sover och delar yta med våtservetter, blöjor, näspipetter med koksaltlösning och nappar.
När han ska somna får man ligga med ansiktet mot hans kind för att han ska komma till ro, annars kan man räkna med skrik och gap. Och det känns såklart jättejobbigt då man undrar hur länge detta närhetsbehov ska pågå. Det underlättar ju inte direkt vardagen när man har ett till barn att ta hand on.
Vissa tycker ju att man ska "lära" ungen sova i sin säng, men det blir som lite svårt när man ska undvika att väcka storebror med lillebrors skrik och gap. Så vi får helt enkelt köra på det som funkar - Casper ligger intill mig och i stort sett samsover(vilket det nu diskuteras säkerheten i efter artiklar i tidningar om att samsovning enligt forskning ökar risken för plötslig spädbarnsdöd. Själv tar jag det piano inför det, det gick bra med Linus och gör säkerligen detsamma med Casper även om förhoppningen är att han ska kunna läggas i sin egen säng framöver).
(Jag undrar för övrigt vad den tidigare samsovningspropagerande mammamaffian på Familjeliv har att säga om det :-p)

Så ser det ut just nu. Mycket skrik och gap, ändlösa amningar(han vill snutta ofta, vilket han förmodligen använder som "tröst" när magen bråkar), mycket bärande och gungande i babysittern. Han blir arg när man sätter honom i babyskyddet men sover som en gris i bilen, och sover även som en gris när gräsklipparen är igång(hade det inte varit för grannsämjan hade jag haft gräsklipparen igång dygnet runt).
Ja, vi har det jobbigt. Ja, vissa dagar håller vi på att förlora förståndet. Men vi överlever. Det går. Det kommer bli bättre(hoppas jag).
Tyvärr får sambon och jag ingen tid för varann just nu, då båda barnen kräver vår uppmärksamhet dagtid, Casper kräver den kvällstid, och vi sätter vår sömn framför sena myskvällar i soffan för att orka med dagarna. Sweet life of the småbarnsförälder.

Ni då? Hur har ni det?

Alltså

Kategori:

... det där påfundet "babyshower"... är det bara jag som tycker det är fruktansvärt fånigt?
Inget ont om Er som haft/ska ha det, smaken är som baken och allt det där. Tycker det känns lite som en snuttifierad möhippa, då jag förstått att en babyshower i regel skall anordnas som överraskning av vänner. Men jag har även sett blivande mammor som anordnat det själva, och då känns det lite som en ursäkt att få presenter.
Presenter brukar ju folk ha med sig oavsett första gången de kommer och besöker bebisen, så ska man bli tvungen att köpa present 2 gånger?

Nä, det där med babyshower är inget för mig. Jag lär aldrig anordna det för någon annat än om jsg blir tvingad under pistolhot. Och jag är glad att jag har en knappt 4-månadersbebis som ammas när det närmar sig bröllop, så jag kan inte supas ner på möhippa. För mågon sådan vill jag inte heller ha.
Varför? För att jag är tråkig. Eller kanske gammal? :-p

Tjatigt

Kategori:

Det börjar bli det va? Tjatigt menar jag. Med allt tvåbarnsmorsegnäll. Och vet ni vad? Det kommer mera. För idag är jag ledsen. Jo, jag vill påstå att jag mest är ledsen.

Jag är ledsen för att storsonen ännu en gång(av alla otaliga gånger) totalratade sin pappa vid ett ledset uppvak inatt och bara skrek efter mamma. Men jag är inte ledsen för sonens skull, jag är ledsen för hans pappas skull. För även fast han vet att han inte ska ta det personligt, att sonen inte menar något illa och att det säkerligen kommer gå över en vacker dag, så är det klart att han blir sårad när han blir bortputtad tillsammans med orden "-nej pappa gå bort!".
Jag är ledsen för att storsonen bara vill leka med mig och att pappan därför åker på att ta Minigris kolikskrikstimmar VARJE kväll när han kommer hem från jobbet(för det är typ då skriket börjar).
Jag är ledsen för att jag idag repade en av Passatens nya fälgar mot en trottoarkant.
Jag är ledsen för att min stackars sambo aldrig tycks få ett brejk från skador utan idag vaknade upp med nackspärr, vilket resulterade i att Jag fick köra bilen idag när lilla familjen skulle in till Norrtälje på 2-årskalas, vilket i sin tur resulterade i Ännu ett tårfyllt utbrott från sonen som skrek efter mamma i bilen och sade åt sin pappa att "-gå bort!". Och i det läget kände han nog för att öppna bildörren och kasta sig ur mitt på 110-sträckan...

