Det är det minsta man kan säga just nu.För X antal veckor sedan blev Minigris ena pungkula mycket större än den andra. Efter några dagars avvaktan ringde vi en kväll till 1177 fört att beskriva läget och få råd. Vi fick rådet att åka till akuten för att säkerställa att det inte var ett ljumskbråck på G. Så ungen som precis fått på sig sin pyjamas och var redo att gå i säng, fick i stället stuvas in i bilen och åka till Norrtäljeakuten med sin pappa medan mamman stannade hemma hos sovande storebror.Enligt akuten tycktes det inte vara någon fara på taket, men de remitterade oss till Astrid Lindgrens Barnsjukhus för vidare utredning, och efter en knapp vecka kom en kallelse till läkarundersökning.På nämnda läkarundersökning fick jag veta att det troligen bara handlade om att det samlats vätska i pengen och att det skulle gå tillbaka av sig självt, men för säkerhets skull ville man göra ett ultraljud i samband med ett extra läkarbesök.Vi åkte in på nämnda ultraljud igår, fördrev lite tid i lekterapin innan efterföljande läkarundersökning, och fick efter genomförd undersökning lugnande besked om att man bara sett vätska på ultraljudet och att det säkerligen skulle gå tillbaka av sig självt. Skönt.Idag hade vi tid på BVC 10:30 för Minigris, och när jag på morgonen sitter och leker med Mini i storebrors rum, ringer deras farmor som haft storebror hemma hos sig då jag skulle ut och fara och flänga så mycket med Minigris. Hon berättar att storebror kräkts två ggr under natten och en på morgonen, men att han inte vill åka hem än.Någon timme senare ringer det igen, från hemligt nummer. Jag svarar vanligtvis inte på hemliga nummer, men av någon anledning gjorde jag det nu. Det var från Barnröntgen på ALBS, som meddelade att en läkare tittat på ultraljudsbilderna och ville ta några bilder till... så nu är vi inbokade på en tid i morgon förmiddag.Till det så kallade "kaoset" skall nu tilläggas att jag själv nu under kvällen börjat få ont i halsen, mått lite småilla och dessutom haft ont i kroppen sedan igår. Vilket KAN resultera i att morgondagen blir ett djävla kaos. Skulle till exempel barnens farmor bli sjuk till i morgon så måste maken stanna hemma och ta hand om storebror medan jag åker till ALBS, och skulle få även Jag bli sjuk till i morgon så går allt åt pipa vägen, och när vi nu blivit återkallade till ultraljud vill man ju få det avklarat så fort som möjligt för att få veta om det Är något vajsing på Minigris.Ja ni hör ju. Kanske kaos i alla fall. The glorious life of a småbarnsförälder.
... var för övrigt inte färdigskrivet. Jag kom åt fel knapp helt enkelt #hatabloggafrånmobilenIdag hämtade vi hem vår stora kille som sovit hos sina farföräldrar TRE NÄTTER I RAD. Och han ville inte åka hem idag heller. Det känns jätteskönt att han är så trygg med/hos dem, och jag förstår att han tycker om att vara där då han får 100% odelad uppmärksamhet dygnet runt till skillnad från hemma där han måste samsas om uppmärksamheten med sin lillebror. Men saknar han oss inte?! Min lilla griskorv liksom! :-pJag tänker dock inte sticka under stol med att det är väldigt skönt att bara ha en unge hemma ibland. Åtminstone dagtid. Nattetid har vi det värre med en liten Minigris som fortfarande sover som ett arsel, och senaste 2-3 månaderna har det varit snäppet värre igen. Han vaknar ett otal gånger varje natt, spänner hela kroppen och går upp i brygga och är jätteledsen. Ibland lyckas han klämma ut en prutt, gråter/gnäller en skvätt och somnar sedan om men sover oroligt. Det är ytterst sällan han vaknar pigg och glad, utan första halvtimmen varje morgon brukar vara ett enda långt gnäll. Inte så konstigt när man inte får sova lugnt, skönt och rofyllt.Jag är övertygad om att det fortfarande är hans mage som spökar. Någonting är inte bra, och jag håller på att gå under av att själv inte få sova som folk om nätterna. Igår bokade jag en tid på Barnmottagningen i hopp om att denna gång lyckas gå till botten med hans problem. Han ska inte behöva ha det såhär. VI ska inte behöva ha det såhär.Dessvärre fanns ingen tid förrän i slutet av november, vilket känns skitjobbigt. Behöva vänta över en månad på att få ta prover(som vi kommer KRÄVA), som vi sedan kommer få vänta ytterligare någon vecka på att få svar på. Men vad har vi för val? Privatläkare? Vad kostar sånt? Var finns de?Jag Googlar symtom, jag Googlar allergier och överkänslighet mot det ena och det andra. Det kan vara tamejfan allt och ingenting. Gluten, laktos, mjölkprotein, ägg, vete, you name it. Men just nu lutar det symtommässigt mest åt laktos/mjölkprotein. Vi som testat komplett mjölkfritt i TVÅ svängar tidigare utan att se någon märkbar skillnad.Nu är planen dock att till att börja med testa att ge honom laktosfritt under några veckor nu före läkarbesöket för att se om det ger något, men då gäller det att även dagis är med på noterna så att det inte blir "fel" någonstans.Om testerna på barnmottagningen inte ger något vet jag inte var jag ska ta vägen. Men ge mig tänker jag inte. Det är hemskt att min lilla gris ska behöva ha det så jobbigt utan att man vet vad det beror på. För nej, det är INGEN fas.
... på bloggftonten, jag vet. Orken och lusten har bara inte funnits där, helt enkelt. De lyser fortfarande med sin frånvaro, men man måste ju visa sig någon gång per halvår i alla fall. Och jag kan ju inte gnälla på andra som inte skriver när jag inte gör det själv :-p
