collinus

... på mitt namnbyte. Nu är efternamnet Collin ett minne blott, och får lämna plats för namnet Lind. Det känns liite ångestladdat faktiskt. Collin är ju liksom Jag. Fast inte längre.

Det knepiga nu blir att lära sig presentera sig med rätt namn. Och skriva rätt underskrift. Och få rätt namn på all post, hur nu det ska gå till. Hos Ellos heter jag Kolin sedan tidernas begynnelse...

Ja inte under narkos eller så, utan få att sova för natten, eller under dagtid för den delen, är en vetenskap i sig. Jag imponeras av, och förundras över, hur dagispersonal världen över lyckas söva en hel grupp med ungar varje dag. Vilka superstars!

Själva har vi ju "misslyckats"(kallar det dock hellre Otur) med storsonen som vaknar till stup i kvarten av tappad napp, mardrömmar, sällskaplig katt(Siri), morsgrisighet och allt vad det nu kan bero på. På senare tid har han tassat in till vår säng tidigare och tidigare om kvällarna, och ikväll var det ett rent under att jag hunnit söva lillebror innan jag hörde ljudet av små fötter mot plastmattegolven. Han låg i vår säng kl 20:50...

Ikväll tycks dessutom lillebror sova oroligt då han vaknat och gnällt vid 2 tillfällen inom loppet av 20 minuter. Jag tror det kan bero på bråkiga pruttar eller en kvarvarande rap från sista amningen, men jag vill inte riskera att hamna med pigg ljudlig bebis om jag tar upp honom och provar rapa eller winda. Framför allt inte när storebror ligger och sover i samma rum. Dock hörs det ljudligt hur det knorrar och bubblar i magen på honom så vi får väl se hur kvällen/natten lider.

Hans underbara 7-timmars sovperioder har dessutom försvunnit. Nu är jag glad om han sover 4 sammanhängande timmar. Jag hoppas innerligt att det är något övergående, annars överväger jag att testa flaska med ersättning på kvällen för att se om det kan vara så att han inte står sig lika bra på min mjölk kvällstid. Mjölken är ju i regel tunnare då. Jaja, den som lever får se.M itt stora mål här i livet är i alla fall att få lillebror att fortsätta sova i sin egen säng. Han får gärna sova i vårt rum länge, men i Sin säng. Vi har inte plats för en till unge i vår säng.

... om ekonomi, tid och ork finns, är att bygga en liten altan även på framsidan av huset. Virket i trappräckena är i stort sett genomruttna och bara faller sönder om man petar på dem för hårt, så de måste bytas ut oavsett, så varför sluta där liksom? Nej vi tycker det vore trevligt med en liten altandel framför köksfönstret(lättare att putsa utsidan av fönstren då också) där man kan sätta sig i skuggan när solen ligger på som varmast under sommaren. Dessutom stiger morgonsolen upp på framsidan vilket kan vara mysigt/skönt att ta morgonkaffet i om man har en trevlig plats att sitta på.

 

För att kunna bygga den så som vi vill, krävs att vi sågar ner en av de fyra höga granarna som står på framsidan, vilket i ärlighetens namn bara känns skönt. Ett träd mindre att oroa sig för under stormiga dagar/nätter. Altanen kommer dessutom gå i samma stil som altanen på baksidan för att få det enhetligt och stilrent. Det kommer bli så bra!

 

Ytterligare ett projekt som jag hoppas vi(läs: jag) kommer orka/hinna genomföra, är att klippa ner häcken längs tomtens kortsida. Jag tog ner den lite på längden förra våren/sommaren för att den inte skulle växa sig helt överstyr, men i vår är det dags att kapa den helt så den får växa om och blir lite lättare att hålla efter. Häcken längs tomtens långsida är ännu mer kaos och skulle garanterat behöva kapas ner, men det vill ingen av oss göra förrän huset bakom den har bytt ägare... :-p

Tidigare idag hjälpte Linus mig att gräva en grop

En skvätt alkoholfri Carlsberg m ett par droppar diskmedel(i mitt fall Yes) i.

Bananflugefångarrecept(oj vilket långt ord) i all ära, men detta var hyfsat effektivt. Hade glömt av att jag hade öppnat en flaska härom dagen, och hittade den flera timmar efteråt, ljummen och avslagen. Mumma? Njaa...Tyckte dock det var synd att bara hälla ut, så jag hällde över det i ett skitigt glas som stod på diskbänken och droppade i lite diskmedel. Tål att testas liksom. Nu kryllar det av drunkningsoffer däri.

... när storsonen sover borta. Man hinner med att göra lite av det där man inte hinner annars.

Idag tog vi tillfället i akt att röja bort alla träd/grenar som låg på gräsmattan efter att min svärfar kom hit igår med sin motorsåg och hjälpte oss gallra ur lite i ett hörn av tomten. Vi ville få bort det så fort som möjligt, så det inte blir en sådan där grej som bara ligger kvar och ingen orkar ta itu med.

Jag har även rensat golvbrunnen i badrummet och skurat rent under badkaret. Det ni.

I morgon skulle jag vilja hinna gå ett varv med trimmern och klippa gräset innan storsonen ska hämtas hem från farmor och farfar, men jag inser redan nu att det nog inte kommer bli så, för jag vill ju hinna röja av i köket också...