Jag visste och förstod att det skulle vara jobbigt att få ett barn till, det kan ju vem som helst lista ut att det är. Men hade jag vetat exakt Hur jobbigt så hade jag nog knytit ihop äggstockarna efter att Linus föddes, för jag kan stå ut med kolik, ändlös babymassage och lite syskonavundsjuka, men jag står inte ut med att se min sambo sårad och ledsen. Och jag tycker inte om att se storsonen ledsen. Och Jag tycker inte om att vara ledsen.
Utmattning i all ära, men bedrövelsen över att se sin familj må dåligt rent känslomässigt slår allt annat med hästlängder.

Jag är ledsen om jag eventuellt har skrämt upp eventuella andra blivande tvåbarnsföräldrar därute, det är inget jag gör med ont uppsåt. Jag vill bara förbereda er på hur det Kan bli(för alla har vi ju olika förutsättningar och olika grader av flyt/oflyt). Det tycker jag nästan är en skyldighet, då många närmar sig föräldraskapet i tron att allt är guld, gröna skogar och rosa fluffiga moln. För tro mig, för de flesta av oss blir det inte så. Bebislyckan kan bli en rejäl käftsmäll för somliga, och det är viktigt att veta att det är okej att känna att allt är skit. Det är okej att vara trött. Det är okej att vilja fly(men försök låta bli). Det är okej att ledsna på mamma/papparollen och det är okej att känna att man vill lämna in ungen/ungarna på närmsta återvinningsstation ibland(läs: ofta).
Jag tror att(nästan) alla föräldrar känner/tänker så ibland, och det måste man för att inte bli galen eller tappa fattningen.

Idag har jag en dålig dag, men det kommer komma bättre dagar, och det kommer komma ännu Sämre dagar. Så är det. Koliken(?) och skriket kommer passera en vacker(?) dag. Linus kommer acceptera sin bror lite mer till slut, och saker och ting kommer bli i alla fall liiite lättare. Det Måste det bli, annars blir det snart en tripp till Salmunge återvinningsstation ;-p

Starstrucked

Kategori:

Kändisar. Förr var mina största "kändismeriter" att Mauro Scocco spelat in en musikvideo(låten Överallt) utanför min morfars bilverkstad, samt att "Bimbo" i "Tre Kronor" gick i min paralellklass i högstadiet(och att typ hälften av hennes klasskamrater var statister).
Nu har en gammal arbetskamrat fått en statistroll i Colin Nutleys nya film(tror den heter "Medicinen"?), som hon ska vara med och spela in under en månad framåt. Statistroll eller huvudroll, jag tycker det är coolt oavsett!
Gå in på hennes blogg vettja!
Seså, in och kika!

Prozac, någon?

Kategori:

Konstant skrik sedan jag kom hem vid 11:30. Konstant. Ingenting duger, utom möjligen tutte. Har provat dra vagnen på diverse ytor, såsom gammal banvall, knölig gräsmatta, grus, asfalt och altangolv. Nada funkar.
Hur ska jag kunna laga mat innan Linus kommer hem med farmor? Hur ska jag över huvud taget kunna funktionera som mamma till Linus när farmor inte är här och Casper kaosar? Åååå vad jag längtar till juni när sambon har semester, för dagar som dessa är jag enormt glad att min svärmor finns. Och samtidigt får jag dåligt samvete för att Linus i stort sett umgås mer med sin farmor och sina dagiskompisar, än han gör med sin egen mamma. Och det är ju just mamma han vill vara med mest...
 
Dagar som dessa, när Casper bara ylar och inget hjälper, vill jag helst skjuta mig i huvudet. Fast det gör man ju tack och lov inte.
Folk säger "-Njut, tiden går så fort!". Tacka f-n för det, för jag njuter inte, jag längtar tills tiden förflutit en sisådär 4 månader. Jag njöt inte första tiden med Linus, och jag gör det definitivt inte med Casper. Det kan låta hemskt i andras öron, men det är faktiskt så. Casper är jättesöt, men han är inte rolig att ha att göra med just nu, och så är det bara.

Att lura pengar av fattiga småbarnsföräldrar

Kategori:

Det är så många saker jag skulle vilja testa på Minigris. Exempelvis kiropraktik hos en amerikansk donna på en klinik i Täby. Har läst om många som fått hem en helt ny bebis efter behandling hos henne.
Ocj nu snackar vi inte gammal klassisk kotknäckning här, sånt är de försiktiga med på små bebisar. Vad jag förstått "masserar" de saker och ting tillbaka på sitt "rätta ställe". Framför allt snabba förlossningar kan tydligen vara påfrestande för bebisars nackparti, och det är ju inte så konstigt med tanke på hur ihoppressade de blir på vägen ut. Man tror att detta i väldigt många fall kan vara kopplat till kolik, och att det därför tycks hjälpa så många bebisar med kiropraktik.
Nackdelen är att det blir dyrt. En behandling kostar typ 500 spänn, och man ska helst gå dit i alla fall en 3 gånger, ibland fler. Det blir dyrt. Och tänk om det inte hjälper på just Vår unge? Då har man "kastat bort" minst 1500 spänn.

Jag skulle även vilja testa en Ergo baby bärsele. Jag har ju en sjal, men jag tycker aldrig att jag får till någon bra knytning på den, jag lyckas liksom aldrig fixera Caspers huvud i den. Ergo babyn tycks vara bättre än exempelvis Baby Björn(vi köpte en till Linus och han hatade den) i vilken ungen i stort sett hänger i skrevet. I Ergo babyn sitter de på rumpan.
Men bärselar kostar också multum. Till och med de begagnade på Blocket är dyra(700-800kr). Och tänk om ungen hatar den? Man vill inte lägga ut de pengarna i onödan.

De vet verkligen hur man lurar pengar av desperata småbarnsföräldrar som är villiga att prova allt. Kolla bara på Sempers magdroppar - världshistoriens minsta flaska(10ml) för 172 riksdaler. Skandal säger jag!

Pm någon av er därute har testat kiropraktor m babykompetens, dela gärna med er av er erfarenhet.
Och om någon av er därute har en Ergo baby ni kan tänka er att låna ut en kort period bara så vi får prova om Casper gillar den, hojta till.

Inre kriser

Kategori:

Nu börjar jag få mina slängar av den så kallade "baby bluesen".
Minigris skriker mycket, framför allt under eftermiddagarna(då Linus vill leka med sin mamma, vilket han iofs vill Alla dygnets vakna timmar). Jag känner mig otillräcklig(alltid), jag spunkar ur på Casper som inte blir nöjd trots utmasserade pruttar/bajs, mat och ny blöja. Han är väldigt svårrapad och svårmasserad och bara spänner sig och skriker.
Natten till idag låg han och spände sig och kämpade ut Kolossala brakskitar, varvat med skrik och gap. Han åt knappt något under natten, då magen störde honom för mycket. Mycket sömn blev det inte.

Linus som somnade så sent som 22 igår kväll efter sen middag hos grannar, vaknade trots det strax före 7. Tror jag. Jag minns ingenting längre i mitt ständiga trötthetstöcken. Han vaknade i alla fall av skrikande lillebror som jag desperat försökte få tyst på intill i sängen, och jag var halvt i upplösningstillstånd när jag insåg att Linus vaknade.
Sambon "skuttade" upp och tog Casper med tanken att jag och Linus skulle få en chans att somna om, vilket tyvärr sket sig. Och det berodde nog mest på att Linus fick ligga där och kramas med en snyftande snörvlande mamma som bara ville vrida tiden tillbaka en sisådär 11 månader och köpa en glöm-för-fan-inte-att-ta-dina-minipiller-klocka.

Jo, jag är lite bitter på mig själv och det faktum att jag inte avlade ett längre kyskhetslöfte efter att Linus föddes.
Hade Casper varit en glad, magproblemsfri unge hade saker och ting nog sett annorlunda ut. Då hade allt varit lättare och vi hade fått sova så mkt bättre allihop. Men senast idag, runt middagstid då Casper ylade samtidigt som Linus ville leka med sin mamma så flög plötsligt mantrat "-Jag vill inte ha barn Jag vill inte ha barn Jag vill inte ha barn" ur munnen på mig. Tack och lov hörde inte Linus vad jag sade. Men det gjorde nog sambon, och jag undrar vad han tänkte...