 

Idag blev det simpel middag. Varma mackor. Och vi hade köpt kvällsmys i form av ost och kex. Och vet ni vad? Jag bad min fina make att ta fram ostarna medan jag ammade och nattade Minigris, och när barnet somnat och jag kommer in i vardagsrummet möts jag av tända ljus, ost och kex och bubbel... underbara karl!

Nu ammas barnet sin första omgång för natten och jag ser fram emot att få sova Utan en flaxande väderkvarn till 2-åring i sängen. Det ska bli såå skönt. Men först ska jag gå och halsa direkt ur flaskan med hallonsoda.Natti natti på er!

... är inte alltid så lätt. Eller kul, kanske jag ska säga.

Idag har mamma enligt Linus tycke varit lite för mycket med lillebror. Han har varit bortskämd med att ha pappa hemma i flera veckor som kunnat ta hand om lillebror medan Linus fått massa mamma-tid, men idag skulle pappa först iväg till sjukgymnasten på förmiddagen, och givetvis skulle lillebror ha en av sina sämre dagar just idag och vara ledsen och kinkig och kräva massor av mammas uppmärksamhet medan pappa var borta.

Även när pappa kom hem tog mamma hand om lillebror en massa då han fortfarande var gnällig och allmänt missnöjd med tillvaron. Och självklart var det dags för lillebror att äta mat när Linus skulle sova middag, så pappa fick ta middagsvilan med Linus.

När Linus vaknade och klev upp, var lillebror Fortfarande inte nöjd, så mamma skulle testa att mata lite till, och som om inte det räckte så tog mamma med sig den där sabla lillebrorsan in till Linus rum när han och pappa satt och lekte.Till slut blev nog Linus rätt less på att mamma bara var med Casper, för efter middagen skulle grisungen ha mat Igen, och när mamma låg i sängen och ammade kom Linus också upp i sängen och klämde plötsligt tag i halva ansiktet på sin lillebror, och det var inte löst och försiktigt. Mamma sade ifrån att sådär får man inte göra för det det gör ont, och mycket riktigt blev lillebror ledsen. Efter bara någon minut ger han sig på sin lillebrors ansikte Igen, denna gång ännu hårdare, vilket resulterar i vrålande ledsen lillebror och arg mamma.

Pappa kom och tog in Linus till sitt rum och hade ett lugnt men bestämt snack med honom. Sedan kom Linus tillbaka och gav sin lillebror en puss och sade förlåt, för att några minuter senare greppa tag på samma hårdhänta sätt i katten i stället...

 

Stackars unge. Det är inte lätt att gå från att ha varit nummer 1 hos mamma med 100% uppmärksamhet, till att behöva dela förstaplatsen med en gnällig, blöjfyllande konstant hungrig bebis som snor Linus tid med mamma stup i ett. Och han skulle bara veta vad som komma skall... med en bebis som lär sig förflytta sig omkring själv, som kommer ha storebror som sin superhjälte och vilja vara överallt där han är och vilja ta alla saker han håller i...Vänta du bara, stackars storebror... På förmiddagen var storebror hyfsat förtjust i sin lillebrorMen kärleken till lillebror avtog ju längre dagen led...

Alltså, jag är ju inget fan av ormar. Alls. Jag tycker att de är äckliga, vidriga och obehagliga, och jag är rädd för dem. Att grannen i huset intill dessutom sett en svart orm modell större(möjligen en svart huggis? Huu..) vid sin trädgårdsdamm gör ju att man knappt vågar kliva utanför dörren. Än mindre låta Linus röja runt ute, men det går ju inte att hindra.

Ser jag en orm på vägen när jag kommer och kör i bilen så väjer jag inte för den, om man så säger.

 

Men det finns Ett djur jag tycker är vidrigare. Ett djur jag inte är rädd för, men som jag blir enormt äcklad av, och det är likmask.

Vår soptunna kryllar av dem nu under sommaren, och det är så brutalt djävla vidrigt att hälften vore nog. Soptunnetömingen sker VARANNAN vecka, så ni kan ju tänka er hur mysigt det är att kasta soporna hos oss just nu. MINSTA lilla matrest i tunnan och det är kört. De ger sig till och med på påsarna med ungarnas blöjor.

Seriöst, ur ren hygienisk synpunkt borde de väl kunna tömma varje vecka under sommarmånaderna? De förbannade maskarna kryper till och med omkring UTANFÖR soptunnelocket, så det räcker inte med att se dem när man öppnar locket, man måste se dem på väg Till tunnan och hinna bli äcklad innan man ens petat på locket. Nä fy Fan säger jag på ren svenska.

... vår bröllopsinbjudan hemma hos svärföräldrarna. Vill minnas att jag lovat en bild på dem vid tidigare tillfälle.

Nu är bilderna tagna med mobilkamera i ett dovt kök, så kvalitén är tyvärr inte den bästa, men såhär såg den ut i alla fall:

 

De där korten knåpade vi ihop själva. Klippte, klistrade, brände(satan vad det luktade i köket) och knöt. Med material och frimärken och allt kostade dem oss lite drygt 700kr tror jag. Och de tog sin lilla tid att göra. Minns att vi satt uppe till 02 på natten och avslutade de sista. Skönt att man "bara" hade Linus just då :-p