Men för att dra något positivt mitt i all psykisk misär, så fick jag idag den alla kategorier finaste blombukett jag någonsin fått. Sambon hade gått ner till sjön med Linus för att titta på båtarna(ekor/plastbåtar/aluminiumbåtar) medan jag ammade Casper, och när de kom hem kom Linus fram med en bukett vitsippor(med en ensam maskros i) och säger "-Ältar dej mamma".
Ja, jag dog litegrann. Underbara unge!(och underbara sambo som drillade ungen till det)

Fotolös centrering

Kategori:

Ja, det blir bara korta, fotolösa, mobilskrivna blogginlägg nu för tiden. Har inte tid/ork att sätta mig vid lapen. Så jag får beklaga den centrerande texten, men skylla på ett hektiskt liv som tvåbarnsmorsa :-p

Natten till idag bjöd på en lång konstant stånk&stön-koncert från Casper som hade det kämpigt med sin lilla mage. Han åt extremt ofta, vilket förmodligen var "tröstätning" orsakat av magknip. Just på nätterna är det ett extra gissel då han väldigt ogärna låter sig masseras utan spänner sig som en ostbåge, ger noll samarbete och protesterar med illvrål från vildmarken. Typ. Och det bidrar ju inte direkt till god sömn för hans stackars storebror som ligger och vänder och vrider på sig varje gång Casper gnyr/gnäller/skriker.

Jag har med andra ord sovit som en kratta föregående natten, och jag är ganska säker på att det kommer bli en likadan natt inatt, så idag blir det tidig sänggång då båda barnen just nu sover i förhoppningen att kanske få ett par timmars sammanhängande sömn.
Puss på er.

Vad jag kommer sakna mest

Kategori:

... från den här tiden när Linus blir äldre - hans runda, mjuka, knubbiga små händer. Det finns inget mysigare än när han ligger och klappar en på armarna/kinderna vid läggdags/nattliga uppvak.

Det är tröttsamt att vara storebror

Kategori:

I tisdags kom sambon med en idé. Han föreslog att vi skulle låta Linus sova hos sin farmor och farfar, då bi ändå skulle dit hela familjen dagwn efter. På så sätt skulle vi få lite "avlastning" en natt och bara ha ett barn att ta hand om, Linus skulle få full odelad uppmärksamhet av sina farföräldrar och samtidigt vänja sig vid att sova borta ibland(han har bara sovit borta 1 gång förut och det var när lillebror föddes).

Den trötta tvåbarnsmamman tyckte att idén lät jätteskön, medan mamman med det dåliga samvetet inte ville att Linus skulle känna det som att vi "skickar bort" honom till förmån för att gulla med hans lillebror.
Vi lade iaf fram förslaget för Linus och frågade om han skulle vilja sova hos sin farmor och farfar följande natt. Dock var han inte särskilt koncentrerad på att lyssna på vad det egentligen var vi föreslog, men till slut fick han ur sig ett Ja.
Dagen efter, när jag lämnade honom hos farmor, frågade jag igen om han skulle vilja stanna kvar hela dagen och sova hos farmor och farfar på natten. Även denna gång fick han ur sig ett Ja(efter viss okoncentration och större intresse för att prata om sandlådeleksakerna i stället för att lyssna på mamma). Så vi bestämde oss för att prova. Skulle det sluta med att han kvällstid frågade efter mamma skulle vi helt enkelt åka och hämta honom.

Ungen somnade sent(vid 21), men hade TVÅ små uppvak av tappad napp, men somnade om direkt och dov till 07:30. Han hade ätit jättebra till middag, jättebra till lunch dagen efter (hemma äter han dåligt), och hade själv bett om att få gå och sova middag dagen efter... Det händer typ Aldrig.
Natten hos farföräldrarna visade sig visst vara en Lisa för själen för den stackars nyblivna storebrorsan. Han fick 100% uppmärksamhet, ostörd sömn (ingen skrikande lillebror intill i sängen) och massa lek.
Detta kommer göras om hyfsat snart igen.